Kan inviga det nya året med att faktiskt skriva något här. Idag var nästa alla i stallet ute på en ridtur, vi var 7 från början men den ganska nyinflyttade Tibra som inte är van vid många hästar blev för stressad så de vände om. Stallägarna har röjt och fixat iordning en stig upp på berget, i skogen vid travägen, riktig klätterstig för hästarna. Rakt upp för bergsväggen traskade vi och Guffi tyckte det var riktigt roligt och ett vackert snöfall hade vi runt oss. Han gillar skogen och när han fick vara med nästan alla sina kompisar var han nöjd. Väl uppe på berget vände vi och gick ner igen, det är is överallt annars så det är inte roligt att ens försöka. Mamma och Marianne tog travvägen ner och det var tydligen svallis och riktigt obehagligt för dom ett tag. Vi andra tog skogen ner, där var det bara några få isfläckar. Efteråt blev det fika och prat, en mysig dag och något vi borde göra om oftare. Rida ut allihopa tillsammans.

 

Jag har alltid lite ångest över nyårsafton och tiden efteråt. Vissa år har Guffi blivit knäpp i flera veckor efter, han har varit sitt stressade jag konstant och det har knappt gått att få kontakt med honom. Förra året gick det bra, men jag var ändå orolig. I onsdags när jag var ute blev allting bara fel, men blåsande plast och el som slog i tråden, och då hade inte ens nyårsraketerna börjat. Det slutade med att vi bara tränade på att gå in och ur stallet, för nä fy där vill han inte vara på vintern. Men med godis går det att muta honom till rätt mycket, men inte kan man ta ett djupt andetag för det och kanske lugna ner sig lite. Hur skulle detta gå? Men som tur var var han sitt lugna jag idag. Jag var lite orolig och det tror jag han kände av, men han kändes avslappnad och det var nog bra att han fick jobba ordenligt upp för berget.

 

Nu hoppas vi att snön som kommer får ligga kvar så att vi äntligen får vinter och slipper all den här isen. Ridplan är skridskobana så där har ingen varit på veckor. Snögalopp och annat bus vill vi ha!

 

Det blir inte så mycket skrivet nu för tiden och när jag väl gör det blir det bara korta sammanfattningar av vad som hänt sedan sist. Jag tycker både det är tråkigt, men samtidigt känner jag inte att jag vill eller behöver skriva något hela tiden. Lektionerna för Evelina är slut för i år så nu får vi fortsätta träna på egen hand. Lektionerna den här hösten har verkligen gett oss en push framåt och den besvärliga sneheten i Guffis kropp har vi nästan helt lyckats träna bort och stärka upp det svaga. Allt och alla kommer alltid vara lite snea men när det påverkar en så negativt som det gjort för Guffi måste man ändra på saker och göra om, göra rätt. För två veckor sedan snart var hovslagaren ut och skodde om Guffi. Han fick snösulor och fyra broddar runt om. Han växer och sliter inte alls så snett längre, men istället växer hans hovar väldigt dåligt. Han föreslog att jag skulle långa honom vara barfota en period i vinter om det blir riktiga vinter. En vinter med riktigt bra snö. Just nu är det bara is och is och mera is. Vi fick snö en dag, men redan på eftermiddagen började det regna och det blev is av allihopa istället. Skittråkigt. Men vi hann med ett härligt pass i paddocken en lördagförmiddag där vi kunde trava och till och med galoppera utan att känna att det var för halt eller hårt.

 

För en vecka sedan kom Anna och masserade Guffi. Hon tyckte han såg mycket bättre ut, speciellt med hovarna och att ta av skorna vore ett bra alternativ om det går. Kanske får försöka fixa ett par boots med broddar om jag kan lyckas skrapa ihop lite pengar. När hon kom stod vi ute så hon tog några bilder på oss. Sedan började hon fråga om någon i min närhet nyligen dött, de enda jag kom på var katterna i våras, men det var inte dom hon kände av. Hon masserar inte bara, utan kommunicerar även med djur och folk som dött. Det hela kanske låter flummigt eller ni får välja att inte tro på det, men jag tror på Anna. När man ser henne arbeta så förstår man att hon känner av saker vi andra inte gör, hon ser saker och kommunicerar med Guffi på ett sätt inte ens jag kan. Han visar henne var han vill att hon ska massera och hela hans kroppsform ändrar sig under tiden. Han bär upp sig bättre. Iallafall, så tillslut kom vi fram till att det var stallägarens mamma som dog för lite mer än ett år sedan och hon pratar tydligen med Guffi. Och han har velat berättade om det ett tag, att stallägaren mamma vill att hennes dotter ska lugna ner sig och inte stressa så mycket. Anna hittade inga stora grejer med Guffi, men jag ska göra lite övningar och massera honom bakom öronen ungefär och på andra ställen. Det märks verkligen att han har ont bakom öronen men samtidigt är det skönt. Funderar på om jag ska köpa en sån där gelegrej man sätter på nackstycket på tränset för att trycket ska spridas ut. Tror det kan vara bra för honom. Anatomiska träns med breda nackstycken är inget för oss då jag inte vill använda nosgrimma och alla sånna träns jag hittat har nosgrimma eller stroppar kvar om man skulle vilja ta bort den. Dessutom är de alldeles för dyra för min tunna plånbok.

