Jag behöver alltså en ny sadel. Men var ska man börja? Den jag har nu är utprovad för 3 år sedan och kollad igen för 1,5 år sedan av en sadelutprovare. Grejen är nu att jag tänker så här, är kanalen för smal bak, borde den inte varit det för 3/1,5 år sedan också? Det är ju inte direkt så att ryggraden på en häst ändrar i "tjocklek" som magen blir tjock eller den bygger nya muskler och ändrar sig i kroppen. Ska jag då lita på denna igen, som jag faktiskt gjort till nu, eller leta själv eller ja, vad skulle ni ha gjort? Jag vet inte ens vad det är för bomvidd, eller tum eller någonting om min sadel, hur vet jag då var jag ska titta efter? Man vill ju lita på de som utger sig för att vara yrkesmän, hon har provat ut Serstök sadel också och den passar, men samtidigt blir man osäker. Vad ska jag göra!?

Är det någon i närheten av Västerås som har något litet lager med sadlar, eller bara en de skulle kunna tänka sig att låta mig prova på Guffi? Känner du någon som känner någon som känner någon? De behöver inte vara till salu, men det är lättare att leta efter en sadel när man vet vad man ska leta efter. Med min okunskap är väl det enda jag kan säga att den behöver vara rätt bred i bommen på min jättepuff, jag vill inte ha hårda knöstöd och varken för djup eller platt sits. Jag gillar verkligen den jag har nu så den för gärna vara liknande.

 

Ja, det var dagens lärdom. Jag och Guffi skapar en ond cirkel ibland, någon av oss spänner sig först och sen spänner sig den andra och ingen av oss kan slappna av. Jag blir aldrig rädd, men ibland reagerar kroppen instinktivt med att bli nervös och spänd. När jag blir det, så blir ju så klart även Guffi det, eller tvärtom.

 

När jag och Frida har ridit tillsammans de senaste gångerna har det liksom inte fungerat. Serstök tjurig ihop och vägrar gå, Frida måste driva på, vifta med spö och smacka, vilket medför att Guffi spänner sig, jag spänner mig och det hela bli kaos. Idag under lektionen insåg jag att jag tänker alldeles för mycket på vad som händer runt om mig, och Guffi gör precis likadant. Så för att han ska koncentrera sig, måste jag koncentrera mig på just det han och jag gör. Inte på skällande hundar, människor som pratar, Frida som driver på Serstök osv. För bryr jag mig om det så gör även Guffi det. Jag har sagt förut att Guffi ibland gör saker innan jag knappt hunnit tänka på dom. Då är det ju inte så himla konstigt att om jag tänker på att Frida smackar på Serstök, förmedlar jag det till Guffi och han tror att han också ska öka, men samtidigt försöker jag göra något annat. Det blir ju totalt kaos av allting. Det är betydligt mycket lättare när tränarFrida står mitt i volten vi går på och hon pratar med oss, så fort hon gick därifrån flöt tankarna iväg. Men det här måste jag verkligen träna på. Så egentligen skulle jag inte sitta här och skriva detta samtidigt som jag tittar på ett favoritprogram på tvn, för då tränar jag egentligen på att göra tvärtom.

 

Iallafall, mitt önskemål med dagens träning var kontroll, för det har jag inte riktigt känt att jag haft. Vi fick en liten fyrkant innanför några bommar, men tydligen var denna pyttelilla fyrkant egentligen stor, jo tjena. Där skulle jag "över böja" Guffi runt på en liten volt, men jag hade verkligen inte kontroll på min kropp och den löpte amok. Det var verkligen inte avslappnat och Guffi fick ett litet utbrott, men Frida höll kvar så det hände egentligen inget. Den där lilla fyrkanten kändes alldeles för liten. Så istället hoppade Frida upp och jag fick bevisat för mig att han klarade av det, men hon gick ändå rätt snabbt ut på en liten volt, fast större än fyrkanten eftersom han inte gav med sig. Han testade alla sina möjliga knep att komma undan, gapa, dra i bettet, försöka rusa, men tillslut gav han med sig. När jag sen hoppade upp var han mjuk som smör och kunde böja åt båda hållen med lätthet. Vi gick sen över till skrölt på samma volt och det kändes väldigt bra, inte perfekt hela tiden men jag fick några "aha!" stunder. När vi sen bytte varv till höger uppstod dock det där problemet vi haft, han tar bettet och kör ner huvudet. När han gör så ska jag bara rida bort det, fram och flytta. Han kommer krångla emot, men jag måste lära mig att hålla kvar (absolut inte dra!) och inte ge efter.

