Guffi har fått vila hela veckan eftersom jag börjat på mitt nya jobb. Det är himla roligt med alla gulliga barn, men vad trött man blir. Jag är verkligen inte van att kliva upp 5 - halv 6 så jag är helt färdig på eftermiddagen och orkar knappt hålla mig uppe. Men jag vänjer mig nog snart.

 

Idag red jag den första riktigt ordentliga ridturen sedan jag stukade foten. Alla gångarter och mycket fart. Så härligt att kunna rida "på riktigt" igen. Foten är inte helt bra men den går att använda ganska normalt iallafall. Jag och Anki red ut efter vägen fram och tillbaka och allt flöt på riktigt bra. Mycket tölt blev det, men det kändes att Guffi har vilat mycket på sistone. Han orkade inte riktigt med den långa galoppbacken och att forma sig i tölten var alldeles för jobbigt, så vi körde ganska kravlöst så länge det var rätt gångart. Det var bra träning för konditionen som jag tror är det mesta han tappat. Det är inte mycket men det märkes iallafall. Den är nog snart tillbaka igen, bara jag orkar med mitt nya jobb och hålla igång oss båda. Men det blir nog en ganska lugn höst för oss, vi tar det som det kommer. Vi gör det vi orkar och tycker är roligt.

 

Funderade på om man behövde ta med sig regnbyxor idag, men bestämde mig för att det behövdes inte. På vägen till stallet började det regna och blev bara värre och värre. Vi väntade ut regnet inne i stallet och när det såg ut att börja avta gick vi ner för att hämta hästarna. Det regnade fortfarande men inte så farligt. Jag tog Hugur som stod vid grinden, mamma och Linda hämtade Guffi och Odinn. Jag tänkte att det var bäst att stanna kvar om tjurPuffe var i farten igen. Då tilltog regnet med en jävla kraft och innan vi var tillbaka i stallet var mina skor fyllda med vatten, det rann vatten längs benen och ryggen och hästarna vände till och med rumpan mot regnet när det var som värst. Kändes jättemysigt att rida efter den duschen. Tur nog fick jag låna skor av Linda och strumpor av Anki så jag iallafall var torr om fötterna. En fleecetröja hittade vi i stallet som jag klämde in under den redan genomblöta jackan och så glömde jag nästan bort att även mina trosor var blöta.

 

Dom andra red ut men jag och mamma höll oss i paddocken. Gick rätt bra, är över en månad sedan vi gjorde något mer seriöst. Det gick riktigt bra med foten faktiskt, gjorde inte alls ont förän på slutet men inte alls så mycket som den gjort tidigare. Vill att den ska bli bra nu! Började på volt med att böja honom runt skänkeln och hålla oss på en jämnstor volt. För det mesta ingenting i handen och volten höll vi för det mesta. Skulle övergå till tölt på volt men helt plötsligt så bara krullar han ihop sig? Vad hände där liksom? Så brukar han inte göra och detta trots att jag knappt tog i honom. Så vi körde på fyrkanten istället och då gick det lite bättre. Ännu bättre när jag höjde händerna, då krullade han inte ihop sig. Inte så jäkla snyggt men så får det vara ibland. Klämde dessutom in ett varv i trav! Det gick utan att det gjorde ont, rida lätt var inga problem. Sen avslutade vi med att rida efter vägen och där bjöd han på en mycket bättre bärig tölt och provade en kort galopp som även det gick bra. Det kommer bli svårt att inte överanstränga foten nu när det faktiskt inte gjorde ont att rida. Tur jag börjar jobba på måndag så jag inte har så mycket tid och ork!

 

Eller inte.

 

Men vi börjar med en glad nyhet. Morgonstjarnas föl har äntligen kommit! En söt liten kille efter Thor från Järsta. Kan man bli annat än söt då?

 

Jag har visst haft för mycket för mig för att hinna skriva här. Förra helgen kom Frida och Helen upp från Västerås, mina stallägare där nere. Det var så roligt att äntligen få träffa dom igen, och jag tror Guffi kände igen dom. Tror han kom ihåg vem man fick mycket gott av. På fredag kväll hade jag lånat lite hästar så vi red ut alla fyra tillsammans. Tråkigt nog kom det världens åskoväder så vi skrittade bara bort på vägen och hem igen i ca 30 minuter. Sen blev det kolsvart, spöregnade, blixtrade och åskade som jag vet inte vad. Min fot var inte heller så glad. På lördagen var vi ute på sightseeing här omkring, åt god lunch på Piren på Alnö och strosade omkring. På söndag åkte de hem och jag tog flyget ner till Karlshamn och har varit där tills i fredags. Det var utbildning för skolfotografjobbet hela veckan men roliga människor. Åkte Värmlandsbilen och skrattade så vi grät runt det runda bordet.

 

Igår var jag och mamma ute och red. Min fot är inte helt hundra än men jag kunde inte låta bli att rida. Och det gick rätt bra. Trava går inte, men tölt var nästan bättre än skritt så vi får väl träna mycket tölt den närmaste tiden då. En härlig tur tills vi nästan var tillbaka. Plastpåsemannen hade byggt ny hage åt grabbarna och byggt in stigen. Han hade gjort en ny, men den hittade vi inte så vi tog en egen. Vilket inte var en bra stig, det var inte någon stig faktiskt. Min fot blev arg och Guffi tyckte vi var besvärliga så han försökte bita mig i axeln när vi kom ut ur skogen. Men resten gick iallafall bra.

 

Ja, det går inte så bra med min fot. Svullnaden har lagt sig, men den är rätt blå och gul och gör ont. I söndags tyckte jag den kändes okej så efter att jag bossat runt på mamma som red Hugur i paddocken longerade jag Guffi. Det gick bra, han hade redan från början en hov övertramp, mycket för att vara han! Trava lite och träna på att han ska vända när jag säger "vänd." Fungerar nästan ibland. Men så i måndags fick jag ont i foten, så antingen överansträngde jag den eller så började det bara göra ont för att svullnaden la sig. Igår var jag på vårdcentralen och blev skickat på röntgen på sjukhuset, för säkerthetsskull. Tur nog var det inget så jag får helt enkelt ta det lugnt och låta den läka. Mamma ska rida Hugur imorgon igen och då tänkte jag prova sitta upp på han och se om jag kan ha foten i stigbygeln. Om det går bra så kan jag iallafall skritta. Jag vill rida! Guffi tycker nog bara det är skönt med all vila. Det är nu jag verkligen saknar att kunna rida barbacka eller att ha en inkörd häst.

 

Samtidigt känns mina fotproblem så fjuttiga jämfört med vad som händer i Västmanland. Jag är skönt att jag inte bor kvar där just nu, men samtidigt känner jag många där nere och hälften av alla uppdateringa på Facebook handlar om branden. Mina stallägaren där nere har kanske förlorad sin sommarstuga som ligger mitt i branden ungefär, men de vet inte säkert eftersom de inte får någon information eller kan åka och kolla. Hemskt är det för alla drabbade och jag hoppas de får stopp på branden snabbt.

 

På fredag kommer faktiskt mina gamla stallägare där nerifrån upp hit och hälsar på. Ska bli så roligt att träffa dom igen, de känner att det inte är någon idé att sitta hemma och vänta på svar när vi hade planerat att de skulle komma upp den här helgen. Om jag nu kan ha foten i stigbygeln så hoppas vi på att vi iallafall kan ta en skrittur tillsammans om det finns några hästar att låna.