 

På Malinkurserna har vi alltid diskussioner under lunchen där vi tar upp allt möjligt. Lördagslunchsamtalet handlade om varför vi väljer den häst vi väljer. Malin teori var att vi väljer häst utifrån vad vi behöver. Det var en intressant tanke och jag tror det ligger mycket i det. Hennes tanke om varför jag valt Guffi var spännande att höra. Alla säger jämt att jag har en sånt tålamod med Guffi och det måste man ha. Jag får vänta ut honom ofta. Han vill stanna och titta, tänka efter. Varje gång vi går ner till paddocken stannar han flera gånger och alltid på samma ställe. En normal människa hade blivit tokig på honom men äsch, det är väl bara att vänta så han får göra det tänker jag. Iallafall, så behöver jag inte Guffi för att jag har mycket tålamod, eller är lugn och har ridkänsla. Malin trodde jag valt Guffi för att jag behöver sätta gränser. Ju mer jag tänker på det ju mer sanning ligger det i det men jag kan inte riktigt förklara varför. Jag är väldigt ofta för snäll med honom, låter han göra som han vill, kräver inte så mycket. Vill han inte stå inne då går vi ut, vill han inte tölta en dag så travar vi, vill han inte gå dit så går vi inte dit, tycker han elen i tråden är läskig stänger jag av den. Ni fattar, jag anpassar mig och kompromissar med honom. Och han behöver det, det går inte bara att köra över honom och bestämma vad man ska göra innan man sett honom för dagen. Ena dagen är han kaos och nästa så lugn och stabil. Det är sån han är och då måste man anpassa sig lite. Men jag behöver bli bättre på att få med mig honom på en vänligt men bestämt sätt och visa var gränsen går utan att bli hård.

 

Jag behöver Guffi för att han är den bästa som finns, hos honom kan jag andas, stänga av tankarna och bara vara.

 

Det känns verkligen som att allt det jobbigt och svåra vi jobbat med sedan Guffi hade ont i våras börjar släppa nu. Vi har fått hjälp med att träna rätt och det går bättre och bättre hela tiden. Fokus har legat ganska mycket på att få till traven så jag har tagit tölten när vi ridit ut. Men jag börjar känna att vi kommit så långt att vi behöver tänka på den också igen. Mest egentligen förberedelse för tölt. Så fort jag börjar samla upp honom kommer det en lite protest och jag har dragit mig lite för att göra det faktiskt, undvikt det. Vi red för Evelina igen i torsdags och vi fick träna lite på den där korta samlade skritten, utan något krav att det måste bli tölt. För så blir det, jag börjar samla honom och han rusar iväg in i tölt och ramlar ner i trav på en gång. Så han måste vänta och jag inte bara ge efter. Vi ska även slappna av, annars blir det ingen tölt. Punkt.

 

I helgen skulle vi ha en kurs både lördag och söndag för bästa Malin, men hon hamnade på sjukhus i natt så det blev bara igår. Jättetråkigt för jag kände verkligen att jag vill vara med Malin mer och Guffi ville inte gå ut ur paddocken igår min gulle. Vi fick alla träna på rakriktning igår och vi började med skänkelvikning. Åt vänster bara flyter vi, så där lätt som det ska vara. Åt höger gick det rent ut sagt skit. Vi upptäckte att han gör skänkelvikning om jag lägger vänster tygel mot halsen och alltså tränger över med vänster hand. Och den gör det av sig själv, ppoff så är den där. Så det var jäkligt jobbigt att få den att sluta och gå honom att flytta för skänkeln. Jag lyckades stoppa armen från att fara iväg, men vet ni vad handjäveln gjorde då? Jo, den vek sig åt höger! Så jag satt där med armen på rätt ställe men med en hand som pekade rakt åt höger. Jag tror inte den där handen ens tillhör min kropp, det är någon annan som styr den. Jag måste hitta något sätt att bryta det där, och det gick bättre och bättre men jag kommer få jobba hårt. Det blev bara skritt för oss men väldigt nyttigt. Dessutom sitter jag snett åt höger, Guffi puttar över mig dit och jag är starkade där. Så nu får jag sitta så det känns snett åt vänster, för då är jag rak.

