Det är ofta jag funderar över det här med mål och planering. Många som bloggar lägger upp veckoscheman och långa inlägg i början av året vad de vill nå för mål. Jag har egentligen inte tydliga mål med Guffi. Han ska må bra, vi ska ha roligt och att vi utvecklas tillsammans är det jag strävar efter. Men att säga "till det här datumet ska vi vara i den här formen, kunna detta" osv fungerar inte för oss. Dels för att jag inte vill ha någon tidspress på mig, jag vill ta det i våran takt, men också för att jag egentligen aldrig kan planera exakt vad vi ska göra en dag förän jag står där och ska ta in honom från hagen. Ser vilket humör han är på just för dagen. För ena dagen kan han vara lugn som en filbunke, vara med på allt och vi kan kommunicera. Nästa dag är han så stressad att jag knappt får kontakt och då spelar det ingen roll om jag tänkt innan att jag vill rida, för det går inte. Ridningen ska vara rolig och det blir den inte en sån dag. Dessa dagar kommer mer och mer sällan, men jag tror aldrig dom kommer försvinna helt.

 

I onsdags hade Guffi just en sån där dag. Jag kom till stallet på kvällen och redan i hagen såg jag att Guffi inte var avslappnad. Han stod och stirrade upp mot skogen. Jag lyckades säkert förvärra detta eftersom det var halt i hagen och elen slog väldigt mycket i trådarna. Guffi vägrade gå framåt när vi kom till grinden och jag tog tag i handtagen. Då backade han. Så jag stängde av strömmen och jag fick be Lotta om hjälp så vi kom ut ur hagen. Väl inne i stallet kunde han inte stå stilla och tillslut var han så stressad att han faktiskt skakade. Det var många i stallet som red samtidigt, men när vi var inne i stallet var det bara Lotta som var med oss en liten stund, så jag tror inte det var därför. Han hade nog bara en sån dag, eller så hade han hört eller sett något i hagen (kanske en älg?).

 

Jag hade tänkt tömköra den kvällen, men de tankarna skrotade jag rätt snabbt. Vi gick istället upp till rundkorallen och så fort vi kom ut ur stallet lugnade han ner sig så vi iallafall kunde kommunicera. Det gick väldigt bra, förutom att han gärna ville komma in till mig i mitten och blev lite stressad ibland när jag hamnade i fel position. Efteråt gick vi in i stallet igen och han fick äta där = något positivt, och då gick det bättre. Han ville ut så fort han var klar men han kunde ändå vänta tills jag sa att det var okej.

 

Så att planera en dag eller att vi ska ha lärt oss något till en viss tidpunkt går inte, men jag har en del tankar om vad jag vill att vi ska bli bättre på och lära oss. Men när vi når dit får vi se den dagen vi kommit dit, oavsett om det är i morgon eller om 5 år. Genom åren har jag lärt mig vad som fungerar, jag rider aldrig mer än två dagar i rad och oftast inte mer än 3 dagar/vecka, markarbetar däremellan, vilodagar då jag inte åker till stallet och mysdagar då vi bara tar det lugn tillsammans.

I helgen har vi hunnit med två lugna ridturer med mycket skritt. Fick sällskap båda dagarna eftersom ingen annan verkar vilja ut och fräsa runt på den här isen. Men igår lyste solen så när vi red på eftermiddagen hade isen mjuknat på några ställen så man iallafall kunde trava lite. Vi red upp på berget och det kändes att Guffi blev lite tröttare än vanligt. Han flåsade en hel del efter den långa backen och även under turen när vi stannade och väntade in andra. Han kändes lite tung och stum i munnen, men jag krävde heller inget mer än att han skulle lyssna när jag ville något, så det gjorde inte så mycket för dagen.

 

Idag red jag med Lotta och Morgonstjärna på andra sidan stora vägen. Den vägen var rätt bra eftersom den ligger i solen så hade mycket is smält bort. Så det blev några töltsträckor. Morgonstjärna har ju varit mammaledig och de har precis kommit igång med ridningen så vi höll oss mest till skritt. Två galopper blev det också, men Guffi fick sakta av när han inte orkade mer. Han orkar mycket fortfarande, men känns onödigt att pressa honom. Det ska ju vara roligt också!

