Den här veckan har jag ridit tre gånger och det haft gått rätt bra alla gånger. Mycket paddock och travträning har det blivit. I tisdag gjorde vi de övningar vi fick göra senast för Evelina, eftersom jag blev sjuk hade jag inte hunnit ridit någon sen dess förutom en lugn uteritt. Det kändes bra, skänkelvikning i trav gick lite bättre men det är svårt så det får vi träna vidare på.

 

I torsdag hade vi lektion för Evelina igen och den här gånger var det väldigt mycket fokus på vad vi göra med kroppen och att vänja Guffi vid att skänkeln inte alltid betyder springa fortare i högre gångarter. Jag måste tänka på att inte vika mig i innemidjen, rida mot himlen och vrida kroppen mer innåt speciellt i höger varv. Jag ville gärna vrida mig åt vänster hela tiden eftersom Guffi lätt faller innåt i höger varv just nu. Jag fick trava på en egen volt och det gick riktigt bra! När vi fick till det i höger varv gick det trögt, men trögt som i att vi fick ta i och det blev jobbigt när vi gjorde rätt. Skänkeln tog han inte alls som drivande. Men det där är så olika från dag till dag, och jag sa till Evelina att nästa gång tar han den bara som spring.

 

Och ja, ikväll, vad tror ni han tyckte då om skänkeln? Det var allt är inget kändes det som. Han tog den bra och flyttade eller böjde sig runt den, men han kändes liksom trötttrög. Kan bero på att det var 3+ grader ute, eller så var han lite trött i travmusklerna. Han gjorde några lufthopp och blev rätt för saker då och då, fast jag varken såg eller hörde något "farligt". Vi körde skänkelvikningar i skritt och det gick bra, svårt att få med rumpan hela tiden bara. Sen in på volt och böja runt skänkeln, inta vika mig i innermidjan och upp med innerhanden. Gick både bra och dåligt, kändes trögt som sagt. Tog trav på volten och kändes samma där. Tänkte att jag kan testa lite tölt  och avsluta sen. Och vad tror ni han bjuder på? Jo, bästa tölten på länge! Den var lätt och flöt bara på, genom kurvorna och kortsidan! Han dunsade inte ner i trav en enda gång, han blev travtaktig och var på väg, men jag hann fånga upp honom innan det blev trav. Han kändes buren, avslappnad och lätt. AAAHHHAA!!! Gullehäst, vad han kan överraska ibland!

 

I fredags började det spöregna här, mamma skulle ha ridit Hugur men hon avböjde med tanke på vädret. Regnet resulterade i halka åter igen. Det är inte blankis och snön regnade inte bort, men vi hade sånt perfekt och fint underlag innan. Tråkigt iallafall. Det blåste dessutom och fortsatte även igår. Förvånande nog var inte Guffi särskilt brydd av det hela. Förutom när vi var inne i stallet och vinden ven utanför. Vi jobbade en stund från marken nere i paddocken. Hästen tappar då inget på en veckas vila, men den här matten som legat i soffan tyckte det hela var lite jobbigt. Men det kändes bra, han ville röra på sig och kändes lugnt.

 

Idag tog jag och Maria en tur med Guffi och Tindra. Maria gick så det blev mycket skritt. Vi tog två korta galopper och lite tölt, men vill bara komma ut utan så höga krav. Guffi kändes väldigt lugn, lugnare än han varit på länge. Avslappnad och tyckte det var roligt att få komma ut i det fina vintervädret. Efteråt masserade jag honom ordentligt i nacken, så ordentligt jag kan iallafall, och sen stretchade vi. Det märks verkligen när vi stretchar att han blivit mycket smidigare. Tidigare knakade det både här och där, men nu inget alls.

 

Igår kväll drog vi igång med lektioner för Evelina igen som vi gjorde i höstas. Varannan torsdag kommer hon att komma 6 gånger. Och det gick jättebra! Guffi har vant sig vid tystheten och snön, nästan, skrittade förbi en häst han blev räd för för den hördes inte i förväg, men annars var det inga problem. Han kändes avslappnad!

 

Vi fick börja med skänkelvikningar, åt ena hållet längst ungefär halva långsidan, på mitten vända runt, inte bara flytta bakdelen utan även bogen och sen skänkelvikning tillbaka åt andra hållet och vända i hörnet och tillbaka igen. Alltså skänkelvikning fram och tillbaka. Åt höger drog han iväg lite, min höger hand var ute och for så när jag fick ordning på den fick jag mer ordning på Guffi. Åt vänster var det lite trögare men gick det också.

 

Sen blev det trav på volt alla tre tillsammans. Evelina pratade om att rida lätt och sitta ner i rätt del av stegen men hon sa aldrig något till mig så jag antar att jag gör rätt ändå. Jag fick fokusera på att rida mot himlen, sträcka på mig och påbörja att få Guffi att höja nacken lite. Nu vet han och kan lång låg, det har jag tjatat om i flera år nu så det han har lärt sig. Evelina ville att vi skulle ta nästa steg och få honom mer bärig, komma upp lite med nacken och därmed få in bakbenen och jobba mer med dom. Några korta bitar hände det grejer och vi fick till några steg i taget. Men det kändes väldigt bra. Han frågade några gånger om han skulle ta galopp när jag la till skänkeln för att böja honom i bålen, men han gick aldrig upp i galopp. Den där frågan var något nytt, så har han inte gjort förut vilket jag ser som ett framsteg. Vi avslutade med något ännu jobbigare, skänkelvikning i trav. Det var besvärligt, men vi fick till det någolunda tillslut i båda varven. Guffi skulle som vanligt inte gå från paddocken.

