Idag kom Malin Bengtsson till oss och hade lektioner. Första gången jag rider för henne och det kändes bra. Som vanligt visste jag inte vad jag ville ha hjälp med, eller kan iallafall formulera det. Så hon tittade en stund på oss och konstaterade att Guffi inte lyssnar eller riktigt förstår bettet, vad jag vill, blir framtung, drar i bettet, gapar osv när jag gör en förhållning. Ja! Precis vad vi behövde hjälp med!

 

Vi började på volt med att skritta långsamt, men bara använda tyglarna till att bromsa och när jag gjorde en förhållning skulle jag få ett svar också. Jag skulle tänka på att höja handen lite och min andning, och vips så var det rätt enkelt. Vi fick också träna halt, han ormar gärna runt och vänder sig inåt då. Så när vi gjorde halt och jag kände att han var på väg inåt skulle jag flytta bogen utåt istället. Sen fick jag hoppa av och fick gå framför honom och hålla i bettet. När jag lyfta det lite och vibrerade typ skulle han backa, inget tryck eller så. Och helst inte höja huvudet. Han skulle böja sig när jag tog i vänster osv och gå framåt när jag drog bettet lätt neråt. Sen fick jag hoppa upp igen och göra samma sak från ryggen. Höja handen och vibrera för att göra halt och sen backa. Först ormade han sig så klart åt sidorna, men bara jag fortsatte så kom han på att jag menade bakåt och då var jag snabb med eftergiften bara han tänkte bakåt. Vi ökade lite mer sen, några fler steg bakåt och sen gjorde vi det även från trav. Vi gjorde detta för att han ska komma upp med manken, inte vara framtung och lära sig vad jag vill med bettet på ett nytt sätt. Hon förklarade det så bra att det är svårt att lära om någon de redan lärt sig, men man kan lära dom nya saker på ett nytt sätt.

 

Hon frågade om nosgrimma, jag använder ju ingen för den inte behövs tycker jag. Gapar han så gör han det av en anledning och jag vill då hellre lösa problemet än att stänga munnen på honom. Hon tyckte det såg ut som att han gapade av ren reflex och tyckte att en nosgrimma kunde behövas för att få bort den reflexen. Men när vi hållt på med övningen en stund slutade han gapa, så nä, någon nosgrimma behöver vi inte. Vi ska inte tölta i paddocken innan det här fungerar, precis som Camilla Hed tyckte när vi red kurs för henne. Vi ska lära oss det här ordentligt, sen får vi se om det går bättre.

 

Karin som tagit hit Malin bjöd på havrekex och kaffe och sen avslutade vi dagen med en ridtur upp på berget. Men då lånade jag Hugur istället. Det är så ovant att sitta på en annan häst. Så klart började det regna när vi klev ur stallet och slutade när vi klev in igen, men trevligt var det ändå.

 

Idag hade jag och Karin bestämt att vi skulle rida i paddocken, hon ville ha sällskap för då går det bättre för henne. Guffi går det bäst med när vi är själva men det är bra träning för oss. Jag måste träna på att stänga ute vad andra gör och bara kunna fokusera på oss. Det blev lite snurrigt för jag hade ingen riktig plan och vi pratade en del undertiden. Märkte ganska snabbt att det var en travdag, så vi höll oss till det. Det gick rätt bra, lite orolig med huvudet var han men vissa stunder fick vi till en härlig bärig trav. Bad Karin att filma oss på slutet, men då blev han så klart ännu mer orolig med huvudet. Men ni ska få se filmen ändå, om ni är snälla.

 

Sen blev jag så sugen på att galoppera i snö så vi gick ut på åkern brevid paddocken och racade runt lite. Jag tror vi blev lika barnsligt glada båda två.

 

Efter några dagar hemma med snor och feber blev jag less i fredags och åkte till stallet. Där blev jag oplanerat kvar i 4 timmar. Jag skulle bara tömköra en lite stund. Och det gjorde jag, i djupsnö. Jag tyckte nog det var jobbigare än Guffi. Så går det när paddocken är oplogad. Särskilt bra gick det inte heller, Guffi var pigg, det var inte jag, tömmarna trasslade ihop sig hela tiden. När jag inte orkade mer fick han vara lös och upptäckte att matte inte stängt paddocken. Smartskaft! Han stannade iallafall halvägs upp i backen och tittade på mig. Efteråt kom det ut en hel hög med folk i stallet. Lite barnridning och tolkning efter Hugur skulle de syssla med. Då kunde jag inte åka hem och det slutade med att jag fick vara försökskanin. Ut i djupsnön på en madrass som begravdes under snön. När vi vände och körde i samma spår tillbaka gick det mycket bättre, men barnen fick åka på vägen istället.

 

I lördags följde jag med till Härnösand och Karin Åbergs butik. Jag har faktiskt aldrig varit där, rätt otroligt nog. Några timmar spenderades bland mängder av hästgrejer, men bara ett nackstycke följde med mig hem. Ett i biothane blev det faktiskt. Jag ska ju fixa ett träns med en specialbeställt pannband, men det nackstycker jag köpte begagnat för ett tag sedan var för kort för Guffis jättehuvud.

