Så det blev alltså tömkörning med halsförlängaren för första gången. Frida red samtidigt och hade satt ut koner så man kunde göra lite slalom osv. Så idag blev det mycket styrträning, kan behövas. Det var inte lätt alltid, men tillslut så gick det ganska bra. Så fort man kommit fram till nästa kon var det bara att svänga åt andra håller, var man lite för sen så gick han bara rakt fram med böjd hals. Sedan tog vi en sväng ute på åkern, Frida red först så det var mest bara att gå efter. Första gången vi är ute på riktigt när jag tömkör. Annars har det bara varit lite på vägen eller till stallet osv. I och för sig har vi ju ingen paddock eller annat att stänga in oss i så det var kanske inte så nytt egentligen. Fokuserade bitvis på att ställa honom och böja ibland, men det är då inte lätt. Fick till det fint några gånger så bättre blir det iallafall. Grannhästarnas hagtråd låg ner på ett ställe och den ena hästen såg ut som att den skulle komma på besök när som helst, men ingen besök så länge vi var i stallet iallafall. När vi kom ut på vägen ville Frida trava lite så jag tänkte gå tillbaka mot stallet, men det gick inte att vända. GUffi skulle inte alls gå tillbaka själv. Så vi tog också lite trav, jag springandes efter. Det klarade vi galant! En fin lugn trav så även jag hann med och han tyckte inte alls det var konstigt att jag sprang efter honom för första gången.

Tidigare har Guffi varit vädigt orolig när man tagit in och låtit han stå ett tag. Nu har jag upptäckt och sagt till både mamma och Helen hur lugn han har blivit inne. Det är aldrig någon racerbana i spånet som det varit före. Han står lugnt och snällt och väntar på att han får gå ut igen. Han ville ju till och med knappt gå ut förra veckan igen när det regnade så mycket. Han står och tittar in i stallet eller ut genom sitt lilla fönster, eller äter. Att han idag stod helt stilla när jag smörjde utan att han hade något att göra var ju helt otroligt! Tidigare han man kunnat smörja en rand, sedan går han ett varv och sen kan man smörja en rand till innan han går ett varv till, och så där har han hållt på. Nu stod han helt stilla även när jag kom fram till öronen och flaskan pep när det tog slut.

Jag tror verkligen han trivs. Han vill ha lugn och ro och inte massa människor han inte känner springandes runt honom. Dom andra tycker han är så himla snäll och Helen säger att han så gärna följer med dom in de dagar jag inte är där. Så att Guffi vill gå in är ett bra tecken! Men han kommer aldrig bli någon innehäst för det.

Idag ville jag vara själv i stallet när jag skulle prova att komma upp på Uffepuffen igen. Ville inte känna någon stress alls för då blir det bara svårare. Guffi följde gärna med in från hagen så det var ett gott tecken. Klämde på ryggen och han reagerade inte mer än längst ner på manen. När jag la på sadeln var det samma sak, bara när jag kom åt manen. Kände efter och det var lite knölar och grejs från eksemen så det kan vara det som gör ont.

Började först med att longera honom lite utanför stallet så han skulle slappna av lite mer och sedan stod jag bara vid honom en lång stund. La sedan tryck i sadeln, guppade och rörde på den. Vissa gånger gick det jättebra och andra gånger spände han sig. Satte foten i stigbygeln och stod så en stund. Tillslut kom jag upp och Guffi gick iväg på en gång och det fick han göra idag. Tänkte först hoppa av på en gång eftersom det krävdes en del av oss idag, men han var så pigg så vi red ut i skogen. Han var spänd först men slappnade av mer och mer efter varje steg. När vi gått en bit stannade han för att kissa, så det kan ju varit det som gjort det lite jobbigt också. Lufsade runt i skogen en stund och på ett ställe där det är ganska torrt och bra drev jag på lite. Han tog några galoppsteg men saktade sedan av till trav. När vi kom ut ur skogen red vi ner på åkern och travade och galopperade, bara krav på att det inte skulle gå för fort, annars fick han busa på som han ville. Fast busa är ju inte hans grej direkt. Lät han också rulla uppför kullen tillbaka sedan.

Han ville inte gå in i stallet först men jag lyckades övertala honom ganska snabbt. Mat fick han och sedan började jag undersöka lite mer där i manen. Tog fram bio-skinet för att smörja in. Han var riktigt um, han blev riktigt orolig och man såg på han att han knappt visste var han skulle ta vägen när jag höll på där. Det gjorde nog lite ont men smörjde inte så ordentligt det gick. Hoppas det blir bättre snart och att eksemtäcket inte skaver. Fortsatte med hela manen sen och han stod helt stilla! Sedan fick han gå ut med Serstök i björkhagen och äta gröngräs. De slutade äta höet i går, så nu får det ta och torka så vi kan släppa ut dom.

