Jag har lovat Alexandra att jag skulle skriva ett inlägg om hur jag gått tillväga när jag sitter upp på Guffi. Genom våra lite mer än 3 år tillsammans har vi använt 3 olika sätt. Det finns många olika sätt att göra detta på, och inget är fel eller rätt, det finns bara vissa sätt som passar bättre för vissa individer och det är den bästa man måste hitta när man har en häst som har ett sånt här problem.

 

1. I början longerade jag eller min ridlärare honom först i kanske 5-10min så han skulle börja slappna av. Efter det ställde jag mig vid sadeln, kortade upp tyglarna och pillade lite så hans skulle sänka sig. Sedan satte jag foten i stigbygeln och hoppade upp som vanligt och gav en godbit när jag satt mig i sadeln.
   
   
2. Efter ett tag slutade vi med att longera och hoppade upp på ett ganska "normalt" sätt. Han skulle fortfarande sänka sig innan jag hoppade upp och jag fortsatte med godbit ett tag till innan jag slutade med det också. Det är på detta sätt han har bockat av mig alla gånger kan jag säga, så det fungerar inte för honom att man hoppar upp på ett "normalt" sätt.
   
   
3. Det sista sättet är det vi gör nu och det som känns bäst. Jag går vid sadeln med tyglarna över hans huvud och "rider" från marken. Han ska slappna av och lyssna på mig. Brukar böja lite och se om han är med på mina signaler. Brukar också dra och slita lite i sadeln för att se om han reagerar medans vi går. När jag sedan känner att allt är bra stannar vi och jag sätter foten i stigbygeln. Står han lugnt får han godbit medans jag lägger mer tyngd i stigbygeln. Flyttar han sig, spänner sig eller något annat väntar jag ut honom bara. Sedan hoppar jag upp, men stannar och hänger över honom i några sekunder för att vara säker på att han inte skjuter rygg eller spänner sig på något annat sätt. När jag känner att det är lugnt tar jag över benen och sätter mig, därefter får han en till godbit.

Det blev ingen ridning idag. De packades så ordentliga styltor av den blöta snön så det kändes nästan farligt. Guffi stod på tå nästan efter att ha gått från hagen till stallet. Serstök brunstar och Guffi ville bara retas med henne, så de var inte på något på humör heller. Dessutom tog det en tag att få bort alla lersnöklumpar ur svansar och hovskägg. Vi bestämde oss istället för att ta några vintriga porträtt och sedan gå en promenad i skogen och över åkern. Rikigt mysigt hade vi faktiskt. Guffi fick gå lös i skogen men när vi vände hem genade han förbi oss så han helt plötsligt kom först, vilket jag inte märkte förän han stod där.

 

Här kommer tre av de många fina porträtten vi fick till. Vi hade lila tema som ni ser... Jag har mina nya ridbyxor  som jag köpte i söndags och mina nya varma fluffiga vinterskor. Guffi har sitt bettlösa träns som jag inte visat tidigare.

 

Känner mig som en litet barn idag! Igår började snön lägga sig på marken och idag är det vitt och fint ute och det snöar fortfarande! Jag och Frida ska ut till stallet under dagen och försöka oss på att rida "ut". Alltså inte på plan utan i skogen och på åkrarna runt stallet. Nu kan det bara sluta blåsa och solen titta fram så blir det perfekt!

 

Igår fick Guffi springa av sig lite i lina, tänkte att det kunde behövas efter lektionen i lördags. Han var riktigt duktig och arbeta med hela kroppen i ett lite högre tempo både i skritt och trav. Så mycket mer krav hade jag inte, det skulle gå framåt i det tempo jag ville och det fixade vi galant. Sedan sprang vi runt tillsammans, några meter i taget så det blev travigångsättningar och då busade han till det lite på sitt gubbvis. Men roligt verkade han tycka att det var. Tog en sväng ut till vägen med Frida och Serstök och på vägen tillbaka tog Guffi sin världens-längst-kliv-trav och då var det svårt att hänga mer. Synd att jag har så dåligt knän och kondition så jag inte kan springa mer med honom, för det är roligt ändå.

