Ja, det känns väldigt tomt och tyst här hemma just nu. Hon har alltid haft problem med att kissa på fel ställen, helst i väskor eller våran säng. Nu är hon snart 4 år och är ingen kattunge längre, så något är ju inte som det ska. I somras kissade hon på fel ställe med 2 veckors mellanrum och vi bestämde oss för att det inte fungerade längre. Sedan vi flyttade upp hit har hon kissat två gånger och det var hennes sista chans. Vi kom överens med mamma att hon kunde få flytta dit och se om hon låter bli. Hon är en väldigt feg katt, och hos mamma är det mycket lugnare. Dessutom har hon sällskap av Blixten, en klok och lugn katt som säkert kan lära henne ett och annat.

 

Men det är väldigt tråkigt hemma själv utan henne. Jag har faktiskt alltid haft katt, jag tror jag har varit utan katt i ett år totalt under hela mitt liv. Inte konstigt att jag ser katter i ögonvrån fast det inte finns någon och saknar sällskapet. Det är ingen här som pratar med mig, följer efter mig, vill gosa och leka med mig. Men jag hoppas hon har det bra hos mamma och Blixten, hon verkade väldigt glad över att få komma dit igår när jag åkte dit med henne.