Bella som äger Isold var tvungen att jobba så jag fick rida Isold åt henne om jag ville, jag tackar inte nej till att rida andra hästar. Jag kanske är lite dum i huvudet, men jag kastar mig upp på vilken häst som helst utan problem, men min egen häst oroar jag mig lite mer för. Isold var inte alls som jag trodde. Vi fick göra samma övningar förutom att vi tog skänkelvikningarna i tölt på slutet. Skänkelvikning i skritt gick lite trögt först innan hon förstod vad jag vill, antingen for hon iväg eller tjurade ihop och stelnade. Traven gick riktigt bra, hon har gärna huvudet högt och rusar på, men ajg behövde bara rida lätt i ett lugnt tempo så längde hon sig genom hela kroppen och jobbade med ryggen. Skänkelvikning i tölt gick riktigt bra, trodde inte alls det skulle gå bra. Han blandade in en hel del olika takter, men mest var det passtakt och när vi kom ut på rakt spår efter skänkelvikningen flöt hon på i ren tölt. Hon hade dock samma problem som Guffi, att hon ramlar ner i trav när hon blir ren och slappnar av men hon var inte lika snabb på det som Guffi är så jag hann fånga upp henne de flesta gånger. Guffi har jag fortfarande inte lärt mig när det kommer, det säger bara poff så är det trav. Hon var en rolig häst, man fick jobba hårt och verkligen rida men hon kändes ändå positiv till arbetet.

 

Det blir alltid lite lätt kaotiskt när jag och Nattis rider tillsammans. Guffi och Spes är som ett gift gammalt par och vill inte den ena så vill inte den andra. Igår fick hennes mamma gå före Guffi för att vi ens skulle ta oss i från gården och självklart skulle han gå så nära han kunde. Vi red bort efter vägen och tillslut kunde vi gå förbi Camilla och springa på lite. Trav och galopp blev det. Sen kom det en travhäst bakifrån och eftersom de inte hörs pga snön valde vi att vända och gå hemåt igen. Efter en stund mötte vi ännu en travhäst så det var skönt att de inte kom bakifrån helt oväntat. Halvvägs tillbaka kommer det ut en hund på vägen som springer emot oss och skäller, Spes tvärvänder och kastar sig bakåt. Guffi höll sig faktiskt lugn och efter att Camilla jagat hem hunden gick han lugnt förbi.

 

Vi bestämde oss för att traska upp i skogen så de fick klättra och pulsa lite i snön. Guffi tuffade på uppför och gick lugnt nerför igen. Vi låg kanske 15-20 meter bakom Spes när de kom ut på vägen igen och helt plöstligt hoppar hon rakt upp i luften och försvann nerför vägen, efter dom kommer den ena travhästen tillbaka. Guffi tvärstannade och jag kastade mig av så fort jag kunde. Vi hade en del backe kvar och jag vet att det är is under snön så jag är glad att han faktiskt stannade. När vi kom ner på vägen hoppade Spes runt en bit ner och travhästen skrittade förbi dom. Ja, det är aldrig tråkigt på våra ridturer iallafall!

 

Det blev riktigt kallt och sen kom det massor med snö och blev rätt varmt. Ja, efter -23 är - 3 väldigt varmt, nästan sommarvärme. Jag har spenderat helgen i stallet och bara tagit mig tid för Guffi. Ingen stress eller andra saker eller måsten jag ska iväg på efteråt. Bara lugnt och Guffi. Det var länge sedan och något vi behövde. Bara vara han och jag. Även om det var andra i stallet under tiden så klart, men vi skulle inte göra något tillsammans med dom.

 

Igår var det -23 ute i stallet och jag hade bestämt att vi skulle jobba lite från marken i paddocken. Påbylsad som jag var svettades jag redan innan och jag tyckte inte alls det var kallt. Det är nog rätt bra att vara torr i ansiktet när det blir så kallt, det finns ingen vätska i huden som kan frysa och göra att man blir kall då. Jag började med att släppa honom lös, eftersom Bella och Isold var på väg ner och skulle rida i paddocken. Han kunde vara lös ganska länge och fick springa på som han vill. Han tog trav lätt och lunkade på i sitt bekvämliga travtempo utan att jag behövde driva något. Han har på sitt "inte jobba i onödan fast jag hoppar till för allt"-sätt en del energi att göra av med. En självtravande Guffi är en pigg Guffi, även om det går i lunktempo. Sen jobbade vi på långa tyglar, flytta lite, skänkelvikning och sånt där. Han kändes bra fast det var en tag sedan nu, han har inte stelnat till utan är kvar på samma ställe. Han kändes lugn och avslappnad, hoppade bara till någon gång men inte mer än vanligt.