 

Idag red jag och mamma själva och det kändes som att kroppen börjar fatta. Eller så var det för att ingen såg alla fel jag gjorde. Kändes som att jag bara stirrade på den där vänster handen så den skulle hålla sig på rätt ställe. När skänkelvikningarna och flyttandet hit och dit kändes bra tog vi tag i den där korta skritten. Tyckte det gick bra, en lite protest i början sen kände han avslappnad. Några gånger ville han dra i väg, men det fick han inte. Han ramlade inte ner i trav utan vi saktade av innan, tills jag bad mamma filma. Då gick det inte alls lika bra som ni kommer se. Travtakt eller rent ut sagt trav innan vi kommer ner i skritt igen. När jag fick se tyckte jag bara han såg lång ut och inte alls som det kändes. Han har lång kropp, det går inte att få bort, men jag insåg att jag måste samla upp honom mer för att vi ska kunna fortsätta i tölt utan att ramla ner i traven. När jag såg den senaste filmen på oss från i mars så kändes det lite bättre, det har faktiskt hänt saker sen dess. Han är mycket mer avslappnad i hela kroppen och börjar hitta en avslappnad form.

 

Om någon orkat läsa igenom allt det här så kommer nu en film. Det är mamma som filmat så ja, vi syns iallafall. Och det gick som sagt mycket bättre innan hon filmade, som vanligt.

 

I torsdag hade vi den fjärde lektionen för Evelina och åh vad bra det gick! Vi fick rida på små volter och verkligen böja igen hela kroppen, sen upp i trav och det gick så bra. Han kändes inte alls sne, han böjde sig runt skänkel, sänkte sig, höjde ryggen och bar sig själv. Min travhäst är tillbaka! Fick läga mycket fokus på mina sittben så han inte kastade över mig på ytter. I höger varv måste jag få med vänster bakben bättre, han vill inte riktigt trampa under sig och ta i med det benet ännu, men nu när det faktiskt går att rida rakt fram kan vi lägga mer fokus på det. Så jag fick tipset att lägga bak ytterskänkel lite för att få med bakbenet, samtidigt som jag har innerskänkeln lite längre fram och böjer honom runt det. Och vifs så var det fysiskt omöjligt för min kropp att ramla över på fel sittben. Det gick inte, prova själva. Helt omöjligt att inte sitta på inner sittben! Och det hjälpte verkligen, så det tog jag med mig när vi skulle rida en stor åtta i tölt. Det var jobbigt, så jobbigt tyckte Guffi, men det gick helt okej. Vi ska träna på det själva och då tölt runt "volten", ner till skritt på mitten rakt fram, byta varv och upp i tölt igen. Han orkar inte riktigt hela runt och då får jag inte med mig honom som jag ska.

 

I går blev det en eftermiddagstur upp på berget med Anki och Frodi. Ont i sittbenen hade jag så dom blev ordentligt använda i torsdags. Det blev mycket galopp och lite trav emellan. Kändes bra och något som behövdes, bara få springa av sig i ett lagom tempo och sedan skritta hemåt igen.

 

Idag har jag spenderat nästan 6 timmar i stallet men bara runt 5 minuter av en tiden med Guffi. Hur då kan man undra. Jo, vi hade städdag och stallmöte. Nu är det rent och fint i stallet och det kändes mycket större. Var ut till Guffi och hagen, han fick en morot och lite gos. Efter mötet gick jag ut igen och då låg han ner, så jag tänkte mysa lite, men det tyckte inte Hugur för han skulle leta efter något ätbart som jag kanske hade. Så ja, han var lite störande men Guffi låg kvar vi fick mysa lite iallafall.

 

Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Det känns som att det går väldigt bra nu. Har ridit några gånger den senaste veckan och det går bättre och bättre. Även om jag måste påminna Guffi hela tiden att han inte ska lägga all vikt på vänster bog så försöker han, han lyssnar på min skänkel som faktiskt vill något och korta stunder går han där han ska. Jag behöver inte kämpa mig svettig för att han ska gå rakt fram och inte falla inåt. Vi kan ta trav på volt, med böjning genom kroppen åt rätt håll, ingen bog som far iväg eller att jag hamnar på fel sida. Det känns verkligen som att det hänt massor sedan vi började med lektionerna kontinueligt för Evelina. Vi behövde verkligen det här för att ta oss vidare med all denna snedhet och krokighet. Även i mig. Ibland blir man förvånad över vilken dålig koll man har på sin egen kropp. Vi borde vara experter på våra egna kroppen men nä, vi fattar knappt någonting. Underligt egentligen.

 

Vi har haft kallt den här veckan så Guffi har fått vara utan huvan. Täcket får sitta kvar ett tag till även om det varit minusgrader på nätterna. Jag vill vara säker på att det inte blir varmt igen. Det är så skönt att slippa smöja i timtal varje vecka. Jag har tid till att mysa och träna, busa och bara vara. Idag blev jag riktigt förvånad när jag och mamma var på väg hem från stallet klockan 8 redan, fast vi ridit och pratat med alla andra i stallet och bara tagit det lugnt.

