Efter att inte varit i stallet på tre dagar var det skönt att få åka dit igår kväll igen. I vanliga fall kan jag ibland välja att inte åka dit på tre dagar av andra anledningar, men när man blir sjuk eller inte kan av andra anledningar känns dom där tre dagarna så himla långa! Egentligen kanske jag inte skulle ha åkt för helt frisk är jag inte och idag ökade snormängden. Det blåste rätt ordentligt och var kallt men det glömmer man lätt när man står där och pussar på den där söta fluffpuffen.

 

Jag tog med de långa tyglarna jag gjorde klara i onsdag och provade nere i paddocken och det fungerade riktigt bra. Alldeles lagom längd på ca 5,5meter blev det. Dom låg bra i handen, men kanske lite halkiga. Förhoppningsvis får det inte Guffi att inse hur lätt det är att dra dom ur handen på mig, men han är smart min herre så vi får väl se. Vi körde på volt, böjning, ställning, vinkla nosen utåt, halt, backning och lite trav. Gick både på sidan i olika placeringar och framför en stund. Han har verkligen börjat fatta det här med att vinkla nosen utåt, även om det bara kommer korta stunder ibland så förstår han vad jag är ute efter.

 

Jag har insett att Guffi bara visar mer och mer vad han tycker och tänker. Han vågar ta för sig så mycket mera nu och det är jag väldigt glad för. Visst kan han vara jobbig ibland när han inte är särskilt medgörlig eller inte älskar att arbeta som alla andras hästar verkar göra, men sån är han. Och jag har hellre en häst som vågar framföra sina åsikter till mig än en som stänger av och bara gör. Det är därför jag ofta skriver att vi har diskussioner, för det har vi verkligen.

 

"Nu tycker jag vi kan göra så här."

"Men nej, kan jag inte göra lite så här i stället?"

"Nej, då fuskar du bara. Vi gör så här 3 gånger bra så gör vi något lätt sen."

"Jaja...men jag kanske inte anstränger mig fullt ut för det här kan jag redan. Så...nu har jag gjort det en gång räcker det?"

 

Så tror jag ungefär det skulle låta om vi förde dessa diskussioner med ord.

 

Det är ofta jag funderar över det här med mål och planering. Många som bloggar lägger upp veckoscheman och långa inlägg i början av året vad de vill nå för mål. Jag har egentligen inte tydliga mål med Guffi. Han ska må bra, vi ska ha roligt och att vi utvecklas tillsammans är det jag strävar efter. Men att säga "till det här datumet ska vi vara i den här formen, kunna detta" osv fungerar inte för oss. Dels för att jag inte vill ha någon tidspress på mig, jag vill ta det i våran takt, men också för att jag egentligen aldrig kan planera exakt vad vi ska göra en dag förän jag står där och ska ta in honom från hagen. Ser vilket humör han är på just för dagen. För ena dagen kan han vara lugn som en filbunke, vara med på allt och vi kan kommunicera. Nästa dag är han så stressad att jag knappt får kontakt och då spelar det ingen roll om jag tänkt innan att jag vill rida, för det går inte. Ridningen ska vara rolig och det blir den inte en sån dag. Dessa dagar kommer mer och mer sällan, men jag tror aldrig dom kommer försvinna helt.

 

I onsdags hade Guffi just en sån där dag. Jag kom till stallet på kvällen och redan i hagen såg jag att Guffi inte var avslappnad. Han stod och stirrade upp mot skogen. Jag lyckades säkert förvärra detta eftersom det var halt i hagen och elen slog väldigt mycket i trådarna. Guffi vägrade gå framåt när vi kom till grinden och jag tog tag i handtagen. Då backade han. Så jag stängde av strömmen och jag fick be Lotta om hjälp så vi kom ut ur hagen. Väl inne i stallet kunde han inte stå stilla och tillslut var han så stressad att han faktiskt skakade. Det var många i stallet som red samtidigt, men när vi var inne i stallet var det bara Lotta som var med oss en liten stund, så jag tror inte det var därför. Han hade nog bara en sån dag, eller så hade han hört eller sett något i hagen (kanske en älg?).

 

Jag hade tänkt tömköra den kvällen, men de tankarna skrotade jag rätt snabbt. Vi gick istället upp till rundkorallen och så fort vi kom ut ur stallet lugnade han ner sig så vi iallafall kunde kommunicera. Det gick väldigt bra, förutom att han gärna ville komma in till mig i mitten och blev lite stressad ibland när jag hamnade i fel position. Efteråt gick vi in i stallet igen och han fick äta där = något positivt, och då gick det bättre. Han ville ut så fort han var klar men han kunde ändå vänta tills jag sa att det var okej.

 

Så att planera en dag eller att vi ska ha lärt oss något till en viss tidpunkt går inte, men jag har en del tankar om vad jag vill att vi ska bli bättre på och lära oss. Men när vi når dit får vi se den dagen vi kommit dit, oavsett om det är i morgon eller om 5 år. Genom åren har jag lärt mig vad som fungerar, jag rider aldrig mer än två dagar i rad och oftast inte mer än 3 dagar/vecka, markarbetar däremellan, vilodagar då jag inte åker till stallet och mysdagar då vi bara tar det lugn tillsammans.