 

Idag vräkte verkligen snön ner när jag kom till stallet och det var fortfarande kallt, -19 men blev varmare ju mer det snöade. Och idag blev jag kall och fötterna, men att bära vatten och sopa efter ridningen gjorde att jag fick upp temperaturen igen. Iallafall, så ville jag rida idag om det kändes bra och det gjorde det. Guffi vara inte nippertippertokig, men kanske inte filmjölk heller. Han var lugn men hoppade till då och då för saker som överraskade honom. Anki som gick ut ur stallet, rådjur, bilar och det livsfarliga träskivan dom satt upp på staketet. Varför har jag ingen aning om men den sitter där och den blev bara farliga och farliga ju fler gånger vi red förbi den. Och det där hemska hockeymålet utan för paddocken! Det ska vi inte prata om, det gör inte lättare att gå ut ur paddocken kan jag säga och det är inte lätt annars heller. Men i övrigt kändes det bra, körde lite skänkelvikningar och kollade så han kom ihåg att skänkeln även betyder flytta, inte bara fram, och det satt kvar. Provade lite tölt, men det var ingen töltdag så vi gick över till trav och jag lät honom trava på så länge han höll sig på spåret och böjde sig igen kroppen i hörnen. Jag tänkte att vi skulle gå ut på vägen och prova om tölten gick bättre där och galoppera lite, men herr Guffi ville inte lämna paddocken, så han slapp det roligare och vi avslutade där istället. Täckta i snö men nöjda.

 

Äntligen kom snön och med den kylan! Vi har haft riktigt kallt de senaste dagarna men det går bra så länge man klär på sig ordentligt. I tisdags kväll var jag och Maria ute på en promenad i mörkret med Guffi och Tibra. Guffi var rätt hispig. Jag tror han blivit pigg av kylan och dessutom brukar han tycka det är lite läskigt när det blir så tyst av all snö så han stressar upp sig själv. Rätt dålig kombination så när vi vände hemåt var det inte en avslappnad trevlig promenad direkt. Hade han fått välja hade han sprungit raka vägen hem med matte hängandes efter i grimskaftet. Istället fick han gå bakom mig, och där for han runt från höger till vänster till höger. Men när vi nästan var hemma igen hade han lugnat ner sig så han faktiskt kunde skritta normalt.

 

Eftersom det var trettondagen igår var både jag och mamma lediga och vi tänkte rida ut en sväng. Men Guffi var fortfarande rätt stirrig och oavslappnad. Dessutom gick det äntligen att rida i paddocken, det har varit isbana där i snart en evighet känns det som. Fler i stallet var lediga så vi var 4 i paddocken som trampade runt och försökte få snön att fastna i isen. Guffi vägrade så klart gå in i stallet, man får borsta fort i det varma graderna på -18, men det går. Jag gick mest bara runt med Guffi i paddocken men när han började sucka och frusta lite provade jag att sitta upp. Ehh, ja det är inte lätt med alla kläder på. Fick knappt in foten i stigbygeln, men jag kom upp och Guffi kändes ändå lugn med det. Men vi skrittade bara runt i kanske 10-15 minuter och när han kändes rätt så avslappnad hoppade jag av. Vi tog lite trav från marken i stället, och ja, det var en pigg Puffe som gärna rusade i från sin matte. Men sista försökte slappnade han av, sänkte huvudet, sträckte ut och frustade och då kände jag mig nöjd.

 

Han kändes ändå bättre igår än i tisdags, så förhoppningvis behöver han bara vänja sig vid tystnaden och kanske springa av sig någon dag. En meter snö att galoppera i vore inte dumt, men så mycket snö har vi inte fått riktigt än.

 

Kan inviga det nya året med att faktiskt skriva något här. Idag var nästa alla i stallet ute på en ridtur, vi var 7 från början men den ganska nyinflyttade Tibra som inte är van vid många hästar blev för stressad så de vände om. Stallägarna har röjt och fixat iordning en stig upp på berget, i skogen vid travägen, riktig klätterstig för hästarna. Rakt upp för bergsväggen traskade vi och Guffi tyckte det var riktigt roligt och ett vackert snöfall hade vi runt oss. Han gillar skogen och när han fick vara med nästan alla sina kompisar var han nöjd. Väl uppe på berget vände vi och gick ner igen, det är is överallt annars så det är inte roligt att ens försöka. Mamma och Marianne tog travvägen ner och det var tydligen svallis och riktigt obehagligt för dom ett tag. Vi andra tog skogen ner, där var det bara några få isfläckar. Efteråt blev det fika och prat, en mysig dag och något vi borde göra om oftare. Rida ut allihopa tillsammans.