 

Idag var vi på shoppingrunda på Granngården men för mig blev det bara kattmat, en lilla piggborste och broddar. Sedan åkte vi ut stallet i det hemska vädret, usch fy blä vilket väder det varit hela dagen, bara spöregn och blåst. Så hästarna var riktigt blöta och ville gärna in. De kom springande emot oss när jag skakade på en burk med mat, eftersom vi inte ville ut i leran själva. Vi hade det bara mysigt i stallet idag. Fixade iordning Vindurs box brevid Guffis. På lördag ska de hämta hem honom, hoppas det fungerar lika bra som nu. Sedan julpyntade vi och fixade medans hästarna mumsade hö i sina fleecetäcken. Någon annan dag ska vi ta in granris och fortsätta pyntandes, men det kändes inte så roligt i dagens väder.

Vi hade våran tredje lektion för Frida igår förmiddag och det blir mycket text och bilder nu, men jag hoppas ni orkar ta er igenom det. När vi gjorde oss iordning var Guffi väldigt stressad och bajsade fyra gånger...kändes ju väldigt roligt kan jag säga. Men ändå bra att hans problem kom fram just en dag när vi skule rida lektion så vi kunde få hjälp när det väl händer. Men tji fick jag, så fort vi kom ut ur stallet och började gå mot paddocken sken Guffi upp, blev pigg och glad och tog sig en powerwalk. Jisses, jag var helt andfådd när vi kom fram, men han var iallafall inte stressad längre.

 

Gjorde mina vanliga rutiner innan jag hoppade upp, gick några varv med honom och kollade av och hoppade sedan upp utan problem. Frida såg på en gång att han var mycket lugnare och tillfreds än tidigare, så framsteg gör vi. Vi fick göra samma övningar som sist och fortsatte därifrån. Skritta på en volt och ställa inåt och utåt, hålla koll på bogen och yttertygeln, flytta lite och mjuka upp hästen. Få honom att böja sig genom bålen och där såg hon stora framsteg, han såg inte alls lika stel ut längre.

 

 

Fortsatte med samma övning i traven och där krullar han gärna ihop sig för att slippa arbete men fick igenom det tillslut med mer drivning för att få ihop honom. Han jobbade mer uppåt istället för bara framåt när jag drev på tillslut.

 

 

Idag var jag och mamma till Börjes i Bro och spenderade lite pengar. Det var ganska litet men de hade mycket saker ändå.

 

Lila vanlig ridbyxor, ett spö, täckeshängare, pälsglans, lila borste och hästgodis blev det.

 

Åh, vad bra det gick idag! Synd bara att töltens magiska stunder inte fastnade på bild, men jag vet iaf hur bra det gick. Tölten har aldrig varit så bra som idag! Frida tyckte han var så mycket mjukare och tillfreds än sist, underbara häst. Tror polletten trillade ner för både häst och ryttare. Eftersom mamma är här, hon agerade fotograf, har jag inte tid att berätta allt nu. Så det kommer nog imorgon med lite bilder.

 

Imorgon ska vi nog åka till Bro och besöka det nyöppnade Börjes där, det ska bli roligt!

 

Idag var jag lite osäker på om det skulle gå att hoppa upp, var bara en känsla jag hade. När vi kom ut hade Guffi svårt att stå stilla osv, men det gick faktiskt tillslut utan problem. Försökte få igenom böjningen åt vänster idag, igår när jag tömkörde gick det bara skit åt det hela, han släppte aldrig. Men det gick mycket bättre idag. Sedan körde vi lite trav intervaller över våra två bommar. Han tyckte det var riktigt roligt och ville nog springa mer. Det hade regnet under dagen så jag tog det lite lugnt där det är gräs eller väldigt geggigt, men just vid bommarna är det ganska mycket grus och helt lugnt att springa. Sedan tog vi tölten och fick till det riktigt bra med böjningen så han sänker sig. Töltade på snedden och svängde sedan runt "hindret" så jag verkligen kunde böja igenom honom och då sänkte han sig några steg, precis innan vi saktade av till skritt eftersom det blev gräs. Perfekt övning för oss. Sedan tog vi en sväng ute på vägen och då hade han kommit på något, för även då sänkte hans sig några steg i taget väldigt lågt och fint. Men han orkade inte så länge uten bröt av till trav, men det var ändå riktigt bra för att vara oss. Kändes väldigt bra iallafall, duktig häst har jag!