 

Guffi har haft semester han också medans jag var borta, så sammanlagt har det inte blivit någon ridning på 3 veckor. Tycker det ser ut som att han blivit lite runt om magen... Därför har vi börjat lite lugnt den här vecka för att komma igång igen. Nästa söndag ska vi vara med på kurs för Malin Bengtsson och jag hoppas hoppas att underlaget i paddocken blir bättre. Just nu ha vi skridskobana med ett ridbart fyrkantspår ungefär. Det gör ju möjligheterna oändliga...eller inte.

 

Än så länge har vi hunnit med lite arbete från marken och uppsittningsträning. I tisdag var vi uppe i rundkorallen där underlaget var väldigt bra. Oplogat så det var fortfarande snö och upptrampat av andra. Han fick mest springa på i trav. Försökte oss på några vändningar på kommando, men det var svårt eftersom han hellre ville komma in till mig och mitten, men ibland så. Avslutade med några flyttningar av både bakben och bog och det gick bra. I torsdag red jag från marken nere i paddocken. Hade glömt mina broddar hemma så fick låna Ankis som var förstora, men det gick ändå en liten stund. Gick både på sidan och framför, och han komma ihåg det mesta. Det behövs mer träning på de nya övningarna vi fick av Linnea men nu följde han med mig runt väldigt bra när jag gick framför. Så länge det fungerar så blir det hela mycket lättare. Anki och Marianne var i paddocken samtidigt och eftersom det är skridskobana i paddocken bestämde jag mig för att gå upp till stallet för att träna uppsittning istället. Kändes inte så lockade att hoppa runt på is utan broddar. Det var lite sandat och mer slask uppe vid stallet så där var det inga problem. Hoppade upp tre gånger och Guffi stod helt stilla hela tiden, rörde inte en fena. Kändes väldigt bra! Sen red jag 20 meter fram till stalldörren ungefär.

 

Nu i helgen ska vi försöka rida ut. Idag lyser solen och det är riktigt fint ute så det ska bli trevligt att åka till stallet om en stund.

 

I verkligheten alltså, men här i bloggen har det varit lite dött. Jag har som jag tidigare berättat varit på skidsemester i 1,5 vecka och direkt när jag kom hem fick jga börja jobba på ett nygammalt jobb. Jag jobbade där som sommarvikarie i somras, så det är inte så mycket nytt. Men roligt att äntligen få ett jobb igen och ha lite rutiner. Därför har jag inte hunnit med, eller orkat sätta mig ner och skriva något här.

 

Skidresan till alperna och Italien var väldigt rolig. Vi hade strålande sol nästan hela veckan och härliga dagar i backarna. Bilresan från Danmark och ner var jäkligt lång, men det var roligt att få köra på autobahn. Här är lite bilder från resan. Upptäckte att man kunde ta panorama bilder på min mobil, och inte bara 360 grader utan den fortsatte lite till.

 

Den här veckan har det blivit lite jobb från marken bara och i måndags kväll var jag upp till Karin Åberg på Hinni-föreläsning. Får ni någon gång chansen att lyssna på honom så ta den, väldigt inspirerande och mycket tänkvärt pratade han om. I tisdag tränade vi på det vi gjorde i söndags och det gick helt okej. Han var fortfarande skeptisk och lite fundersom över vad jag ville, men ibland gick det bra. Det svåraste är faktiskt att gå baklänges. Så länge jag fokuserar på att ta stora steg följer han med helt tiden, men så fort jag tänker på vad han gör så stannar vi nästan. Det är bara att träna på, baklängesgång är svårare än man tror. Efter det fick han springa lös och joggade på bra i sin bekvämtrav.

