Sista lektionen på söndagenkändes Guffi lite mjukare igen, men vi började ändå med halt och det vi gjorde lektionerna innan. När det kändes okej och Guffi började bli frustrerad fick han istället trava ganska kravlöst några varv och en riktigt bra trav bjöd han på, synd bara att det inte blev fler bilder på den och de som blev är väldigt långt ifrån så jag ar fått beskära det väldigt mycket.

 

Den andra lektionen kommer jag knappt ihåg och inga bilder blev det då för det regnade, så dom kan inte hjälpa mig att minnas. Vi fortsatte på samma spår med skänklarna iallafall. Vi gjorde en övning med tölt på kortsidorna mellan "konstolparna" skritt fram till lyktstolpe, och tölt igen. Sedan ökade vi svårigheten genom ett efter lyktstolpen vända in och rida rakt över banan och ut i andra varvet. Ungefär som en jätteåtta i tölt. Här måste vi träna på vändande åt vänster, där tog det emot lite. Under lunchen fick vi fina armband med en pärla av Malin som hon gjort själv och dessa ska vi ha som en påminnelse. Vi skulle bestämma oss för en sak med ridningen och verkligen göra det. Armbandet skulle då påminna oss om det här vi hade bestämt oss för. Jag skulle inte dra i yttertygeln när Guffi kör ut innerbogen och ut huvudet i speciellt höger varv. Och tro på tusen, jag gjorde det en gång i början på alla lektioner, men sen kom jag på mig själv och gjorde det inga mer. Det funkar ju ändå inte, onödiga jäkla dragande.

 

Sedan blev det söndag och lektionen på förmiddagen kändes Guffi lite stel. Började med halt mitt på lång sidan, gjorde det sen i trav. Skittjobbigt att stanna då, så vi la in en volt och gjorde halt när vi kom ut på långsidan igen. Sen fick vi rida på en liten åtta tvärs över ridbana, böja runt skänkeln och en halt när vi kom ut på långsidan. Noga med att använda inner skänkel när vi ska fram i skritt igen. Det där med halt och stå still var ju skitjobbigt även där och när Hugur fick göra nåt annat mycket lättare blev Puffe lite putt. Vi töltade sen...men själva övningen har jag glömt. Säkert någon bra jag hade behövt komma ihåg. Men lärdomen där var iallafall att vi måste träna på att stanna fint och kunna bibehålla böjningen.

 

I helgen kom världens bästa Malin och hade kurs igen. Det kommer bli svårt att få ner allt i ord eftersom vi red 4 lektioner. Det som var kursen fokus var grunder. Malin är bra på grunder. Första lektionen gick vi igenom de olika skänkelhjälperna. Böja, vända, flytta, och framåt så klart. Vi hade koner på mittlinjen som vi först red sicksack runt, alltså vände runt. Sedan böjde vi och vände runt konerna. Gjorde det även i trav. Sedan red vi på en åtta och fortsatte med samma sak egentligen, men här fick jag även göra det i galopp med tre travsteg på mitten innan ny galoppfattning och det gick oväntat bra, även åt höger. Men jag fick nästan värmeslag efteråt. Jisses vad svettigt det blev!

 

Här är "lite" bilder från bara första lektionen.

 

Den här semestern kom inte en sekund för sent! Eller jo, det gjorde den nog. De senaste veckorna har vi knappt haft något att göra på jobbet och jag har sovit alldeles för länge på morgonen, men det gör ju inte så mycket när de inte finns något att riktigt komma i tid till. Får man säga så? Sommaren är inte min favorittid på året som ni kanske redan har förstått. Men nu ska jag vara ledig 3 veckor (förutom lite fotojobb, men det är ju bara roligt) och ta det lugnt med Guffi och alla nyfödda små bäbisar runt omkring mig.

 

Det går iallafall bra med Guffi eksem. Det har varit väldigt torrt den senaste månaden vilket är bra för eksemen. Inget regn som ger med insekter när värmen kommer efteråt och så vidare. Men det gör att vi går lite på sparlåga när det gäller motion. Jag orkar inte riktigt motivera mig själv, förrän jag väl kommer ut till stallet oftast eller om jag inte har sällskap så de får med mig ut. Men Guffi lider inte av det. Den uppsvällda magen som kom när de precis kom ut på betet försvann rätt fort och han är tillbaka i sitt normala hull. Lika många hål på sadelgjorden alltså och enligt viktmåttbandet. Han är ovanligt pigg ändå för den här årstiden, vilket jag tror beror mycket på det "eksembraiga" vädret vi har. Han har knappt haft några sår i ansiktet under hela juli och även om han tappar massor med man och svans hela tiden så blir han bara lite torr i bland som går till sig efter lite insmörjning. Nu ska jag inte vara övermodig, för då havererar väl allt, men han har inte förstört ett täcke på jättelänge, bara tagit av sig huvan två gånger och inte tappat halsbandet en enda gång! Peppar peppar!

