Att en häst tigger är ju egentligen aldrig bra. Varför tycker jag då att det är bra att Guffi letar morötter när vi ska träna uppsittning?

När jag började rida Guffi tyckte hans tidigare ägare och min dåvarande ridlärare att jag skulle ge honom något gott så fort jag suttit upp. Detta gjorde att han glömde bort att jag satt upp och tänkte istället på att han skulle få morot. Jag höll på så ett tag men slutade sedan eftersom det gick bra.

När equiterapeuten var ute och tyckte jag skulle träna på uppsittning mer och att bara stå med foten i stigbygeln så tyckte hon att jag skulle ge honom något gott. Jag sa då att han inte brukar bli tiggig om man gör så, men hon sa att om han någon gång faktiskt fick bli det så var det just då. Jag håller verkligen med om det. Det gör inget att han vet att han får morot eller något annat gott när jag håller på med sadeln, vare sig jag sitter upp eller bara tränar på att vänja honom. För är det någon stund som han inte ska tänka på vad jag egentligen gör så är det då.

Grejen med Guffi är att han kan lära sig när han får något gott, men ändrar jag på det så fortsätter han inte att tigga utan accepterar att han inte får något. Och därför tror jag heller inte att han kommer bli helt odräglig om han får något gott varje gång jag sätter foten i stigbygeln eller sitter upp.