 

Igår var det dags för ridlektion nummer två för Evelina och det gick mycket bättre den här gången. Vi började där vi avslutade förra gången och även om det inte är perfekt eller ens bra ibland, så kändes det som att det hänt mycket. Det var lättare, fast det fortfarande var väldigt jobbigt. Det går åt rätt håll och vi är på väg att få ordning på alla kroppsdelar lite bättre. Kände mig rätt sne i kroppen och vek mig i sidorna hit och dit. Värst i vänster sidan och även om jag rätade ut mig hela tiden var jag snabbt tillbaka i att vika mig i sidan. Vi fick sedan rida öppna i tölt, attans så svårt. Har fullt upp med att behålla tölten och inte ramla ner i trav när han slappnar av. Måste hitta ett jämt tempo så han får drivet men inte bara rusar iväg. Svårt svårt men nyttigt.

 

En sak jag kom att tänka på efteråt igår, vilken utvecklig han har gjort sedan bara ett år tillbaka. Kommer inte ihåg vem det var jag red för men för ungefär ett år sedan tog han alltid skänklarna som fram. La jag till bara en skänkel var det galopp, var det båda kastade vi oss framåt. Jag hade inte riktigt tänkt på det och ganska länge har jag nog undvikt att använda skänklarna eftersom han var så himla känslig i början, och det gjorde att han bara tog skänklarna som drivande. Så när jag red för någon fick jag träna på det här, tror det var Camilla Hed, även om han exploderade framåt skulle jag fortsätta tills han flyttade eller vad det nu är jag vill med skänkeln. Nu när jag lägger till skänkeln för att flytta eller böja så gör han det. Ibland struntar han till och med i den, kan gå emot, och jag får ta i ordentligt ibland för att få en reaktion. Han ska så klart inte bli skänkeldöv eller ignorant, han ska vara känslig för hjälperna, men det är skönt att han inte exploderar så fort jag rör på benen längre.

Nu lär väl någon halshugga mig och testen tycka att jag är dum i huvudet. Men nu är det faktiskt så att jag är otroligt less på allt som hör sommaren till när man äger en eksemhäst och dessutom själv blir uppäten av alla bitande insekter det finns i avlånga land. Mygg, knott, broms, flugor, eksemtäcken hit och eksemtäcken dit, laga, byta, leta delar, tvätta, stå ut med stanken, salvor och smörjor, kladdig häst från svansrot till näsvingar men som ändå är krustorr, kli, kli, kli, smörja, spraya, pengarna rakt ner i ett svart hål, kli, kli, kli, slita sig i håret, gtåten i halsgropen, ångesten för man gjort något annat en ynka dag och hästen har kliat sönder sig, hålla koll på vädret, för varmt, trött häst, för regnigt, för fuktigt, sönder kliad häst, arg häst som har ont för att han kliat sig, trött matte, trött häst, trött trött trött kli kli kli.

 

Jag skulle kunna fortsätta länge till men ni kanske förstår. Nu vill jag ha -15, en meter gnistrande vit snö och strålande sol. Åh vad jag längtar! 

 

Jag älskar min häst. Men jag hatar hans eksem. Skulle han inte vara den viktigaste i mitt liv eller rättare sagt, mitt liv, hade jag inte orkat. Jag skulle göra allt för min Puffe och det är därför jag fortsätter fast jag inte orkar och bara vill somna och vakna när vintern har kommit. Sommar är verkligen inte våran grej, vi mår båda två så mycket bättre på vintern. Visst fan kan det vara kallt, men det gör inget när man kan galoppera i nysnö och värma händerna under manen som faktiskt är någolunda lång när det växt ut igen.

 

Det här med att hinna med och skriva något här finns liksom inte, men nu har jag lite tid över. Guffis eksem ser just nu väldigt bra ut. Igår duschade jag honom med hjälpt av mamma. Vi har ridit ut några gånger med sällskap och det har känts lite så där, mest på grund av att tölten inte riktigt velat fungera för oss. Den är där, men vi orkar inte hålla den och den har känts travtaktik. I söndags red jag en stund i paddocken och då var det lite bättre, men ändå inte som det brukar. Travade efteråt och jag börjar få tag i den där vänster bogen vi har problem med även i trav. Sen red jag ut med Anki upp på berget. Hon skulle bara skritta efter tävlingen i söndags, men Tyr var så pigg så det blev en del galopp också. Guffi blev riktigt trött för det var varmt och han fäller rätt mycket, så det var uuppskattat med en dusch efteråt.

 

Idag red jag igen och bestämde mig för att börja med trav och galopp och sen prova tölten. Så vi trava på, men då kändes inte den riktigt ren. Tankarna börjar snurra och man blir fundersam. Då provade jag att ta tölt istället, men hade inte förhoppningar om att det heller skulle kännas bra men vips så var den där! Det flöt nästan bara på varv på varv, vi ramlade ner i trav några få gånger när han slappnade av lite för mycket, men jag kunde även driva på och "rida bort" traven när jag kände att det var på väg några gånger. Det är svårt det där, för jag vill att han slappnar av, men blir det för mycket ramlar han ner i trav. Så jag måste hitta en  sätt att rida bort det utan att sätta spänning i honom igen. Mycket svårt... Men var väldigt nöjd efteråt och det kändes så skönt att vi fick till det.

