Nu har det snöat i två dagar, så någon is ser man inte men vet man att den finns där blir man lite feg ändå. Jag hade inte alls tänkt åka till stallet igår men så blev det ändå. Jag och Frida bestämde oss för att rida och jag invigde det bettlösa tränset från ryggen.

Det fungerade, svänga och stanna var inga problem, men att böja eller bara ställa lite, nej det gick inte. Guffi kändes som en planka, stel och hård. Jag blev hård i handen för att det inte fungerade som det brukar med bett och han ännu värre. När jag koncentrerade mig på mig själv gick det till slut lite bättre men vi behöver träna på det där. Han brukar alltid pusta och frusta efter några minuter, men igår gjorde han det inte förän vi red ut på åkern för att trava. Jag kända att han inte riktigt var bekväm. Han hade gärna sprungit 70 varv kändes det som, det är ju bra att han är pigg igen efter vaccinationen.

Det gick alltså inte så bra igår, men så är det ibland och det var första gången jag red bettlöst. Jag får vara glad över att han lyssnar på sväng och stop, och att jag kom upp utan problem. Och det var trevligt att få sitta på min häst, så höga krav har jag.