Det är redan två veckor sedan till kurs, vad tiden går fort! Det är iallafall alltid lika roligt när Malin kommer även om det ibland är rätt jobbigt också. På förmiddag fick vi börja med halsring, gjord av ett gramskaft. Skritt, halt, backa. Fy fan sa Guffi och stängde av. Det blev lite för mycket, om jag bara sa "back" gick det lättare för det har jag lärt honom från marken. Så jag fick istället göra samma sak fast som vanligt. Med röst, säte och tygel. Då såg Malin att Guffi inte stannar rakt när vi gör halt. Nä, så har han alltid gjort och att göra halt och stå still är jäkligt svårt. Så länge jag inte har helt långa tyglar och använder rösten bara, då kan man stanna rakt. Så vi spenderade resten av de 45 minuterna med att försöka göra raka halter. Så fort rumpan åkte ut, eller bogen eller någon annan kroppsdel flöt iväg, då fick vi inte stanna, det var bara att fortsätta framåt. Skritt långsammare och långsammare och tillslut, efter sisådär 2 varv runt paddocken fick vi till en rak halt. Och sen var det bara att börja om. Jobbigt men oh så nyttigt för oss.

 

Det har hänt en hel del sedan jag skrev något sist. Vi hade kurs för Malin Bengtsson 10 april som jag tänkte skriva om i ett eget inlägg. Sen åkte jag på en minisemster till London och hann därför inte skriva något om det direkt efter. London var trevligt och sällskapet lika så. Men någon vila fick vi då inte, vi lyckades klämma in väldigt mycket på de 5 dagar vi var där.

 

När vi kom hem igen skedde något väldigt oväntat och sorgligt i stallet. Guffis hagkompis Frej dog i tisdags eftermiddag väldigt hastigt. Hans magsäck hade spruckit. Det var planerat att han skulle få somna in senare i vår eftersom han var gammal, hade cushings och fång, men det var inte tänkt att det skulle ske så här. När jag kom ut på kvällen var Guffi inkletad i blod och han kändes lite orolig och fundersam över var hans kompis tagit vägen. De hade hunnit bli väldigt bra vänner och lekte mycket i hagen. Frej är saknad och det kommer kännas tomt på gården utan honom.

 

Ja, det blev lite ofrivillig vila för oss båda visst. Jag blev sjuk i påsk och har legat hemma i soffan i en vecka. Guffi har motionerat tillsammans med Frej i hagen och de leker väldigt mycket, vilket är roligt att höra. I torsdags var det lektion för Evelina men jag orkade inte vara med. Men mamma fick träna galoppfattningar och tittade till Guffi.

 

I helgen har jag mått mycket bättre, jag är fortfarande snuvig men mycket piggare och igår åkte jag till stallet. Och vad tror ni inte gubbarna har pysslat med då? Jo, precis. Lerbad av hovar så skorna lossnat. Båda två hade tappat varsin baksko så lägligt. Vi sökte igenom varje blött hål i hagen men hittade ingen sko alls. Det är väldigt mjukt i paddocken så  vi gick ner dit igår och longerade, tränade på vänd på kommando, lite trav, flytt och stretch i kanske en kvart. Inga problem, märkte ingen ömhet eller att han haltade till alls. Men eftersom han fortfarande har vinterskoning på de andra hovarna ville jag ta av den andra bakskon för att han inte ska bli sne. Nu när han har blivit rätt jämn vill jag inte förvärra det igen. Så idag fick Peter hjälpa mig att dra av den och tydligen satt den fast ordentligt.

 

Sen gick vi ner mot paddocken och han var rätt motvillig, nog för att det inte brukar gå fort och bli många stopp på vägen ner, men idag kände jag att han var mycket mer motvillig. Så vi gick runt en stund på parkeringen där det också är mjukt och blött, inga problem. Så jag provade att gå ner till paddocken igen. Men när vi väl kom dit såg jag tydligt att han var öm om den ny-oskodda hoven. Så vi gav upp där och gick upp till stallet och myste i solen istället. Han har blivit ordentligt borstad de här två dagarna iallafall. Det är inte ofta jag borstar svansen två dagar i rad ska ni veta.