Det var länge sedan jag skrev något här nu. Lite tråkigt att inte uppdatera och skriva ner allt vi gör nu när det faktiskt går så himla bra. Det är mycket lättare att slänga upp en bild och lite text på Instagram så är det klart. Vi finns där under namnet fridabennerman om ni vill följa oss där.

 

Förra helgen hade vi kurs för Johanna Asplund. Red för henne en gång vid jul och det gick bra, så nu blev det kurs en hel helg för henne. Hon kommer snart tillbaka igen. Det är skönt att rida för någon som inte sett hur Guffi kan vara när han är stressad och det knappt går att använda skänklarna och sånt där. Hon vågar pusha oss vidare, så vi tar större kliv framåt i utveckligen. Känns verkligen som att vi fick väldigt mycket hjälp och kastades framåt i utvecklingen, även om vi fick jobba riktigt hårt. Så därför tänkte jag bjuda på en film från mesta dels sista lektion på söndagen. Första delen är från förmiddagen och resten från eftermiddagen. Det är nästan lite konstigt att se, är det verkligen vi som är så där bra?

 

 

I onsdags var det riktigt kallt ute och jag har inte klätt på mig tillräckligt, så den korta stunden jag red tappade jag känseln i låren och fick skutta upp till stallet efteråt för att få tillbaka någon sorts normal kroppstemperatur. Själva ridningen gick bra och han börjat vända och svarar väldigt bra på halv halter och riktiga halter. Även från trav och tölt stannar han ovanligt fort för att vara honom med ganska små hjälper. Tölten kändes riktigt bra och traven lite ojämn, men det kan bero på att jag tappat känseln i benen när vi väl travade. Han fick sedan gå ut utan huvan, eksemtäcket för fortfarande på. Det har varit minusgrader på nätterna ett tag men nu har det blivit varme igen så jag vågar inte chansa än.

 

I torsdags kom Anna ut och masserade Tibra och Guffi. Hon tyckte Guffi såg fantastiskt fin ut i kroppen, blank päls med sitt eget fett, manen har blivit lång och ganska tjock för att vara den här tiden på året. Han har aldrig haft så lång lugg en höst som han har nu. Han hade en liten låsning i bäckenet på vänster sida som gjort att han tyckt det varit jobbigt att böja sig åt höger, men inget stort. Hon tyckte vi ska fortsätta som vi gör för allt såg så bra ut. Hon hjälpte mig också att raspa lite på bakhovarna, jag har inte riktigt vågat ta så mycket så tån hade blivit lite långt. Hon tyckte även hovarna såg bra ut annars och att han ska ha tåkappor när han väl ska skos igen. Att Guffi kommit ur sitt skal och verkligen visar vem han är påtalade hon flera gånger om och tyckte det var så roligt. Hon har känt att han hållt tillbaka tidigare, men nu var allt framme och han släppte in henne. En sån sagohäst säger hon alltid om honom. Det är så roligt att se när hon jobbar med honom, han visar var han vill ha henne och sneglar på mig lite då och då. Han känns så lugn och trygg i sig själv nu, och med Anna blir man så lugn själv och kan slappna av. Det tog bara 19 år för honom att komma hit, men det har det varit värt. Vi pratade också en del om MSM som jag gett Guffi i i år nu. MSM är svavel som hjälper hela kroppen att ta upp alla andra viktiga ämnen och använda dom. Nu har det här varit en väldigt bra och torr sommar men förhoppningsvis hjälper även detta honom med eksemen.

 

Sista lektionen på söndagenkändes Guffi lite mjukare igen, men vi började ändå med halt och det vi gjorde lektionerna innan. När det kändes okej och Guffi började bli frustrerad fick han istället trava ganska kravlöst några varv och en riktigt bra trav bjöd han på, synd bara att det inte blev fler bilder på den och de som blev är väldigt långt ifrån så jag ar fått beskära det väldigt mycket.