 

Igår hade vi -20 men jag ville ändå åka ut, så jag bylsade på mig och åkte. Hämtade Guffi och gick direkt till rundkorallen där vi sprang runt i djupsnön en stund tills vi var varma. Sen gick vi ner i den nu plogade paddocken och sprang lite mer. Lite flytta och följa inte Frida blev det också.

 

Som en för tidig julklapp kom massor med snö och en jävlig förkylning. Det har toksnöat i 2 dagar nu! Förkylningen kunde jag ha klarat mig utan, att bli andfådd av att förflytta sig till köket från soffan för att göra te är inte det roligaste man kan göra så här dagen innan julafton. Hellre skulle man vara ute och galoppera i snön, men det får jag spara till en annan dag. Det blir en väldigt lugn jul i år, så förhoppningsvis hinner vi med ett besök till Guffi också eftersom jag inte orkar ta mig dit idag.

 

I söndags var jag och Anki ute och red. En sväng upp på berget blev det. De har de senaste veckorna tagit rätt på alla träd efter stormen förra året, så de har kört upp för berget med långtradare. Så de ha sandat hela vägen upp så det var inte alls halt. Helt perfekt underlag. Men det måste vara jäkligt läskigt att åka ner för där... Vi galopperade uppför i intervaller, och töltade och galopperade ännu mer där uppe. En rolig ridtur i perfekt vinterväder.

 

Så med den här bilden som Anki tog på oss önskar vi er en God Jul!

 

Äntligen snö! Vi har haft snö tidigare men den har inte legat kvar men nu hoppas jag att den gör det. Vi har haft väldigt halt de senaste dagarna, skriskobana i paddocken ni vet. Nu vill jag ha riktigt vinter med massa snö!

 

Igår skulle jag och Sofi rida, men hennes bil gick sönder. Då tänkte jag rida i paddocken istället, men precis när jag var på väg ut ur stallet kom Karin och Linda så jag följde med dom ut en sväng. Medan de gjorde iordning hästarna red jag lite i paddocken. Bara skritt eftersom det var is under ett tunt lager frost. Flyttade lite hit och dit bara. Jag hade glömt sätta på vristskydden från Back on track, så när vi ridit en liten bit gjorde foten ont så jag funderade på att vända hemåt, men fortsatte en bit till. Trav gjorde bara ont så jag försökte undvika det, men tölt och galopp går bra. Sen gick det faktiskt bättre även om den gjorde lite ont ändå. Är rätt less på den där foten, att en jäkla sten kan göra sån skada så länge. Jag får fortsätta använda vristskyddet, för då gör det faktiskt inte ont. Kanske att jag kan vara utan om jag ska rida en kortare stund, bara för att träna upp den lite. Guffi skötte sig iallafall bra, bjöd på några fina töltsträckor. Kändes pigg och glad att vi umgås med Ör och Salka.

Igår var vi åtta stycken från stallet som pyntade oss själva och hästarna med tomteluvor, glitter, rosetter och allt vi kunde hitta som var juligt. Guffi blev en söt glitterpojke, det var väldigt smart med ståltråd i glittret. Vi red till Timrå Gårdsbutik som hade julmarknad, 8km enkelväg över ett berg. När vi kom fram fick vi varm god soppa och Guffi fick pepparkakor så klart. Sen red vi 8km hem igen och hästarna kom på att vi var på väg hem, så lite kaos blev det då och då. Guffi skötte sig utmärkt hela dagen trots att det var en ny plats med mycket folk och grejer. Han var mest intresserad av att undersöka folks fickor. När vi kom hem igen var han väldigt hungrig, så hungrig att han nästan var arg och kastade runt sin hink när han inte fick gå ut fort nog. Här är lite bilder på oss alla.

 

 

 

 

Jag har sagt det förut och nu gör jag det, ett helt inlägg med bilder på Guffi och hans gäspningar! Jag vet inte om han bara gäspar väldigt ofta eller blir trött så fort jag tar upp en kamera, men hans gäspningar fastnar ofta på bild. Så här kommer de, en hel hög med gäspningar! Om ni inte får er ett gott skratt så lovar jag att ni iallafall kommer gäspa minst en gång under tiden ni tittar på dom.

 

 

 

 

Idag hade jag tur som tog ofrivillig sovmorgon så jag inte fick något ridsällskap, för det gick så bra på egen hand! Ja alltså i paddocken. Att försöka rida ut själva brukar ju oftast mest gå runt runt. Igår fick Andvari och Guffi en ny kompis, en söt tjej. Andvari har gått med henne tidigare och tyckte han var hennes. Guffi höll sig på avstånd och brydde sig inte så mycket vid ihopsläppet. Eftersom Andvari fick någon knäpp över stobajs i somras var jag lite orolig över hur det hela skulle gå, men det gick riktigt bra. Idag när jag kom stod Biran närmare Guffi och verkade nästan vara lite less på Andvari, så de verkar nästan komma överens allihopa.

