Idag har det varit riktigt varmt, nästan så man inte ville rida mitt på dagen. Men jag och Kristina gjorde det ändå eftersom vi skulle fodra vid 3-4 tiden fick det bli så. Vi hade tänkt ta det lugnt, men jag kom på att Anki berättat om en ny ridväg så vi utforskade den. Nog för att vi skritta 90% av ridturen så blev den inte så himla lugn eftersom det var så himla varmt och det sluttade uppför i flera kilometer, fast inte så brant som tur var. Kan nog vara en bra trav och galoppväg en lite svalare dag. Det var en sand väg under en stor kraftledning som gick upp på ett berg. Guffi kämpade på med hamnade långt efter räsertanten Saga som vanligt.

 

När vi kom upp för berget skulle vi fortsätta rakt fram på en stig och det tyckte vi att vi gjorde, men då hade det blivit berg som underlag och helt plötsligt gick stigen rakt ner. Vi hoppade av och gick ner för backen, men det kändes så fel. Vi gick hela tiden ännu längre bort fast det skulle gå att gå runt. Så vi vände och gick upp för den där branta backen igen. Då började det kännas lite jobbigt, det var så varmt, vi var törstiga och hungriga och dessutom hade jag lite svårt att andas med skyddsvästen på. Så jag fick öppna den och gå en stund på mer plan mark så kändes det bättre. Sen red vi hem samma väg vi kom och det kändes lite bättre eftersom det kom mer moln. Jag är glad att det ändå blåste under hela ridturen annars hade man nog dött av uttorkning.

 

När vi kom ner till vägen igen gick Saga lite konstigt och jag tyckte det såg ut som en sten fastnat i skon. Och när Kristina tittade satt det fast en stor jäkla sten, fastkilad i skon. Helt otroligt att hon inte haltade mer, men hon skulle väl hemma. Tur nog var vi precis utanför en hästgård så vi bad om hjälp och fick låna en hammare. Ut kom stenen och vi kunde rida hem efter 2 timmar.