Igår kväll åt jag middag i stallet och stallägarna frågade när jag skulle sätt upp ett tält så jag kan sova där. Jag vet inte om de menar att jag är där ofta eller? När jag gick ut till hagen för att hämta Guffi ligger det en liten jävla skräckinjagande orm mitt på stigen, ute på åkern. Den hade nog virrat bort sig lite men panik fick jag och ville helst springa hem och gömma mig under täcket, typ. Men jag kände mig riktigt modig som vågade springa allt vad jag orkade förbi den, en omväg alltså, hämta Guffi och ta en ännu större omväg tillbaka eftersom Guffi blev uppjagad av att jag var skräckslagen och inte riktigt ville gå framåt. Panik panik panik, gå då hästjävel! Väl inne i stallet öppnades dörren av Marianne och Sandra som tittar på mig, ser skräckslagna ut och undrar vad som har hänt. Det enda jag fick fram var "Jag såg en orm!" Det tog en bra tag innan jag hade lugnat ner mig igen kan jag säga.

 

Iallafall så red vi sen en stund i paddocken. Först kändes det bara blä, vi var väl inte helt sansade efter den där ormhistorian. Insåg rätt snabbt att det jag tänkte träna på inte skulle bli något bra, så vi gjorde det en kort stund tills det ändå kändes okej och sen gjorde vi det vi kan. Då kändes det mycket bättre. Det blev iallafall töltträning men längs fyrkantspåret där han orkar mera och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag ska bara komma ihåg att vara mer rörlig i kroppen. Sen kom mamma och följde med ut till hagen för jag vågade inte gå själv. Hon skulle ändå hämta mig för hon hade min bil eftersom hennes är trasig. Jag vet att jag är feg, men ormar är det värsta jag vet.

 

Idag släpade jag med mig mamma till stallet igen och Guffi fick sig en ordentlig dusch. Han har varit riktigt kletig det senaste så nu när det äntligen blev varmt igen var det dags att bli ren. Ni skulle ha sett hur allt jag smörjt med bara rann av honom. Efteråt såg han väldigt fin och fluffig ut. Svansen har läkt väldigt fint och det är inga kala fläckar kvar utan det har börjat växa ut igen. Manen är bara lite torr högst upp men inget skorv någonstans och för det mesta mjuk. Så nu hoppas jag och håller alla tummar och tår att han håller sig så här fin, men det kommer säkert att bli värre igen som vanligt. Jag får vara glad att han är fin just nu iallafall.