 

Jag lärde mig helt klart eller och annat idag, väldigt viktiga saker både om mig och Guffi. När Frida red honom kunde hon skrika åt Serstök och Guffi rörde inte en muskel, så så länge ryttaren är avslappnad är han också det. Nu känns det hela mycket mer enklare och positivt, nu vet jag vad vi ska jobba på. Vi blev dessutom uppätna av en jäkla massa knott så eksemtäcket sitter definitiv kvar ett tag till.

 

Sadeln tyckte hon var för smal fram och kanalen för smal bak. Kanalen är tillräckligt bred fram, men blir smalare och smalare bak. Det har jag tänkt på själv också och tyckt att den borde ligga på ryggraden som det är nu. Att den vore för smal i bommen fram stämmer nog, för när jag tog av sadeln insåg jag att pälsen blir tillknycklad där efter varje ridning. Sadeln rör sig varken fram eller bak och det är bara där det blir märken i pälsen. Så nu börjar sadeljakten.

 

Du som orkade läsa allt detta ska ha en klapp på axeln.

 

Igår var jag och Frida ute på en lite shoppingrunda men det slutade bara med att jag köpte tömkörningstömmar och nya sulor. Min gamla tömkörningstömmar har jag gjort själv och de glider inte så bra genom ringarna på gjorden, så jag har lånat Fridas ett tag nu. Så det ska bli skönt att ha ett par egna riktiga som fungerar som de ska. Tittade på ett lila schabrak men otur nog fanns det inte i rätt storlek, så jag fick ge upp den tanken. Har tittat på det sen i vintras och nu när det var rabatt fanns det så klart inte.

 

Sen åkte vi till stallet och fick lite äppelpaj innan vi gick ut till hästarna. Jag red lite från marken och det gick riktigt bra. Kändes som vanliga Guffi igen. Böjde och flyttade utan bråk. Han tog inte bettet och drog en enda gång och vi kunde även träna lite på att korta skritten. Sen släppte vi dom i björkhagen där vi lagt ut bommarna. Guffi var inte alls på humör för att springa men Serstök hon levde rövare och skulle helst springa efter mig. Lite spring fick vi iallafall från Guffi men inte en enda gång över bommarna. Men eftersom han skötte sig så bra innan slutade vi där.

 

Om några timmar blir det lektion för tränarFrida. Jag undrar hur detta ska gå, men det lär ni ju får läsa om sen hur det än går. Hon ska titta på sadeln också.

Tålamod och åter tålamod. Det gick jag ut i hagen med idag för att hämta Guffi. Han vill inte alltid så lätt följa med in om han måste gå själv utan de andra hästarna. Och så var det även idag. Så med mycket tålamod och väntan kom vi tillslut in.

