En annan sak som har hänt, som jag känner behöver ett eget inlägg, är att min älskade lilla katt Müsli blev påkörd för några veckor sedan och vi beslutade att ta bort henne efter två dagar. Hon var ute på dagen och brukar komma hem när vi kommer hem, men hon kom inte. Klockan hann bli 10 på kvällen innan mamma hörde henne och när hon öppnade dörren haltade Müsli och skrek högt av smärta. Vi åkte in till veterinären och där konstaterade dom att hon antagligen blivit påkörd, efter röntgen såg det att hon hade flera frakturer i bäckenet, men allt låg som det skulle. Alltså såg det ljust ut, vi fick åka hem med henne med smärtstillande och hoppades på att det skulle läka av sig själv.

 

Efter två dagar hade hon fortfarande inte gjort några behov och den ena tassen var kall. Mamma åkte till veterinären med henne och sen gick det utför. De trodde med största sannolikhet att benet skulle behöva amputeras och då är det väldigt svårt för bäckenet att läka bra. Så vi beslutade att hon skulle få somna in, slippa lida längre, bara för våran skull. Hon skulle inte ha fått ett värdigt kattliv. Min älskade Müsli.

 

Nu är hon tillsammans med Blixten och Åskar. Jag tror att hon och Åskar har hur roligt som helst uppe på vinden, där de båda älskade att vara. Livet känns lite tommare utan henne, hennes huvudbumpar och höga kurrande och ibland tror jag att hon är där men när jag tittar är hon borta.

 

Idag skulle Müsli åka till veterinären för att bli ID-märkt. Hon har blivit väldigt intresserad av att gå ut och då vill vi ha henne märkt om hon skulle rymma. Så jag åkte och hämtade henne hos mamma, stuvade ner henne i buren med mycket motstånd och sen satt hon och skrek i bilen hela vägen. Hon trodde nog hon var tvungen att åka hem till oss igen, men det slapp hon ju. Den stackars veterinären hade snubblat över en grushög och slagit sig, så hon hade skrubbsår i ansiktet och haltade. Vi har alltid använt den här veterinären och hon säger alltid, till mig iallafall "Visst är det ni som hade den där kaninen?". Haha, ja, det är vi. När jag var liten hade vi en kanin, han var helgrå med grå klor och mamma vågade inte klippa hans klor efter som pulpan var grå den också och det blir blod överallt om man klipper fel. Så vi åkte stup i kvarten till den här veterinären för att klippa klorna på Harry. Hon har även vaccinerat Guffi några gånger.

 

Men åter till Müsli. Hon var nervös som vanligt men det hela gick bra. Stackars katten var alldeles groggy efteråt och visste inte riktigt var hon skulle ta vägen. Så jag har spenderat eftermiddagen hemma hos mamma men att försöka hålla katten på en handduk om det skulle hända en olycka, men hon skulle helst ligga överallt där det inte var handduk eller gå efter mig. Blixten tyckte hon betedde sig väldigt underligt.

 

Under tiden dom märkte henne åkte jag på biblioteket och hittade Jóhann Fridgeirssons bok, så nu ska här läsas! När vi bodde i Arboga höll han en del kurser i stallet och jag har varit på en teorilektion med honom men var aldrig med på någon kurs. Men jag gillade det har sa på teorilektionen och när jag tittat på. Lånade också en bok om hästmassage där det även fanns många stretchövningar i, vilket min stela häst behöver mer av.

 

I helgen har mamma varit med till Guffi. Igår eftermiddag var vi bara ut för att mata honom med Proviva och borsta lite. Tog med pälsglansen som hamnade hemma hos mamma i flytten så nu är svansen ren och fin igen. Sen åkte vi hem till henne så jag fick mysa med Müsli. Sambon var ute på egna äventyr så jag sov över där, hade sällskap av Müsli hela natten. Hon som aldrig brukade ligga i sängen en hel natt. Jag fick inte gå på toa själv, så satt hon utanför och skrek. Påminner om en viss svart panter...

