Igår var en riktigt bra idag. Jag fick för mig att jag skulle rida med ett lite nytt tänk. Jag tror jag har fastnat lite i ett spår som tar bort glädjen lite. Så tanken var att rida med glädje och känsla. Så länge Guffi höll sig till den gångart jag ville och inte stressade så fick han springa på. Han är som sagt väldigt pigg just nu, så efter igångskrittningen tog vi trav men eftersom han smygtog galopp med jämna mellanrum tog fattade jag istället galopp så han fick springa av sig. Sen kunde vi faktiskt kommunicera. Galoppen i vänster varv var faktiskt riktigt trevlig och det kändes stadigt även på kortsidorna. I höger varv genade han lite mer och låg ner i kurvorna, som det brukar vara. Provade lite tölt, det är så svårt att låta bli, det gick väl helt okej, men kändes bara jobbigt för oss båda så vi la ner det ganska snabbt. Vi gick istället ut på vägen och körde tölt där. Ett litet damputbrott fick han, men annars gick det mycket bra. När vi vände och töltade tillbaka satt jag med ett stort leende och bara njöt. Vi vände en gång till och galopperade fram och tillbaka så tårarna nästan sprutade av fartvinden.

 

Sen gjorde jag ett nytt försök med Ör och efter att jag stått brevid henne och gosat med Iza, Salka och Spes så fick jag sätta på henne grimman efter 5 minuter. Och vilken rolig häst hon är! Jag trodde inte alls hon var sån så jag blev väldigt överraskad. Hon är femgångare, hennes tölt är både trav- och passtaktig om vart annat och lite framtung. Började med att kolla av start, stopp och svänga och man behövde bara använda rösten och kroppen som hon är väldigt känslig för. Tog sen trav och nån galoppfattning och sen taggade damen till och blev en liten räsertant. Sen hade vi bara roligt med tölten, jag satt och skrattade för att det var så roligt. Takten blev bättre ju längre vi höll på. Vi avslutade med tempoökningar på långsidorna och det var faktiskt svårt att sluta. Vad roligt det var! Ska rida henne imorgon igen tillsammans med Karin.

 

När man bara rider en häst är det så lätt att man fastnar och känner att man inte kommer någonstans. För några år sedan, innan jag köpte Guffi red jag i perioder många olika hästar varje dag och det saknar jag. Man lär sig så mycket så att rida andra hästar är bara roligt. Och dessutom upptäcker man ju vilken bra häst man själv har av det! För det finns ju faktiskt ingen som passar mig bättre, även om han inte är någon tölthäst och kommer nog aldrig bli, så är han bäst!