Den här veckan har det blivit lite jobb från marken bara och i måndags kväll var jag upp till Karin Åberg på Hinni-föreläsning. Får ni någon gång chansen att lyssna på honom så ta den, väldigt inspirerande och mycket tänkvärt pratade han om. I tisdag tränade vi på det vi gjorde i söndags och det gick helt okej. Han var fortfarande skeptisk och lite fundersom över vad jag ville, men ibland gick det bra. Det svåraste är faktiskt att gå baklänges. Så länge jag fokuserar på att ta stora steg följer han med helt tiden, men så fort jag tänker på vad han gör så stannar vi nästan. Det är bara att träna på, baklängesgång är svårare än man tror. Efter det fick han springa lös och joggade på bra i sin bekvämtrav.

 

I går fick han springa lite i rundkorallen i djupsnö en stund. En sak som Hinni pratade om var att det man tänker på händer oftast tillslut, och eftersom det speglas på vårat kroppspråk är hästarna väldigt snabba på att läsa av oss. Jag tänkte på det där igår. När Guffi är påväg att sakta ner av sig själv syns det väldigt tydligt, då tänker jag "Nu saktar han av" och han stannar. Så istället försökte jag vara snabb att tänka på hur han travade på istället när jag såg att han började sakta av, och då gjorde han inte det. Väldigt enkelt och det märktes tydligt vad mycket man förstör med sina tankar.

 

Idag kom veterinären och vaccinerade Guffi, han kommer tillbaka en annan gång och kollar tänderna. Det var snabbt gjort och sen hade vi lite mat och mysstund. Borstade igenom manen och svansen, vilket var väldigt länge sen. Många pussar och kramar fick han innan han fick gå ut igen. Tänk att man kan börja sakna sin häst så mycket bara av att veta att man inte kommer se honom på 1,5 vecka, redan innan man åkt. Men han lär säkert tycka det är skönt.