Igår fick jag återblick av hur Guffi var för 5 år sedan, eller ja kanske det till och med är 6 år nu. Det började som vilken annan dag som helst. Han var som han varit de senaste veckorna, inte så sugen på att gå in i stallet och lite svårt att stå stilla, men ändå inte för mycket tramsig. Vi gick ner till paddocken och tog med halsringen för att träna lite på att använda den. Han lyssnade inte riktigt, varken på bettet, halsringen eller min kropp, så började med att göra mycket halter. Han ormade runt och gjorde väldigt fina piruetter iofs, men det var inte det jag ville. Han kändes pigg så jag tänkte att det berodde på det, så för att få bukt på det tänkte jag att han kunde få springa av sig lite vilket brukar hjälpa. Jag höll i både halsringen och tyglarna och vi for i väg i en ganska stressad tölt. Sen stängde han av och blev helt okontaktbar och bara rusade på i en galopptravtjolahopblandning. Min hjärna kastade mig tillbaka till när jag började ta hand om och rida Guffi, och alla tanker från då kom tillbaka. Försökte få stopp på honom men jag fick ingen reaktion så jag bytte taktik och lät honom springa på men pratade lugnt och slappnade av i kroppen. Efter några varv började han sakta ner och komma tillbaka, och då gick det att sakta ner till skritt. Sen var han som "vanligt" igen, ungefär som att inget hänt.

 

När jag började rida Guffi var han helt omusklad och otränad, känd för att bocka av alla som försökte sitta upp och väldigt osäker, vilket gjorde han stressad. Efter mycket skritturer började han orka mera och det var då dessa attacker kunde komma. När allt bara blev för mycket för honom att hantera. Det var länge sen det hände nu, och jag hade nog förträngt dom lite långt nere i någon håla. Senast var nog förra hösten i Västerås när jag upptäckte att sadeln inte passade längre. När jag tänker efter har det bara hänt i paddock, aldrig på någon uteritt eller så. Förutom när vi träffat på älg, men det är en annan sorts mental avstängning som sker då. Då är det rädsla för älgarna, det här är mer en mental explosion inufrån. Tidigare gånger har det hänt när det blivit för stora krav eller för mycket annat runt omkring som utlöst det hela. Vad det var denna gång får jag försöka klura ut, men jag tror att det kan vara alla energi han samlat på sig som han inte visste var han skulle göra av och halsringen kanske. De rör sig inte alls mycket i hagen och står mest bara och äter. Vi har använt halsringen två gånger tidigare och det har inte varit något problem, men idag blev han spänd när jag tog i den redan från början. Så den kombination var nog inte så lyckad.

 

Efteråt var han som sitt nu för tiden vanliga jag igen och då gick det faktiskt bra. Jag lätt halsringen vara, förutom en gång och då flög han fram 2-3 steg igen så sen strunta jag i den. Vi travade på i serpentiner för att han skulle få använda energin men ändå lyssna på vad jag gjorde med kroppen. På långsidorna ville han gärna öka men jag fokuserade på att rida lätt i en lugn takt och andas djupt, så tillslut travade han på i samma takt överallt. Vi slutade det kändes bra och avslappnat. Salka fick massage av Anna uppe i stallet så jag pratade med henne om att skrufset Guffi hade i pälsen i november har försvunnit helt efter avmaskningen och msm, så hon tyckte jag skulle fortsätta med msm och se om det hjälper mot eksemen sen. Jag hoppas verkligen det.

I helgen har jag ridit både Guffi och Ör. Ör i lördags och Guffi igår, det blev faktiskt samma väg båda dagarna och sällskap av Karin. Det blir mycket grusväg (fast med snö på) och en ganska lång bit får man pulsar i snö och skoterspår. Det har varit kurs för Hjalti stallet så det var mycket folk i stallet och man får anpassa sig lite efter kursdeltagarna.

 

Med Ör gick det bra, mycket tölt och lite trav och långa pratstunder emellan. Vi pratade om hur jag uppfattar Ör och att det kanske inte är på samma sätt som Karin. Jag jämför ju med Guffi och de är väldigt olika. Insåg att hon blir mer travtaktig i tölten om hon är lite ställd åt höger, men inget alls åt vänster.

 

Igår red vi när kursen var slut och de andra åt lunch. Guffi var väldigt harmonisk och lugn, han har varit så himla yschig den senaste tiden. Men igår var han sitt lugna gosiga jag så vi stod ute i solen, borstade och jag fick faktiskt en puss av gullepuffen. Jag tog in han i stallet när jag skulle sadla eftersom vi inte har något bra ställe att sätta fast hästarna på ut. Han kan stå lös, men när det är mycket folk på gården är det lika bra att uppföra sig. Även då stod han ganska lugnt, fast Iza stod brevid i en box och försökte bryta sig ut och hälsa på Guffi.

