Idag blev det en mycket lugnare tur med Hugur och hans medryttare. Det gick så sakta ibland att Guffi tog tillfället att försöka vända hem, men väldigt halvhjärtade försök. Ett skutt/stamp i marken bjöd han också på, av ren frustration kanske? Idag kunde vi töltade iallafall och det gick riktigt bra. Blir fortfarande förvånad när vi kan tölta mer än 10 meter i taget. På hemvägen gick det lite fortare, både grabbarna tyckte det var en bättre riktning och gav järnet i alla uppförsbackar och fråsade innan vi kommit upp för dom. Men jag tror dom trivs tillsammans och tycker det är roligt med någon som orkar lika mycket så man slipper bli ifrånsprungen. Eftersom det var riktigt slaskigt på vägen satt jag och blundade i galopperna och när vi kom tillbaka till stallet var vi alldeles pricka.

 

Han stod lös i stallet när han åt och jag hade dörren ut öppen. Höll på och stretcha honom och så får han för sig att gå ut, men jag får stopp på honom när han har första hoven ut genom dörren. Men då blev han helt plötsligt rädd och kastar sig bakåt, flåsade åt mig och sen var det lugnt igen. Då fick han ställa sig i en box istället så jag kunde göra rent alla grejer innan han fick gå ut.

 

I helgen får mamma vara Guffivakt när jag är i fjällen. Hon undrade vad hon skulle göra med honom, så jag föreslog att hon kan börja med att försöka få in honom från hagen. Så nu har hon tvingat min syster att följa med också. Antingen kommer han följa med dom utan minsta problem eller så rör han sig inte ur fläcken. Sån är min häst!