 

De få gångerna vi kommer ut och rider eler gör något annat går det bra också. Bootsen sitter där de ska och han verkar inte alls bli besvärad av dig. Han har dock inte riktigt vant sig vid traven med dom, jag tror tyngden ger honom lite extra kliv med bakbenet som han inte är van vid för det känns lite ostabilt. Men tölten och galoppen är det inga problem med. Och han travar, men den känns inte riktigt som vanligt.

 

Här kommer ett hopplock av massa cheese sommarbilder! Det ser ju ändå ut som att vi har det rätt bra ändå.

 

Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad vi gjorde för över en vecka sedan. Jag var så där lycklig och salig efter kursen så på något sätt glömde jag borde vad vi fick göra, och det blir ju inte bättre av att vänta en vecka med att skriva om det. Men vet ni vad, det känns så himla bra just nu. Guffi har aldrig varit så fin som han är nu och så lugn, det är lugn och ro i hela honom (förutom när han fick gå med stona ett dygn i torsdags och blev hingst för en dag, alla blev lika förvånad).

 

Ja, det här kan man ju fundera på vad det innebär, men det är rätt enkelt. När man kommer in i på långsidan rusar hästen iväg och sluta lyssna. Jag får skylla mig själv som rider fort på långsidorna och långsamt på kortsidorna så nu ska vi försöka bota detta. På mitten av långsidan, sakta av till skritt eller halt, gå några steg så han hinner landa, och upp i trav/tölt/spring. Vad som blir bara det är fortare än skritt. Om han inte lyssnar på nedsaktning tog vi in på en volt. Tränade det här från marken i torsdags och det gick det också.

 

 

Han kan tölta nu. Han tycker det är roligt. Det är ganska lätt för honom. I 20 meter. För sen har jag visst lärt honom att vi saktar ner. Ops! Så ni får vi pressa oss lite förbi det där bekväma 20 metrarna så vi kommer längre och längre. Målet just nu är 1,5 varv runt paddocken. VI klara ungefär 1 just nu.

 

 

Här ska det tränas på öppnor i tölt och väcke mattes döda fisk till ben. Det hänger bara där som en tung död fisk, hallå! Rör på dig fiskjävel! (Det högra alltså). Öppna går rätt bra i skritt, vi har jag fått rida väldigt mycket öppna hela våran med Evelina, men när det går lite fortare tittar fisken fram.

 

Åh vad det här är roligt tycker Guffi! Trav på stor volt på kortsidan, snett igenom och galoppfattning i hörnet, galopp bara några steg och sedan över i tölt. Det gör inget att det blir några travsteg, men det blir färre och färre. Gick inte så himla bra på kursen men i lördags hände något med Guffi när vi gjorde den här övningen. Han vaknade till och tyckte det var så roligt, när han kom på att de var tölt vi skulle över till gick han så jäkla fint. Han ville bara fortsätta och fortsätta och skrattade så tårarna rann.

 

 

Malin får krama Guffi! Förstår ni! Malin får krama Guffi, jag sitter på ryggen och han är lugn. Det är stort så jag blir tårögd när jag ser bilden. Han fick massor av beröm, Malin har aldrig sett honom så lugn och vi kunde göra så många övningar som skulle ha puttat honom över gränsen tidigare. Men han gick med på allt. Jag fick också lite beröm för att jag faktiskt tränar på det hon säger till mig till nästa gång. Det är ju klart, vi får ju så bra övningar och verktyg.