 

Efteråt när du stretchade gjorde han buga helt själv igen, fast jag bad honom om att göra det den här gången kan man säga. Jag lockade inte med något utan bara petade på insidan av frambenet så dök han ner med huvudet.

 

Igår hade vi en mysig stund i stallet och bara tog det lungt. Har inte varit där så mycket i helgen, men så blir det ibland. Jag stretchade Guffi lite, och när vi gjorde våran variant av buga var han så himla söt. Han fick digestivekex under tiden och bugade två gånger. Sedan ställer jag mig upp och då stoppar han ner huvudet mellan frambenen igen helt själv och långt långt ner kom han. Men då var kexen slut! Jag stod bara på sidan och gjorde ingenting. Så där skulle han aldrig gjort för 1-2 år sedan. Aldrig! Han hade inte litat på mig och nu gjorde han det helt själv. Åh, han var så söt när han tittade upp igen. "Var är mitt kex?" Min gossefluff! Hela han var bara så mysig igår och han ville mysa, det är inte jämt han går med på massa kramar och pussar på gosemulen.

 

Igår var jag äntligen iväg och provade och köpte mina beställda vinterskor som hade kommit. Den här gången var det inget fel på dom, så nu får vintern ta och komma! Lurviga och mysiga är dom så nu hoppas jag att dom håller mig varm om fötterna också. 

Köpte nya byxor till jobbet också. Jag har jag väldigt dåliga knän och blir det för tajt om dom får jag väldigt ont i dom. Så jag har insett att alla byxor jag har, förutom mjukisbyxor, är alldeles för tajta att ha när jag ska jobba om jag ska ha mer än ett par långkalsonger under. Så det blev ett par med mycket utrymme för både knän och i midjan så jag får plats med massa långkalsonger och fleecebyxor i vinter. Det blåser in en del i luckan och blir ganska kallt, så mycket kläder behövs.

Det var som sagt tänk att jag skulle rida om Guffi var på humör för det, och tur nog var han sitt lugna jag idag. Kände på en gång att det skulle gå bra med uppsittningen men tänkte ändå inte att jag måste komma upp. Går det så går det får jag tänka. Allt gick bra, gick som vanligt en stund först och det är svårt att hänga med i det hala gräset när han stövlar på med sina jättekliv. Allt lugnt när jag hoppade upp och sen inga problem.

 

Gjorde samma övning som jag fick göra sist på lektionen. Rida på en liten vol, ställa inåt, flytta lite och hålla reda på bogen. Höger varv gick väldigt bra, men i vänster så vek sig hela min kropp så det blev inte så bra. Tog lite skrölt i höger varv och efter mycket böjande och flyttande sänkte han sig lite en kort stund och då var jag nöjd. Travde några varv i båda varven. Vet inte om det var han eller jag som var osäker på underlaget så vi tog det försiktigt. Skrittade av i mörkret ute på vägen med Serstök och Frida sedan.

 

Jag är så nöjd med honom efter bara så här lite, vi är verkligen påväg tillbaka och jag känner att han litar på mig när jag hänger över honom nu. Och han ser så nöjd ut efteråt och jag är bara glad.

 

"Idag ska jag rida."

"Jag med, om Guffi inte är knäpp för att det hälsat på någon i hagen."

"Någon med horn."

"Det spelar ingen roll om den har horn eller inte, den är lika läskig."

"En brun med stort huvud och stor mule..."

"...och långa ben."

"Det där lät väldigt mycket som Guffi själv..."

 

Idag bestämde vi oss till slut för att rida över vägen och bort till paddocken vi får låna om vi vill. Jag ville hoppa upp vid stallet och rida över så vi började som vanligt. Gick runt med honom och han hade ganska bråttom, men tillslut blev han lite lugnare så jag hann med hans långa steg och då hängde jag lite och hoppade upp. Duktig kille idag!

