Efter en natt med skrikande grannar som tittade på hockey vaknade jag till minusgrader och strålande sol. Fick låna bilen av Emil för cykeln stod fortfarande i stallet. I hagen kunde man gå på leran och det var tyst och tomt på folk. Hästarna stod längst ner i hagen och Guffi följde snällt med in. Borstade av honom snabbt med noga så han inte skulle tappa tålamodet och försöka kasta sig ut över mig igen. När jag kratsade hovarna upptäckte jag att en brodd saknades så jag ringde till E, men de hade inga extra utan sa att jag kunde ringa Frostros ägare. Hon hade massor med broddar så jag fick låna av henne. Guffi stod snällt i stallet och jag kunde vända han om utan grimma när jag tränsade som vanligt.

Vi gav oss ut på en ridtur, först gick det väldigt långsamt, ingen framåtbjudning alls. Tills han hoppade till för något jag då inte såg och sedan blev det fart på honom och resten av turen bestod av en del hoppande hit och dit. En häst i en hage travade emot oss och Guffi pustade och frustade med hela kroppen, en man körde en gnisslande skottkärra och en vildkanin hoppade upp ur diket precis framför oss.

Efter halva turen kunde han lugna ner sig lite och vi tog lite tölt. Han bröt av ganska mycket till tölt men så länge det var tölt flöt det på bra. Vi tog en lång galopp som var riktigt fin idag, riktigt härligt var det. Tog trav på slutet och den flöt också på fint, avslutade med en busgalopp innan vi kom fram till asfalten. När vi nästan var framme för att svänga in på gården blev han jättespänd igen så jag hoppade av och gick sista biten. Därefter vägde han att gå in i stallet så jag tog en grimma och grimskaft och satte fast honom på stocken utanför och tog av han utrustningen. Maten gjorde jag iordning och lurade med honom in i stallet med hjälp av den. Lättlurad var han allt! Man får ta till lite småknep med gamla envisa gubbar.

När han sedan gått ut i hagen var vattnet i badkaret fruset så jag hämtade vatten i en hink åt honom och han drack säkert halva hinken, och var så söt på sitt Guffisätt.