 

Det är redan två veckor sedan till kurs, vad tiden går fort! Det är iallafall alltid lika roligt när Malin kommer även om det ibland är rätt jobbigt också. På förmiddag fick vi börja med halsring, gjord av ett gramskaft. Skritt, halt, backa. Fy fan sa Guffi och stängde av. Det blev lite för mycket, om jag bara sa "back" gick det lättare för det har jag lärt honom från marken. Så jag fick istället göra samma sak fast som vanligt. Med röst, säte och tygel. Då såg Malin att Guffi inte stannar rakt när vi gör halt. Nä, så har han alltid gjort och att göra halt och stå still är jäkligt svårt. Så länge jag inte har helt långa tyglar och använder rösten bara, då kan man stanna rakt. Så vi spenderade resten av de 45 minuterna med att försöka göra raka halter. Så fort rumpan åkte ut, eller bogen eller någon annan kroppsdel flöt iväg, då fick vi inte stanna, det var bara att fortsätta framåt. Skritt långsammare och långsammare och tillslut, efter sisådär 2 varv runt paddocken fick vi till en rak halt. Och sen var det bara att börja om. Jobbigt men oh så nyttigt för oss.

 

Igår var det kurs för Malin Bengtsson och jag stod hela dagen i paddocken med kameran för att fota de andra om jag inte satt på Guffi och red själv. Man lär sig mycket av att titta på andra och jag fick hjälpa till och vara trafikpolis. Ni vet när man blir tillsagd att rida tre serpentinbågar eller inte tappa de små barnen man håller i händera och inte ska tappa för då blir de överkörde. Ja, ni som ridit för Malin förstår det där med barnen, det är inga riktigt barn alltså.

 

Mina båda lektion med Guffi gick riktigt bra och vi fick mycket hjälp med tölten. Någon hade viskat till Malin att det gått bra för oss med tölten så hon ville se hur den såg ut nu och sedan fortsatte vi därifrån. På förmiddagen red jag tillsammans med en tjej som ramlat av för ett halvår sedan och detta hade gjort henne rädd och satt myckte spärrar i henne. Hon fick göra undefär det jag och Guffi för ett år sedan och det var väldigt bra för mig att se vilken utveckling vi gjort sedan dess. Det kan hända mycket på ett år.

 

På förmiddagen fick vi träna på stampskritt, ett väldigt bra sätt att komma upp i tölt utan att sätta spänningar i kroppen. Man ska tänka att man ska stampa fram i skritt, nästan på gränset till tölt/trav. Tölt på volt och runt spåret. Guffi bjöd på några tjurstamp när det blev jobbigt, speciellt i vänster varv som han kan protestera rätt högljudt i. Första tjurstampet han bjöd på sa Malin "Det finns fortfarande i honom" och trodde att han hoppade till av lättskrämdhet, nerver eller vad hon nu tänkte men jag kände att nä, det där var tjurighet. Så jag har visst lärt mig att känna skillnad även på hans skutt. Vi fick också göra försök till öppna i tölt på medellinjen, vilket ingen av oss trodde skulle gå så bra som det gjorde men han förvånade oss båda!

 

På eftermiddagen red jag med Maria som hade lånat Spes och vi fick rida på en ruter med en kona i varje hörn. En övning speciellt framtagen till Guffi tydligen. Innan vi började med det fick jag träna på att ha en jämn kontakt med båda tyglarna utan att göra något, alltså inte tappa några små barn (när det glappar). Tillslut så, bara jag bestämde mig så gick det. Vi skulle rida fram till valfri kona och göra framdelsvändning ett helt varv runt och sedan vidare till nästa kom. Nosen skulle hela tiden vara mot konen vilket inte var så lätt när jag skulle ha kontakt på tyglarna men inte göra något med dom förutom kanske fånga upp lite när framdelen for i väg. Ben ben ben och säte säte säte. Vilket vi har tränat mycket så nu förstår han det mycket bättre, men svårt var det. Malin ville testa vad Guffi gör när han inte kan krångla sig iväg åt så många håll eftersom jag fick rama in honom ordentligt mellan skänklarna. Sen gick vi upp till nivå 3 och skulle gå rakt fram till konen, sen backa två steg och bakdelsvändning på det avståndet. Här fick vi problem för Guffi fortsatte backa när jag bad honom flytta bakdelen, så vi fick skippa backningsmomentet och bara göra framdelsvändning på avstånd från konen. Vi fick vi gå runt på rutern och flytta vid varje kon och sen tog vi det i tölt. När jag kom på att jag måste svänga med min överkropp kändes det väldigt bra.

