I fredags började det spöregna här, mamma skulle ha ridit Hugur men hon avböjde med tanke på vädret. Regnet resulterade i halka åter igen. Det är inte blankis och snön regnade inte bort, men vi hade sånt perfekt och fint underlag innan. Tråkigt iallafall. Det blåste dessutom och fortsatte även igår. Förvånande nog var inte Guffi särskilt brydd av det hela. Förutom när vi var inne i stallet och vinden ven utanför. Vi jobbade en stund från marken nere i paddocken. Hästen tappar då inget på en veckas vila, men den här matten som legat i soffan tyckte det hela var lite jobbigt. Men det kändes bra, han ville röra på sig och kändes lugnt.

 

Idag tog jag och Maria en tur med Guffi och Tindra. Maria gick så det blev mycket skritt. Vi tog två korta galopper och lite tölt, men vill bara komma ut utan så höga krav. Guffi kändes väldigt lugn, lugnare än han varit på länge. Avslappnad och tyckte det var roligt att få komma ut i det fina vintervädret. Efteråt masserade jag honom ordentligt i nacken, så ordentligt jag kan iallafall, och sen stretchade vi. Det märks verkligen när vi stretchar att han blivit mycket smidigare. Tidigare knakade det både här och där, men nu inget alls.

 

I onsdag var jag riktigt less på den här förkylning, kände att jag behövde luft och röra på mig lite. Så jag tog med mig kameran och åkte till stallet, för att bara gå runt bland hästarna och mysa lite. Andas häst. Hugur ville gärna stå så nära han kunde och gräva med mulen i mina fickor, Soldan skulle stå rakt framför mig och förstörde nog en och annan bild på de andra, Isold och Tindra bråkade om min uppmärksamhet, Isa skulle mula runt min mössa och när jag gick från stohagen följde Tibra efter mig som ett plåster. Men mysigast av dom alla var ju så klart min prins Guffi. Jag mutade honom med en godis och sen ville han också gärna vara nära, men ändå på avstånd. Han brukar inte följa efter mig i hagen, men nu gjorde han det. De andra som vill kolla vad man gör blir väldigt närgångna, men Guffi stå kanske en meter i från och respekterar mitt utrymme. Precis som han vill att man göra. Men ibland får jag komma nära och kramas och han bara står där och andas. Min gullepuffe med sina lockar.

 

Det är så typiskt att man ska bli sjuk när man har sett fram emot en helg med fint väder och ridning i snön. Äntligen få galoppera i djupsnön. Jo tjena! Jag har legat hemma i soffan sedan fredagskväll och tyckt synd om min onda hals. Kändes som halsfluss och igår var det inget som hjälpte, varker värktabletter, halstabletter, te eller glass. Men idag känns halsen bättre, även om jag är väldigt hes fortfarande och undvikar att prata med mig själv. Det är inte så svårt. Det är besvärligare när man han ett jobb där min röst verkligen behövs. Prova prata i telefon en hel dag utan röst så förstår ni. Det börjar verkligen krypa i mig, jag klarar inte av att sitta stilla så här länge! Jag vill rida!

Igår kväll drog vi igång med lektioner för Evelina igen som vi gjorde i höstas. Varannan torsdag kommer hon att komma 6 gånger. Och det gick jättebra! Guffi har vant sig vid tystheten och snön, nästan, skrittade förbi en häst han blev räd för för den hördes inte i förväg, men annars var det inga problem. Han kändes avslappnad!

 

Vi fick börja med skänkelvikningar, åt ena hållet längst ungefär halva långsidan, på mitten vända runt, inte bara flytta bakdelen utan även bogen och sen skänkelvikning tillbaka åt andra hållet och vända i hörnet och tillbaka igen. Alltså skänkelvikning fram och tillbaka. Åt höger drog han iväg lite, min höger hand var ute och for så när jag fick ordning på den fick jag mer ordning på Guffi. Åt vänster var det lite trögare men gick det också.