 

Hade planerat att tömköra även idag och så blev det. Vi gjorde våran premiärtur utanför marken som tillhör stallet. Tidigare har vi varit i skogen och egentligen aldrig instängda i en paddock på 1,5år när vi tömkört, men aldrig ändå varit på någon längre tur. Vi tog samma väg som i söndags när vi promenaderade. Målet var att komma hela vägen runt, men jag satte upp små delmål för att göra det lättare för oss båda och inte bli besviken om det inte gick längre än så. Han knatade på första delen av skogen, men när vi kom till den nya biten utan stig blev han osäker och jag fick före fram till vägen på andra sidan. Sedan gick allt galant. Han verkade tycka att det var rätt  trevligt ändå. Körde lite slalom när vi kom in på en grusväg sen och idag var han helt plötsligt stelare åt höger och åt vänster gick det utan problem. Travade några kortare sträckor, eftersom matte inte har någon kondition och usla knän. Flåspauser emellan så jag skulle orka, men Guffi hade inga problem. Mötte även hästkompisarna på andra sidan som gärna sprang med oss. Han höll sig även lugn i skogen sista biten där han brukar inbilla sig att han hör älgar.

 

Riktigt roligt var det idag och det var skönt att komma iväg en sväng själva utan stress eller större diskussioner. Han får förresten vara utan huva nu, det har blåst så mycket och varit kallt de senaste dagarna. Har ni fortfarande eksemtäcken på era hästar?

 

När man haft en riktigt tråkig dag med sitt urtråkiga jobb är det skönt att åka till stallet och bli glad av sin häst. Det var ett tag sen jag kände mig glad när jag åkte från stallet men det gjorde jag idag. Det kändes verkligen som att Guffi ville vara med mig idag och allt fungerade väldigt bra.

 

Tömkörde idag och han kändes bättre än på länge. Började med att köra lite slalom och kringelikrok. Åt höger var han väldigt mjuk och böjde sig genom hela kroppen, men åt vänster satt han fast lite men det blev bättre eftersom. Och det var ändå tusen gånger bättre än det varit sen senaste tiden. Travade sen på volt och där var min fina travhäst. Även igångsättningarna fungerade perfekt, han höll sig lång låg och slängde inte alls med huvudet. Han jobbade på fint och ryggen kom upp.

 

Har han ont borde han ju inte kunna göra detta, isåfall är det sadeln han får ont av. Så just nu känns det troligast som att det bara är pälssättningen som påverkar honom eller en dålig period. Equiterapeuten ska ändå få komma, men det blir nog tidigast nästa vecka hon hade tid. Sadeln ska jag försöka lista ut om den passar eller ej fortfarande också, men jag misstänker att den inte gör det faktiskt.

 

Han ville gärna vara med i stallet och kändes väldigt lugnt. Jag har sagt nu när han krånglat att han inte riktigt varit sig själv, men det är faktiskt en annan sida av honom, den gamla Guffi var så där nästan jämt. Men det är lätt att glömma när man fått träffa hans "bra" sida så länge nu.

Idag blev det en promenad med hästarna med väldigt många konstpauser. Vi letade oss fram till bruksleden och ut på vägen för att sedan gå runt till andra skogen och hästarna tyckte det fanns mycket att studera. Till exempel deras tre hästgrannar som tyckte det var väldigt roligt att få se andra hästar. Den ena, som såg väldigt ung ut, bjöd på ett glädjeskutt från stillastående. Härligt väder och en trevlig promenad, precis lagom just nu.

 

Igår gick det väl lite bättre. Först kändes det väldigt bra i paddocken. Han kunde böja sig och lyssnade, men inte helt med ändå. Jag red med det raka äppelbettet med parerstänger och han var inte alls så där hård och drog ner huvudet iallafall. I traven rusade han mest, så jag fokuserade på min kropp och slappna av och vissa stunder blev det bättre, iallafall i höger varv. I vänster rusade han ännu mer och slog över i galopp flera gånger, så han fick ett varv i galopp och det var enda gången jag krävde av honom att jobba i form. För i galoppen fungerar det faktiskt, så länge galoppen är kontrollerade. Sedan tog vi tölten och det fungerade riktigt bra ändå. Hade inga krav alls på formen, så han hade ju huvudet högt, men han töltade på bra och jag försökte göra det så roligt som möjligt.