 

Själva ridturen gick väldigt bra, bara för att jag skrev att han aldrig kommer bli någon tölthäst senast så bjöd han på mycket tölt, på ett enkelt sätt. Han har börjat få lite tempo faktiskt. Vi gjorde så att en skrittade och den bakom red om. Guffi tyckte det här var en förskräckligt hemsk övning, för han vill då inte gå först. Så där bröt han av till trav, och jag skulle bara ha tänkt fram, fram, fram, istället för att fokusera på tölten. Så nästa gång vi gör den ska jag tänka på att det är bättre att han går om med vilja istället för rätt gångart. Insåg det lite för sent sista vändan. Men innan och efter vi låg i "omkörningsfilen" bjöd han på den fina tölten. Några galopper blev det också och lite trav, men det blev mest tölt. Vi tränade också på att inte stanna in i Örs rumpa, hon är inte så förtjust i det, men han respekterar när hon varnar, men vid nästa inbromsning är han där igen. Sista galoppen fick han ligga först och då var alla skoterspåren över vägen förskräckligt farliga så vi hoppade lite fram och tillbaka över vägen. Hoppade av och gick sen sista kilometern och då var det bråttom hem.

 

Igår var en riktigt bra idag. Jag fick för mig att jag skulle rida med ett lite nytt tänk. Jag tror jag har fastnat lite i ett spår som tar bort glädjen lite. Så tanken var att rida med glädje och känsla. Så länge Guffi höll sig till den gångart jag ville och inte stressade så fick han springa på. Han är som sagt väldigt pigg just nu, så efter igångskrittningen tog vi trav men eftersom han smygtog galopp med jämna mellanrum tog fattade jag istället galopp så han fick springa av sig. Sen kunde vi faktiskt kommunicera. Galoppen i vänster varv var faktiskt riktigt trevlig och det kändes stadigt även på kortsidorna. I höger varv genade han lite mer och låg ner i kurvorna, som det brukar vara. Provade lite tölt, det är så svårt att låta bli, det gick väl helt okej, men kändes bara jobbigt för oss båda så vi la ner det ganska snabbt. Vi gick istället ut på vägen och körde tölt där. Ett litet damputbrott fick han, men annars gick det mycket bra. När vi vände och töltade tillbaka satt jag med ett stort leende och bara njöt. Vi vände en gång till och galopperade fram och tillbaka så tårarna nästan sprutade av fartvinden.

 

Sen gjorde jag ett nytt försök med Ör och efter att jag stått brevid henne och gosat med Iza, Salka och Spes så fick jag sätta på henne grimman efter 5 minuter. Och vilken rolig häst hon är! Jag trodde inte alls hon var sån så jag blev väldigt överraskad. Hon är femgångare, hennes tölt är både trav- och passtaktig om vart annat och lite framtung. Började med att kolla av start, stopp och svänga och man behövde bara använda rösten och kroppen som hon är väldigt känslig för. Tog sen trav och nån galoppfattning och sen taggade damen till och blev en liten räsertant. Sen hade vi bara roligt med tölten, jag satt och skrattade för att det var så roligt. Takten blev bättre ju längre vi höll på. Vi avslutade med tempoökningar på långsidorna och det var faktiskt svårt att sluta. Vad roligt det var! Ska rida henne imorgon igen tillsammans med Karin.

 

När man bara rider en häst är det så lätt att man fastnar och känner att man inte kommer någonstans. För några år sedan, innan jag köpte Guffi red jag i perioder många olika hästar varje dag och det saknar jag. Man lär sig så mycket så att rida andra hästar är bara roligt. Och dessutom upptäcker man ju vilken bra häst man själv har av det! För det finns ju faktiskt ingen som passar mig bättre, även om han inte är någon tölthäst och kommer nog aldrig bli, så är han bäst!

 

Fredagsmys var precis vad jag behövde igår. Det var kallt och solen sken så jag tog med mig kameran och Guffi ut på en promenad. Så mycket promenerade kanske det inte blev, men det var iallafall jobbigt för mig att pulsa i lite snö i uppförsbacke. Vi gick nämligen ut dit sommarhagarna brukar vara, klättra uppför och hade en mys/fotopaus där uppe. Guffi började grävde i snön efter lite gräs, och jag vet att det inte är bra med socker och allt det där, men en liten stund kunde han få hålla på. Han är rätt behändig att ta med någonstans att fotografera, han står oftast stilla även om han gärna spenderar mest tid åt att leta mat eller titta åt fel håll medans matte kryper omkring med kameran. När solen försvann ner bakom berget gick vi tillbaka. Då fick fick jag för mig att ställa ner mobilen och filma när vi gick iväg, så det gjorde jag. Sen lämnade jag Guffi och sprang tillbaka, då tyckte han att han skulle helt byta riktning oh vandra iväg ut på åkern. Så det var bara att pulsa iväg efter honom och styra han rätt igen. Så länge jag gick framför så gick det bra att gå lös och när vi kom ut på vägen kunde han faktiskt springa bakom mig. Det har aldrig gått förut.