 

I helgen var jag åskådare på Eyolfur Isolfssonkursen som min stallägare arrangerade. Jag är rätt trött i huvudet efteråt, även om jag inte red var det mycket information, inspiration, nya tankar och aha-upplevelser. Alla hästar som var med hade olika problem vilket var roligt. Att få se olika övningar och sätt att lösa dom. Det viktigaste jag tog med mig var att hästarna är naturligt snea åt det ena eller andra hållet vilket gör att vi inte kan rida dom likdant i båda varv. Hästen har en stel sida och en svår sida. Alltså JA! Varför har ingen sagt det till mig tidigare? Enligt Eyolfur är ca 70% är islandshästarna stel i höger sida och vänster är den svåra, men Guffi är en av de andra 30%. Han är stel i vänster sida och höger är det svåra och eftersom han har haft låsningar och därmed slitit hovarna snett och allt det där var det verkligen en aha-upplevelse som jag behövde. Jag har inte vetat hur jag ska träna honom för att blir av med detta, eller iallafall föra det så bra som det går. För även om låsningarna är borta och hovarna verkas rätt, blir han ju aldrig bättre om inte jag tränar honom rätt.

 

Vårat problem är alltså att han lägger alla vikt på vänster bog, drar sig inåt i vänster varv och har svårt att flytta bakdelen åt höger. Vilket är tydligt vid halt då han nästan alltid tar ett steg åt vänster med baken eller när han försöker vända är det alltid åt höger och det blir en hemsk dragkamp om jag försöker få tillbaka honom åt vänster. I höger varv drar han istället utåt och oftast överböjer sig på volt. Så nu ska det tänkas tvärtom mot vad hans kropp vill göra så vi kan stärka höger bakben, för är den stark ska han inte vilja lägga all vikt på vänster bog.

 

Så idag ville jag testa, men jag blev lite för ivrig och försökte med allt på engång vilken blev en förvirrad häst och lite lätt förvirrad matte. När jag saktade ner och tog en sak i taget gick det mycket bättre. Vikten bort från vänster bog - flytta bakdelen åt höger ska vi börja med. För innan det fungerar kommer han fortsätta krumbukta vid halt, ramla inåt i vänster varv på vlt, belasta sig fel och gå emot bettet. Det underliga i allt det här är att i galopp blir han tvärtom, men jag tror det är den starka vänster bogen som balanserar upp honom i galopp och gör att han inte ramlar inåt. I höger varv är det en svag bog som ska hålla uppe honom och då ramlar vi inåt. Han blev rätt irriterad på alla insekter så att tölta gick inte bra. Istället provade jag en annan övning, kort kort skritt, inte styva sig, pannan framåt och nacken högsta punkten, sen ska han länga sig neråt av sig själv och då tog vi trav. Han längde sig inte så långt men vi får träna vidare. Höger varv gick det så där men i vänster varv när vi fick koll på bogen så gick det skitbra rent ut sagt. Så vi avslutade där och jag kändes mig nöjd. En sak i taget Punkt.

 

Hoppas ni fattar något av det här, annars får ni helt enkelt gå på en kurs med mästaren själva. Det är helt klart värt alla pengar, även om man bara är åskådare.

 

I tisdag gick det inte alls bra. Eller ja, det gick bra med den lilla targetträningen vi fick gjort. Det är lätt att vara efterklok men det märktes på honom redan i stallet. Han var fullt upptagen med att hålla koll på allt och alla andra och inte mig, men han var ändå ganska lugn. Fick liksom ingen reaktion när jag bad honom att flytta sig lite eller lyfta hovarna, även om jag var med tydlig än vanligt. Så jag gjorde om min plan och så började vi med targetträning och det gick rätt bra, men han var som inte riktigt med. Lite avstängd, han brukar ju gärna ha godis annars, men inte ens det kunde riktigt locka alla gånger. Sen var han som en krumbuktande ål, ville jag ut på spåret ålade han sig inåt mitten och ville jag till mitten ålande han sig någon annanstans. Blev lite trav och galopp men det var segt och trögt. Vi var nog inte i paddocken ens 15 minuter innan jag gav upp.

 

