Igår kväll vid halv 9 kom jag ut till stallet, fortfarande varmt men längre än så orkade vi inte vänta. Jag och Kristina tog en tur efter vägen. Det var en sån där dag när sadeln bara kändes obekväm, vad jag än gjorde. Tänkte för mycket antagligen. Men Guffi gick riktigt bra. Han blev pigg av att Saga var pigg och vi kunde faktiskt tölta längre bitar i för oss ett högt tempo. Galopp upp för backarna där han fick sträcka ut.  Härligt var det fast otroligt jävla varmt och fuktigt. Han var så svettig att han nästan var mörkbrun på hela kroppen när vi kom tillbaka. Halv 12 var jag hemma igår kväll, men vad gör det när man spenderat fredagskvällen på det bästa sättet som finns.

 

Jag hinner som vanligt nu för tiden inte med att skriva, men även om det gått två dagar nu så vill jag skriva om tisdagens ridtur. Red på kvällen ut med Anki och Frodi och det gick riktigt bra. Det hade precis regnet men det var ändå ganska lugnt med knotten som tur var. Något bet mig på benet så jag har ett stort rött märke som det är hårt under och har kliat sen dess, håller på att få ett bryt ibland, med Guffi tror jag klarade sig rätt bra och var inte allt för irriterad.

 

Vi red bort på vägen och tillbaka, 8km sammanlagt med grusväg som går lite upp och ner. Vi mötte tre andra hästar, en katt och en hund. Guffi försökte bli kompis med två av hästarna och tänkte gå hem med dom. På bort vägen blev det mycket tölt och det kändes verkligen bra. Det flöt liksom på och det kändes lätt för honom. Ingen sån wow-känsla, utan det var bara trevligt och enkelt. Hemåt började vi med galopp uppför den långa backen och sen började Guffi bli trött så det blev bara trav och galopp på hemvägen. Bättre att inte tölta när man känner att han inte orkar.

 

Han tog sig som vanligt en tupplur i stallet när vi kom tillbaka.

 

Förra veckan blev det en oplanerad vilovecka för Guffi. Det har varit så varmt och han blir så trött så det kändes lika bra. Det blir inte roligt när han är så trött och jag vill inte tvinga honom när han somnar så fort han kommer in i det kalla stallet.

 

Ikväll när jag tog in honom hade han en stor tova i manen och när jag borstade ur den kändes det som att halva manen lossnade. Det är så tråkigt! Antagligen blev det av ett det regnade väldigt kraftigt igår och i natt och sen väldigt varmt och kvalmigt. Vi gick ner en stund i paddocken och "red" från marken vilken gick rätt bra och sen fick han springa lös en stund. Även om det var lite svalare ute vad han lite trött och seg, men det gick helt okej ändå. Sen gick han in i stallet och sov medans jag smörjde in honom. Sen ville han faktiskt gå ut självmant.

 

 

Igår kväll åt jag middag i stallet och stallägarna frågade när jag skulle sätt upp ett tält så jag kan sova där. Jag vet inte om de menar att jag är där ofta eller? När jag gick ut till hagen för att hämta Guffi ligger det en liten jävla skräckinjagande orm mitt på stigen, ute på åkern. Den hade nog virrat bort sig lite men panik fick jag och ville helst springa hem och gömma mig under täcket, typ. Men jag kände mig riktigt modig som vågade springa allt vad jag orkade förbi den, en omväg alltså, hämta Guffi och ta en ännu större omväg tillbaka eftersom Guffi blev uppjagad av att jag var skräckslagen och inte riktigt ville gå framåt. Panik panik panik, gå då hästjävel! Väl inne i stallet öppnades dörren av Marianne och Sandra som tittar på mig, ser skräckslagna ut och undrar vad som har hänt. Det enda jag fick fram var "Jag såg en orm!" Det tog en bra tag innan jag hade lugnat ner mig igen kan jag säga.

 

Iallafall så red vi sen en stund i paddocken. Först kändes det bara blä, vi var väl inte helt sansade efter den där ormhistorian. Insåg rätt snabbt att det jag tänkte träna på inte skulle bli något bra, så vi gjorde det en kort stund tills det ändå kändes okej och sen gjorde vi det vi kan. Då kändes det mycket bättre. Det blev iallafall töltträning men längs fyrkantspåret där han orkar mera och det kändes faktiskt väldigt bra. Jag ska bara komma ihåg att vara mer rörlig i kroppen. Sen kom mamma och följde med ut till hagen för jag vågade inte gå själv. Hon skulle ändå hämta mig för hon hade min bil eftersom hennes är trasig. Jag vet att jag är feg, men ormar är det värsta jag vet.

 

Idag släpade jag med mig mamma till stallet igen och Guffi fick sig en ordentlig dusch. Han har varit riktigt kletig det senaste så nu när det äntligen blev varmt igen var det dags att bli ren. Ni skulle ha sett hur allt jag smörjt med bara rann av honom. Efteråt såg han väldigt fin och fluffig ut. Svansen har läkt väldigt fint och det är inga kala fläckar kvar utan det har börjat växa ut igen. Manen är bara lite torr högst upp men inget skorv någonstans och för det mesta mjuk. Så nu hoppas jag och håller alla tummar och tår att han håller sig så här fin, men det kommer säkert att bli värre igen som vanligt. Jag får vara glad att han är fin just nu iallafall.