 

 

I tisdags hade jag alldeles för höga förhoppningar, vi skulle tölta massor och bra. Jo tjena pannkaka. Red samtidigt som två andra och alla gjorde olika övningar vilket slutade i en ostrukturerad Frida som var överallt. Prova rida så, när funkar inte, provar det här, nä funkar inte heller. Ingenting fungerade, inte ens kravlös rav på spåret eller en galoppfattning. Efter att vi flängt runt utan styrsel ett tagbackade jag tillbaka och tänkte att vi tränar på halter och , vi fick ju faktiskt till några bra i början. Men nä, det gick inte heller så vi gav upp där. Tror jag kan skylla lite på hunger hos Guffi dessutom, de hade börjat stödfodras ute på betet och det har märkts tydligt att Guffi varit hungrig den senaste veckan. I onsdags fick han och Hugur flytta hem till gården och får mer mat, så nu blir det nog lite bättre med det.

 

På torsdagkväll började Evelinalektionerna igen och jag var helt ärlig med att vi behöver träna på att göra halter utan att åla runt, bli hård i munnen/handen och försöka slippa undan. Vi fick börja med att göra bakdelsvändning runt koner i en fyrkant. Insåg då att Guffi inte lyssnar, han skiter lite i mig och när han förstått vilken övning han ska göra så gör han den men väldigt slarvigt innan jag hinner be honom. Så han fick lära sig ett nytt ord "Vänta". Halvhalter, vänta, vänta, vänta och sedan flytta. När vi sedan gick över till att göra halter hjälpte detta väldigt mycket, för han måste vänta även där. Vi gjorde sedan några tölt övergångar, halt, skritt, tölt, halt osv. Och det kändes som det började släppa även om det tar ett tag innan det blir en halt så blir de bättre halter.

 

Igår åkte jag med Maria och vi red en sväng. En ganska lugn tur, men i alla gångarter och både i skog, väg och backar upp och ner. Vi tränade lite på vänta och halter och det fungerade väldigt bra, han lyssnar väldigt bra bara jag säger vänta vissa gånger och kändes inte stressad av att komma ikapp Tibra igen. Tänk att det ska vara så svårt att stanna.

 

Den andra lektionen kommer jag knappt ihåg och inga bilder blev det då för det regnade, så dom kan inte hjälpa mig att minnas. Vi fortsatte på samma spår med skänklarna iallafall. Vi gjorde en övning med tölt på kortsidorna mellan "konstolparna" skritt fram till lyktstolpe, och tölt igen. Sedan ökade vi svårigheten genom ett efter lyktstolpen vända in och rida rakt över banan och ut i andra varvet. Ungefär som en jätteåtta i tölt. Här måste vi träna på vändande åt vänster, där tog det emot lite. Under lunchen fick vi fina armband med en pärla av Malin som hon gjort själv och dessa ska vi ha som en påminnelse. Vi skulle bestämma oss för en sak med ridningen och verkligen göra det. Armbandet skulle då påminna oss om det här vi hade bestämt oss för. Jag skulle inte dra i yttertygeln när Guffi kör ut innerbogen och ut huvudet i speciellt höger varv. Och tro på tusen, jag gjorde det en gång i början på alla lektioner, men sen kom jag på mig själv och gjorde det inga mer. Det funkar ju ändå inte, onödiga jäkla dragande.

 

Sedan blev det söndag och lektionen på förmiddagen kändes Guffi lite stel. Började med halt mitt på lång sidan, gjorde det sen i trav. Skittjobbigt att stanna då, så vi la in en volt och gjorde halt när vi kom ut på långsidan igen. Sen fick vi rida på en liten åtta tvärs över ridbana, böja runt skänkeln och en halt när vi kom ut på långsidan. Noga med att använda inner skänkel när vi ska fram i skritt igen. Det där med halt och stå still var ju skitjobbigt även där och när Hugur fick göra nåt annat mycket lättare blev Puffe lite putt. Vi töltade sen...men själva övningen har jag glömt. Säkert någon bra jag hade behövt komma ihåg. Men lärdomen där var iallafall att vi måste träna på att stanna fint och kunna bibehålla böjningen.

 

I helgen kom världens bästa Malin och hade kurs igen. Det kommer bli svårt att få ner allt i ord eftersom vi red 4 lektioner. Det som var kursen fokus var grunder. Malin är bra på grunder. Första lektionen gick vi igenom de olika skänkelhjälperna. Böja, vända, flytta, och framåt så klart. Vi hade koner på mittlinjen som vi först red sicksack runt, alltså vände runt. Sedan böjde vi och vände runt konerna. Gjorde det även i trav. Sedan red vi på en åtta och fortsatte med samma sak egentligen, men här fick jag även göra det i galopp med tre travsteg på mitten innan ny galoppfattning och det gick oväntat bra, även åt höger. Men jag fick nästan värmeslag efteråt. Jisses vad svettigt det blev!