 

Frida suckade lite åt Serstök som knappt ville gå framåt så jag försökte peppa henne lite, och efter det när Frida började smacka högre fick Guffi spel. Skulle ta tölt en långsida till och han bara ökade och ökade. Tillslut "skenar" han runt i galopp och vi låg nästan ner i kurvorna och sprang nästan rakt in i Frida och Serstök. Ju mer jag försökte få stop ju fortare sprang han, som vanligt när paniken slår till i honom. Så när jag istället insåg att jag skulle slappna av och bara vänta ut honom började han sakta ner. Men ni vet när kroppen reagerar instinktivt, som att spänna sig, så är det inte alltid lätt att göra rätt på en gång.

 

Efter det så lugnade han faktiskt ner sig rätt snabbt och kändes mycket mjukare, han kanske behövde släppa på alla de där spänningarna? Jag hoppade upp en sväng på Serstök också för att få igång henne, men alltså, tjurigare häst har jag nog inte träffat. Sen red vi hem, Guffi hade gärna sprungit hela vägen medans Serstök inte ens ville lämna paddocken. Den ena har ingen broms och den andra ingen gas, bra kombo! Eller jo, Guffi har en broms, det har han, men igår ville han nog bara springa.

 

Magkänslan säger ändå att något inte riktigt är som det ska, men samtidigt brukar han visa att något är fel vid uppsittning och den fungerar ju verkligen bra nu. Är det bara pälssättningen? De nya skorna? Sadeln? Har han ont någonstans? Något med tänderna? Eller är det bara en period? Jag ska iallafall försöka ta ut equiterapeuten den närmaste veckan och hon kunde titta på sadel också, även om hon inte är expert på just det. Nästa söndag ska vi rida lektion för Frida, så så länge inte equiterapeuten hittar något på honom så får jag hoppas på att tränarFrida kanske har något svar på mina funderingar. Tills dess blir det bara träning från marken och kanske någon lugn skrittuteritt.

 

Ja, vi strycker ett sträck över den och glömmer alltihopa. Det gick inte alls att rida idag. Guffi hoppade till så fort jag gjorde något med skänklarna, det var som att svänga en vägg och inte ens lite ställning kunde han gå med på, det var inte kommunikation alls och ett och annat damputbrott bjöd han på. När Serstök sen vägrade gå ut på åkern och vi skulle trava tillbaka "stack" han i galopp och lyssnade inte alls på mig, så då hoppade jag av. Uppsittningarna gick iallafall bra.

 

Imorgon tar vi nya tag och backar hundra steg och tar tag i grunderna, start, stop och sväng. Vi ska rida bort till paddocken så vi får lite mer uttrymme.

Igår kväll blev det longering. Jag har oroat mig för bilen även i sömnen så jag har inte sovit så bra, och var en aningens trött. Guffi skötte sig jättebra och han kändes väldigt avslappnad. När man driver på ibland brukar han köra upp huvudet och rusa, men det gjorde han inte en enda gång igår fast jag satte lite press och ville att han skulle skritta på ordentligt. Lite högre tempo än vanligt alltså och han höll sig fortfarande lugnt. Enda gången han stressade upp sig var när han travade och helt plötsligt stod Serstök mitt i vägen och åt på en härlig fläck med klöver. Traven var också väldigt bra, han söker sig lång låg helt själv, jag kan ju inte göra så mycket åt det vid longering och det är härligt att se.

 

Frida släppte sedan Serstök lös i björkhagen så hon kunde springa på ordentligt och under tiden flyttade vi lite kroppsdelar. Upptäckte hur svårt han har för att flytta framdelen, han blir osäker på var han ska sätta fötterna och går istället framåt eller bakåt, men tillslut flyttade han lätt några gånger. Bakdelen behöver jag bara stirra ordentligt på så flyttar han den, men framdelen behöver mer träning. Jag är inte riktigt med på hur man gör en framdelsvänding faktiskt, ibland blir det en när vi försöker få till något annat så han kan ju.