 

Ute vid vägen blev Serstök stressad så Frida hoppade av och gick istället. Men jag red. Uppe från Guffi rygg såg jag lång bort i en kurva så vi kom över tillslut, var en del bilar hela tiden och de kör fort så man får skynda sig när det väl blir en lucka. Tur Guffi är van vid bilar och väldigt trafiksäker, om det kommer något som låter konstigt kan han reagera men inte på vanliga fordon som bara far förbi. Frida hoppade upp på andra sidan vägen och vi red iväg. Helen och Åke gick med oss. En husvagn i ett garage var lite läskigt annars gick det bra.

 

Paddocken var väldigt blöt men vi skrittade bara runt några varv. På ena kortändan stod några hästar i en hage och när vi kom fram dit tror jag en av dom typ andades så Guffi hoppade i luften, sen var det lugnt. Blev inte så stora krav på ridningen, bara att han skulle hålla sig lugn och gärna lång låg vilket gick bra. Red på en volt i båda varven och ställde honom en liten stund innan vi red hem igen.

 

Både hästarna verkade hellre vilja stanna kvar, man kände i hela Guffis kropp hur han försökte vända om igen men det fick han inte. Det blev lite trav på vägen, väldigt mysig väg med bra underlag. Hoppade av en bit innan vi kom fram till stora vägen igen och gick sista biten. Serstök ville då absolut inte gå framåt och Guffi ville hellre vänta på henne än gå hem. Tydligen är det väldigt roligt där borta. De kanske känner sig lite ensamma när det bara är dom två och grannhästarna i hagen brevid eller så är det bara roligt att komma ut och vara lite sociala.

 

Jag glömde visst bort det här med Guffis mankhöjd, även om jag mätte honom ganska snart efter att jag skrev inlägget och ville att ni skulle gissa. Ni gissade på det mesta mellan 138 och 147 cm och en av er hade rätt! Mätningen kanske inte blev helt exakt, två pinnar, en penna och ett måttband är väl inte det ultimata, men man tager vad man haver. Och resultatet blev:

 

Den som gissade rätt var Fia!

 

Hade tankarna på att rida idag, men när vi kom ut i hagen var Guffi lite stissig och stirrade upp i skogen hela tiden. När vi gick mot stallet hoppade han till när regnet smattrade hårdare mot taken och både han och Serstök reagerade på något i skogen på andra sidan om stallet. Så jag skippade de planeran rätt snabbt och det blev löshoppning för honom istället.

 

Han var inte riktigt på humör för det heller med hoppad ändå ordentligt och fint några gånger. Efter en stund blev han dock lite putt och larvade sig men när jag fick ett spö i handen skräpte han till sig och hoppade två gånger till innan vi slutade. Då skulle han inte gå in. Frida hämtade Serstök som skulle löslongeras över bommar istället. Hon är inte riktigt någon talang när det gäller hoppning ännu. Då skulle han gå runt lös efter dom istället för att följa med mig. In i stallet ville han inte heller först men med lite övertalning så gick det. Serstök skötte sig iallafall och busade till det en del. Hon började med att jaga mig, haha. Jag kom tillbaka från stallet och då kom hon fram till mig, så jag gick förbi henne och sprang iväg till hindret och hon följde efter och såg riktigt full i fan ut.

 

Sånna här dagar får man ta det lite på Guffis vilkor och hitta på något roligt från marken iställen, även om han inte var överförtjust i dagens aktivitet var han duktigt och såg nöjd ut efteråt iallafall.

 

Kom precis hem med Müsli från en liten tur till veterinären. Det var dags att ta bort stygnen efter steriliseringen. Sambon tog ner buren igår kväll och hon kröp faktiskt in i den själv, fast lite tidigare under dagen och redan då kunde jag ju inte stänga in henne. När vi väl skulle åka låg hon och sov så jag fick hämta henne och locka in henne med godis. Inga problem! Godis och skinka kan man övertala den där katten till att göra det mesta med. På väg ner i hissen började hon skrika åt mannen i hissen vars telefon började ringa väldigt högt.

