Som jag nämnt tidigare så var det en av er som undrade varför Guffi är så känslig när man sitter upp och att jag skulle skriva lite om hans bakgrund. Det tänkte jag göra nu, men det är mycket jag inte vet något om och en del är bara funderingar och rykten jag hört.
Guffi är född på Islands 1997 och kom till Sverige 2005. Hans pappa är hans bror så han är inavel, avsiktligt har jag ingen aning om men så är det iallafall. Enligt passet står det också att han kastrerades ganska kort tid innan han flög till Sverige, men det behöver ju inte heller stämma. Vad jag vet så ägdes han av en man och kvinna som drev turridning och har från en del personer hört väldigt dåliga rykten om just den här mannen. En tjej t.e.x. har berättat att han lurade henne på pengar, efter att hon jobbat för honom några år, och skulle köpa en häst genom honom. Han tog pengarna själv och stoppade i fickan fast det var en annan person som ägde hästen. Vad jag inte vet är om dessa personer haft honom hela tiden och om de var de som importerade Guffi. I hans pass står endast uppfödaren och sedan jag som ägare.
2008 (tror jag det var) träffade jag Guffi för första gången. Jag skulle ut och rida min medryttarhäst på morsdag och han och tre andra hästar hade precis kommit till gården. De stod i en liten hage först, men när jag väl satt på hästen och skulle rida iväg var just den hagen ovanligt tom och det kom en bil på vägen. Då hade de sprängt tråden och rymt ut på stora vägen. Tydligen var det Guffi som ledde det hela för han hade gjort det en gång tidigare sedan de kom. Jag var ensam i stallet så jag fick springa in till stallägarens sambo som låg och sov efter nattjobb, men han kastade sig upp och ut sprang vi. Vi försökte locka dom med havre men ingen av dom förstod riktigt vad det var så det fungerade inte. Tillslut fick vi in dom i en av sommarhagarna på andra sidan vägen. Stackars lilla rädda Djákni blev så rädd så han frös nästan fast så han fick vi tag på, men de andra tre sprang runt runt. Tillslut fick vi tag på de andra två men Guffi bara fortsatte, tills han lugnade ner sig och kom fram till mig och stannade. Då kunde vi ta in dom allihopa. De här var alltså i stallet i Sundsvall där jag nästan varit hela mitt liv tills vi flyttade till Arboga.
Den här bilden är tagen hösten 2008 tror jag.
De köpte Guffi på en auktion, mannen och kvinnan som haft turridningen fick inte ha kvar några hästar och jag tror det var skatteverket eller något sånt som höll i auktionen. De var stallägarens dåvarande sambo som var där själv och tyckte Guffi hade så snälla ögon. Mer än så visste han inte. Det visade sig att det inte var något bra köp för ett stall med ridlektioner, turridning och ridläger. Den här sambon, M, och en annan tjej i stallet, E, började rida honom, men det var inte alltid de fick sitta kvar. Speciellt E är en väldigt duktig ryttare och tog Guffi under sina vingar så gott hon kunde, men hon hade en egen häst som hon tävlade SM med ett år och hade inte riktigt den tidne Guffi behövde. De fick nästan börja om från början med honom, hänga på honom osv för att kunde rida. Men tillslut rann det ut i sanden och Guffi stod ett helt år utan någon motion, förutom bus i hagen. Han började även då utveckla sina eksem, för jag tror inte han hade det innan.
Hösten 2009
Våren 2009 gick jag ut gymnasiet och var arbetslös i ett år. Under sommaren jobbade jag i stallet på ridlägrena och tog då hand om Guffi en del, men någon ridning blev det inte. Han var alltid så snälla och ville gärna följa med in för lite pyssel och eksemsmörj, för då hade han riktigt mycket. Som ni ser på bilden från hösten innan hade han då väldigt lite man kvar. Den hösten var jag i stallet varje dag, jag hade ju inget annat att göra på dagarna, och blev då tillfrågad om jag ville börja rida Guffi. Iallafall prova och se hur det gick. Jag var lite tveksam, gick han verkligen att rida på? Men sa tillslut ja, det var ju bara att säga nej om jag inte vill efter att jag provat. Stallägare longerade honom först en stund och sedan höll hennes sambo i honom när jag hoppade upp. Och kvar fick jag sitta. VI skrittade runt några varv i paddocken, väldigt sakta men det kändes ändå väldigt bra där uppe. Han hade verkligen inga muskler kvar så det var ju inte konstigt att det gick just sakta. Men helt plötsligt lägger han sig ner och min första tanke är att han tänker rulla sig. Jag har varit med om att eksemhästar gjort så med sadel och allt på, så när han lagt sig kastar jag mig av fort. Då ställer han sig upp och bara tittar på mig. Det kändes som att han tänkte att jag var snäll så han kunde inte bocka av mig, utan kom på att han kunde lägga sig ner så jag kom av så istället. Och sedan började vårat liv tillsammans. Hösten 2010 köpte jag honom och nu har jag ägt honom i två hela år.
Så anledning till varför han bockar ibland vet jag faktiskt inte. Det enda man kan spekulera om är att det hänt något efter han kom till Sverige hos det här paret som ägde honom då. Han är en enmanshäst och passar verkligen inte som turridningshäst. Han kanske har blivit rädd någon gång och fått skit för det. Men samtidigt har jag hittat en tjej här i Sverige,
Carro, som har en valack från samma gård som Guffi kommer ifrån. De är inte släkt, iallafall in på nära håll men de är ändå väldigt lika varandra till sättet. Carro har fått åka ambulans några gånger pga sin häst, nu kommer jag inte ihåg deras historia exakt, men han gör något liknande som Guffi och är en enmanshäst. Vem som helst kan heller inte rida på honom. Så när man börjar tänka så kan de faktiskt ha att göra med uppfödaren och deras inridning. Det kanske gick för fort, de fick inte tid att lära sig i sin takt. Både Guffi och Bingó är väldigt snälla och lätta att hantera från marken, aldrig några problem med Guffi. Världens snällaste häst är han då, så de blev nog mycket hanterade från marken iallafall. Sedan tror jag att han hamnade i händerna på fel personer som inte tog sig tid att lära känna honom och ge honom det bästa och att det därför blev värre.
Carro och Bingó är iallafall mina förebilder. De har haft samma problem som vi och vet hur jävla jobbigt det är, men nu kan hon till och med rida barbacka utan problem! Det är min stora dröm med Guffi, men det är långt kvar.