 

Jag har alltid lite ångest över nyårsafton och tiden efteråt. Vissa år har Guffi blivit knäpp i flera veckor efter, han har varit sitt stressade jag konstant och det har knappt gått att få kontakt med honom. Förra året gick det bra, men jag var ändå orolig. I onsdags när jag var ute blev allting bara fel, men blåsande plast och el som slog i tråden, och då hade inte ens nyårsraketerna börjat. Det slutade med att vi bara tränade på att gå in och ur stallet, för nä fy där vill han inte vara på vintern. Men med godis går det att muta honom till rätt mycket, men inte kan man ta ett djupt andetag för det och kanske lugna ner sig lite. Hur skulle detta gå? Men som tur var var han sitt lugna jag idag. Jag var lite orolig och det tror jag han kände av, men han kändes avslappnad och det var nog bra att han fick jobba ordenligt upp för berget.

 

Nu hoppas vi att snön som kommer får ligga kvar så att vi äntligen får vinter och slipper all den här isen. Ridplan är skridskobana så där har ingen varit på veckor. Snögalopp och annat bus vill vi ha!

 

Det blir inte så mycket skrivet nu för tiden och när jag väl gör det blir det bara korta sammanfattningar av vad som hänt sedan sist. Jag tycker både det är tråkigt, men samtidigt känner jag inte att jag vill eller behöver skriva något hela tiden. Lektionerna för Evelina är slut för i år så nu får vi fortsätta träna på egen hand. Lektionerna den här hösten har verkligen gett oss en push framåt och den besvärliga sneheten i Guffis kropp har vi nästan helt lyckats träna bort och stärka upp det svaga. Allt och alla kommer alltid vara lite snea men när det påverkar en så negativt som det gjort för Guffi måste man ändra på saker och göra om, göra rätt. För två veckor sedan snart var hovslagaren ut och skodde om Guffi. Han fick snösulor och fyra broddar runt om. Han växer och sliter inte alls så snett längre, men istället växer hans hovar väldigt dåligt. Han föreslog att jag skulle långa honom vara barfota en period i vinter om det blir riktiga vinter. En vinter med riktigt bra snö. Just nu är det bara is och is och mera is. Vi fick snö en dag, men redan på eftermiddagen började det regna och det blev is av allihopa istället. Skittråkigt. Men vi hann med ett härligt pass i paddocken en lördagförmiddag där vi kunde trava och till och med galoppera utan att känna att det var för halt eller hårt.

 

För en vecka sedan kom Anna och masserade Guffi. Hon tyckte han såg mycket bättre ut, speciellt med hovarna och att ta av skorna vore ett bra alternativ om det går. Kanske får försöka fixa ett par boots med broddar om jag kan lyckas skrapa ihop lite pengar. När hon kom stod vi ute så hon tog några bilder på oss. Sedan började hon fråga om någon i min närhet nyligen dött, de enda jag kom på var katterna i våras, men det var inte dom hon kände av. Hon masserar inte bara, utan kommunicerar även med djur och folk som dött. Det hela kanske låter flummigt eller ni får välja att inte tro på det, men jag tror på Anna. När man ser henne arbeta så förstår man att hon känner av saker vi andra inte gör, hon ser saker och kommunicerar med Guffi på ett sätt inte ens jag kan. Han visar henne var han vill att hon ska massera och hela hans kroppsform ändrar sig under tiden. Han bär upp sig bättre. Iallafall, så tillslut kom vi fram till att det var stallägarens mamma som dog för lite mer än ett år sedan och hon pratar tydligen med Guffi. Och han har velat berättade om det ett tag, att stallägaren mamma vill att hennes dotter ska lugna ner sig och inte stressa så mycket. Anna hittade inga stora grejer med Guffi, men jag ska göra lite övningar och massera honom bakom öronen ungefär och på andra ställen. Det märks verkligen att han har ont bakom öronen men samtidigt är det skönt. Funderar på om jag ska köpa en sån där gelegrej man sätter på nackstycket på tränset för att trycket ska spridas ut. Tror det kan vara bra för honom. Anatomiska träns med breda nackstycken är inget för oss då jag inte vill använda nosgrimma och alla sånna träns jag hittat har nosgrimma eller stroppar kvar om man skulle vilja ta bort den. Dessutom är de alldeles för dyra för min tunna plånbok.

 

Det känns verkligen som att allt det jobbigt och svåra vi jobbat med sedan Guffi hade ont i våras börjar släppa nu. Vi har fått hjälp med att träna rätt och det går bättre och bättre hela tiden. Fokus har legat ganska mycket på att få till traven så jag har tagit tölten när vi ridit ut. Men jag börjar känna att vi kommit så långt att vi behöver tänka på den också igen. Mest egentligen förberedelse för tölt. Så fort jag börjar samla upp honom kommer det en lite protest och jag har dragit mig lite för att göra det faktiskt, undvikt det. Vi red för Evelina igen i torsdags och vi fick träna lite på den där korta samlade skritten, utan något krav att det måste bli tölt. För så blir det, jag börjar samla honom och han rusar iväg in i tölt och ramlar ner i trav på en gång. Så han måste vänta och jag inte bara ge efter. Vi ska även slappna av, annars blir det ingen tölt. Punkt.