 

Hon veterinären ville hon inte komma ut ur buren så vi fick dra ut henne. Veterinären tyckte hon var väldigt fint och snäll. Först skulle jag hålla henne upprätt så hon kunde ta bort stygnen på magen, men jag sa att jag kudne lägga henne på rygg iställe. "Jaså, hon är som en iller." tyckte veternären då. Haha, ja eller bara van vid att jag håller henne så, annars vill hon inte sitta i knä. Det hela gick väldigt smidigt och såret såg fint ut så nu blir det inga fler turer dit hoppas jag.

 

Och om någon missat så är Müsli en katt, alltså ingen riktigt iller.

 

Ja, nu vill jag faktiskt klaga på att det bli mörkt alldeles för tidigt. Jag tappar verkligen all inspiration när jag kommer till stallet när det är mörkt, och jag jobbat och småfrusit hela dagen. Men igår, då ni! Då drog jag på mig täckbyxorna så det blev varmt och gosigt. Jag och Frida fixade hö så vi blev varma och sedan gjorde vi iordning hästarna. Drog på Guffi och mig hela utstyrseln, delade ett äpple och sedan gick vi ut.

 

Hade inga krav på att jag måste rida, bara hänga lite kunde jag bli nöjd med. Jag har verkligen fått backa lite med min förväntningar, men det göra mig egentligen inget så länge det fortsätter åt rätt håll. Blev faktiskt inte alls nervös av det. Började med att gå med honom och slappna av. Vi jobbade lite med ställning och att inte bogen skulle flyta ut. Jag fick kramp i armen som låg över sadeln väldigt snabbt i båda varv så bytte ganska ofta. Han frusta mycket och det tar jag som ett tecken på att han slappnar av. Annars brukar det komma två-tre hostningar när man börjar springa eftersom han inte slappnat av ordentligt innan och då måste börja andas på allvar tror jag. Han kändes lugn och fin så jag provade att hänga lite. Inga problem och andra gånger satt jag faktiskt upp. Lugn som en filmunke och äpple fick han. Skrittade några varv helt utan krav och tog några varv på en volt och jobbade ihop honom lite. Avslutade med ett varv i trav och sedan var jag nöjd.

 

Jag tror inte jag har ridit i mörker på väldigt länge. Förra vintern cyklade jag ju till stallet och då ville jag inte cykla i mörker och var i stallet på dagarna isåfall. Men det var inga problem, han är ju van sedan tidigare även om det nu var ett tag sedan. Och Serstök var ju med som moraliskt stöd.

 

Kommer ni ihåg Sally Santesson, serien från 1999 som gick på SVT? Nu kanske ni sitter där och funderar över varför jag drar upp detta. Det är faktiskt för att hennes kloka ord är något som ständigt kommer tillbaka till mig, speciellt i ridningen.

 

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig av min tidigare ridlärare är att man måste våga. Man måste våga låta hästen gå framåt, för utom framåtdrivning kommer man ingenstans och allt blir så mycket svårare, om inte omöjligt. Man kan inte sitta med handbromsen i och tro att det ska bli något bra utav det hela. Självklart menar jag inte att hästen ska springa runt som en tok utan kontroll, men den ska bjuda framåt helst av egen vilja. Finns inte den viljan får man hitta den, göra det roligare för hästen att faktiskt gå framåt.

 

Jag har sett många ryttare som sitter på en häst och ska komma fram i skritt. I samma sekund som hästen tar sitt först steg framåt lutar de sig bakåt och kramar tygeln. Vad tror då hästen? Jo, att den inte alls ska gå framåt. Man ger hästen dubbla signaler och det hela blir väldigt förvirrande. En sak är det med människor som sitter på en häst för första gången, men jag menar de som ridit en tag nu. Två somrar har jag jobbat på ridläger och fick flera gånger höra tjejer från andra ställen säga att de inte förstod varför de skulle driva fram hästarna mer, de gick ju framåt. Men hade de framåtbjudning bara för det? De hade fått lära sig helt tvärtom, att alltid ha handbromsen i.