 

Så här kommer bilder på min Fluffepuff!

Själva ridturen gick väldigt bra. Red upp på berget med Anki och Lotta, så han fick vara med sin älskade Spes. Det är is nästan överallt, paddocken har varit skridskobana så jag satte upp ute på vägen. Det gick bra det också trotts att jag blev lite orolig. Vi gillar rutiner, men att hoppa på is tänker jag inte göra. Guffi var pigg men lyssnade bra. Det blev trav och galopp bort två vänder och skritt tillbaka, tur nog fanns det lite snö utan is kvar där uppe så man kunde springa. Men backen upp/ner var inte rolig. När han hamnade efter och blev lite överilad på tillbakavägen = ville komma ikapp, tänkte jag på andningen och det räcker, han saktar faktiskt ner och länger steget. Testade också lite halter när de andra gick iväg och ibland behövde jag bara höja handen för att han skulle stanna. Ibland fick jag vibrera lite med handen. Backningen fortsätter vi med en annan dag. Tog lite tölt sista biten på vägen, kändes bra. Riktigt skitunderlag har vi nu, hoppas på massa snö igen snart så vi slipper isen.

 

 

 

Jag har sagt det förut och nu gör jag det, ett helt inlägg med bilder på Guffi och hans gäspningar! Jag vet inte om han bara gäspar väldigt ofta eller blir trött så fort jag tar upp en kamera, men hans gäspningar fastnar ofta på bild. Så här kommer de, en hel hög med gäspningar! Om ni inte får er ett gott skratt så lovar jag att ni iallafall kommer gäspa minst en gång under tiden ni tittar på dom.

 

 

 

 

En av de första tankarna jag hade när jag flyttade ifrån mitt ex var: "Äntligen kan jag ha en tavla med Guffi utan att någon klagar!" och nu är den äntligen här! Jag var precis och hämtade ut den, se så fin den blev.

 

Helt plötsligt blev det äntligen vinter! Jag gillar verkligen vinter, så med barnslig glädje åkte jag till stallet igår och tänkta att vi kunde rida ut och tölta. För det brukar alltid gå så bra när den första snön kommer. Skruvade på traktbrodd, lite reflexer och sen sket sig det mesta. Guffi var inte alls på humör för någon uteritt. Paddocken var för isig för att jag skulle våga mig på några snabbare hastigheter än skritt. Så nä, gårdagen glömmer vi faktiskt.

 

Idag var en mycket bättre dag. Anna Karström kom ut och skulle massera Guffi. Hon håller även på med djurkommunikation så det är väldigt roligt att titta på och man lär sig massor. Hon masserade honom i våras, då var han väldigt reserverad men idag släppte han in henne och visade sin charmigaste sida. Massor av beröm fick han också. Muskulärt kändes han bra, men han hade en del låsningar här och var. Efteråt var det som att allt föll på plats för mig. Inte konstigt det känns så konstigt den senaste tiden. Det var sån synlig skillnad efteråt och han var mjuk som smör när vi stretchade.

 

Det mest intressanta var när hon hittade skrufset han har i pälsen, hon trodde inte det var regnskållor utan något kroppen gör sig av med och vill ha ut. Hon hittade faktiskt fler utspridda över hela kroppen på honom som jag inte har märkt. Att kamma bort dom med kam var det skönaste Guffi varit med på länge, som han njöt. Hon har själv en häst som fått precis likadana. Vi pratade en hel del om mask och vi kom fram till att Guffi ska få en rensning kan vi kalla det. Och ja jag vet det där om resistens hit och dit, men efter det vi pratade om som jag har lite svårt att få ner i ord så kändes det här som en bra idé. Han ska få avmaskningsmedel två gånger med 10 dagars mellanrum och en kur med Msm, alltså svavel. Detta hade fungerat på hennes häst som även haft lite andra symtomer, men även på en annan häst hon varit i kontakt med som även hade eksem. Och det hade dessutom hjälpt eksemen att bli bättre. Jag fick se bilder tagna med en månads mellanrum och det var stor skillnad.

 

Efter två timmar åkte hon hem och vi tog en liten promenad. Det knastrade så härligt under fötterna så min barnsliga glädje över vinter kom tillbaka. Men jag vet att det ska bli varmare nästa vecka, så man får väl bara se det här som en försmak av det som kommer sen.

Den senaste veckan har inte varit den bästa, Gufif har faktiskt varit rätt tjurig så fort jag varit ute hos honom. Visst får de vara på dåligt humör precis som vi, men nu har det gått en vecka och det känns som att det är något annat som gör honom tjurig. Först funderade jag på om det var för att han var hungrig när jag lyckades åka ut precis innan fodrig. Men även igår när jag kom precis efter frukosten så var han lite småtjurig när jag red. Han kan få sina damputbrott som jag kallar dom ibland när han tycker något är jobbigt, typ ett raseriutbrott på två sekunder och sen är det bra. Men nu har de kommit varje gång och inte ens när det varit jobbigt och det känns som att han fortsätter vara tjurig efteråt. Förra veckan när hovslagaren var ute och skodde hittade vi en hovböld igen, den hade dock kommit ut och var inte alls djup. Så efter det tänkte jag att det kanske berodde på det, men nä. Så nu ska massören som var ute i våras komma så får vi se om hon märker något. Hon håller även på med djurkommunikation så han kanske har något att berätta för henne som inte jag märker.