Så idag försökte jag få sällskap så vi kunde rida ut, för det brukar ju vara roligare. Men något sällskap fick vi inte och ett tag velade jag fram och tillbaka. Jag kunde till och med få låna Hugur och ta Guffi som handhäst eller tvärtom, men de där två gubbarna kan ju hitta på vad som helst när de är tillsammans så jag fegade ur. Tillslut bestämde jag mig för att rida. Om det kändes som i tisdag skulle jag hoppa av och göra något annat, och går det bra så skulle vi inte hålla på så länge utan sluta när det var roligt. Han var rätt trög att få med sig från hagen, stannade och la i bakbromsen men det gick att övertala honom. I stallet var han med, lite trög men inte alls som i tisdags. Och sen gick det faktiskt väldigt bra. Jag hade planerat innan vad vi skulle göra om det kändes bra, ställt ut koner och tänkt efter. Konerna stod i varsitt hörn så vi kunde rida ett stort timglas, flytta runt konerna och tölta på snedden över ridplanen. En övning som alltid brukar fungera bra för oss och det gjorde den även nu. Varierade mellan att flytta bogen och bakdelen, han väntade på min signaler för det mest men kändes inte stressad av att få springa iväg någon gång. Han kändes lätt och mjuk i kroppen och när jag gjorde det lite jobbigare genom att göra typ skänkelvikning/gå på tre spår på kortsidorna så bara gjorde han det, inga protester och tjafs om att det var jobbigt. Vet ni vad den stora skillnaden var? Jag kom på att jag slutat prata och berömma honom när jag rider. Jag har varit tyst! Guffi är en riktigt sucker för smicker, hela han växer när han får höra hur duktig han är. Så jag berömde, berömde och berömde och ja det gick ju nästan fantastiskt bra! Vi avslutade med galopp och jag kan visst inte rida i vänster varv, alla kroppsdelar bara fladdrar runt trots att jag bara tänker på pärlor i fötterna. Men höger, ja där gick det riktigt bra.

 

Efteråt somnade han i stallet och underläppen hängde långt långt ner, så ja, han är trött som han brukar bli på sommaren. Att det varit en kall sommar gör att han inte är lika trött som han brukar vara den här tiden, men eksemen och alla myggor, knott, bromsar och alla andra förbaskade insekter gör ju vem som helst trött.

 

Ja, ridturen igår kändes som en långt försök att fly från alla broms. Det var varmt igår för en gångskull och självklart kommer ju bromsen då, vilken man inte vant sig vid direkt den här sommaren så jag tänkte inte alls på det. Jag och Natalie som rider Spes red ut och blev jagade av bromsen, så vi fick ha ganska högt tempo och bara skritta korta stunder. Det gick riktigt bra och det kändes bra i alla gångarter. När vi vände hemåt och töltade en lång sträcka satt jag med en leende.

 

Efteråt skulle jag skölja av honom med vattenslangen och bad Natalies mamma hålla i honom. Satte på kranen i stallet men ute kom det inget vatten, vilket håll jag än vred åt så läckte det bara ut vid väggen. Inget vatten alls i slangen ens. Stängde av igen, drog ut slangen från slangvindan och ja där var det vatten. Rullade ut all slang för att kolla om den lossnat. Nä men den var klämd. Satte på vattnet igen och nu kom vattnet ut i slangen, men inte ut ur den! Va tusan! Stängde av vattnet igen igen och drog av munstyckte och kopplingen och då kom det vatten. Jag fick alltså också en lättare dusch och hade Guffi kunnat skratta hade han säkert gjort det åt mig. Men tillslut fick även han en dusch och somnade en stund i stallet efteråt.

 

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.

 

Det är härligt med långhelg men vad fort det går, hann kanppt blinka så var den över. Och blogga hinner jag ändå inte med. I fredags skulle Jennie följa med och hälsa på Guffi men det blev inte så i sista sekund så jag åkte själv. Vi betade gräs och borstade länge, Guffi lekte bergsget i jakten på gott gräs. Efteråt gick vi ner i paddocken och red från marken i det bettlösa tränset. Gick riktigt svårt men att svänga är svårt. Och då slog det mig, jag vågar inte göra ledande tygeltag när vi ska svänga! Inte konstigt att han inte förstår vad jag vill. Han rusar ju iväg när jag sträcker ut armen så vi måste träna bort rädslan för det. Så vi tränade svängning med ledande tygeltag från marken och det gick bra när han förstod. Armen var inte farlig dessutom. 

 

I lördags åkte jag ut och tänkte bara ta det lugnt och rida. Ingen press och skönt nog var det tomt i stallet. Ridning i paddocken blev det och även lite på vägen. Kändes mycket bättre än i tisdags men jag är inte helt lugn än. Väntar på att han ska rusa iväg och när han hoppade till en gång rusade hjärtat men jag lugnade ner mig fort igen. Vi tränade både trav och tölt men inget avancerat. Kändes så bra att vi tog en sväng på vägen bortåt i tölt och tillbaka i galopptrav. Tror han kände att jag var lite osäker med galoppen eftersom han bröt av till trav flera gånger. Vi får fortsätta med min mentala träning. På lördag är det kurs för Malin igen, hon kan ju få en att göra vad som helst så det ska bli roligt att få peppning av henne.

Kolla så fina röda slingor han har i manen nu!

