Kroppskontroll och att lära sig stänga ute omvärlden

Ja, det var dagens lärdom. Jag och Guffi skapar en ond cirkel ibland, någon av oss spänner sig först och sen spänner sig den andra och ingen av oss kan slappna av. Jag blir aldrig rädd, men ibland reagerar kroppen instinktivt med att bli nervös och spänd. När jag blir det, så blir ju så klart även Guffi det, eller tvärtom.
 
När jag och Frida har ridit tillsammans de senaste gångerna har det liksom inte fungerat. Serstök tjurig ihop och vägrar gå, Frida måste driva på, vifta med spö och smacka, vilket medför att Guffi spänner sig, jag spänner mig och det hela bli kaos. Idag under lektionen insåg jag att jag tänker alldeles för mycket på vad som händer runt om mig, och Guffi gör precis likadant. Så för att han ska koncentrera sig, måste jag koncentrera mig på just det han och jag gör. Inte på skällande hundar, människor som pratar, Frida som driver på Serstök osv. För bryr jag mig om det så gör även Guffi det. Jag har sagt förut att Guffi ibland gör saker innan jag knappt hunnit tänka på dom. Då är det ju inte så himla konstigt att om jag tänker på att Frida smackar på Serstök, förmedlar jag det till Guffi och han tror att han också ska öka, men samtidigt försöker jag göra något annat. Det blir ju totalt kaos av allting. Det är betydligt mycket lättare när tränarFrida står mitt i volten vi går på och hon pratar med oss, så fort hon gick därifrån flöt tankarna iväg. Men det här måste jag verkligen träna på. Så egentligen skulle jag inte sitta här och skriva detta samtidigt som jag tittar på ett favoritprogram på tvn, för då tränar jag egentligen på att göra tvärtom.
 
Iallafall, mitt önskemål med dagens träning var kontroll, för det har jag inte riktigt känt att jag haft. Vi fick en liten fyrkant innanför några bommar, men tydligen var denna pyttelilla fyrkant egentligen stor, jo tjena. Där skulle jag "över böja" Guffi runt på en liten volt, men jag hade verkligen inte kontroll på min kropp och den löpte amok. Det var verkligen inte avslappnat och Guffi fick ett litet utbrott, men Frida höll kvar så det hände egentligen inget. Den där lilla fyrkanten kändes alldeles för liten. Så istället hoppade Frida upp och jag fick bevisat för mig att han klarade av det, men hon gick ändå rätt snabbt ut på en liten volt, fast större än fyrkanten eftersom han inte gav med sig. Han testade alla sina möjliga knep att komma undan, gapa, dra i bettet, försöka rusa, men tillslut gav han med sig. När jag sen hoppade upp var han mjuk som smör och kunde böja åt båda hållen med lätthet. Vi gick sen över till skrölt på samma volt och det kändes väldigt bra, inte perfekt hela tiden men jag fick några "aha!" stunder. När vi sen bytte varv till höger uppstod dock det där problemet vi haft, han tar bettet och kör ner huvudet. När han gör så ska jag bara rida bort det, fram och flytta. Han kommer krångla emot, men jag måste lära mig att hålla kvar (absolut inte dra!) och inte ge efter.
 
Jag lärde mig helt klart eller och annat idag, väldigt viktiga saker både om mig och Guffi. När Frida red honom kunde hon skrika åt Serstök och Guffi rörde inte en muskel, så så länge ryttaren är avslappnad är han också det. Nu känns det hela mycket mer enklare och positivt, nu vet jag vad vi ska jobba på. Vi blev dessutom uppätna av en jäkla massa knott så eksemtäcket sitter definitiv kvar ett tag till.
 
Sadeln tyckte hon var för smal fram och kanalen för smal bak. Kanalen är tillräckligt bred fram, men blir smalare och smalare bak. Det har jag tänkt på själv också och tyckt att den borde ligga på ryggraden som det är nu. Att den vore för smal i bommen fram stämmer nog, för när jag tog av sadeln insåg jag att pälsen blir tillknycklad där efter varje ridning. Sadeln rör sig varken fram eller bak och det är bara där det blir märken i pälsen. Så nu börjar sadeljakten.
 
Du som orkade läsa allt detta ska ha en klapp på axeln.
 

Kommentarer
Postat av: Jenny

Trodde jag hade kommenterat det här inlägget men det hade jag visst inte :o

Hur som helst, jag känner verkligen ingen mig i det du skriver, att det är instinkterna som tar över och gör att man blir ofokuserad och tänker på en massa annat fast man egentligen bara borde koncentrera sig på att slappna av och ta ett djupt andetag, typ.

Men kul att läsa att du fick dig en hel del "aha"-upplevelser när du red för Frida, det är ju det man strävar efter!

Lycka till med sadelletandet, hoppas du hittar en modell som passar både dig och Guffi! Han har en rätt rak rygg va? Antar att det är islandssadlar du är ute efter?

Svar: Man har verkligen ingen kontroll på kroppen ibland. Jag har inte tänkt på att jag tänker så mycket på omgivningen och att det hindrar oss så mycket. Inte konstigt att det går bra när man har en tränare som står i mitten och tjatar på en, för då lyssnar man ju bara dom den personen.
Ja, och rätt lång som tur är så jag har ju inte det problemet som många andra har med sin islänningar, att sadeln måste vara så himla kort. Ja, helst. Eller en dressyrsadel men de brukar vara så djupa i sitsen och det vill jag inte ha.
guffiframidfelli.blogg.se

2013-10-02 @ 19:31:45 / URL: http://videungens.wordpress.com/
Postat av: Yrsa

Vad är det för tyglar? :)

Svar: På bilden menar du? Det är ett par lila från Fakur, dom är jättesköna att rida med :)
guffiframidfelli.blogg.se

2013-10-18 @ 13:25:36 / URL: http://wildhoofbeats.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0