 

Även om det mest kändes som att vi bråkade igår så var det några bra stunder. Vi var i paddocken och koncentrerade oss på framåtbjudning, jobba med ryggen, ej-betongsugga-i-trav, böja sig runt skänkeln och bara enkla grundsaker. Mycket trav blev det och någon galoppfattning, men jag har insett att jag måste lära mig att rida i igångsättningar och nedtagningar i alla gångarter. Herrejisses alltså! Det är jag riktigt usel på och jag tappar allt. Så nu ska jag träna på det så jag lär mig någon gång. Men först ska jag fokusera på lösa Guffis tjurighet.

 

Igår kväll blev det ganska spontant en lektion för Evelina igen. Vi var 4 stycken som red för henne denna gång och jag red själv och sist. Sämst tid egentligen när man har eksemhäst, Guffi var måttligt irriterad på knotten, men det gick bra om han fick några klipauser.

 

Vi fortsatte med det vi gjorde på förra lektionen. Flytta bogarna för skänkeln och inte välta in på volt. Efter förra lektionen tränade vi ganska mycket på det här, men när jag kände att det inte blev någon skillnad la jag det på sidan och har gjort annat de senaste veckorna. Jag tror det var ett bra beslut för nu kändes det som att det hela sjunkit in hos oss båda. I början tar han det som att han ska öka, men han kommer ändå på rätt snabbt att det inte är det jag menar. Det är långt i från perfekt, men vi har gjort stora framsteg och vi kan oftast hålla en ganska normal volt utan att vi ligger ner nästan. Och detta i alla gångarter faktiskt. Började så klart i skritt, när det fungerade där tog vi trav och när det fungerade i trav övergick vi till galopp. Då fick jag kramp i benen. Att driva och flytta samtidigt blev alldeles för jobbigt för min redan trötta ben. Jag fick då träna på att driva mer med sätet och hela tiden ha rumpan i sadeln. Jisses vad jobbigt det var men det gick helt klart mycket bättre. Vi avslutade med tölten och där blev det mer övergångar. När han går rätt, flyttar bogarna, söker sig neråt och tar i på rätt sätt blir det fortfarande väldigt jobbigt för honom och då tar han trav och därför saktade jag av när det gick som bäst innan han tog trav. Varierade ändå längden innan nedtagningen.

 

Hela lektionen kändes väldigt bra, det märkes att vi gjort framsteg med det här och Evelina såg tydlig skillnad. Inte hela bra jämt, men det blir det aldrig. Vad ska man då träna på? Huvudsaken är att det gå åt rätt håll och att det känns som att vi lär oss det nya. Jobbigt som tusan var det med en hel lektion på volt i alla gångarter så ikväll har jag parkerat i soffan för att ta igen mig lite.

 

Att vi gått från detta...

Igår trotsade jag och Guffi regnet och red ut en sväng. Det var helt tomt i stallet och Guffi verkade bli lite förvirrad av att komma tillbaka till gården, när flocken hans är en bit bort och han såg ingen annan häst från stallet. Men grabbarna är ju kvar där än så länge så efter en stund kunde han skymta dom. Han blev så där stirrig och kunde inte stå stilla eller slappna av. Så jag pratade med honom och sa att det är lugnt, dom står där borta, du behöver inte vara orolig. Och han blev faktiskt lite lugnare och det kändes inte som att han skulle explodera när som helst som det annars brukar göra när han är på det där humöret.

 

Så red vi ut, och Guffi gnäggade åt grabbarna när vi gick från gården. Premiärtur upp på berget själva blev det idag. Det gick riktigt bra, enda gången han inte vill gå var när vi skulle ut ur paddocken. Annars gick han framåt hela tiden. När man kommit halvvägs upp för långa backen kan man gå ner genom skogen och där ville han så klart svänga in, men vi kunde enkelt gå förbi. Väl uppe på berget blev det trav och galopp bortåt, sedan svängde vi ner på den nedre vägen och töltade tillbaka. Gick genom skogen ner sedan eftersom han alltid vill ta den vägen.