 

Min gamla medryttarhäst var en väldigt envis dam i sin bästa år. Världens stabilaste häst som man kunde göra allt med. Ändå hade hennes ägare alltid problem med att ta sig från stallet, hästen bara vägrade och vägrade, men med bara henne. Och när jag såg henne sitta där med korta tyglar för at ha kontroll över hästen och driva och bromsa samtidigt förstod jag varför. Den hästen var smart, sa man stanna så gjorde hon det och fick hon ändå inte springa som fort hon kunde, kunde hon lika gärna stanna hemma och gå ut i hagen. Hon lärde sig att ta galopp bara jag la fram tyglarna en bit, hon älskade att springa, men så fort man satte sig ner och gjorde en förhållning stannade hon på en gång. Det var på hennes rygg jag verkligen lärde mig att våga driva, för jag visste att bromsen fungerade, hur fort det än gick.

 

Jag vet också att det finns hästar som verkligen inte har någon broms, och då blir det ju en annan sak, det kan bli livsfarligt. Jag tror ändå att samma sak gäller för sånna hästar, man kan inte bara bromsa upp dom hela tiden för då fungerar inte bromsen när den verkligen behövs.

 

"Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"

 

Efter en hektisk helg på jobbet blev det äntligen en tur till stallet i går kväll. Guffi var ganska stirrig i boxen så bestämde mig för lite longering så han fick springa av sig lite. När vi kom utanför stalldörren hoppade en han högt när Helen stängde dörren, så nerverna var lite utan på. Han hade en del energi som han använde sig av för det mesta, istället för att stressa upp. Försökte böja och flytta lite bakdel, och det går väl okej. Han försöker iallafall förstå mina signaler, men jag gör väl kanske inte rätt hela tiden så då kan det bli lite förvirrat. Vi tog lite trav också och efter några varv snubblar han helt plötsligt till och går ner på knäna. Sedan hoppar han upp och hoppar iväg en bit och vänder sig mot mig och såg helt förskräckt ut. Guffi snubblar aldrig! Han har gått ner på knäna en gång för kanske tre år sedan med mig på, men annars så små snubblar han väldigt sällan. Så han blev nog lika förvånad som vi andra, när man inte är van och skrämmer nog upp sig själv en del.

 

Kände på benen och han lyfta på det högra när jag tog där i början, men sedan reagerade han inte. Skrittade några varv och tog lite trav för att kolla och det märktes inget. Han snubblade till lite i början av traven och han var lite osäker men det är ju förståligt. Han tog det väldigt försiktigt så avslutade där. Han fick låna lite linement till sina knän så det kanske kändes bättre. När jag smöjde in det lyfte han igen på höger ben, men han slutade efter några gånger och stod igen lugnt.

 

Helen red också Serstök en stund efter Frida, hon har inte ridit på ett halvår och Serstök tar ju varje chans hon får att bestämma själv, men det är roligt att se och man såg tydligt vilka framsteg Frida har gjort med henne. Hon har börjat förstå att Frida menar allvar och att man inte kan göra som man vill jämt.

 

Började jobbdagen med att irritera mig på mina kunder. Alla små farbröder ska skämta om kvittot (som jag måste fråga om de vill ha). "Nej, det går ju inte att ära, höhöhö" "Nej, man får ju ingen skatteåterbäring på det här". Ni tror aldrig jag hört era återkommande skämt förut eller? Och alla drar ju samma! Sen kommer det folk som säger att dom vill ha en korv med bröd, jaha. Vilken av de 6 st olika vill du ha? En vanlig... Vad är en vanlig korv? Det är bara att svälja, andas och se glad ut men åh vad irriterad man blir vissa dagar!

 

Vi var iallafall en stund i stallet på kvällen. Vi tog en liten promenad ute på åkern i mörkret med pannlampor. Serstök var coollugn men Guffi gick och stirrade en del ut i mörkret. Så fort jag tittade på honom blände han tillbaka som om jag störde honom i hand vaktjobb. När vi kom tillbaka skulle vi försöka få på mina nya stigläder på sadeln, lättare sagt än gjort. Fridas pappa fick hjälpa till så vi stod där tre stycken och sled, drog och höll i sadeln. Men till slut kom dom på.

 

Det var den dagen det, nu ska jag äta middag i min ensamhet.