 

Här är "lite" bilder från bara första lektionen.

 

Ja den där semestern gick så klart alldeles för fort. Den sista veckan har det blivit mycket häst. Förra veckan var en gammal ridkompis med Maria till stallet. Vi rid tillsammans när vi var mellan 12-16 tror jag och henne föräldrar bor granne med Maria. Hon red Tibra och Maria gick upp på berget. Hanna fick även prova Guffi i paddocken sedan när vi kom tillbaka och han uppförde sig ypperligt. Tror hon gillade honom, men vi brukade gilla samma hästar.

 

Vi har myst, smörjt, sprungit runt i paddocken osv. Testade även att vara i rundkorallen utan bootsen bak. Inga problem faktiskt, så när man är riktigt lat kan man vara där. Igår var det tävling så jag var där och fotade. Det var väldigt mycket lättare med min nya kamera som faktiskt hänger med i det höga tempot.

 

Idag hade jag en riktigt heldag istället. Var ute till 8 och tog in Guffi då hovslagaren skulle kolla och kolla bakhovarna. Och vet ni vem som kommer emot mig i hagen och går hela vägen fram till mig? Jo Puffe! Hovarna hade gått sönder lite och behövde filas lite på, men annars såg allt bra ut. Skodde om honom fram också. Sen hade vi en lite vilopaus ute men gräsätning och insmörjning innan Maria kom så vi kunde rida ut. Båda hästarna var lite motvilliga att gå iväg idag, men Guffi tog modet till sig och gick första nästan hela tiden tills vi vände hemåt igen. När vi kom upp på berget ville han gärna galoppera, så det fick han göra och vilken galopp han bjöd på! Han brukar sakta driv framåt när man är ute och han inte har någon framåt, men idag hade han det. Bärig, stor galopp i ett lugnt tempo. Åh så härligt det var!

 

Efter ridturen blev det sov- och fikapaus innan veterinären kom och kollade Guffis tänder. Det var alldeles för länge sedan det gjorde så det var på tiden. Nerdrogad stod han ganska snällt, förutom när han la all tyngd bakåt och drog med sig alla grejer. Han hade några få hakar men inget stort, men däremot foderinpackningar som orsakat lite inflammation. Han har tydligen lika mycket plats mellan sina tänder som matte har, så jag vet hur det känns. Hon tyckte att jag skulle kolla tänderna med 4-6 månaders mellanrum, så nu får jag väl sköta mig helt enkelt. Hon var väldigt noggrann och det tog över en timme innan hon var klar, men då är det ordentligt gjort. Guffi fick vakta medans jag åkte hem vid 15 för då var jag utsvulten, men jag hann inte få klar maten innan han vaknat till i stallet så jag fick åka ut igen efter en timme. Då var han pigg och gnäggade när jag rusade in i stallet. Himlen hade öppnat sig och släppte ner de största vattendropparna jag varit med om. Och glad blev han när han fick komma ut igen till sina vänner och min mage gjorde ett glädjeskutt när jag äntligen fick äta min middag med balkongodlad gurka och tomat till. Mums!

 

Den här semestern kom inte en sekund för sent! Eller jo, det gjorde den nog. De senaste veckorna har vi knappt haft något att göra på jobbet och jag har sovit alldeles för länge på morgonen, men det gör ju inte så mycket när de inte finns något att riktigt komma i tid till. Får man säga så? Sommaren är inte min favorittid på året som ni kanske redan har förstått. Men nu ska jag vara ledig 3 veckor (förutom lite fotojobb, men det är ju bara roligt) och ta det lugnt med Guffi och alla nyfödda små bäbisar runt omkring mig.

