Töltutveckling och tjurighet

Den här veckan blev inte som jag tänkte. Jag red förra helgen som jag inte har skrivit om och det gick bra, peeweebettet är väldigt uppskattat tror jag och vi kan tölta i paddocken helt plöstligt! Samtidigt har han varit lite tjurig, tror det är för att han börja fälla. Om vi håller på med en övning lite för länge så tjurar han bara, ungefär som "Men matte, jag fattar vad jag ska göra men nu blev det tråkigt och jag vill göra något annat!" I onsdag gick vi en promenad och det hade inte tinat så mycket som jag trodde så vi fick pulsa i djupsnö i uppförsbacke. Ungefär så här tror jag vi båda kändes oss, fast Guffi undrade vad tusan jag skulle dra med honom dit för.
 
 
Sen blev jag sjuk och låg hemma några dagar och igår var jag på tårtkalas/ätsåmycketdukanfest, så Guffi hade jag inte sett sen i tisdags när jag kom ut idag. Han och Frej, vars ägare varit borta i över en vecka, var ungefär lika skitiga. Smutsgris är vad han är! Höbalen är hans favoritplats att ligga och gno in smutsen. Men nu har han börjat fälla ordentligt på hela kroppen, inte bara på halsen, så vi kanske blir av med lite päls till midsommar om vi har tur.
 
Ingen ville rida ut med mig idag så istället fick vi harva på i den väldigt blöta och därmed tunga paddocken. Det blev mycket trav på volt och som sagt, ju längre vi höll på med en övning ju tjurigare blev han. Men det gick iallafall bra innan den värsta tjurigheten slog till. Lite galopp på volt la jag in också. Sen provade vi lite tölt och jag blev riktigt förvånad när det faktiskt gick helt utan spänning eller att han slängde sig ner i trav, inte en enda gång! Jag tror att det är peeweebettet som gör det. Jag bad Karin filma oss lite när vi töltade på vägen sen, så här kommer en lite film. En sväng fräsgalopp blev det också. Jisses vad han laddade längst där borta som inte syns på filmen, men undan gick det. Jag hittade den här filmen från nästan ett år sedan och jag tycker det är stor skillnad på tölten. Jag har tyckt att det inte alls har hänt något sen dess, men det har det ju. Han känns inte alls lika orolig med huvudet och det är inte alls lika spänt, han känns faktiskt oftast väldigt bekväm med tölten nu.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


RSS 2.0