I tisdag gick det inte alls bra. Eller ja, det gick bra med den lilla targetträningen vi fick gjort. Det är lätt att vara efterklok men det märktes på honom redan i stallet. Han var fullt upptagen med att hålla koll på allt och alla andra och inte mig, men han var ändå ganska lugn. Fick liksom ingen reaktion när jag bad honom att flytta sig lite eller lyfta hovarna, även om jag var med tydlig än vanligt. Så jag gjorde om min plan och så började vi med targetträning och det gick rätt bra, men han var som inte riktigt med. Lite avstängd, han brukar ju gärna ha godis annars, men inte ens det kunde riktigt locka alla gånger. Sen var han som en krumbuktande ål, ville jag ut på spåret ålade han sig inåt mitten och ville jag till mitten ålande han sig någon annanstans. Blev lite trav och galopp men det var segt och trögt. Vi var nog inte i paddocken ens 15 minuter innan jag gav upp.

 

Så idag försökte jag få sällskap så vi kunde rida ut, för det brukar ju vara roligare. Men något sällskap fick vi inte och ett tag velade jag fram och tillbaka. Jag kunde till och med få låna Hugur och ta Guffi som handhäst eller tvärtom, men de där två gubbarna kan ju hitta på vad som helst när de är tillsammans så jag fegade ur. Tillslut bestämde jag mig för att rida. Om det kändes som i tisdag skulle jag hoppa av och göra något annat, och går det bra så skulle vi inte hålla på så länge utan sluta när det var roligt. Han var rätt trög att få med sig från hagen, stannade och la i bakbromsen men det gick att övertala honom. I stallet var han med, lite trög men inte alls som i tisdags. Och sen gick det faktiskt väldigt bra. Jag hade planerat innan vad vi skulle göra om det kändes bra, ställt ut koner och tänkt efter. Konerna stod i varsitt hörn så vi kunde rida ett stort timglas, flytta runt konerna och tölta på snedden över ridplanen. En övning som alltid brukar fungera bra för oss och det gjorde den även nu. Varierade mellan att flytta bogen och bakdelen, han väntade på min signaler för det mest men kändes inte stressad av att få springa iväg någon gång. Han kändes lätt och mjuk i kroppen och när jag gjorde det lite jobbigare genom att göra typ skänkelvikning/gå på tre spår på kortsidorna så bara gjorde han det, inga protester och tjafs om att det var jobbigt. Vet ni vad den stora skillnaden var? Jag kom på att jag slutat prata och berömma honom när jag rider. Jag har varit tyst! Guffi är en riktigt sucker för smicker, hela han växer när han får höra hur duktig han är. Så jag berömde, berömde och berömde och ja det gick ju nästan fantastiskt bra! Vi avslutade med galopp och jag kan visst inte rida i vänster varv, alla kroppsdelar bara fladdrar runt trots att jag bara tänker på pärlor i fötterna. Men höger, ja där gick det riktigt bra.

 

Efteråt somnade han i stallet och underläppen hängde långt långt ner, så ja, han är trött som han brukar bli på sommaren. Att det varit en kall sommar gör att han inte är lika trött som han brukar vara den här tiden, men eksemen och alla myggor, knott, bromsar och alla andra förbaskade insekter gör ju vem som helst trött.

 

Ja, ridturen igår kändes som en långt försök att fly från alla broms. Det var varmt igår för en gångskull och självklart kommer ju bromsen då, vilken man inte vant sig vid direkt den här sommaren så jag tänkte inte alls på det. Jag och Natalie som rider Spes red ut och blev jagade av bromsen, så vi fick ha ganska högt tempo och bara skritta korta stunder. Det gick riktigt bra och det kändes bra i alla gångarter. När vi vände hemåt och töltade en lång sträcka satt jag med en leende.

 

Efteråt skulle jag skölja av honom med vattenslangen och bad Natalies mamma hålla i honom. Satte på kranen i stallet men ute kom det inget vatten, vilket håll jag än vred åt så läckte det bara ut vid väggen. Inget vatten alls i slangen ens. Stängde av igen, drog ut slangen från slangvindan och ja där var det vatten. Rullade ut all slang för att kolla om den lossnat. Nä men den var klämd. Satte på vattnet igen och nu kom vattnet ut i slangen, men inte ut ur den! Va tusan! Stängde av vattnet igen igen och drog av munstyckte och kopplingen och då kom det vatten. Jag fick alltså också en lättare dusch och hade Guffi kunnat skratta hade han säkert gjort det åt mig. Men tillslut fick även han en dusch och somnade en stund i stallet efteråt.