 

Idag däremot fick Guffi vila och jag har ridit Hugur istället. Hans husse hoppar på kryckor och hans ena medryttare har åkt utomlands så han behövde motioneras lite. Det regnade så klart idag också. Det gick väl inte så jättebra, första gången jag rider honom så man kan väl inte förvänta sig så mycket. Dessutom hade jag behövt ett spö på den gamla pensionären. Fast vi är faktiskt födda samma år han och jag. Men det är iallafall roligt att få rida någon annan häst ibland, jag blir så insnöad på Guffi. Så jag provade det här med att böja runt skänkeln och det fungerade på Hugur med, alltså gör jag fortfarande rätt. Han är en riktig läromästare och kan mycket, men går lite trögt. Först höll vi på i paddocken och när jag tyckte vi kunde ta en liten sväng ute också, hade han andra planer efter halva vägen runt sjön. Tvärvägrade alltså. Så vi vände och tog några varv trav i paddocken, då kändes det som att vi avslutade lite bättre.

 

Jag är iallafall väldigt glad att min häst är den han är. Det märker man när man rider andra hästar. Han är precis lagom känslig (en bra dag), lyssnar och vi förstår varandra. Ibland räcker det med tanke så gör han. Och när han får för sig att inte vilja gå framåt går han faktiskt att övertala tillslut.

Först vill jag bara säga vad glad jag blir av era kommentarer med stöttande ord. Jag tänkte jag skulle skriva lite om gårdagen. I förrgår var jag också ut till stallet men jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde. Tror vi busade lite i paddocken och sen öppnade jag upp till delen med gräs till Guffis flock. Glada hästar blev det!

 

Iallafall, igår kom Anna Karström ut till stallet och masserade Guffi, Saga och Tyr. Det var en upplevelse i sig efter som Anna även kan kommunicera med djur. Hon massarede inte bara utan kunde berätta en del annat också. Det enda jag berättade var vad han hette. Under tiden jag borstade av honom satt hon på golvet. När hon sen ställde sig upp berättade hon om två ställen på bakbenen där Guffi har spänningar och fråga vad jag upplevde för problem. Jag berättade om det här med volter, att han skjuter in bogen och ställer huvudet utåt, främst i traven då. När hon sedan började massera osv är det just precis dessa två punkter på bakbenen han knakar till på och som hon känner att han är stel på. Hon hade till och med prickat rätt på vilken sida de olika spänningarna satt. Han hade tydligen några låsningar i beckenet och att det sitter ihop med halsen och hela överlinjen. Hon frågade senare om han haft problem med ryggen och berättade därefter att han antagligen haft ryggskott. Så ja, han har bockat för att han har haft ont, men har det inte längre. Det sitter mycket som jag tror i huvudet. 

 

Hon tyckte att han var en mysig kille och jag tror han gillade henne också. Hon tyckte att han kändes som en häst som är rädd för att göra fel och slappnar därför inte av helt. Jag fick under hela tiden sitta på en pall en bit ifrån och tänka på de stunder då han släppt ut sitt riktiga jag. Han är heller inte så modig, men ständigt på vakt och håller koll på allt. Det gör det också svårt att slappna av. Hon tyckte jag skulle prata mer med honom, säga att jag har koll och att han inte behöver oroa sig. Jag fick några nya stretchövningar och punkter där jag skulle massaera honom på halsen och ryggen. Jag och Kristina skulle träna mer på att få båda Guffi och Saga att länge sig, göra bogarna mer rörliga osv.

 

Jag kände mig väldigt nöjd efteråt, det kändes verkligen som att hon förstod Guffi och vad han ville ha hjälp med. Låter säkert lite flummigt det här, men Anki har haft ut henne i många år nu och hon har alltid haft rätt. Det var roligt att titta på eftersom hon hela tiden förklarade vad hon gjorde, hur Guffi reagerade och varför. Jag fick det också bekräftat idag när jag red att han kändes mycket bättre, men det kommer i ett annat inlägg.

Idag blev det bara massa mysig omvårdnad för Guffi. Eller mysig och mysig, han ser rätt sur ut när man försöker tvätta pannluggen eller ansiktet och vattenslangen blev ju livsfarlig när jag redan duschat halva hästen. Men ren och fin blev han iallafall! Eftersom jag var själv höll vi till uppe i rundcorallen så han kunde vara lös. Det är svårt att tvätta svansen och hålla i hästen samtidigt. Under ett obevakat ögonblick hann han rulla sig efter duschat dessutom. Vi gick bara ner till stallet när jag skulle skölja av honom och det gick som sagt bra den första halvan av hästen. En liten lunchpaus hade vi sen, jag satt i gräset och åt mina mackor och Guffi mumsade Hestamix och gräs i rundcorallen. Den är inte så välanvänd och därför innehåller den rätt mycket ogräs. Vi delade också på en festis.

 

Sen smörjde jag in man och svans innan hovslagaren kom och slog på en nya sko där han tappat igår och tog även den andra framhoven. Eftersom hon hade slut på skor i rätt storlek till bakhovarna så kommer hon tillbaka på tisdag och tar dom då. Egentligen behövs det inte riktigt än, men eftersom en sko redan gått av kan även de andra göra det om vi har otur, fast det verkar ju lite otroligt men lika bra att byta. Han har haft samma skor sen i december fast med brodd tidigare och han sliter väldigt snett fram och då är det inte så konstigt att den gick av egentligen, mitt i broddhålet. Här är en bild på de en och en halva skorna. Och ja de ligger så plant det kan bli på en tröskel.

