När det är riktigt höstrusk ute då sitter jag gärna kvar i soffan och struntar i att åka till stallet. Och vet ni vad, jag får faktiskt inte dåligt samvete för hur ska jag kunna motivera Guffi när jag inte ens kan motivera mig själv? Nä, vi kan vila oss i form också!

 

I måndagskväll lekte vi lite i paddocken, löslongering, stretching och spring. Efteråt stod jag en stund och tittade medans Frodi fick massage och sen fick Guffi och hans grabbar byta hage igen. Nu är dom tillbaka på gården, men inte i den hage de ska gå i hela vintern än. Så nu går de i hagen brevid Tyr, Soldan och Frodi. På andra sidan är det en gång och sen en hage där Hugur och Frej går. Ovanför dom går alla stona. Först släppte jag ut Guffi själv, då stod Soldan och Spes i varsin hage och ville prata med Puffe. Dom är ju för söta. Frej blev lite upprörd och försökte gräva till Kina. Sen släppte vi ut Odinn och Andvari till Guffi och då blev det liv i hagarna. Andvari skulle visa upp sig och drog i gång Tyr. Helt plötsligt såg det ut som att Soldan sa "Men det är ju mina polare!" och de fick tydligen inte vara där. Soldan åkte på däng av Tyr och blev jagad runt runt i hagen. Jag har aldrig varit med om att valacker håller på så här, dessutom var ju stona på långt avstånd iallafall från två av hagarna. Guffi undrade mest vad alla höll på med, Odinn skulle hälsa på alla och stona dom brydde sig inte.

 

I tisdags var jag ute en kort stund och tog bara av han eksemtäcket. Jag visste att detta höstruskväder var på väg och det kändes taskigt att låta honom stå där i ett blött eksemtäcke. Förhoppningsvis behöver jag inte sätta på det igen, men vi får se hur det blir med det. Jag har fortfarande inte bestämt mig när det kommer till rakningen. Han är ju så fin i pälsen nu på hösten när solen tittar fram, han lyser rött. Under allt det röda är han grå, tråkigt grå och det blir så fullt. Men det kanske växer ut rätt fort ändå...