Ja, det går inte så bra med min fot. Svullnaden har lagt sig, men den är rätt blå och gul och gör ont. I söndags tyckte jag den kändes okej så efter att jag bossat runt på mamma som red Hugur i paddocken longerade jag Guffi. Det gick bra, han hade redan från början en hov övertramp, mycket för att vara han! Trava lite och träna på att han ska vända när jag säger "vänd." Fungerar nästan ibland. Men så i måndags fick jag ont i foten, så antingen överansträngde jag den eller så började det bara göra ont för att svullnaden la sig. Igår var jag på vårdcentralen och blev skickat på röntgen på sjukhuset, för säkerthetsskull. Tur nog var det inget så jag får helt enkelt ta det lugnt och låta den läka. Mamma ska rida Hugur imorgon igen och då tänkte jag prova sitta upp på han och se om jag kan ha foten i stigbygeln. Om det går bra så kan jag iallafall skritta. Jag vill rida! Guffi tycker nog bara det är skönt med all vila. Det är nu jag verkligen saknar att kunna rida barbacka eller att ha en inkörd häst.

 

Samtidigt känns mina fotproblem så fjuttiga jämfört med vad som händer i Västmanland. Jag är skönt att jag inte bor kvar där just nu, men samtidigt känner jag många där nere och hälften av alla uppdateringa på Facebook handlar om branden. Mina stallägaren där nere har kanske förlorad sin sommarstuga som ligger mitt i branden ungefär, men de vet inte säkert eftersom de inte får någon information eller kan åka och kolla. Hemskt är det för alla drabbade och jag hoppas de får stopp på branden snabbt.

 

På fredag kommer faktiskt mina gamla stallägare där nerifrån upp hit och hälsar på. Ska bli så roligt att träffa dom igen, de känner att det inte är någon idé att sitta hemma och vänta på svar när vi hade planerat att de skulle komma upp den här helgen. Om jag nu kan ha foten i stigbygeln så hoppas vi på att vi iallafall kan ta en skrittur tillsammans om det finns några hästar att låna.