 

Efteråt började vi prata om vad som faktiskt hände med de här övningarna. Malin ville se om han faktiskt är så stel i vänstersida som han beter sig som och jag kändes faktiskt ingen skillnad i åt de båda hållen/varven vi gjorde det i. Det gick lika bra åt alla håll. Hmm, ja det sitter nog mycket i hans huvud och faktiskt inte så mycket i kroppen längre. Han glömde nog bort huvudet när han blev så fokuserad på mig, han var verkligen med mig genom hela övningen. Mycket bra övning, den ska vi fortsätta med.

 

Här kommer lite bilder på oss. Jag tycker det är stor skillnad, han ser så avslappnad ut i tölten och det har han aldrig gjort förut. Är det verkligen min häst det där? Han använder ju bakbenen, FinPuffe!

 

I lördags när jag kom till stallet stod Guffi, Hugur och Frej ganska tätt tillsammans, de såg ut som tre bästa kompisar. Tre musketörer. Hugur och Guffi leker ofta i hagen, stegrar och biter på varandra. Hugur har blodiga sår och båda två har kala fläckar. Inte så himla stiligt, men jag är glad att de rör på sig och har roligt i hagen. Frej är lite utanför, håller sig för sig själv och tjurar över maten. Så när de stod där alla tre tillsammans såg de så söta ut, så jag tog några bilder på dom.

 

I onsdag var jag riktigt less på den här förkylning, kände att jag behövde luft och röra på mig lite. Så jag tog med mig kameran och åkte till stallet, för att bara gå runt bland hästarna och mysa lite. Andas häst. Hugur ville gärna stå så nära han kunde och gräva med mulen i mina fickor, Soldan skulle stå rakt framför mig och förstörde nog en och annan bild på de andra, Isold och Tindra bråkade om min uppmärksamhet, Isa skulle mula runt min mössa och när jag gick från stohagen följde Tibra efter mig som ett plåster. Men mysigast av dom alla var ju så klart min prins Guffi. Jag mutade honom med en godis och sen ville han också gärna vara nära, men ändå på avstånd. Han brukar inte följa efter mig i hagen, men nu gjorde han det. De andra som vill kolla vad man gör blir väldigt närgångna, men Guffi stå kanske en meter i från och respekterar mitt utrymme. Precis som han vill att man göra. Men ibland får jag komma nära och kramas och han bara står där och andas. Min gullepuffe med sina lockar.

 

Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Nu lär väl någon halshugga mig och testen tycka att jag är dum i huvudet. Men nu är det faktiskt så att jag är otroligt less på allt som hör sommaren till när man äger en eksemhäst och dessutom själv blir uppäten av alla bitande insekter det finns i avlånga land. Mygg, knott, broms, flugor, eksemtäcken hit och eksemtäcken dit, laga, byta, leta delar, tvätta, stå ut med stanken, salvor och smörjor, kladdig häst från svansrot till näsvingar men som ändå är krustorr, kli, kli, kli, smörja, spraya, pengarna rakt ner i ett svart hål, kli, kli, kli, slita sig i håret, gtåten i halsgropen, ångesten för man gjort något annat en ynka dag och hästen har kliat sönder sig, hålla koll på vädret, för varmt, trött häst, för regnigt, för fuktigt, sönder kliad häst, arg häst som har ont för att han kliat sig, trött matte, trött häst, trött trött trött kli kli kli.

 

Jag skulle kunna fortsätta länge till men ni kanske förstår. Nu vill jag ha -15, en meter gnistrande vit snö och strålande sol. Åh vad jag längtar! 

 

Jag älskar min häst. Men jag hatar hans eksem. Skulle han inte vara den viktigaste i mitt liv eller rättare sagt, mitt liv, hade jag inte orkat. Jag skulle göra allt för min Puffe och det är därför jag fortsätter fast jag inte orkar och bara vill somna och vakna när vintern har kommit. Sommar är verkligen inte våran grej, vi mår båda två så mycket bättre på vintern. Visst fan kan det vara kallt, men det gör inget när man kan galoppera i nysnö och värma händerna under manen som faktiskt är någolunda lång när det växt ut igen.

 

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.

 

I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.