Guffi fick rätt mycket vila den här veckan, mycket med tanke på min onda arm men också eftersom det blev lite andra aktiviteter. Igår var jag och Frida och tittade på Sleipnirs KM och satt som bisittare hos domare. Vi började med att köra fel i den tjocka dimman men tillslut kom vi fram efter en omväg. Jag fotograferade också en del, så om någon var där och vill se bilder är det bara att säga till! Många fina hästar och en del ny kunskap från dommaren fick vi.

 

Idag ville jag först gärna rida, men när jag väl vaknat till liv framåt eftermiddag var jag inte alls pigg och det var riktigt höstväder ute så det blev löshoppning istället. Idag var bommarna jätteläskiga igen så Guffi ville inte alls hoppa först. Serstök dock kastade sig gärna över, tvärvände efter hindret och hoppade igen ungefär. Så vi fick lägga ner bommarna på marken och börja från början med att Guffi skulle skritta över bara. Efter mycket övertalning och stöd från Serstök kunde han skritta lugn över, sedan även trava och tillslut hoppa några gånger över. Det är alltid samma bommar eftersom vi bara har två, så jag undrar varför de ena dagen inte är några problem och nästa är dom livsfarliga. Men det är väl så hästar tänker, eller?

 

Jag är verkligen inte van vid tidiga mornar, även om jag inte klev upp förän efter 7. Världens bästa hovslagare skulle komma vid 9 så var bara att kliva upp och ge sig ut i dimman. Guffi var trött idag och lika seg som vanligt med att lyfta hovarna. Jag som är van vid han slowmotionlyft bara skrattar åt honom. De andra två skötte sig väldigt bra också, Serstök blev mutad med godis, hon brukar vara rätt besvärlig annars. Hon är bra på att prata min hovslagare så man får höra en hel del. Sen bjöd jag på äppelmuffins jag bakade igår.

 

Guffis framhovar är nu runda! Efter 2 år har han äntligen fått trakter och runda hovar och sömmarna kunde sättas högre upp än tidigare. Han fick dessutom en annan sorts skor på framhovarna som hon velat prova på honom. Med två tåkappor så han ska rulla över lite bättre, eller mer jämt. Han rullar liksom snett utåt och hon kunde ta bort lite mer av tån. Ska bli intressant om det blir någon skillnad i ridningen sen.

 

Ja, det kan man verkligen säga att det finns. Imorse vägrade min bil starta när jag skulle till jobbet. Rebecca skulle möta mig där för att köpa ett huvudlag, så jag ringde i smått panik till henne och frågar om hon kan komma och hämta mig och skjutsa mig. Jag har aldrig träffat henne förut och hon är så otroligt snäll att hon ställer upp! Evigt tacksam för hjälpen!

 

Det blev lite kaos på jobbet den första timmen men sen var det som vanligt. Min arm har jag haft lindad och det känns bättre, men det kan ju vara lindan som ger stöd och bara luras. Min kära sambo fick komma och hämta mig sen. Bilen startade fortfarande inte så vi provade att sätta på motorvärmaren. Den var ju lite känslig för fukt i vintras och eftersom det var dimmigt imorse tänkte jag att det kanske kunde vara det. När jag sen ska äta middag ringer Frida och berättar att Guffi kliade sig i svansen och sen erbjuder hon att hon och hennes pappa ( aka min privata bilfixare)kommer och hjälper mig med bilen. Den startade fortfarande inte efter lite värme, så vi står där och klurar en stund. Det lät väldigt torrt i motorn... Så säger Åke "Har du kollat oljan?" Nä, inte på ett tag tyckte jag men lampan har inte lyst. Så vi kolla, jo lite fanns det kvar men inte så mycket. Så vi åker till en mack och ska köpa olja, slutar med att killen som jobbar där säger att vi ska köpa den dyraste efter att ha sökt på regnummer. Men bilen fick iallafall ordentlig olja så nu får den fan inte klaga. Hem igen och fylla på, bilen startar på en gång och går väldigt mycket jämnare än på senaste tiden. Så ja, så enkelt kunde det vara.