 

Det går iallafall bra med Guffi eksem. Det har varit väldigt torrt den senaste månaden vilket är bra för eksemen. Inget regn som ger med insekter när värmen kommer efteråt och så vidare. Men det gör att vi går lite på sparlåga när det gäller motion. Jag orkar inte riktigt motivera mig själv, förrän jag väl kommer ut till stallet oftast eller om jag inte har sällskap så de får med mig ut. Men Guffi lider inte av det. Den uppsvällda magen som kom när de precis kom ut på betet försvann rätt fort och han är tillbaka i sitt normala hull. Lika många hål på sadelgjorden alltså och enligt viktmåttbandet. Han är ovanligt pigg ändå för den här årstiden, vilket jag tror beror mycket på det "eksembraiga" vädret vi har. Han har knappt haft några sår i ansiktet under hela juli och även om han tappar massor med man och svans hela tiden så blir han bara lite torr i bland som går till sig efter lite insmörjning. Nu ska jag inte vara övermodig, för då havererar väl allt, men han har inte förstört ett täcke på jättelänge, bara tagit av sig huvan två gånger och inte tappat halsbandet en enda gång! Peppar peppar!

 

De få gångerna vi kommer ut och rider eler gör något annat går det bra också. Bootsen sitter där de ska och han verkar inte alls bli besvärad av dig. Han har dock inte riktigt vant sig vid traven med dom, jag tror tyngden ger honom lite extra kliv med bakbenet som han inte är van vid för det känns lite ostabilt. Men tölten och galoppen är det inga problem med. Och han travar, men den känns inte riktigt som vanligt.

 

Här kommer ett hopplock av massa cheese sommarbilder! Det ser ju ändå ut som att vi har det rätt bra ändå.

 

Det här med tid finns det inte mycket av på sommaren och när det finns tid är jag så trött så jag inte orkar göra något. Jag köpte en ny kamera för några veckor sedan som jag kan filma med och jag har länge tänkt att jag ska filma när jag smörjer in Guffi. Så förra veckan tog jag med kameran ut i hagen och ställde den på en pall. Hästarna var trötta och stod och sov nästan hela tiden, perfekt när man inte kan agera kameraman och smörja samtidigt. Jag smörjde bara "lite snabbt" vilket tydligen betyder 24 minuter. Sen tar det ju en tag att åka till och från stallet, gå från stallet till sommarhagarna och tillbaka igen osv. Så även om jag bara ska åka ut en kort stund tar det väldigt mycket tid. När jag tittar på filmen inser jag hur noggrant jag faktiskt inspektera varje del av hästen, det har jag inte tänkt på att jag faktiskt gör. Jag har iallafall snabbat upp filmen så ni behöver bara titta i 4 minuter. Enjoy!

 

Det gick inte bra för Guffi att gå barfota. Ute på åker vid hagen och i skogen var det inga problem, men på vägarna och i paddocken ömmade han ordentligt och blev väldigt motvillig att röra sig. Men jag hade sådan tur att Maria hade ett par helt nya boots som passade perfekt på Guffi. Vi har nu traskat i skogen, på vägarna, galopperat i paddocken och det sitter som ett smäck. Inget konstigt alls tyckte Guffi fast det låter lite när han går. Rätt bekvämt verkar han tycka. I lördags när vi provade dom första gången var vi först i paddocken och jag provade att springa med honom. Helt plötsligt bjuder han på en sån ordentlig trav, högt tempo, långa steg, utan stress och matte får älga på som en tok för att hänga med. Antingen var det väldigt skönt eller så var det vikten av bootsen som hjälpte till.

 

Igår red jag med de på och det gick lika bra det. I alla gångarter. Traven kändes lite ojämn, som att han sprang som vanligt i huvudet men ville ta ut stegen i kroppen, så något verkar ha hänt där men jag trot vi behöver hitta balansen lite. Galopp och tölten var som vanligt. Han känns positiv och visst somnar han ibland när vi kommer in i stallet men än så länge känns han inte lika trött som han brukar vara vid den här tiden på året. Hoppas det håller i sig nu!