Jag längtar faktiskt tills jag får börja jobba och vill att det ska vara fredag nu! Ska bli riktigt roligt faktiskt.

Idag har jag pluggat, gjort bokföring för mitt företag och mailat några equiterapeuter så någon kanske kan komma och gå igenom Guffi. Mina tankar började snurra om han hade ont någonstans i söndag och det var därför han inte ville. Jag ska klämma lite försiktigt på ryggen idag och se om han reagerar, annars ska jag försöka mig på lite ridning i skogen. Tror han saknar den också eftersom vi inte varit där på ett tag pga Serstöks sår, och tycker han ridningen är tråkig säger han ifrån även då. Men det kan vara bra med en genomgång ändå och se vad dom säger.

Det är också dags för skoning snart igen, men mina duktiga hovslagare har en infekterad visdomstand som gör att hon knappt kan jobba, så jag tycker lite synd om henne. Än sitter skorna så vi kan nog vänta några dagar till.

Idag blev det en snabb visit i stallet på ca 30 minuter. Det blåste riktig storm och duggregnade så det blev en liten promenad i skogen ensamma. Guffi var pigg och fick gå lös en stund, tills han försökte prova en egen ny stig. Han fick som han vill fast han satt fast i grimskaftet och vi virrade runt ett tag. Det är inte det lättaste att ta sig tillbaka när det ligger massor med stora träd ivägen så man får gå väldigt klingelikrokigt. Men tillslut var vi tillbaka och Guffi fick en äpple att mumsa på. Filmade litegrann så här kommer det.

Daniela ville se en bättre bild på schabraket jag har på bilden i förra inlägget, så under min snabba visit i stallet idag fotade jag det lite snabbt. Det är skitigt och hårig eftersom det är det schabrak jag oftast använder. Det är svart med grå kant och brodderi med grå och lila blommor. Jag köpte det på Ullared för ca 3 år sedan tror jag det blir nu så lite av brodderiet börjar gå sönder, men för att vara några år och så välanvänt som det är så har det hållt riktigt bra. Billigt var det också!

Idag vaknade jag tidigt för att vara helg och var riktigt pigg. Glädjen över jobbet satt nog kvar. Tog bussen till Helen och Frida vid 10 och sedan åkte jag med hela familjen till stallet. Åke och Gustav håller på att bygga ligghall så därför åker de med. Det var redan varmt och skönt, förutom att det blåste lite kallt emellanåt.

Vi tog in hästarna och gjorde iordning dom. Frida sadlade Serstök först och gick ut innan jag ställde upp Guffi. Gustav höll i honom medan jag sadlade och det märkes direkt att han inte ville ha den på ryggen idag. Utanför var Serstök lite stressad och ville som vanligt inte stå still. Helen tog Guffi så hjälpte jag Frida och hon kom upp utan pall och Serstök stod ganska stilla, i två sekunder. Sedan var det min tur, Guffi ville inte alls, klev undan och höjde ryggen. Så jag provade med att gå runt lite och jobba från marken med tyglarna, men det blev inte bättre. Så Frida red och jag gick med Guffi ett varv ute på åker. Sedan gick jag in och bytte till tömkörningsgjorden och gav upp ridningen. Provade några fler gånger innan, men det märktes väldigt tydligt att han inte ville ha mig på ryggen idag och då vill jag inte tvinga honom med vill ändå prova några gånger för att se om det var någon skillnad. Tömkörningen gick bra och han arbetade på fint. Höjde inte ryggen lika mycket som vanligt, men han kan ju ha haft en dålig dag så det får jag ha överseende med. Tog en sväng på vägen också och då gick det mycket bättre.

En del av er vet redan, men Guffi har varit känd för att kasta av folk som försökt rida honom tidigare och är väldigt känslig när man sitter upp. Blir han rädd och får panik är oftast det först han vill att bli av med den som sitter på ryggen och man får absolut inte nudda rumpan med foten eller något annat. Dock har han blivit mycket bättre och kan få panik utan att vilja bli av med mig. Han måste verkligen lite på den som sitter på ryggen för att kunna slappna av och det gör han oftast med mig, men vissa dagar vill han bara inte. I vanliga fall står han snällt stilla när jag försöker hoppa upp, så att han kliver undan så ordentligt som idag var ett väldigt starkt tecken. Dessutom skuter han upp ryggen och blir spänd. Något som många andra kanske inte ser förutom jag är hans blick. Han får ett helt annat uttryck i ögonen och jag ser tydligt att han inte vill. Annars har han världens snällaste bruna ögon. Att ha en sån här häst är inte det lättaste, man kan inte bara hoppa upp och köra på. Att sitta upp på Guffi är en stor del av träningen för oss och jag hoppas han ska kunna bli bättre och säkrare ju längre riden går, han har ju redan gjort stora framsteg som tillåter mig att sitta där och det är jag riktigt tacksam för. På ett sätt är det verkligen det största godkännandet man kan få av Guffi, att få tillåtelse att rida honom.