Idag kom Malin Bengtsson och hade lektioner. Jag och mamma red tillsammans, hon lånade Hugur. Det gick riktigt bra, Guffi uppförde sig ypperligt fast vi hade sällskap och dessutom låg på en stor volt tillsammans stor del av lektionen. Fick mycket hjälp med kroppen och speciellt höfterna, många av oss hade aha-upplevelser om ett och annat. Det blir så mycket enklare om man drar bak inner axel lite på volt eller vinklar höften åt rätt håll. Sånt här har jag aldrig fått lära mig så det är väldigt nyttigt, även om allt känns väldigt logiskt. Hur tusan ska hästen förstå att den ska gå på volt om vi säger något helt annat med våran kropp? Fick även lite hjälp med tölten på volt, vad jag ska göra för att få honom att inte spänna sig och mjukna, och undvika att ramla ner i trav när han slappnar av. Malin dansade segerdans för oss när det gick bra, det kändes väldigt bra, och hon såg en stor skillnad från när hon var här sist för 3 månader sedan. Hon kommer tillbaka igen om 2 veckor men då blir det heldagskurs.

 

Frida följde med Malin och fotade lite när vi red. Vi hade riktigt dåligt väder, regnade ibland, så det blev inte jättebra bilder men ni ser oss iallafall. Tyvärr så gick hon upp till stallet när det gick som bäst med tölten så ni får bara se några skrittbilder där vi flyttar och håller på.

 

I verkligheten alltså, men här i bloggen har det varit lite dött. Jag har som jag tidigare berättat varit på skidsemester i 1,5 vecka och direkt när jag kom hem fick jga börja jobba på ett nygammalt jobb. Jag jobbade där som sommarvikarie i somras, så det är inte så mycket nytt. Men roligt att äntligen få ett jobb igen och ha lite rutiner. Därför har jag inte hunnit med, eller orkat sätta mig ner och skriva något här.

 

Skidresan till alperna och Italien var väldigt rolig. Vi hade strålande sol nästan hela veckan och härliga dagar i backarna. Bilresan från Danmark och ner var jäkligt lång, men det var roligt att få köra på autobahn. Här är lite bilder från resan. Upptäckte att man kunde ta panorama bilder på min mobil, och inte bara 360 grader utan den fortsatte lite till.

 

Fredagsmys var precis vad jag behövde igår. Det var kallt och solen sken så jag tog med mig kameran och Guffi ut på en promenad. Så mycket promenerade kanske det inte blev, men det var iallafall jobbigt för mig att pulsa i lite snö i uppförsbacke. Vi gick nämligen ut dit sommarhagarna brukar vara, klättra uppför och hade en mys/fotopaus där uppe. Guffi började grävde i snön efter lite gräs, och jag vet att det inte är bra med socker och allt det där, men en liten stund kunde han få hålla på. Han är rätt behändig att ta med någonstans att fotografera, han står oftast stilla även om han gärna spenderar mest tid åt att leta mat eller titta åt fel håll medans matte kryper omkring med kameran. När solen försvann ner bakom berget gick vi tillbaka. Då fick fick jag för mig att ställa ner mobilen och filma när vi gick iväg, så det gjorde jag. Sen lämnade jag Guffi och sprang tillbaka, då tyckte han att han skulle helt byta riktning oh vandra iväg ut på åkern. Så det var bara att pulsa iväg efter honom och styra han rätt igen. Så länge jag gick framför så gick det bra att gå lös och när vi kom ut på vägen kunde han faktiskt springa bakom mig. Det har aldrig gått förut.

 

Så här kommer bilder på min Fluffepuff!

Igår var vi åtta stycken från stallet som pyntade oss själva och hästarna med tomteluvor, glitter, rosetter och allt vi kunde hitta som var juligt. Guffi blev en söt glitterpojke, det var väldigt smart med ståltråd i glittret. Vi red till Timrå Gårdsbutik som hade julmarknad, 8km enkelväg över ett berg. När vi kom fram fick vi varm god soppa och Guffi fick pepparkakor så klart. Sen red vi 8km hem igen och hästarna kom på att vi var på väg hem, så lite kaos blev det då och då. Guffi skötte sig utmärkt hela dagen trots att det var en ny plats med mycket folk och grejer. Han var mest intresserad av att undersöka folks fickor. När vi kom hem igen var han väldigt hungrig, så hungrig att han nästan var arg och kastade runt sin hink när han inte fick gå ut fort nog. Här är lite bilder på oss alla.

 

 

 

 

Jag har sagt det förut och nu gör jag det, ett helt inlägg med bilder på Guffi och hans gäspningar! Jag vet inte om han bara gäspar väldigt ofta eller blir trött så fort jag tar upp en kamera, men hans gäspningar fastnar ofta på bild. Så här kommer de, en hel hög med gäspningar! Om ni inte får er ett gott skratt så lovar jag att ni iallafall kommer gäspa minst en gång under tiden ni tittar på dom.