 

Sen blev det trav på volt alla tre tillsammans. Evelina pratade om att rida lätt och sitta ner i rätt del av stegen men hon sa aldrig något till mig så jag antar att jag gör rätt ändå. Jag fick fokusera på att rida mot himlen, sträcka på mig och påbörja att få Guffi att höja nacken lite. Nu vet han och kan lång låg, det har jag tjatat om i flera år nu så det han har lärt sig. Evelina ville att vi skulle ta nästa steg och få honom mer bärig, komma upp lite med nacken och därmed få in bakbenen och jobba mer med dom. Några korta bitar hände det grejer och vi fick till några steg i taget. Men det kändes väldigt bra. Han frågade några gånger om han skulle ta galopp när jag la till skänkeln för att böja honom i bålen, men han gick aldrig upp i galopp. Den där frågan var något nytt, så har han inte gjort förut vilket jag ser som ett framsteg. Vi avslutade med något ännu jobbigare, skänkelvikning i trav. Det var besvärligt, men vi fick till det någolunda tillslut i båda varven. Guffi skulle som vanligt inte gå från paddocken.

Bella som äger Isold var tvungen att jobba så jag fick rida Isold åt henne om jag ville, jag tackar inte nej till att rida andra hästar. Jag kanske är lite dum i huvudet, men jag kastar mig upp på vilken häst som helst utan problem, men min egen häst oroar jag mig lite mer för. Isold var inte alls som jag trodde. Vi fick göra samma övningar förutom att vi tog skänkelvikningarna i tölt på slutet. Skänkelvikning i skritt gick lite trögt först innan hon förstod vad jag vill, antingen for hon iväg eller tjurade ihop och stelnade. Traven gick riktigt bra, hon har gärna huvudet högt och rusar på, men ajg behövde bara rida lätt i ett lugnt tempo så längde hon sig genom hela kroppen och jobbade med ryggen. Skänkelvikning i tölt gick riktigt bra, trodde inte alls det skulle gå bra. Han blandade in en hel del olika takter, men mest var det passtakt och när vi kom ut på rakt spår efter skänkelvikningen flöt hon på i ren tölt. Hon hade dock samma problem som Guffi, att hon ramlar ner i trav när hon blir ren och slappnar av men hon var inte lika snabb på det som Guffi är så jag hann fånga upp henne de flesta gånger. Guffi har jag fortfarande inte lärt mig när det kommer, det säger bara poff så är det trav. Hon var en rolig häst, man fick jobba hårt och verkligen rida men hon kändes ändå positiv till arbetet.

 

Det blir alltid lite lätt kaotiskt när jag och Nattis rider tillsammans. Guffi och Spes är som ett gift gammalt par och vill inte den ena så vill inte den andra. Igår fick hennes mamma gå före Guffi för att vi ens skulle ta oss i från gården och självklart skulle han gå så nära han kunde. Vi red bort efter vägen och tillslut kunde vi gå förbi Camilla och springa på lite. Trav och galopp blev det. Sen kom det en travhäst bakifrån och eftersom de inte hörs pga snön valde vi att vända och gå hemåt igen. Efter en stund mötte vi ännu en travhäst så det var skönt att de inte kom bakifrån helt oväntat. Halvvägs tillbaka kommer det ut en hund på vägen som springer emot oss och skäller, Spes tvärvänder och kastar sig bakåt. Guffi höll sig faktiskt lugn och efter att Camilla jagat hem hunden gick han lugnt förbi.

