Tisdag

Vilken dag. Först vill jag bara säga tack till underbara Amanda som hjälpte mig med Guffi, tack!

När jag kom till hagen idag mötte jag en traktor och dess förare, som berättade att någon av hästarna trampat av sig täcket. Han hade just varit där och slagit lite buskar i hagen och eftersom verksamhetshästarna var inne misstänkte jag så klart att det var Guffi och såg framför mig täcket i tusen smådelar efter traktorn. Som tur var hade han fortfaranade täcket runt halsen och bara förstört ett spänne, och ett hade försvunnit. Det är bra gjort tycker jag. Magplattan hittade jag en bit bort. Tog in honom och pratade med Amanda och hon sa att hon kunde hjälpa mig att komma upp om jag ville, så det fick hon göra.

Jag provade först en gång på stallbacken medans hon höll i honom, men jag blev så jäkla nervös så det gick inte att komma upp. Så då provade hon. Spänd var han eftersom hon var ny, men han gjorde inget. Så vi började gå ner mot paddocken och där hoppade hon av och sedan upp igen några gånger. Det var första gången jag såg någon annan sitta på honom faktiskt. Tillslut var det min tur att prova igen, fortfarande nervös. Inte för att jag är rädd för honom, men just om han skulle bocka igen och jag far av och slår mig igen. Men rädd för honom blir jag absolut inte, inte för min goa häst.

Jag var som sagt fortfarande nervös, och det kände han av och började flytta på sig, hoppade efter lite, men klev ifrån sedan. Då provade jag att hoppa upp på Geisli istället och precis när jag sätter i foten så tänker jag: "Men varför gör jag så här?" Jag tvekade inte en enda sekund. Och precis då frågade Amanda "Vad känner du nu?" och då insåg jag vad jag egentligen höll på mig. Jag föreställde mig att Guffi skulle bocka av mig igen, och då skulle han så klart ha gjort det också. Jag red runt på Geisli en stund, som är pyttepytte liten, haha, var faktiskt lite roligt, och Amanda red bredvid på Guffi. Hon tyckte Guffi var tjock dessutom...

Så då provade jag igen att hoppa upp på Guffi, samtidigt som jag hela tiden tittade på Geisli och tänkte på känslan jag hade när jag hoppade upp på honom. Och sedan satt jag äntligen på Guffi! Vilken lättnad kan jag säga. Red runt lite och hoppade av igen. Sedan hoppade jag upp igen och fortsatte så några gånger. Efter några gånger släppte alla mina nerver och han började slappna av, han reagerade inte längre. Han var så mycket mer avslappnad med mig på ryggen än Amanda, det såg även hon. Så då hoppade jag en sista gång och gav mig för dagen.

Jag är så glad att jag fick hjälp av Amanda, jag hade nog inte lyckats utan henne. Jag hoppas ni förstår mig när jag säger att det inte är hästen jag blir rädd för utan att han ska "vinna" genom att få ner mig i backen och jag inte kommer upp igen.

Imorgon ska jag hoppa upp igen, tänka på lilla Geisli och rida ut en sväng tror jag.

Kommentarer
Postat av: Linda

Haha ja tänk när jag hade alla sex katterna här, de klättrade på mina ben när det var matdags :P



Hon var speciell :) Lillsnuttan.

2011-07-26 @ 21:45:32 / URL: http://mittangsull.blogg.se/
Postat av: Jenny

Duktigt av dig! Precis så ska man göra.



SV: Fylkir är jättefin! Dock liiite över min budget misstänker jag och så är det inte så lätt att ha hingst när man är inackorderad, men man måste ju få drömma lite ;)



Har du fått tag i kiselgur? Det tar väl ett tag innan det börjar synas någon skillnad men många jag pratat med har tyckt att det varit jättebra så jag hoppas det gör någon skillnad på Guffi :)

2011-07-26 @ 21:53:11 / URL: http://islandstokan.bloggplatsen.se
Postat av: Natalie

duktiga du ! :D

2011-07-27 @ 09:12:20 / URL: http://n-rongvall.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0