 

I helgen skulle vi ha en kurs både lördag och söndag för bästa Malin, men hon hamnade på sjukhus i natt så det blev bara igår. Jättetråkigt för jag kände verkligen att jag vill vara med Malin mer och Guffi ville inte gå ut ur paddocken igår min gulle. Vi fick alla träna på rakriktning igår och vi började med skänkelvikning. Åt vänster bara flyter vi, så där lätt som det ska vara. Åt höger gick det rent ut sagt skit. Vi upptäckte att han gör skänkelvikning om jag lägger vänster tygel mot halsen och alltså tränger över med vänster hand. Och den gör det av sig själv, ppoff så är den där. Så det var jäkligt jobbigt att få den att sluta och gå honom att flytta för skänkeln. Jag lyckades stoppa armen från att fara iväg, men vet ni vad handjäveln gjorde då? Jo, den vek sig åt höger! Så jag satt där med armen på rätt ställe men med en hand som pekade rakt åt höger. Jag tror inte den där handen ens tillhör min kropp, det är någon annan som styr den. Jag måste hitta något sätt att bryta det där, och det gick bättre och bättre men jag kommer få jobba hårt. Det blev bara skritt för oss men väldigt nyttigt. Dessutom sitter jag snett åt höger, Guffi puttar över mig dit och jag är starkade där. Så nu får jag sitta så det känns snett åt vänster, för då är jag rak.

 

Idag red jag och mamma själva och det kändes som att kroppen börjar fatta. Eller så var det för att ingen såg alla fel jag gjorde. Kändes som att jag bara stirrade på den där vänster handen så den skulle hålla sig på rätt ställe. När skänkelvikningarna och flyttandet hit och dit kändes bra tog vi tag i den där korta skritten. Tyckte det gick bra, en lite protest i början sen kände han avslappnad. Några gånger ville han dra i väg, men det fick han inte. Han ramlade inte ner i trav utan vi saktade av innan, tills jag bad mamma filma. Då gick det inte alls lika bra som ni kommer se. Travtakt eller rent ut sagt trav innan vi kommer ner i skritt igen. När jag fick se tyckte jag bara han såg lång ut och inte alls som det kändes. Han har lång kropp, det går inte att få bort, men jag insåg att jag måste samla upp honom mer för att vi ska kunna fortsätta i tölt utan att ramla ner i traven. När jag såg den senaste filmen på oss från i mars så kändes det lite bättre, det har faktiskt hänt saker sen dess. Han är mycket mer avslappnad i hela kroppen och börjar hitta en avslappnad form.

 

Om någon orkat läsa igenom allt det här så kommer nu en film. Det är mamma som filmat så ja, vi syns iallafall. Och det gick som sagt mycket bättre innan hon filmade, som vanligt.

 

I torsdag hade vi den fjärde lektionen för Evelina och åh vad bra det gick! Vi fick rida på små volter och verkligen böja igen hela kroppen, sen upp i trav och det gick så bra. Han kändes inte alls sne, han böjde sig runt skänkel, sänkte sig, höjde ryggen och bar sig själv. Min travhäst är tillbaka! Fick läga mycket fokus på mina sittben så han inte kastade över mig på ytter. I höger varv måste jag få med vänster bakben bättre, han vill inte riktigt trampa under sig och ta i med det benet ännu, men nu när det faktiskt går att rida rakt fram kan vi lägga mer fokus på det. Så jag fick tipset att lägga bak ytterskänkel lite för att få med bakbenet, samtidigt som jag har innerskänkeln lite längre fram och böjer honom runt det. Och vifs så var det fysiskt omöjligt för min kropp att ramla över på fel sittben. Det gick inte, prova själva. Helt omöjligt att inte sitta på inner sittben! Och det hjälpte verkligen, så det tog jag med mig när vi skulle rida en stor åtta i tölt. Det var jobbigt, så jobbigt tyckte Guffi, men det gick helt okej. Vi ska träna på det själva och då tölt runt "volten", ner till skritt på mitten rakt fram, byta varv och upp i tölt igen. Han orkar inte riktigt hela runt och då får jag inte med mig honom som jag ska.

 

I går blev det en eftermiddagstur upp på berget med Anki och Frodi. Ont i sittbenen hade jag så dom blev ordentligt använda i torsdags. Det blev mycket galopp och lite trav emellan. Kändes bra och något som behövdes, bara få springa av sig i ett lagom tempo och sedan skritta hemåt igen.

 

Idag har jag spenderat nästan 6 timmar i stallet men bara runt 5 minuter av en tiden med Guffi. Hur då kan man undra. Jo, vi hade städdag och stallmöte. Nu är det rent och fint i stallet och det kändes mycket större. Var ut till Guffi och hagen, han fick en morot och lite gos. Efter mötet gick jag ut igen och då låg han ner, så jag tänkte mysa lite, men det tyckte inte Hugur för han skulle leta efter något ätbart som jag kanske hade. Så ja, han var lite störande men Guffi låg kvar vi fick mysa lite iallafall.