 

Vi bestämde oss för att traska upp i skogen så de fick klättra och pulsa lite i snön. Guffi tuffade på uppför och gick lugnt nerför igen. Vi låg kanske 15-20 meter bakom Spes när de kom ut på vägen igen och helt plöstligt hoppar hon rakt upp i luften och försvann nerför vägen, efter dom kommer den ena travhästen tillbaka. Guffi tvärstannade och jag kastade mig av så fort jag kunde. Vi hade en del backe kvar och jag vet att det är is under snön så jag är glad att han faktiskt stannade. När vi kom ner på vägen hoppade Spes runt en bit ner och travhästen skrittade förbi dom. Ja, det är aldrig tråkigt på våra ridturer iallafall!

 

Det blev riktigt kallt och sen kom det massor med snö och blev rätt varmt. Ja, efter -23 är - 3 väldigt varmt, nästan sommarvärme. Jag har spenderat helgen i stallet och bara tagit mig tid för Guffi. Ingen stress eller andra saker eller måsten jag ska iväg på efteråt. Bara lugnt och Guffi. Det var länge sedan och något vi behövde. Bara vara han och jag. Även om det var andra i stallet under tiden så klart, men vi skulle inte göra något tillsammans med dom.

 

Igår var det -23 ute i stallet och jag hade bestämt att vi skulle jobba lite från marken i paddocken. Påbylsad som jag var svettades jag redan innan och jag tyckte inte alls det var kallt. Det är nog rätt bra att vara torr i ansiktet när det blir så kallt, det finns ingen vätska i huden som kan frysa och göra att man blir kall då. Jag började med att släppa honom lös, eftersom Bella och Isold var på väg ner och skulle rida i paddocken. Han kunde vara lös ganska länge och fick springa på som han vill. Han tog trav lätt och lunkade på i sitt bekvämliga travtempo utan att jag behövde driva något. Han har på sitt "inte jobba i onödan fast jag hoppar till för allt"-sätt en del energi att göra av med. En självtravande Guffi är en pigg Guffi, även om det går i lunktempo. Sen jobbade vi på långa tyglar, flytta lite, skänkelvikning och sånt där. Han kändes bra fast det var en tag sedan nu, han har inte stelnat till utan är kvar på samma ställe. Han kändes lugn och avslappnad, hoppade bara till någon gång men inte mer än vanligt.

 

Idag vräkte verkligen snön ner när jag kom till stallet och det var fortfarande kallt, -19 men blev varmare ju mer det snöade. Och idag blev jag kall och fötterna, men att bära vatten och sopa efter ridningen gjorde att jag fick upp temperaturen igen. Iallafall, så ville jag rida idag om det kändes bra och det gjorde det. Guffi vara inte nippertippertokig, men kanske inte filmjölk heller. Han var lugn men hoppade till då och då för saker som överraskade honom. Anki som gick ut ur stallet, rådjur, bilar och det livsfarliga träskivan dom satt upp på staketet. Varför har jag ingen aning om men den sitter där och den blev bara farliga och farliga ju fler gånger vi red förbi den. Och det där hemska hockeymålet utan för paddocken! Det ska vi inte prata om, det gör inte lättare att gå ut ur paddocken kan jag säga och det är inte lätt annars heller. Men i övrigt kändes det bra, körde lite skänkelvikningar och kollade så han kom ihåg att skänkeln även betyder flytta, inte bara fram, och det satt kvar. Provade lite tölt, men det var ingen töltdag så vi gick över till trav och jag lät honom trava på så länge han höll sig på spåret och böjde sig igen kroppen i hörnen. Jag tänkte att vi skulle gå ut på vägen och prova om tölten gick bättre där och galoppera lite, men herr Guffi ville inte lämna paddocken, så han slapp det roligare och vi avslutade där istället. Täckta i snö men nöjda.

 

Äntligen kom snön och med den kylan! Vi har haft riktigt kallt de senaste dagarna men det går bra så länge man klär på sig ordentligt. I tisdags kväll var jag och Maria ute på en promenad i mörkret med Guffi och Tibra. Guffi var rätt hispig. Jag tror han blivit pigg av kylan och dessutom brukar han tycka det är lite läskigt när det blir så tyst av all snö så han stressar upp sig själv. Rätt dålig kombination så när vi vände hemåt var det inte en avslappnad trevlig promenad direkt. Hade han fått välja hade han sprungit raka vägen hem med matte hängandes efter i grimskaftet. Istället fick han gå bakom mig, och där for han runt från höger till vänster till höger. Men när vi nästan var hemma igen hade han lugnat ner sig så han faktiskt kunde skritta normalt.

