Idag kändes det verkligen som att vara tillbaka på bussarna i Timrå. Om ni åkt dom någon gång så fattar ni vad jag menar. Tog först bussen hemifrån bara några hållplatser för att gå in i en kiosk och hämta ut Bio-skin som hade kommit. Fick ropa till chauffören som glömde stanna när jag plingat. Bio-skin var förpackat så man hade kunnat tro att det var en bomb...

Klev sedan på nästa buss och bara efter en litet stund håller en bil på att köra rakt in i bussen precis där jag sitter. Fick hjärtat i halsgropen kan man ju säga. Bytte sedan buss igen på centralen och när den skulle åka därifrån, mejade den nästan ner en annan bil. Det bli enkelfiligt precis vid hållplatsen och några bilar hade stått stilla för folk gick över övergångsstället. Bussen skulle prompt tränga sig föra den sista bilen, som också körde framåt samtidigt och bussen lyckade kläma sig förbi med bara några centimeter. Sedan satt jag som på nålar vid varje korsning, för den där chauffören kände man ju inte att man kunde lite på.