 

Nu hoppas jag att det bara var det så bilen startar imorgon när jag ska ut till stallet och bjuda hovslagaren på äppelmuffins. Fast hon ska få jobba lite först så klart. Nu håller vi tummarna! Och tackar för alla snälla människor jag känner!

Idag blev det ridning med det bettlösa tränset. Det gick rätt bra, ingen katastrof iallafall. Hade redan från början tillräckligt korta tyglar för att ha kontakt med honom, annars är jag rätt bra på att rida med långa tyglar först. Det blev en del skrölt-tölt-träning. Han orkade inte alls längre bitar, så vi fick ta det korta bitar i taget. Han kändes inte helt normal ändå, men det var ändå första gången jag red och tränade på något med det bettlösa tränset. Lite stel känns han också. Men det gick iallafall bättre än de senaste gångerna. När vi fått till några bra korta töltsträckor, kanske 10 steg i taget, gav vi oss ut på åkern så de kunde få sträcka ut lite. Guffi tyckte vi skulle galoppera, men först tog vi trav. Han lyssnade bra på att sakta ner tempot men så mycket annat blev det inte. Sen fick han galoppera på som han vill. I nedtagningen sen lyssnade han riktigt fint, kramade bara tygel lätt och satte mig ner och han bröt av till trav. Avslutade sen med tölt på vägen och då gick det faktiskt riktigt bra, lite hög i formen men han töltade på lätt, kändes lätt och höll den. Så vi avslutade bra, så jag är nöjd.

 

När vi sen höll på att smörja in hästarna lite här och där var jag inne till Vindur. Jag är så van vid att inte behöva stänga boxdörren till Guffi så jag gjorde inte det. Så ser jag i blicken på Vindur att han tänker hitta på något, gå ut ur boxen alltså. Så jag sträcker fram handen framför bogen, vilket brukar få stopp på Guffi, allså en ren reflex. Men det fick inte stopp på den lilla skitungen. På väg ut genom boxen följer liksom min arm med och den kläms fast mellan honom och väggen. Fy fan vad ont det gjorde! Och gör fortfarande kan jag säga. Har en fin liten bula och en skrapsår. Kan inte lyfta saker, växla när jag kör bil gjorde jävligt ont, och hänger den bara där eller sträcker ut den gör det ännu mer ont. Jag hoppas verkligen att den är bättre imorgon så det inte blir så jobbigt att jobba.

Idag provade jag att rida från marken med det bettlösa tränset. Har faktiskt inte ridit "seriöst" med det, men svänga, stanna och lite böj har vi fått till förut. Det gick faktiskt bra, han var lite hård ibland, men inte alls som han varit den senaste veckan. Han kunde samla ihop sig utan problem, korta skritten fungerade, flytta utan att köra upp huvudet samtidigt och var allmänt medgörlig. Någon lite protest blev det och det var då han kändes "hård", men helt klart bättre iallafall. Sen fick han trava av på lina, lite slö var han men lunkade på lång låg iallafall.

 

Idag blev det en längre ridtur igen, en ridpremiär till scoutstugan blev det. Vi har gått dit förut men aldrig ridit. En riktigt bra väg att rida är det. Mycket skritt, Guffi var svettig i hagen även idag eftersom det varit så varmt, en del trav, några inklämde galopper och några försök till tölt. Även idag var han så där hård i munnen och ville inte alls jobba. Annars gick det rätt bra och det var en härlig ridtur. Tölten tog vi på grusvägen när vi var på väg hemåt igen. Det gick väl bra när de väl var tölt, men den höll vi inte länge utan bröt av till trav hela tiden. Jag får inte alls med honom, han går bara emot och vill inte alls. Även i traven vill han inte att man "tar" i honom, utan slänger bara upp huvudet. Skulle behöva en ridlektion och lite nya tips, men det blir inte som tidigast i slutet på månaden tyvärr. Någon som har några enkla tips på övningar man kan göra? Tror jag ska prova med det bettlösa tränset på tisdag och se vad han säger om det. Kanske har han något sår i munnen? Precis när den tanken slog mig under ridturen blev han helt plötsligt väldigt följsam och böjde sig enkelt åt båda håll... Jaja, annars var det en trevlig ridtur så länge vi inte försökte med något annat än bara ta oss fram.