Anna tyckte att jag kunde prova att rida, lite lugnt redan igår. Så jag gjorde det och det märktes tydligt att skenturen förra veckan satt sina spår. Nervositeten kom krypande redan i stallet och Guffi kände så klart av det, men han blev iallafall lugn så fort vi kom ut ur stallet. Jag började med att hoppa runt honom och efter en stund så går han ifrån mig, helt lugn men han går iväg. Så jag låter honom göra det och han stanande en bit bort. Självklart tar man det som ett tecken att han inte vill vara med mig, så jag står stilla och väntar. Efter en lite stund vänder han sig emot mig och tar något steg emot mig och då kändes det som att jag fick komma närmare. Då gjorde jag som vanligt när jag ska sitta upp, hoppa lite, gå runt några varv och väntade på en gäspning eller att han frustar, för då måste han slappna av tänker jag. När jag väl kom upp kände jag mig inte alls lugn och jag satt inte alls bra. Så det blev många varv i skritt bara runt runt för att vi båda skulle slappna av, för han blir ju spänd när jag blir spänd. Fast han egentligen inte tyckte det var något konstigt med det hela. Tillslut kände jag mig bekväm nog att trava och det kändes bra efter det.

 

Tänk vad en lite skentur kan göra med en mentalt, fast det inte hände något farligare än så. Jag har inte haft några tankar på detta när jag red Salka eller Ör förra veckan, men så fort det handlar om Guffi så vet jag vad som kan hända och jag mår så dåligt när han blir stressad, har ont eller nåt sånt på grund av mig. Jag vill ju att han ska tycka det är roligt och må bra. Han uppförde sig väldigt bra igår och jag var mest irriterad på mig själv som blev nervös och spänd. Han var nog mest fundersam över varför jag betedde mig underligt. Mentalträning för mig och hoppflaxviftträning för honom blir det framöver så är vi nog tillbaka snart igen.

 

I måndags eftermiddag var Anna ut och masserade Guffi. Jag jobbade så dom fick vara själva och det lät som att han skötte sig bra. Han gillar Anna och släpper in henne mer och mer varje gång hon kommer så jag kände att jag kunde lite på henne. Hade inte sagt vad jag upplevde för problem utan vill se vad hon hittar först. Hon hade fixat med bäckenet och låsningar i nacken och vänster bog. Tror höger bakben påverkades av bäckenet, jag väntar och ser. Dessutom hade hon håret av halva hästen, skönt när någon annan gör det åt en. Hon använde en svettskrapa och tog i så det blev som massage, så ska jag också göra nu. 

 

När jag kom ut hade hon åkt hem men ville att jag skulle promenera eller låta honom springa i paddocken om han ville. Han sprang på, eller joggade runt av sig själv och jisses vad det dallrade. Filmade en stund så ni kan se, det ser väldigt roligt ut. Skickade filmen till Anna och hon kunde se en liten rörelsestörning i vänster varv så nu ska vänster bakknä smörjas med arnika och jag ska filma han igen om en vecka. Jag ser då ingenting, gör ni? Vi avslutade med en promenad runt kvarteret och jag hoppade och flaxade lite medans vi gick och han vande sig och sluta bry nästan på en gång. 

 

Här kommer filmen, titta vid bogen och virveln bak så ser ni dallret.

 

 

 

I tisdags var jag riktigt ridsugen, vi hade värmt hela dagen och kvällen så man ville verkligen vara ute. Tills jag kom till stallet och insåg att myggorna vaknat, stora jäkla saker var det. Men Guffi verkade inte så irriterad först så jag gjorde iordning honom och gick ner till paddocken. Anki var där samtidigt med Tyr och Marianne tittade på. När jag skulle hoppa upp tvekade jag av någon anledning, en känsla kanske? Hängde bara och sen ner på marken. Gick runt lite till och sen hoppade upp riktigt och det gick bra. Börjar skritta igång och jag vet inte vad jag får för infall men jag sträckor ut höger arm och sen bar det av. Tre fyra varv galopp/sken runt paddocken, jag tappar stigbygeln och jag hinner tänka många gånger att jag håller på att ramla av men det gjorde jag inte. Tur han har lite man nu för tiden att hålla sig i. Anki kastade sig av Tyr och försvann fort som attan ut ur paddocken. Tillslut stannade Guffi och är lugn igen. Jag tror det blev för mycket med den där armen, myggorna, Tyr kom töltade bakom oss och en gubbe dök upp på vägen ovanför stallet. Skrittade runt efteråt, hoppade av och upp en gång och sen slutade vi när han var helt lugn igen. Men, nu har jag gett mig själv ridförbud på honom tills Anna kommer ut och klämmer och känner på honom. Det är något med höger bakben, det såg ju till och med hovslagaren när han var här i påsk. När man flyttar bakbenet trampar han mer rakt fram och inte under sig. Tror det kan vara det som ställer till det, kanske krypit upp mot ryggen. Vi får se när hon kommer iallafall. För även om han är känslig så brukar har inte hålla på så här som han gjorde både i lördags och i tisdags nu för tiden.