 

...bra...

 

Eller ja, den blev inte alls som jag trodde. Var verkligen helt säker på att Guffi skulle få massage idag, men när vi stod där och väntade 5 minuter efter utsatt tid så kollar jag mina meddelanden från Anki och inser att det är nästa vecka. Virrpanna. Innan detta, redan på väg in från hagen ser jag att Guffis ena framhov ser konstig ut, skon syns inte på ena sidan. När vi kommer in i stallet lyfter jag på hoven och möts av detta...

 

Det har varit en bra dag idag. Jag och Kristina red upp berget och fräste på. Han var stressad i stallet idag med, men lugnade ner sig så fort han kom ut. Jag hoppas det här bara är en period han har, det blir lite jobbigare med en häst som inte gillar att gå in i stallet. Annars får vi väl träna på något sätt att inte bara gå in utan också stå där ett tag.

 

Ridturen gick väldigt bra. Mycket galopp och tölt blev det idag. Han kunde tölta bakom Saga idag, inte helt problemfritt men helt okej ändå. Han försökte inte öka utan vi kunde hålla oss i vårat bästa tempo, det korta. Han försökte heller inte dra sig ner i trav och rusa ikapp utan jobbade på bra i tölten. Några gånger bröt han av till trav, men det var på grund av ork och inte för att han ville springa ikapp. Det kändes bra och galoppen han bjöd på var härlig den med. Lite trav blev det också med inget märkvärdigt, men jag har börjat hitta tillbaka till att kunna rida i den. När vi kom ner för berget tog vi en sväng över åkrarna också och där fick dom galoppera av sig lite. En riktigt svettig Guffi kom tillbaka till stallet och han fick en snabb dusch med vattenslangen och mycket stretching.

 

På söndag är vi några i stallet som ska rida lektion för Evelina. Jag känner henne sen tidigare men har aldrig ridit för henne så det ska bli roligt. På torsdag har jag bokat in massage åt Guffi, tror han kan behöva det. Eftersom han inte gillar nypon och linfröolja tillsammans får han inte så mycket nypon nu och det knakar en hel del i honom.

 

Idag såg Guffi ut att må bra. Pratade med andra i stallet och nojade mig lite, men det trodde att det skulle gå bra eftersom hovbölden var så ytlig osv. Borstade honom en lång stund eftersom han gjort lerochhöbossinpackning sedan igår. Sen gick vi ner till paddocken så jag kunde se hur han rörde på sig. Han fick alltså vara lös. Han hade ett väldigt fint övertramp i skritten, för att vara honom allstå. Han fick trava och det såg bra ut. Tog några galoppfattningar och det såg också bra ut. Fortsatte sedan med att flytta både fram och bakdel och det gick också bra innan vi stretchade lite. Och jag insåg att han varit lite motvillig till det de senaste, men idag var han riktigt duktig och ville gärna böja sig bak för att ta godisarna. Han har liksom knappt försökt det senaste. Sen skulle han följa efter mig, stanna när jag stannar och backa när jag backar. Även det gick bra. Så nu kan jag nog sluta oroa mig allt för mycket och bara hålla koll på hoven.

 

Sen kom det ner några för att sitta upp i paddocken som skulle rida ut och stallägaren berättade om en ny stig/väg för mig. Så jag gick efter dom en bit innan de svängde upp på berget och vi fortsatte efter vägen innan vi svängde neråt istället. Det var en väldigt trevlig stig i kanten på åkrar, genom lite björkskog, över en stenbro över en forsande bäck och mer åker. Helt lagom för en promenad eller kortare ridtur. Så nu har jag äntligen hittat en bra promenadstig! Grusvägar är inte så roliga att gå längs och att klättra hela vägen upp på berget orkar jag inte, så det här var alldeles perfekt. Marielle, Andvari och Preston kom ikapp oss efter en stund och vi gick tillbaka till stallet tillsammans. Preston är en söt lite hund som var väldigt intressant tyckte Guffi. Han ville nosa på allt Preston nosade på, vilket blev en del, och han följde honom med blicken överallt. När vi var på väg ut i hagen gnäggade Spes efter Guffi och en stund senare stod hon nära honom i hagen, så jag tror han hittat en ny bästa vän.

 

Idag stod det först en arbetsintervju på schemat på morgonen, sen åkte jag till mammas jobb och åt lunch innan jag åkt till stallet. Det var skitkallt igår, så jag tog med mig täckbyxorna imorse. Vilken jag ångrade, för idag var det riktigt varmt igen! Så jag fick helt enkelt ha mina vanliga jeans på mig i stallet. Tur man har tvättmaskin i lägenheten.