Idag blev det många timmar i stallet i det väldigt härliga vädret. Det var riktigt varmt igen och hästarna var blöta av svett när vi tog in dom från hagen. Så går det när man har börjat få massa vinterpäls. Jag började med att laga lite täcke medan de andra åt lunch. Först satt jag och försökte lista ut var jag skulle hälla symaskinsolja någonstans, men eftersom jag inte såg någon självklar punkt så struntade jag i det och sydde på istället. Det gick riktigt bra ändå utan oljan.

 

Sen gjorde jag och Frida iordning hästarna, jag tömkörde och hon red barbacka. Det blev en sväng ut på åkern och i skogen. Guffi var pigg och framåt, böjde och sänkte sig fint och lätt åt vänster, men åt höger gick det fan inte först. Han var bara emot och tog bettet och drog. Så vi började med lite slalom på åkern innan vi gick in i skogen. När vi sen kom ut på åkern igen var han mer igång och tillslut släppte det. Han gick inte kvar lång låg och böjd längre stunder, men det blev iallafall bättre och några steg i taget. På vägen sen tänkte jag träna lite kort samlad skritt, men nä det ville inte herrn. Han tog bara bettet och körde ner huvudet i marken och drog, så jag var konsekvent och höll emot tills att han släppte. Inte för att det blev någon kort samlad skritt, men han slutade ta bettet och dra iallafall. Avslutade med några meter trav i friskt tempo.

 

Sen blev det lite fika i solen innan Guffi fick en helkroppstvätt och Vinder en svansskrubbning. Guffi skötte sig väldigt bra med vattenslangen trots att det var länge sen jag duschade hela honom med en senast och vattnet är väldigt kallt. Vindur fick träffa vattenslangen för första gången och så länge han fick ha den i munnen och dricka eller man sköljde svansen gick det bra, men på bogen och magen var det lite obehagligt.

 

När vi sen skulle släppa ut hästarna slog det till i huvudet på Guffi. Frida släppte först ut Vindur som gick iväg en bit och sen väntade på de andra, sen gick Serstök ut före mig och Guffi. Jag märkte att Guffi var väldigt på och ville ut snabbt, vilket han annars brukar ta i sin egna lunkapåtakt. Så precis när vi kommit ur stallet började Serstök galoppera mot Vindur och han får något ryck, så Frida flyttar på sig vid grinden så Guffi ska  kunna springa rakt ut, han är lös alltså hela vägen. Men istället svänger han vänster och på en halv sekund står han högst upp i den lilla backen mot skogen och sen försvinner han bort. Jag sprang efter och Frida i hagen, för han sprang bort i skogen och sen ner mot hagen där vi brukar rida när det inte är någon hage. Han hade nu stressad upp sig själv så mycket att han inte riktigt visste vad han skulle ta vägen och när han väl har börjat så blir det bara värre. Vi fick så klart gå tillbaka hela vägen eftersom det inte finns någon öppning där, och han blev bara mer och mer stressad. När jag tillslut släppte ut han i hagen travade han iväg, vinglande och såg faktiskt ut att vara full, haha, måste nog ha varit stressen. Sen försvann han runt hörnet i sin snabbaste galopp bort till de andra. Ja, så kan det gå...