 

Över till ridningen idag. Började tänka på en övning jag fick göra för länge sen som jag inte har gjort på väldigt länge, så vi körde på den idag. Och jag kan kontratera att jag fortfarande problem åt samma håll som jag hade för säkert 8-10 år sedan. Det hela gick ut på att vi skulle rida som ett timglas. Efter hörnet skulle vi flytta in mot mitten fast fortfarande framåt och när vi kom till mitten av ridplan skulle vi flytta ut mot spåret igen till nästa hörn. Guffi fattade poängen på en gång men det var väldigt svårt åt höger. Lite väl mycket ostkrock och fuskflyttning ibland, men ibland så fick vi till det. Åt vänster gick mycket lättare. Sen gjorde jag om lite så vi svängde in på mitt linjen och flyttade ut mot spåret ungefär vid mitten. När det fungerade la jag in tölt när vi kom ut på spåret och det här fungerade riktigt bra. Jag fick med mig hela den långa hästen utan spänningar. Fast där kom Guffi på att det var mycket roligare att springa än flytta så vi hade lite diskussioner och dampskutt. Men det kändes ändå väldigt bra de gångerna vi fick till det. Efter det töltade vi på vägen och flyttade lite fram och tillbaka och det gick faktiskt. Galopp tillbaka och skrittade av i paddocken. Då provade jag att blunda för att känna ordentligt vad jag gör med kroppen. Ungefär ibland svängde han åt det hållet jag ville. Hoppade av och gick runt med honom den sista stunden. Vi har inte tränat någon tölt i paddocken sen i höstas när vi hade Camillakurs. Jag har provat några korta bitar men träningen har vi gjort ute istället. Så det kändes roligt att det fungerade bra idag i paddocken utan spänningar. Han bjöd till tölt själv när vi inte skulle tölta och det ser jag som något positivt.

 

Igår red vi ut för första gången i mörker på väldigt väldigt länge, jag kommer faktiskt inte ihåg senast jag gjorde det. Vi har varit ute i skymning, strax innan det blir kolsvart men det var länge sen det var mörkt när vi red iväg. Sofi som red Nina förut har börjat rida Spes så vi red med dom. Spes och Guffi är lite förtjusta i varandra, speciellt från Spes sida så jag tror de var glada av att få umgås med varandra nu när de inte går i samma hage längre. Reflexbootsen jag köpte förra året passar iallafall inte, så om någon vill ha ett par i storlek liten cob

 

Det gick iallafall riktigt bra, han bjöd på några riktiga wow-upplevelser i båda skritt, trav och tölt. Han bjöd på en, för Guffis del, ökad tölt utan rollningar. Han bara flöt fram och jag förstod inte riktigt vad dom hände där. Fin och bärig trav då och då, och skritten bitvis på hemvägen. De blev lite övertaggade efter den långa galoppbacken först men när han lugnade ner sig, kunde skritta på långa tyglar men med en ärlig bjudning framåt kändes det riktigt bra. Kanske var det mörkret som gjorde att jag fick gå på känslan istället för vad jag såg, eller så hade han bara en väldigt bra dag! Man kanske ska blunda ibland när man rider?

 

I lördag red jag en kortare tur med Karin och Sven. Jag visade dom vägen över stora vägen och genom skogen. En kort runda och mycket skritt, fast Salka tyckte man kunde galoppera och blev överlycklig av att få gå i skogen, tills en livsfarlig en stod mitt i vägen. Guffi var på bra humör och bjöd på fin kort tölt där det gick, och var så modig att han gick förbi enen utan att bry sig.

 

I går hade jag lånat Frodi och Hugur åt min moster och kusin som varit här och hälsat på i helgen. Vi hade en trevlig lite längre tur i det kalla vädret. För att hålla värmen blev det mycket trav. Under turen hörde vi världens dunder, precis som åska. Väldigt underligt var det. Efteråt fikade vi lussebullar på golvet i sadelkammaren. Guffi hade premiär för i år med sitt fleecetäcke och det hemmasydda halstäcket under tiden. Jag måste se till att fixa så jag kan sätta ihop dom, för nu blir det mer en halsduk så fort han sänker huvudet.

 

Solen lyste och marken, träden, husen ja allt var täckt med frost. Jag och Guffi motionerade i rundcorallen som är väldigt knövlig, men det gick bra. Lugn trav och träna på vad man sätter fötterna är också bra träning. Han har verkligen börjat förstå vad han ska göra när jag säger "vänd", han ska alltså byta varv. Sen gick vi en promenad runt kvarteret och jag fick en sån inspiration att fotografera ute på åkern. Tur nog var Emma i stallet med Odinn efter en sista ridtur, så jag drog med mig dom ut på åkern och fotograferade dom tillsammans en sista gång. Det märks att hon haft honom i 14år, han följde minsta vink och det blev riktigt fint. Fler bilder på dom kommer upp i min andra blogg, min fotoblogg fridabennerman.blogg.se

Efteråt fick även Guffi följa med mig ut på åkern, men han var inte så medgörlig denna dag. Några bilder blev det iallafall på mitt fluffdjur, och självklart en bild med tungan halvvägs ute.