 

Förra veckan hade Guffi tappat en sko igen. Upptäckte precis innan vi skulle ha den sista lektioner för Evelina i sommar. Tur nog fick jag låna Saga av Peter så jag fick rida ändå, och rida fick jag allt göra. Det är en riktig bestämd räsertant det där, men roligt var det och nyttigt att rida andra hästar ibland. I dag kom äntligen hovslagare och jag fattade äntligen en beslut. Har velat fram och tillbaka hur jag ska göra, men nu är Guffi barfota bak. Hovarna växer väldigt dåligt så vi vill få igång det igen och låta han vara barfota iallafall en skoperiod. Hade tänkt göra det i vintras men det var så isigt då att jag inte vågade. Men nu är de av och jag hoppas att det ska gå bra och vi kan röra på oss en del iallafall. Går det inte alls har Maria boots jag kan låna. Efteråt var vi nere i paddocken en stund och det gick bra, sen tog vi sällskap med Maria och Tibra ut  på vägen som inte var helt bekvämt men mer ovant och kanske lite ömt. Upp i skogen och hela vägen upp på berget, där var det inga problem, och även travvägen gick bra fast det är lite stenar där. Så tar vi den turen lugnt hoppas jag han vänjer sig, men vi får helt enkelt se hur det går. Sommaren är ändå en tid då vi brukar ta det ganska lugnt, så det känns rätt att göra det nu.

 

Här har vi några bilder jag tog snabbt på hovarna med mobilen, i en och annan konstig vinkel men Guffi var lite otålig och ville inte riktigt stå stilla. Är alltid roligt att kunna gå tillbaka sen och se vad som har hänt sedan sist.

 

Så var sommaren igång och med det eksemhelvetet. Vi fick en sånt vackert ihållande regn i några dagar förra vecka och då hjälper ju inget smörjande i världen om hästen går ute dygnet runt. Så nu har det blivit lite sår i manen som jag behandlar med kortisionsalva så jag hoppas det lägger sig snabbt. Har börjat ge dubbel mängd MSM för att boosta upp honom, efter tips från Anna. Annars går det ganska bra, peppar peppar. Ingen täckesmassaker ännu, men det kommer väl.

 

I torsdagskväll hade vi ridlektion för Evelina och efter halva tiden kom regnet. Guffi hörde det innan och blev ett popcorn och sen öppnade sig himlen. GIck inte så bra, men vi fick till några bra galoppfattningar och kunde rida serpentiner genom koner ypperligt bra genom att styra med kroppen, inte händerna. Sen fick hästarna gå ut på bete i det underbara vädret. Sjöhästar såg de ut som. Betet är en bit från gården så det resulterar i att alla hästar skriker efter varandra om någon går därifrån. Oj, vad jobbigt det kan bara när alla är borta säger Guffi! I lördags var han helt uppe i det blå och hans matte glömde han bort några gånger.

 

Igår var han lite lugnare och det var helt okej att vara på gården utan de andra. Men när vi kom ut ur stallet för att gå ner till ridplan såg han någonting långt långt borta och börja fnysa och hålla på. Så han gick från filmjölk till popcorn på två sekunder. Kändes bra det där... så vi körde lite hänga över hästen och targetträning innan jag hoppade upp ordentligt. Kände att det inte var helt lugnt så jag bestämde mig för att bara fokuser på att min kropp var avslappnad och titta på konerna på staketet i varje hörn och bara skritta runt spåret. Tillslut kändes han så pass lugn och med mig att jag testade lite tölt, men nä. Jag vågade inte riktigt rida och han kändes lite gräs tjock om magen, så vi tog trav istället och där kändes det bättre. Red snett igenom, galoppfattning i hörnet och sedan nedtagning till tölt och då vaknade han och det kändes bra. Han gillar verkligen den övningen. Mer avancerat än så blev det inte, men så är det vissa dagar. Men jag är nöjd med avslutningen och att vi tog oss förbi den där första spändheten utan något kaos.

 

Det blev en riktigt hästig helg, en sån helg man behöver ibland. Bara glömma allt annat och leva i nuet och ha roligt. För det har jag haft.

 

Söndagen började kl 10 i stallet för en uteritt med Maria och Tibra. Vi började iofs ute i hagen med en snabb fotosession så Maria kan få en bild till facebook. Naturligt gladare människa på bild kan man ju leta efter. Sen red vi iväg, Maria gick men hon går fort och springer ibland så det blev några trav och töltsträckor. Det var bilar och gräsklippare överallt! Släpvagnar, traktorer, människor, men det var inget som var farligt förän vi kom till kossorna. Oj oj så läskiga dom kan vara. Men Guffi höll sig i skinnet fast de kom springandes efter oss. Han bjöd på härlig tölt och ett glatt humör. När vi inte hade så långt kvar hem bytte vi häst, så jag red på Tibra och Maria gick med Guffi. Rida i repgrimma är lite annorlunda men hon är så mjuk och svarar så lätt på kroppen så det gick bra.