 

Idag kom hovslagaren som vi bokade om och allt gick bra tills hon skulle ta sista bakhoven. Jag hade en stunt tidigare berättat att han varit lite snubblig med bakbenen, som att han tappar den. Hon tyckte tåna sån lite långa ut och trodde det var därför. Jag har tänkt på det, broddarna eller kanske en sträckning. Hon drog av skon och började verka, sen sa det poff och där hade vi en fin hovböld. En ganska ordentlig en också, inte så djup men väldigt lång. Nu har jag aldrig sett en hovböld tidigare faktiskt, men den sträckte sig nästan över hela sidan av hoven. Ett tag var hon rädd för att vi skulle behöva ringa efter en annan hovslagare eftersom hon inte får ta hand om hovbölder, men hon får öppna dom och eftersom den var så ytlig öppnade hon den och vi sköljde av med vatten, sprayade blåspray och la på något som också ska vara desificerande och skydda mot ny smuts innan hon slog på skon igen.

 

Jäkla häst alltså. Dom ska ju bli blockhalt när dom har en hovböld! Nä, han snubblar bara lite grann i ridningen, har inte sett någon antydan från marken. Men han har som sagt snubblat de senaste 2-3 veckorna någon gång ibland, han som annars är väldigt stadig på benen. Inte konstigt att det känts lite tugnt det senaste, det har gått upp och ner hela tiden. Därför har han fått vila den här veckan. Han har känts ovillig att ta galopp från marken osv. Så jag tror det helt enkelt beror på hovbölden. Känner mig lite hemsk som inte märkt nåt, men han har verkligen inte visat någon symtom på just hovböld så hur skulle jag kunna lista ut det? Den enda nackdelen med islandshästar är just detta, de visar inte att de har ont förän man själv upptäcker det eller de håller på att dö typ. Det är som där jäkla snösulornas fel eftersom snön försvann så tidigt. Då har jag lärt mig till nästa år att vara extra noga med att kolla och klämma på hovarna när snön försvinner och hästen fortfarande har snösulor på sig.

 

Efteråt fick han lite mat, en ordentlig bortning med den nya borsten och håret bara flög av. Sen tog vi en promenad och det var faktiskt skillnad, han var mycket mer framåt. Han försökte vända hemåt lite då och då, men han var lätt övertalad att fortsätta en bit till, vilket han inte varit den senaste tiden.

 

Förkylningen var bara lite värre idag med jag åkte ut och tränade uppsittning och att svänga ändå. Det blev bettlöst idag och det är något vi verkligen behöver träna på, speciellt svänga. Jag är så van att rida med bett och det är väldigt annorlunda, iallafall för mig och det blir ofta missförstånd. Men det är väldigt bra träning, att rida mer med hela kroppen och det behöver jag, jag behöver få lite kontroll på den här ostyriga kroppen. Uppsittningen gick mycket bra iallafall, det känns väldigt bra just nu med den.

 

Det gick rätt bra i början, han lyssnade bra och svängde med små hjälper. I vänster varv ställde han sig faktiskt lite inåt, fast han flög också i luften när något brakade till bakom honom och sen försökte han svänga åt höger på volten. Då fick jag koncentrera mig på min kropp och vi fick till det. Övergick till trav och han kändes lite spänd och ville inte sänka sig trots långa tyglar. Så vi tog bara några varv och försökte hålla oss på spåret utan att gena. Tillslut längde han sig lite och kändes mer avslappnad och då tog vi galopp. Och det är mycket enklare att rida i galoppen än traven. Jag tror det beror på att när jag använder skänklarna för att flytta honom i traven så tror han att det är en galoppskänkel och istället använder jag inte mina ben. Det blir ju helt fel. Galoppen gick iallafall mycket bättre och han bjöd på en fin galopp. Sen red vi ut på vägen och töltade bortåt. Gick rätt bra faktiskt tills vi kom till korsningen där vi brukar gå höger runt "kvarteret" men jag tyckte vi skulle gå rakt fram. Så där hade vi en lång diskussion, Guffi ville vända och svänga vänster var helt omöjligt, så vi gick mest runt på en liten volt där. Fick ta några djupa andestag och tillslut kom vi framåt utan vändningsförsök och då vände vi. Då bjöd han på en riktigt bra tölt men ordentligt påskjut. Kände att ryggen var på väg upp men han hade lite för bråttom så den kom inte upp så mycket som den kan. Avslutade med en busgalopp.

 

Det gick alltså både bra och mycket dåligt idag, men så kan det vara. Hade en liten pratstund med Marielle och klappade på hennes hund medans Guffi stod och sov. Han såg lite tjurig ut när han inte fick mat på en gång. Nu hoppas jag inte förkylningen blir ännu värre tills imorgon för då ska jag fotografera och filma dom som rider kurs för Hjalti. Synd man inte är rik så man kunde vara med, men jag kanske lär mig något genom att lyssna ändå.

 

Tog förresten en uppställningsbild på Guffi idag, han stod liksom rätt så bra av sig själv så jag tänkte det var bra att passa på. Han ser inte så himla tjock ut ändå, tror han gått ner sen det tog slut på fri tillgång, men några kilo till kan han behöva gå ner. Vet inte hur mycket pälsen gör heller, vi får se när han bytt till sommarpäls. Han står i lite nerförsbacke.