 

Eftersom det var trettondagen igår var både jag och mamma lediga och vi tänkte rida ut en sväng. Men Guffi var fortfarande rätt stirrig och oavslappnad. Dessutom gick det äntligen att rida i paddocken, det har varit isbana där i snart en evighet känns det som. Fler i stallet var lediga så vi var 4 i paddocken som trampade runt och försökte få snön att fastna i isen. Guffi vägrade så klart gå in i stallet, man får borsta fort i det varma graderna på -18, men det går. Jag gick mest bara runt med Guffi i paddocken men när han började sucka och frusta lite provade jag att sitta upp. Ehh, ja det är inte lätt med alla kläder på. Fick knappt in foten i stigbygeln, men jag kom upp och Guffi kändes ändå lugn med det. Men vi skrittade bara runt i kanske 10-15 minuter och när han kändes rätt så avslappnad hoppade jag av. Vi tog lite trav från marken i stället, och ja, det var en pigg Puffe som gärna rusade i från sin matte. Men sista försökte slappnade han av, sänkte huvudet, sträckte ut och frustade och då kände jag mig nöjd.

 

Han kändes ändå bättre igår än i tisdags, så förhoppningvis behöver han bara vänja sig vid tystnaden och kanske springa av sig någon dag. En meter snö att galoppera i vore inte dumt, men så mycket snö har vi inte fått riktigt än.

 

Kan inviga det nya året med att faktiskt skriva något här. Idag var nästa alla i stallet ute på en ridtur, vi var 7 från början men den ganska nyinflyttade Tibra som inte är van vid många hästar blev för stressad så de vände om. Stallägarna har röjt och fixat iordning en stig upp på berget, i skogen vid travägen, riktig klätterstig för hästarna. Rakt upp för bergsväggen traskade vi och Guffi tyckte det var riktigt roligt och ett vackert snöfall hade vi runt oss. Han gillar skogen och när han fick vara med nästan alla sina kompisar var han nöjd. Väl uppe på berget vände vi och gick ner igen, det är is överallt annars så det är inte roligt att ens försöka. Mamma och Marianne tog travvägen ner och det var tydligen svallis och riktigt obehagligt för dom ett tag. Vi andra tog skogen ner, där var det bara några få isfläckar. Efteråt blev det fika och prat, en mysig dag och något vi borde göra om oftare. Rida ut allihopa tillsammans.

 

Jag har alltid lite ångest över nyårsafton och tiden efteråt. Vissa år har Guffi blivit knäpp i flera veckor efter, han har varit sitt stressade jag konstant och det har knappt gått att få kontakt med honom. Förra året gick det bra, men jag var ändå orolig. I onsdags när jag var ute blev allting bara fel, men blåsande plast och el som slog i tråden, och då hade inte ens nyårsraketerna börjat. Det slutade med att vi bara tränade på att gå in och ur stallet, för nä fy där vill han inte vara på vintern. Men med godis går det att muta honom till rätt mycket, men inte kan man ta ett djupt andetag för det och kanske lugna ner sig lite. Hur skulle detta gå? Men som tur var var han sitt lugna jag idag. Jag var lite orolig och det tror jag han kände av, men han kändes avslappnad och det var nog bra att han fick jobba ordenligt upp för berget.

 

Nu hoppas vi att snön som kommer får ligga kvar så att vi äntligen får vinter och slipper all den här isen. Ridplan är skridskobana så där har ingen varit på veckor. Snögalopp och annat bus vill vi ha!