 

Efter den ridturen blev det kaffe utanför stallet och Guffi fick stå inne och sova. Det är så skönt att han kan gå in i ett stall och faktiskt slappna av, lika förvånande varje gång det inte är räserbana i boxen efteråt. Medan han sov tog jag en ridtur på Isold. Den damen har blivit storförälskad i Guffi, som de flörtar över tråden. Hon kunde iallafall inte skritta eller trava igår. Grisepass och bananbanan på bortåtvägen. Galopp var inga problem och ibland lite ren tölt. Och fort gick det, tills orken tog slut. Jobbigt var det, men tillslut, när vi nästan var tillbaka kom skritten och hon började länga steget och skritta igenom hela kroppen.

 

Idag känner jag mig mörbultad efter masserande och ridandet, men då känns det att man faktiskt gjort något.

 

I går hade vi massagekurs för bästa Anna Karström. Hon har masserat Guffi några gånger nu och speciellt varit till stor hjälp det senaste året sedan han hade ont. Hon ser helheten, muskler, hovar, magen, inre organ osv. Allt! Och det är så skönt att ha en sån person som inte bara bryr sig om sitt yrke och inte är rädd för att ta hjälp av andra för att få det så bra som möjligt för djuren. Utan henne hade vi nog inte kommit dit vi är idag, för jag hade inte fått hjälp med Guffi snea hovar, snea kropp, som orsakade smärta. Att hon dessutom sysslar med djurkommunikation gör det hela väldigt spännande.

 

Kursen var väldigt rolig. Vi började teoretiskt och gick igenom olika tekniker. Sedan gick vi ut i stallet och hon visade och vi fick testa på hästarna. Jag och Marianne knådade på Kveikja, hennes dotters häst som hon nu fått ärva efter Frejs bortgång. Ett sött sto, vänlig och visade tydligt när det var skönt. Åh vad hon gillade massage. Trött i armarna blev man, men jag lärde mig mycket som jag kommer prova på Guffi. Jag hoppas han gillar det, men han kan ju vara lite svårflörtad ibland. Jag måste hitta ett sånt där ställe som han verkligen gillar, för då kan jag gå tillbaka dit när vi hittar ett jobbigt ställe. Och sträcka på mig, det blev så mycket lättare när man hittade rätt position i sin egen kropp.

 

Anna var med ut i hagen till Guffi och skulle bara titta på hovarna. Men hon kan ju så klart inte låta bli att trycka och känna. Efteråt stod han rakt och fint med alla hovar. Och han fick högsta beröm för hur fina hovarna var nu. Vi pratade också om jag ska prova att ta av skorna en period för att få igång blodcirkulationen. Hon tyckte jag får gör precis som jag känner men kanske skaffa boots att ha fram iallafall. Jag ska klura vidare hur jag ska göra...

 

Det var roligt att se att han låter henne komma in i bubblan även när han är lös i hagen. Vi fick en liten stretchövning att träna på. Med godis ska han böja halsen åt sidan och vrida in ganachen mer under sig på inre sidan, eller hur man nu ska förklara. Bara ett litet litet knyck. Svårt var det, men det ska nog gå tillslut. Han lär sig fort, får man godis kan man göra det mesta.

 

Vi kör tre lektion tre veckor i rad för Evelina, sen har vi lite sommarledigt. Så i torsdag när hon fråga om det var något vi vill fokusera på så sa jag tölt längre än 20 meter och sen var det hårdkörning resten av tiden. För jag fick då verkligen jobba för att komma förbi och tölta längre, men vi klarade lite mer än ett varv flera gånger och jag fick bra hjälp med hur jag ska fånga upp honom innan han är på väg ner i trav. För det går jäkligt fort, så jag måste vara ännu snabbare. Spänna magen, sitta ner, driva, rida igenom hörnen. Men det gick och det kändes väldigt bra. Lite mer tempo klarade han av dessutom. Det är så skönt att äntligen kunna rida tölt på riktigt, inte bara försöka. Att han dessutom går med på det och jobbar själv utan protester är så härligt! Är det verkligen min häst?