 

I går fick han springa lite i rundkorallen i djupsnö en stund. En sak som Hinni pratade om var att det man tänker på händer oftast tillslut, och eftersom det speglas på vårat kroppspråk är hästarna väldigt snabba på att läsa av oss. Jag tänkte på det där igår. När Guffi är påväg att sakta ner av sig själv syns det väldigt tydligt, då tänker jag "Nu saktar han av" och han stannar. Så istället försökte jag vara snabb att tänka på hur han travade på istället när jag såg att han började sakta av, och då gjorde han inte det. Väldigt enkelt och det märktes tydligt vad mycket man förstör med sina tankar.

 

Idag kom veterinären och vaccinerade Guffi, han kommer tillbaka en annan gång och kollar tänderna. Det var snabbt gjort och sen hade vi lite mat och mysstund. Borstade igenom manen och svansen, vilket var väldigt länge sen. Många pussar och kramar fick han innan han fick gå ut igen. Tänk att man kan börja sakna sin häst så mycket bara av att veta att man inte kommer se honom på 1,5 vecka, redan innan man åkt. Men han lär säkert tycka det är skönt.

 

Igår hade jag ordnat att Linnea Sandgren kom ut och höll lektioner med några i stallet. Hon sysslar med akademiskt och nh och jag bad om lite hjälp och inspiration från marken. Det var sämsta möjliga dagen att välja det på eftersom det låg  2-3dm tung nysnö i paddocken och jag var först ut. Dessutom kändes mina betongklumpar efter lördagens skidåkning.

 

Jag lärde mig väldigt mycket och det var väldigt intressant. Att kunna styra kroppen genom bettet och huvudet genom kroppen, och egentligen var det inte särskilt svårt. Guffi var väldigt skeptisk i början och förstod inte riktigt vad vi ville. Han provade med allt han kom på, både med att komma på vad vi ville och försöka komma undan. Den övningen jag gjort genom att trycka framför bogen för att han ska flytta ut bogen fick jag lära mig att göra på andra sätt. Ett sätt var att gå framför och genom bettet och stöd från min arm kunde jag flytta bogen. Då såg jag väldigt tydligt vad som hände i hela hans kropp. Sen fick jag gå vid hans framben och trycka på bogen så böjde han sig och slappnade av i nacken och halsen. Ena stunden flyter han iväg utåt och för i nästa lägga tyngden på inner bog och trycka sig inåt. Jag ska tänka tvärtom, flyter han iväg utåt ska jag vända inåt och trycker han bogen mot mig ska jag flytta den utåt. Jag kan göra det här när jag rider också. Hon provade göra det i trav och där märktes det ännu tydligare. När Guffi kommit på vad han skulle göra provade jag också, men med betongbenen orkade jag inte så länge.

 

Hon sa också en bra sak, man ska inte fundera på om det man gör är rätt eller bra. Så istället för att sitta/gå där och fundera ska man prova om hästen följer med eller inte om man ändrar på något. Tex om jag då provar flytta ut bogen, gör han det och bibehåller ställningen/böjningen eller vad man nu gör så gjorde man rätt. Får man istället en helt annan reaktion, han höjer huvudet, tar tag i bettet, flyter iväg för långt tex, så vet man att det inte var rätt eller bra innan. Då kan man istället korrigera på en gång och det blir rätt eller bra.

 

Det här var en väldigt passande fortsättning på stopp och backa träningen vi sysslat med de senaste veckorna. Hon sa att han var väldigt bra på att stanna, det är det första han försöker med när han inte riktigt vet vad han ska göra. Så det är dags att ta nästa steg kan man säga. Hon ska definitivt få komma tillbaka, men nu har vi något att jobba med.

 

Ja, här har det snöat konstant sen natten till lördag, på tvären dessutom eftersom det blåser så fint. I fredags tog jag och Guffi en promenad runt sjön. Tror det är ca 3 km runt och 1 km består av åker och alltså fick vi pulsa i djupsnö. Guffi var så söt som gick i mina fotspår fast det egentligen blev alldeles för korta steg för honom. Vi hade dessutom sällskap av en örn som flög över oss väldigt nära. Lyckades efter många försök få den och Guffis öra på samma bild.