Höststorm

Idag hade vi tänkt ta oss över vägen och prova rida i paddocken där. Vi ska ha lektion på onsdag och tänkte försöka vara där, men eftersom vi aldrig varit där och ridit förut ville vi göra det en gång innan. När jag vaknade hörde jag vinden vina runt knuten på huset, precis vid mitt huvud 7 våningar upp. När jag sedan klev upp snöade det på tvären ute. Mysigt... Så vi ändrade våra planer. Först var jag på massage, åh så skönt. Min nacke har verkligen gjort ont det senaste och det känns lite bättre nu. Allt försvinner ju inte på en gång så där.
 
Det blev inte så mycket gjort i stallet fast vi spenderade några timmar där. Hästarna fick stå och torka. Guffi välte sin vattenhink och var på väg att dränka höet och halmen som ligger i boxen brevid men vi lyckades stoppa flödet. Gjorde rent några träns som det börjat bli mögel på. I hörnet där jag har mina saker är det inte riktigt tätt, det är en lite glipa och utanför finns ingen panel just där. Alltså tar sig fukten in och möglar ner mina saker. Sadeln har fått flytta in några hängare och en del schabrak hänger emellan så nu klarar den sig bra. Torrbollen har också gjort det lite bättre, men ibland dyker det upp. Det blir mest på mitt mörkbruna träns, det som antagligen är äldst också. Det mesta är köpt begagnad så jag vet inte exakt. Kan det ha att göra med vilken färg lädret har? Att färgen skyddar bättre på det svarta eller är det helt enkelt åldern bara? Någon som vet?
 
Vi invigde också den lilla flaskan med NTdry mot strålrötan. Lite mystisk var den, det var ett pulver som fastnade i hoven. En stunden fick man inte ut något och i andra kom det ut massor. Hoppas det funkar nu, ska hjälpa mot mugg också, men det har vi inte som tur är.
 
Serstök fick också betträning. Hon har helt plötsligt kommit på att hon inte vill ha bett, spelar ingen roll vilket. När det väl är i munnen är allt lugnt, men innan dess slänger hon bara med huvudet och tjurar. Hon kanske har något litet sår i munnen, men det känns mest som jävelskap från henne. Man tycker ju att hon borde fortsätta när bettet väl är i om det gör ont, vilken hon då inte gör utan står lugnt. När Frida var lite mer bestämt och lugnt, och visade att det inte var någon idé att bråka skärpte hon till sig. Och får man banan efteråt blir man på lite bättre humör.
 
Ute är det fortfarande storm, hoppas det går att sova själv i natt. Sambon är borta så jag får sällskapa med katten.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0