 

Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

I torsdag var det lektion för Evelina igen och den här gången fick vi inte göra så fysiskt svåra saker, men tekniskt svåra att inte göra för mycket, iallafall för Guffi. Öppna, skänkelvikning och växla mellan det olika. Han kan det, och det svåra att då att han inte ska göra för mycket eller börja fuska för han tycker det är tråkigt. Han hade faktiskt lite svårt för skänkelvikning åt höger, men det hör ihop med resten av sneheten, och då gick han emot. Han börjar iallafall blir väldigt mycket mer liksidig nu, jag behöver inte bara fokusera på att han inte ska vara toksne eller bara gå rakt fram. Sen blev det lite jobbigare, kort samlad skritt, fy så jobbigt säger Guffi. Därför det är så jobbigt, jag slarvar med det, men det är något vi måste vi bättre på. Vi behöver det för tölten, men Guffi tycker det är skitjobbigt och brukar göra sina fina damphopp, men han fick belöning att länge ut sig innan dom kom. Det tror jag är ett perfekt sätt för oss att träna upp det på. Vi smög även upp i tölt några gånger när han kändes avslappnad och ja, fin avslappnad tölt utan stress. Som det ska vara.

 

Min bil har gått sönder och min bror har hälsat på i helgen så jag har inte varit i stallet förän igår kväll igen. Och det gick egentligen inte alls bra. Han gjorde allt jag bad om men han hade handbromsen i. Aldrig varit med om det på den hästen, han brukar alltid gå framåt men kunna krumbukta och hålla på, men aldrig handbromsen i som igår. Jag började i fel ända och började kräva massa saker så han blev bara segare och segare. Skulle ha börjat med fart och spring utan krav, bara fram, men det är lätt att vara efterklok. Avslutade med trav-galopp-trav-kringelikrok-utan-krav och då vaknade han till lite, sen avslutade vi där.

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Det känns som att det går väldigt bra nu. Har ridit några gånger den senaste veckan och det går bättre och bättre. Även om jag måste påminna Guffi hela tiden att han inte ska lägga all vikt på vänster bog så försöker han, han lyssnar på min skänkel som faktiskt vill något och korta stunder går han där han ska. Jag behöver inte kämpa mig svettig för att han ska gå rakt fram och inte falla inåt. Vi kan ta trav på volt, med böjning genom kroppen åt rätt håll, ingen bog som far iväg eller att jag hamnar på fel sida. Det känns verkligen som att det hänt massor sedan vi började med lektionerna kontinueligt för Evelina. Vi behövde verkligen det här för att ta oss vidare med all denna snedhet och krokighet. Även i mig. Ibland blir man förvånad över vilken dålig koll man har på sin egen kropp. Vi borde vara experter på våra egna kroppen men nä, vi fattar knappt någonting. Underligt egentligen.

 

Vi har haft kallt den här veckan så Guffi har fått vara utan huvan. Täcket får sitta kvar ett tag till även om det varit minusgrader på nätterna. Jag vill vara säker på att det inte blir varmt igen. Det är så skönt att slippa smöja i timtal varje vecka. Jag har tid till att mysa och träna, busa och bara vara. Idag blev jag riktigt förvånad när jag och mamma var på väg hem från stallet klockan 8 redan, fast vi ridit och pratat med alla andra i stallet och bara tagit det lugnt.

 

Igår var det dags för ridlektion nummer två för Evelina och det gick mycket bättre den här gången. Vi började där vi avslutade förra gången och även om det inte är perfekt eller ens bra ibland, så kändes det som att det hänt mycket. Det var lättare, fast det fortfarande var väldigt jobbigt. Det går åt rätt håll och vi är på väg att få ordning på alla kroppsdelar lite bättre. Kände mig rätt sne i kroppen och vek mig i sidorna hit och dit. Värst i vänster sidan och även om jag rätade ut mig hela tiden var jag snabbt tillbaka i att vika mig i sidan. Vi fick sedan rida öppna i tölt, attans så svårt. Har fullt upp med att behålla tölten och inte ramla ner i trav när han slappnar av. Måste hitta ett jämt tempo så han får drivet men inte bara rusar iväg. Svårt svårt men nyttigt.

 

En sak jag kom att tänka på efteråt igår, vilken utvecklig han har gjort sedan bara ett år tillbaka. Kommer inte ihåg vem det var jag red för men för ungefär ett år sedan tog han alltid skänklarna som fram. La jag till bara en skänkel var det galopp, var det båda kastade vi oss framåt. Jag hade inte riktigt tänkt på det och ganska länge har jag nog undvikt att använda skänklarna eftersom han var så himla känslig i början, och det gjorde att han bara tog skänklarna som drivande. Så när jag red för någon fick jag träna på det här, tror det var Camilla Hed, även om han exploderade framåt skulle jag fortsätta tills han flyttade eller vad det nu är jag vill med skänkeln. Nu när jag lägger till skänkeln för att flytta eller böja så gör han det. Ibland struntar han till och med i den, kan gå emot, och jag får ta i ordentligt ibland för att få en reaktion. Han ska så klart inte bli skänkeldöv eller ignorant, han ska vara känslig för hjälperna, men det är skönt att han inte exploderar så fort jag rör på benen längre.

Äntligen har jag bredband igen så jag kan skriva på datorn och slipper göra det i telefonen. Blir så krångligt när blogg.se-appen inte vill göra stor bokstav vid varje ny mening så jag måste gå tillbaka och ändra hela tiden.