 

Vi hade sällskap av Marianne och Frej som tar det lugn så det passade oss bra. Vi red en stund i paddocken först, han kändes lite stel men det gick ändå bra. Sen red vi upp på berget och det tyckte han var lite jobbigt. Blev några korta bitar i alla gångarter men mest skritt på långa tyglar. Kravlöst, bara känna efter och komma igång igen. Kändes väldigt bra att rida igen. Efteråt somnade han i stallet, så nu känns det som att han lugnat ner sig igen.

I måndags hade jag bestämt att jag skulle duscha honom eftersom det inte blev av i lördags. Det började spöregna då och det gjorde det även i måndags. Så typiskt, men en dusch blev det och en ordentlig insmörjning. Sen var det bara att vänta ut regnet så inte allt skulle regna bort på en gång.

På tisdag när jag kommer hade han förstört sitt täcke och de hade avverkat massa träd och buskar 100 meter bort så Guffi var helt uppstressad och vägrar gå från hagen. Vi kom ur den och kanske 20 meter, men jag fick ge upp efter 30-40minuter. Det var bara att hämta alla grejer och ett helt täcke och gå ut och byta i hagen. På onsdagen tog jag med mig mamma så jag kunde få hjälp och då kunde vi gå in. Natten till torsdag fick han gå kvar på gården med Hugur eftersom både min hovslagare och massör skulle komma på eftermiddagen och jag hade inte tid att hämta honom på betet om han skulle krångla. Varför de kom ska jag skriva om i ett annat inlägg. 

Efter deras besök fick jag åka hem till mamma och hämta ännu ett täcke. Det hade regnat i två dygn och Guffi skakade när han kom in, så att sätta på honom ett blött täcke då var otänkbart. När jag är på väg ut igen har det uppstått ännu ett hagproblem. Iza har börjat rymma, hon hoppar över när hon känner sig lämnad, även om hon hade en kompis då. Så vi fick flytta tillbaka dom alla fyra till den hagen som är nerbetad, för där rymmer hon inte, Guffi dricker ur badkaret och nu äntligen kändes det lugnt ute i hagen. Att byta kompisar stup i kvarten är inte bra för någon häst tycker jag, men samtidigt tror jag det är bra för Guffi att bli van vid små förändringar då och då, så länge det inte blir denna stress och oro man känt ute på betet den här veckan. Han har hela tiden gått i någon hage brevid så han har alltid kunna se alla kompisarna ute på betet, men nu hoppas jag det håller sig lugnt. Något måste ha hänt med elen också eftersom han inte drack något på två på dagar. 

Så här ska det vara i hagen, lugnt och mysigt med en avslappnad Puffe.

En annan sak som har hänt, som jag känner behöver ett eget inlägg, är att min älskade lilla katt Müsli blev påkörd för några veckor sedan och vi beslutade att ta bort henne efter två dagar. Hon var ute på dagen och brukar komma hem när vi kommer hem, men hon kom inte. Klockan hann bli 10 på kvällen innan mamma hörde henne och när hon öppnade dörren haltade Müsli och skrek högt av smärta. Vi åkte in till veterinären och där konstaterade dom att hon antagligen blivit påkörd, efter röntgen såg det att hon hade flera frakturer i bäckenet, men allt låg som det skulle. Alltså såg det ljust ut, vi fick åka hem med henne med smärtstillande och hoppades på att det skulle läka av sig själv.

 

Efter två dagar hade hon fortfarande inte gjort några behov och den ena tassen var kall. Mamma åkte till veterinären med henne och sen gick det utför. De trodde med största sannolikhet att benet skulle behöva amputeras och då är det väldigt svårt för bäckenet att läka bra. Så vi beslutade att hon skulle få somna in, slippa lida längre, bara för våran skull. Hon skulle inte ha fått ett värdigt kattliv. Min älskade Müsli.

 

Nu är hon tillsammans med Blixten och Åskar. Jag tror att hon och Åskar har hur roligt som helst uppe på vinden, där de båda älskade att vara. Livet känns lite tommare utan henne, hennes huvudbumpar och höga kurrande och ibland tror jag att hon är där men när jag tittar är hon borta.

 

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.