Resten av dagen i stallet blev det grillad korv och mockning i sommarhagen så vi ska få mer gräs. Jag och Frida spenderade också en ganska lång stund på medeltiden och tvättade Guffis eksemtäcke för hand. Men vad gör man annars utan tvättmaskin. Först hade det legat i blöt med lite tvättmedel och sedan hängde vi upp det på en lina och skrubbade och sköljde av med vattenkatta. Grått blev det igen tillslut, men mina armar är riktigt trötta efter allt vattnande.

Det blev heller inget utsläpp i sommarhagen eftersom regnet de senaste dagarna skapat en hage som mer likande ett risfält. Det var riktigt blött kan jag säga. De fick istället gå några timmar i björkhagen och hade det mysigt. Jag hoppas att någon av er orkar läsa den här novellen...

Nu när jag fått ett jobb kan man ju börja drömma lite mer om nya hästsaker och kanske ett och annat icke hästrelaterat, men det tar jag inte upp här. Så jag satte ihop en fin liten bild på de saker jag helst av allt velat köpa och nog kommer att göra när det finns pengar till det. Jag vet inte om jag vill ha hela tränset (självklart i lila då) eller bara ett hackamore...kanske blir både och. Mina stigläder går nog snart av om jag har otur och därför behövs verkligen nya. De lila tyglarna skulle ju vara himla snygga tillsammans med det lila tränset. Och en egen tömkörningsgjord skulle vara skönt och ett långt dressyrspö att ha så Guffi vänjer sig och inte är rädd längre. Sånna där servetter att torka av läder vore väldigt praktiskt att ha när man är lat som jag.

I veckan har jag varit på två arbetsintervjuer och den ena gick riktigt bra. De sa att jag låg bra till eftersom de vill ha någon som inte rökte och skulle höra av sig på måndag. Så nu har jag gått sen i torsdags eftermiddag och knappt kunnat hålla nerverna i styr för jag vill verkligen ha ett jobb, det här jobbet. Så för bara en liten stund sedan ringer telefonen och de säger att jag fått jobbet! UNDERBART! Ett riktigt jobb! Ska dit på fredag och lära mig hur man göra, skulle bli en gång till innan jag börjar på riktigt.

Jobbet är i en grillkiosk i Erikslund, så det är inget direkt häftigt jobb, men det är ett jobb och det låter väldigt roligt ändå. Och jag slipper oroa mig för ur allt ska gå ihop när min kurs tar slut. Dessutom är det inte långt att gå hem till Helen och Frida från jobbet där min cykel står, så då kommer det fungera väldigt bra med Guffi också. Så har ni vägarna förbi får ni komma och äta mat eller glass hos mig.

Idag blev det ätnligen lite ridning. Det har växlat mellan spöregn och solsken hela dagen, men vi lyckades rida när solen var framme. Började med att himlen öppnade sig när vi tog in hästarna och båda två blev rätt stressade, men när solen kom fram hade de lugnat ner sig. Började rida själv eftersom vi bara har en uppbindningsplats i stallet och jag vill inte sa på sadeln på Guffi i stallet eftersom vi måste gå igenom en ganska smal gång för att komma ut, och han är ganska bra på att fastna i saker...

Koncentrerade oss mycket på lösgörande, böja, ställa och flytta bakdelen så vi kunde komma igång ganska ordentligt. Tänkte också på hur jag själv gjorde och att inte bli hård i handen, eftersom Guffi var lite hård i munnen så behövdes det av mig att inte också bli det. I handen alltså. Tog sedan en del tölt på vägen och det var lite tugnt efter allt regn och gick riktigt bra. Precis innan vi saktade av sista gången sänkte han huvudet och gick faktiskt några steg i en lägre form! Nu ska den där nosen ner för gott! Han har gjort sånna framsteg på bara ett år med tölten så man blir så glad varje gång han sänker sig. Sedan blev det lite trav som flöt på som vanligt och han sänkte sig fint. Avslutade med en lite busgalopp innan vi skrittade av och hjälpte Serstök och Frida att gå genom några vattenpölar.