 

Ja, nu har det blivit mycket letande efter nya ridvägar det senaste, men det är alltid roligt att kunna variera sig. Idag tog vi bara en promenad över åkern och in i skogen. Först tänkte vi bara gå våran lilla runda där, men det slutade med att vi fortsatte bort lite längre för att försöka hitta en väg ut till vägen på andra sidan. Det finns en vandringsled där i skogen, men den går över en lite kulle och stigen är väldigt snårig och mycket stora stenar precis där så vi har inte velat rida där. Vi har gått förbi en gång och på andra sidan är det dessutom massa plankor som man ska gå på, vilket inte känns så säkert med häst. Men idag lyckades vi hitta antagligen en rådjursstig nedanför kullen så man kunde gå förbi allt det där och plankorna och sedan komma ut på leden. En liten bättre väg dit från "våran" skog och kanske flytta på lite större grenar och så, sen blir det nog jättebra att rida där.

 

Sen försökte Guffi äta grus och skulle väldigt promt ut ur stallet innan han var påklädd, men sån har han varit de senaste dagarna. Lite mer bus än vanligt, för att vara honom alltså.

 

Idag hade vi tur och kunde rida ut en längre tur på dagen. En härlig tur i skogarna på andra sidan vägen blev det. Guffi var riktigt duktig vid uppsittningen idag. På andra sidan stallet körde en traktor fram och tillbaka med skrot och den brydde han sig inte alls om. Han tog även ett steg framåt när jag hängde över honom och han höll sig fortfarande lugn. Det blev mycket skritt även idag, men lite mer spring. Vi utforskade en ny stig där man går över en djupt dike och igenom en skog, sen kom man ut på en liten väg som går ut till en större, men vi vände tidigare och red tillbaka. Man kan säkert komma runt till den andra vägen vi ridit förut, till "travbanan" alltså. När vi ridit tillbaka över diket red vi in i skogen där vi varit förut men gick åt ett annat håll. Där kan man bara välja en stig så kommer man tillslut fram till de andra och gå runt lite som man vill. En väldigt mysig skog är det.

 

På vägen tillbaka blev det lite mera spring, en kort galopp, lite trav och ett försök till en ordentlig tölt. Han var inte riktigt på humör för det ordentliga idag, slängde med huvudet i traven och ville inte sänka sig lång låg. Tölten går knappt om jag rider sist, så jag provade den när vi red först men så fort jag började samla och korta tyglarna tyckte han att han kunde köra upp huvudet och rusa iväg men baken flera kilometer bak. Så jag fick säga till ordentligt en gång och göra någon slags one rein stop, sedan gick det lite bättre. Det var jobbigt idag helt enkelt och han bröt av till trav rätt mycket, men till slut fick vi en liten sänkning och några fina steg. Men så länge vi skrittade i skogen skötte han sig bra, det är verkligen hans grej. Lulla runt i skogen och upptäcka nya stigar med långa tyglar så hittar och tar han sig fram helt själv.

Idag blev det lite löshoppning, vi tog båda hästarna samtidigt och den här gången uppförde de sig faktiskt, inget bråk alls. Först gick det jättebra i vänster varv, dom sprang på mycket av sig själv och vi behövde inte alls jaga på dom så mycket. Båda hästarna hoppade ordentligt över. Sen bytte vi varv och Guffi började göra lite som han själv vill. Racade i galopp förbi hindret, lappkast och tvärvände, sprang nästan rakt in i Frida och ja, var allmänt busig för att vara han faktiskt. Det blev många varv utan hopp över hindret, men tillslut hoppade han över hindret två gånger och då fick det räcka. Guffis hoppstil när han väl hoppar är ganska rolig, han hoppar högt och långt, och drar upp benen under sig så mycket han kan så han ser ut som en kanonkula. Jag tror han försöker allt han kan att inte slå i bommen. Serstök bjöd även hon på en lite uppvisning, hon körde på själv och hoppade gladeligen fast vi försökte hålla koll på Guffi. En gång lyckades hon till och med trava över! Vilket är riktigt bra gjort av snubbeldamen som gärna trasslar ihop sin ben och glömmer dom på andra sidan hindret. Hon har verkligen kommit på hur man gör nu.