 

Imorgon är det dags för nästa lektion igen och vi har tränat några gånger sedan förra. Det blir lite bättre varje gång tror jag, men det är väldigt upp och ner. Ibland får vi inte alls till det och ibland så bara fungerar det. Har gjort lite från marken och då blir det svåra varvet lätt och det svåra lätt. Men det beror nog på att jag går på sidan och kan stoppa vänster bogen i vänster varv och inte alls har något att bromsa upp vänster bog i höger varv.

 

Guffi och hans damer har flyttat hem till gården och går nu i hagen de ska gå i hela vintern. I söndags flyttade ett nytt sto till stallet och hon går i hagen brevid och bekantar sig lite med de andra. På lördag ska hon släppas in till dom, så Guffi kommer få gå med 4 ston. Så det lider ingen nöd på honom. Det har lugnat ner sig med eksemen nu, men täcket och huvan är fortfarande på. Smörjer bara in skapet med vitlöksolja och i ansiktet där han är torr och har lite gamla sår kvar. Men den mesta pälsen har växt tillbaka där. I manen och svansen är han fin så har inte smörjt den senaste veckan alls. Nu längtar jag efter frost och kalla nätter så han slipper täcket.

Var orolig hur det skulle gå att rida tillsammans med tre andra samtidigt men det gick riktigt bra. Guffi fick vara med sina kompisar Hugur, Spes och Morgonstjärna. Evelina lägger stort fokus på sitsen och var ryttaren gör med kroppen vilket är väldigt bra. Men så mycket tok man gör omedvetet. Ibland känns det som att man inte har någon kontroll på kroppen alls och ingen kroppsdel gör som den ska, och då gör inte hästen det heller. Enkelt. Nä inte alls, svårt som tusan att rätta till det. Vi fick rida på stora volter och det gick helt okej i skritt, Guffi böjde sig runt skänkeln, flyttade bogarna när jag bad om det, kändes mjuk och lätt. När vi sen skulle göra samma sak i trav var det som att rida två olika höstar i olika varv. I vänster slänger han ut vänster bog, tippar inåt, kastar över mig på ytter och kör upp huvudet. Jag försökte med allt jag kunde, blev bara igång sättningar om och om igen för att få det rätt och tillslut fick vi till det en gång där han kanskr inte höll sig böjd runt skänkeln men han kastade inte ut sin bog ich mig åt andra hållet utan var mer bara rakt fram, så en liten framsteg. I höger varv var det så lätt, han höll sig kvar i böjningen, lyssnade och flyttade bogen när jag bad om det, sänkte sig och hade nästan nosen i backen. Travade så lugnt nästan i slowmotion med sträckt överlinje. En helt annan häst. Så nu ska vi träna på igångsättning trav i vänster varv på volt. Jag måste få kontroll på min kropp för tusan om jag ska få kontroll på Guffis!

Senast vi red för Evelina var förra våren och då såg det ut så här. Även om vi har samma problem fortfarande så har vi ändå utvecklats och har nya problem med problemet kan man säga.

Det går lite upp och ner just nu, träningen blir lite sporadisk efter ork och väder men när den blir av så går det bra. Alla blodiga sår han hade fått i ansiktet för någon vecka sedan har börjat läka och pälsen har börjat komma tillbaka. Han såg hemsk ut, som att han slagits med ett köttätande monster. Det kallare vädret välkomnar jag gärna.

 

I söndag var jag och Nathalie ute och red. Regnet vräkte ner när jag var hemma, men det slutade när jag kom till stallet och vi klarade oss undan. Solen sken till och med en stund. Det gick riktigt bra, Spes och Guffi är ju som ett gammalt gift par ibland och surar den ena så surar den andra. Försöker den ena vända så försöker den andra, men jämfört med tidigare gånger var deras försök inte så inlevelsefulla. Någon liten krumbukt och volt och sen gick vi framåt igen. Mycket galopp och tölt blev det och Guffi bjöd på tölt i lång låg form. Ja alltså lång låg för att vara honom då så klart. Men det är första gången på uteritt! Tölten har alltid gått lättare ute men han har inte sökt sig neråt så långa stunder tidigare. Spes galopperade om oss en gång också, och jag vill skratta varje gång det händer åt min knäppa häst. Han saktar ner och släpper förbi alla som är på väg om, man skulle kunna kalla honom för en riktigt gentleman. Är det något han helst slipper så är det att ligga först, helst ska han vara längst bak om man är fler än två.

 

Det har varit en ganska stressig tid men mycket att göra det senaste. Jag ska nämligen flytta igen. Lägenheten jag flyttade till i somras vill jag inte bo i och har knappt varit där den senaste tiden pga personliga skäl. Så till helgen blir det flytt till en ny lägenheten som det känns så mycket bättre att vara i. Den är mindre, mycket mindre, men jag behöver inte så stort när jag är själv och dessutom har jag en stor inglasad balkong. Förhoppningsvis lugnar allt ner sig snart så jag kan få lite ro i både kroppen och hjärnan.

