Nu har jag snart varit hemma i en vecka efter min alperna semester men jag har som vanligt inte hunnit skriva något. I början på vecka tog vi det lugnt, när jag kom hem i söndags var jag och mamma ut till Guffi. Vi pysslade på i paddocken medans mamma fika med de andra i stallet. I tisdag var vi ute på promenad i mörkret med Maria och Tibra, vi gick nog 5-6 kilometer den kvällen men både hästarna var väldigt positiva och Guffi gick lång låg bakom mig, även på vägen bort.

 

I torsdags var det lektion för Evelina igen och jag hade inte ridit sedan förra lektioner, alltså på två veckor. Han blev skodd på förmiddagen och hovslagaren hade släppt ut honom med grimman på eftersom jag var tvungen att åka på jobbet. När Peter kom hem hade han fått in nosdelen i munnen och nästan tuggat sönder den. Tur nog verkar han inte fått några men av det, förväntade mig att han skulle vara stel eller vara stirrig men det var han inte. Trodde inte alls det skulle gå bra pga detta och för att jag inte ridit på ett tag. Trodde han skulle vara spänd och det var han i början, för att jag var det så klart. Skänkeln för att böja tog han som gasa osv. Men helt plötsligt så flöt det bara på. Vi fick börja på en stor volt, böja runt skänkel och de där vi brukar göra. Sen övergick vi i att rida en stor åtta över hela planen. Vi började på vänster volt vänster ställda och när vi gick över till höger volt skulle vi fortsätta ha dom vänster ställda. Och samma sak i andra varvet. Förvånade nog kändes det lättare att rida honom utåtställd, men han kändes väldigt jämn i båda varven. Vi varvade även med "rätt" ställning på rätt volt. Vi övergick sedan i tölt. Gick lite knackigt, jag fegade ut och tog trav i stället och det var ju enkelt, fina växlingar mellan volterna fick vi till. Bestämde mig för att prova i tölt igen och fick mer hjälp av Evelina och helt plötsligt sa det klick och vi flöt fram i tölt. Inte riktigt efter åttan utan svängarna tappade vi då, men vad roligt det var! Han kan ju! Vi kan!

 

Idag ville jag rida ut men ingen med mig, så jag bestämde mig att vi provar själva. Vi måste komma förbi det här någon gång och jag försökt med olika metoder men inte hjälper. Problemet är att han tvärvänder, inte så han skenar hemåt, utan i skritt bara vänder han och smått omöjlig att få tillbaka åt det håll jag vill. Det börjar redan med att han itne vill gå ut ur paddocken, så jag hoppade upp på parkeringen och red ut direkt på vägen. Gick bra några meter sedan började han och då bestämde jag mig för att om han vänder, då backar vi. Och vi backade, vände åt rätt håll, han stannade och vände, vi backade och vände tillbaka rätt. Så där höll vi på de ca 200 meterna fram till vi kunde svänga in i skogen. Men vi kom fram även om det gick baklänges! In i skogen och där blev det lite galopp och han försökte vända några gånger men det gick mer framåt än backåt där. Sen kom vi ut på travvägen och då började vi igen. Där var det svårt att backa, det är ganska brant upptåt, så det tog längre tid för oss att komma vidare. Men när vi gjorde det tog vi galopp. Tills det tog stopp och han vände igen. Tillslut sa jag åt honom att han inte får bestämma när vi ska vända det gör jag, vi skrittade några meter, tog galopp, jag saktade ner och jag vände. Och då var vi uppe på berget. Första gången vi tagit oss hela vägen upp själva faktiskt. Kände mig väldigt nöjd, han var aldrig stressad utan bara riktigt tjurig och envis. Men hans matte kan vara ännu envisare fick han lära sig idag.

 

När jag började rida Guffi för alla år sedan hade vi aldrig några problem med att rida ut själva, utan det har blivit svårare och svårare med åren. Och jag tror det beror på att han inte vågade säga ifrån, uttrycka sina åsikter och bara gjorde då i början. Han var avstängd helt enkelt. Nu har han åsikter om allt, och utnyttjar att jag kanske inte alltid är så bestämd. Som Malin sa på den senaste kursen, jag måste lära mig att sätta gränser. Så, det går ju och vi kan bara jag bestämmer mig. Sen måste våra humör vara mottagliga för att utvidga vår komfortzon, men det är så tydligt med Guffi när det går att sätta mer press på honom. I morgon är det Malinkurs igen, så vi får se imorgon vad vi får göra för spännande den här gången.