Guffi fick mumsa på sin mat och jag smörjde in honom lite snabbt eftersom det mesta antagligen försvunnit i regnet. Ute hade himlen öppnat sig igen, så de andra skulle släppa ut honom när det slutade eftersom jag var tvungen att cykla för att hinna med bussen hem. Tänkte först inte ta regnbyxorna eftersom solen kommit fram igen, men är glad att jag gjorde det för när jag kom in på den lite lugnare vägen öppnade himlen sig och det blev ett riktigt monsunregn och jag var genomblöt när jag kom fram. Fast det var ganska uppfriskande och man känner sig himla nyttig efteråt. Men mina ben var torra för jag har himla bra regnbyxor, skorna och jackan höll inte lika torrt.

Idag kändes det verkligen som att vara tillbaka på bussarna i Timrå. Om ni åkt dom någon gång så fattar ni vad jag menar. Tog först bussen hemifrån bara några hållplatser för att gå in i en kiosk och hämta ut Bio-skin som hade kommit. Fick ropa till chauffören som glömde stanna när jag plingat. Bio-skin var förpackat så man hade kunnat tro att det var en bomb...

Klev sedan på nästa buss och bara efter en litet stund håller en bil på att köra rakt in i bussen precis där jag sitter. Fick hjärtat i halsgropen kan man ju säga. Bytte sedan buss igen på centralen och när den skulle åka därifrån, mejade den nästan ner en annan bil. Det bli enkelfiligt precis vid hållplatsen och några bilar hade stått stilla för folk gick över övergångsstället. Bussen skulle prompt tränga sig föra den sista bilen, som också körde framåt samtidigt och bussen lyckade kläma sig förbi med bara några centimeter. Sedan satt jag som på nålar vid varje korsning, för den där chauffören kände man ju inte att man kunde lite på.

Nu har det regnat ordentligt i tre dagar så jag hoppas det slutar i eftermiddag. Det har stått lite stilla här, dels för att jag inte varit särskilt mycket i stallet den här veckan pga regn och annat. Dessutom har jag inte känt för att skriva idagharjaggjortdethär-inlägg, så om ni undrar över något eller vill läsa om något minne, så säg till!

Igår var vi ute på kvällen och hästarna fick stå inne och torka lite. Guffis täcke var tungs som bly så han fick ett nytt torrt på sig, men han verkade ganska motvillig att gå ut igen så han var nog också less på regnet. Serstök såg ut som en zebra med hawaiiskjorta. All smuts under pälsen rann ner för magen på henne och hon hade en fleecefilt med hawaiimönster på sig. Det var en rolig kväll ändå, många skratt blev det när vi alla tre var lite trötta.

I eftermiddag ska vi ta och rida igen, är väl på riden nu, så nu ber vi till vädergudarna att det slutar regna!

Igår kväll i stallet började vi prata om det här med unghästar och föls uppväxt. Serstök har ett ettårigt hingstföl som just nu är på hingstbete med 12 stycken andra tror jag. Tidigare har han gått med Serstök och två andra hästar och även själv med morsan några månader. Det vi nu började prata om var ju det här med att de vill ta hem honom i höst och hur det påverkar honom. De kommer då bara vara tre stycken, Guffi är äldre och klok men leker gärna ändå med de yngre. Men Vindur hade tydligen väldigt tråkigt de där månaderna han bara gick med Serstök. Att betala 1000kr i månaden för en häst som bara lullar i en hage i 3 år är inget de tycker är värt egentligen, när han har den möljigheten hemma mycket billigare, fast utan massor med kompisar.

Hur tänker ni om det här? Hur hade ni gjort? Blir det häst av dom iallafall? Hur gör alla som får föl och inte har 17 hästar?

Jag tror det blir häst av dom iallafall. Han kommer ju fortfarande ha två äldre hästar som kan uppfostra honom och leka, fast kanske inte så mycket som med jämnåriga. Det finns ju många hästar här i världen som går själva i sin hage, och de går ju fortfarande att hantera, så med två kompisar borde det ju egentligen inte vara något problem.

Jag har bara sett föl växa upp till unghästar och vuxna ridhästar som gått i en stor flock, så någon egen erfarenhet har jag inte och inte mina stallvänner heller av just detta. Fast vad vet jag, många av de hästar man hanterat genom året kan ju ha vuxit upp i liten flock också, iallafall de som är födda i Sverige. Med de islandsfödda känns det ju som en liten chans.