 

På torsdag ska vi börja rida för Evelina. De kommer bli lektioner varannan vecka, 6 gånger här i höst. Ska bli skönt att få hjälp med jämna mellanrum, men det ska också bli intressant att se hur vi klarar av att rida med tre andra samtidigt. Det var många år sedan sist och eftersom Guffi ska ha koll på allt och alla måste jag träna på att stänga av omgivningen, för då gör även han det.

 

Det här med att hinna med och skriva något här finns liksom inte, men nu har jag lite tid över. Guffis eksem ser just nu väldigt bra ut. Igår duschade jag honom med hjälpt av mamma. Vi har ridit ut några gånger med sällskap och det har känts lite så där, mest på grund av att tölten inte riktigt velat fungera för oss. Den är där, men vi orkar inte hålla den och den har känts travtaktik. I söndags red jag en stund i paddocken och då var det lite bättre, men ändå inte som det brukar. Travade efteråt och jag börjar få tag i den där vänster bogen vi har problem med även i trav. Sen red jag ut med Anki upp på berget. Hon skulle bara skritta efter tävlingen i söndags, men Tyr var så pigg så det blev en del galopp också. Guffi blev riktigt trött för det var varmt och han fäller rätt mycket, så det var uuppskattat med en dusch efteråt.

 

Idag red jag igen och bestämde mig för att börja med trav och galopp och sen prova tölten. Så vi trava på, men då kändes inte den riktigt ren. Tankarna börjar snurra och man blir fundersam. Då provade jag att ta tölt istället, men hade inte förhoppningar om att det heller skulle kännas bra men vips så var den där! Det flöt nästan bara på varv på varv, vi ramlade ner i trav några få gånger när han slappnade av lite för mycket, men jag kunde även driva på och "rida bort" traven när jag kände att det var på väg några gånger. Det är svårt det där, för jag vill att han slappnar av, men blir det för mycket ramlar han ner i trav. Så jag måste hitta en  sätt att rida bort det utan att sätta spänning i honom igen. Mycket svårt... Men var väldigt nöjd efteråt och det kändes så skönt att vi fick till det.

 

I helgen var jag åskådare på Eyolfur Isolfssonkursen som min stallägare arrangerade. Jag är rätt trött i huvudet efteråt, även om jag inte red var det mycket information, inspiration, nya tankar och aha-upplevelser. Alla hästar som var med hade olika problem vilket var roligt. Att få se olika övningar och sätt att lösa dom. Det viktigaste jag tog med mig var att hästarna är naturligt snea åt det ena eller andra hållet vilket gör att vi inte kan rida dom likdant i båda varv. Hästen har en stel sida och en svår sida. Alltså JA! Varför har ingen sagt det till mig tidigare? Enligt Eyolfur är ca 70% är islandshästarna stel i höger sida och vänster är den svåra, men Guffi är en av de andra 30%. Han är stel i vänster sida och höger är det svåra och eftersom han har haft låsningar och därmed slitit hovarna snett och allt det där var det verkligen en aha-upplevelse som jag behövde. Jag har inte vetat hur jag ska träna honom för att blir av med detta, eller iallafall föra det så bra som det går. För även om låsningarna är borta och hovarna verkas rätt, blir han ju aldrig bättre om inte jag tränar honom rätt.

 

Vårat problem är alltså att han lägger alla vikt på vänster bog, drar sig inåt i vänster varv och har svårt att flytta bakdelen åt höger. Vilket är tydligt vid halt då han nästan alltid tar ett steg åt vänster med baken eller när han försöker vända är det alltid åt höger och det blir en hemsk dragkamp om jag försöker få tillbaka honom åt vänster. I höger varv drar han istället utåt och oftast överböjer sig på volt. Så nu ska det tänkas tvärtom mot vad hans kropp vill göra så vi kan stärka höger bakben, för är den stark ska han inte vilja lägga all vikt på vänster bog.

 

Så idag ville jag testa, men jag blev lite för ivrig och försökte med allt på engång vilken blev en förvirrad häst och lite lätt förvirrad matte. När jag saktade ner och tog en sak i taget gick det mycket bättre. Vikten bort från vänster bog - flytta bakdelen åt höger ska vi börja med. För innan det fungerar kommer han fortsätta krumbukta vid halt, ramla inåt i vänster varv på vlt, belasta sig fel och gå emot bettet. Det underliga i allt det här är att i galopp blir han tvärtom, men jag tror det är den starka vänster bogen som balanserar upp honom i galopp och gör att han inte ramlar inåt. I höger varv är det en svag bog som ska hålla uppe honom och då ramlar vi inåt. Han blev rätt irriterad på alla insekter så att tölta gick inte bra. Istället provade jag en annan övning, kort kort skritt, inte styva sig, pannan framåt och nacken högsta punkten, sen ska han länga sig neråt av sig själv och då tog vi trav. Han längde sig inte så långt men vi får träna vidare. Höger varv gick det så där men i vänster varv när vi fick koll på bogen så gick det skitbra rent ut sagt. Så vi avslutade där och jag kändes mig nöjd. En sak i taget Punkt.

 

Hoppas ni fattar något av det här, annars får ni helt enkelt gå på en kurs med mästaren själva. Det är helt klart värt alla pengar, även om man bara är åskådare.