 

I onsdags var jag ut igen och fick låna Salka av Karin. Vi hade en roligt ridpass i paddocken, skulle kunna rida hur länge som helst men hon tappar fort koncentrationen och börjar flamsa runt efter en halvtimme, så man får tvinga sig själv att sluta när det går som bäst. Töltade lång låg och provade lite åttor för att det skulle hända nåt.
 Sen tog jag med Guffi ner till paddocken i bara grimma. Om någon granne såg oss måste de tro att jag är helt knäpp, eller dansade någon sorts regndans. Jag hoppade runt, flaxade med armar och ben, viftade med armar åt alla håll och kanter. Han reagerade först lite och ville backa undan, men efter ett tag lugnade han ner sig och stod stilla när han tokiga matte flaxade runt. Sen fick han springa lite i trav och jag stod i mitten och flaxade med armarna. När han stannade slutade jag och stod stilla. Så nu ska vi ha flaxvifthoppträning tills Anna varit här. Tror det är väldigt nyttigt för Guffi att se att bara för att jag gör stora rörelser så händer det inget mer. Höll ju på så här mycket ett tag för 1,5 - 2 år sedan men nu måste jag ta tag i det igen. Jag hoppar alltid lite innan jag sitter upp, men det behövs mer flax och vift så han vänjer sig vid det igen.

 

Idag var det dags för kurs för Malin Bengtsson och vad roligt det var. Vi hade otur med vädret, regn nästan hela dagen och blåste rätt rejält på eftermiddagen men det glömmer man lätt när man sitter där på hästen. Första lektionen red jag med Frida som red Salka åt Karin. Så vi var Frida lila och Frida blå så vi skulle veta vem hon pratade med. Jag fick börja med att tänka att jag har pärlor i fötterna som jag måste balansera, inte trycka ner hälen för långt eller stå på tå. Gjorde detta i trav och sen även i galopp och så fort hon ropade pärlor kom jag ner i sadeln och kunde rida ordentligt. Sen var det fjutt i Guffi. Vi red på en fyrkant med fyra koner, Guffi kom på direkt att han skulle flytta bakdelen runt dom och när vi sen skulle övergå till att flytta framdeln runt var det omöjligt. Tidigare har han knappt kunnat flytta bogen från marken så att göra det från ryggen har vi inte riktigt kommit till än. Han förstod alls inte alls utan vi fick backa några steg. Men det gick inte att göra vid konerna för då trodde han vara att det var rumpan som skulle flyttas så det blev lite huller om bullar. Problemet var bara att han skulle stanna först och sen flytta, men inte ville man stå stilla inte. Fast om man fick stå nära nära Malin gick det faktiskt helt okej, fast det var ju inte helt rätt. Men han började förstå lite grann i slutet. Lite tölt blev det också.

 

Sen hade vi lunch och teori. En otroligt god efterrätt fick vi, amerikansk jättecookie. Vi var tvungna att säga tre bra saker om oss själva som ryttare, låter kanske inte så svårt, men när man väl sitter där var det inte lätt. De andra höll med om att mitt stora tålamod var den första, de andra två fick bli bra balans och att jag är lugn. Sen fick vi göra massa stretchövningar, mest fokus på höfterna. Det blev mycket aj och oj, men det kändes väldigt rörligt och bra efteråt.

 

Passet på eftermiddagen red jag med Marianne och Frodi. Då hade det börjat blåsa ordentligt så när jag skulle lägga tyglarna över huvudet på Guffi kom det en vindpust och skrämde upp honom. "Du ska nog började från marken" sa Malin då och jag kändes hur skönt det var att hon såg den reaktionen och inte bara hoppa upp och rid för det är kurs, för det var precis vad jag tänkte också. Så jag red från marken och fick honom att flytta bogen och det gick riktigt bra. Sen hoppade jag upp och när vi skulle flytta där insåg Malin att Guffi tror att så fort jag tar i höger tygel ska han flytta bakdelen och när jag tar en ledande tygeltag, alltså tar ut handen mer än 30cm så tyckte han det var jätteläskigt. Vilken resulterade i att han vill springa ifrån min hand...det går ju liksom inte. Så jag skulle provocera fram detta på en liten volt och göra stora ledande tygeltag och försöka få min kropp att inte instinktivt ta in handen så fort han blev stressad av den. Vänster hand var inte alls lika farlig. Efter ett tag var det inte alls farligt längre och då kunde jag ta ett ledande tygeltag, lägga lite vikt i stigbygeln och flytta bogen med det andra benen och vips så fungerade det. Sen kunde vi till och med göra det i tölt, på en fyrkant! Jag har dansat av glädje här hemma, vi kan äntligen träna tölt på riktigt. Han kastade sig faktiskt inte ner i trav en enda gång under eftermiddagspasset, vad glad jag är! Men han fick ett damputbrott i slutet, jämfota hopp rakt upp med lite stamp i marken. Marianne och Malin stod och gapade och undrade vad vi höll på med, och jag bara skrattade och berättade att så göra han när han blir arg och frustrerad av att det är jobbigt. Tydligen har jag stallet personligaste häst och han verkar gilla Malin, han vill gärna mysa lite med henne om han får. Jag är varm och glad i hela kroppen av lycka efter den här dagen! Hon är magisk Malin.

 

Det blev ett långt inlägg det här, hoppas ni orkar läsa. Blev inga bilder idag eftersom det regnade så mycket.