 

Idag åkte vi ut och tömkörde Guffi en sväng efter vägen. Hade tänkt göra det imorgon men mamma är bra draghjälp till Guffi när han vill vända så tog det idag så slipper vi bråka allt för mycket när han blir osäker. Vi sprang/travade en liten bit på hem vägem och han skötte sig riktigt bra, men jag tyckte det var jobbigt. Sen hade han bråttom hem, men lyssnade ändå bra. Inga krav idag utan bara att vi skulle gå fram och tycka det var roligt. Han spanade in omgivningarna ordentligt under tiden. När vi kom tillbaka slafsade han i sig Proviva och hestamix och skvätte ner halva stallet. Mamma fick också en puss men hon slapp iallafall bli blå. Han var bättre i magen idag, antingen har hans mage börjat vänja sig vid hösilaget eller så hjälper Provivan. Han får äta upp hela förpackningen så får vi se sen.

Ja, det känns väldigt tomt och tyst här hemma just nu. Hon har alltid haft problem med att kissa på fel ställen, helst i väskor eller våran säng. Nu är hon snart 4 år och är ingen kattunge längre, så något är ju inte som det ska. I somras kissade hon på fel ställe med 2 veckors mellanrum och vi bestämde oss för att det inte fungerade längre. Sedan vi flyttade upp hit har hon kissat två gånger och det var hennes sista chans. Vi kom överens med mamma att hon kunde få flytta dit och se om hon låter bli. Hon är en väldigt feg katt, och hos mamma är det mycket lugnare. Dessutom har hon sällskap av Blixten, en klok och lugn katt som säkert kan lära henne ett och annat.

 

Men det är väldigt tråkigt hemma själv utan henne. Jag har faktiskt alltid haft katt, jag tror jag har varit utan katt i ett år totalt under hela mitt liv. Inte konstigt att jag ser katter i ögonvrån fast det inte finns någon och saknar sällskapet. Det är ingen här som pratar med mig, följer efter mig, vill gosa och leka med mig. Men jag hoppas hon har det bra hos mamma och Blixten, hon verkade väldigt glad över att få komma dit igår när jag åkte dit med henne.

 

Just nu förstår jag verkligen hur Guffi har det. Jag har fått tusen knott/myggbett över hela kroppen som vägrar sluta klia! Jag hoppas iallafall det är det, och inte sandloppar som jag får ibland. Jag håller på att bli tokig!

 

Blev väckt i morse med dunder och brak, ett riktigt åskoväder drog förbi och jag som hatar åska! Dessutom kändes det som att något var fel, var var Müsli? Hon hade inte väckt mig en enda gång under natten. Så sambon börjar leta för jag vågar inte kliva ur sängen så länge det åskar. Då inser han att jag igår kväll lyckats stänga ute Müsli på balkongen! Stackars lilla katt! Där har hon suttit hela natten, i spöregn och åskväder, själv ute på balkongen. Snacka om att jag kände mig rätt hemsk, så jag matade henne med godis, blötmat och skinka, sen var jag förlåten. Stackars katt.

 

Hästarna mår iallafall bra och hade hållt sig i hagen i natt. Ringde till Helens föräldrar och de hade kommit hem så det slipper jag oroa mig för. Ska nog åka ut sen ikväll, måste mäta det nya eksemtäcket som inte passade alls på Guffi. Ska försöka sälja det. Skulle ju sätta på ett rent täcke igår så tog det oanvända inköpt förra året, men det var så kort på sidorna och smalt i halsen så Guffi såg ut som en stoppad korv. Han fick istället låna Serstöks som hon inte använder istället. Förhoppningsvis kommer mitt nyinköpte täcke med posten imorgon, sen får jag börja leta ännu ett till för jag vill ha 3 stycken.

 

Nu är vi hemma efter ledigheten. Har varit skönt med mat, godis, sol och roligheter. Vi var på Boda Borg igår med sambons familj som födelsedagspresent till hans lillebror. Det är riktigt mycket snö kvar hos mamma, det var skönt att komma tillbaka hit där den verkligen smällt under tiden.

 

Müsli fick prova att vara ute i koppel, men hon är rätt mesig och ville bara gå in. Först fick hon dessutom panik inne när hon satt fast men mig efter och hon trasslade in sig i allt.

 

Müsli älskar verkligen sitt kattgodis. Mjölklinser med kattmynta och en annan sort som är bra mot hårbollar. Man kan skaka på förpackningarna så kommer hon springandes och vill ha. Får inte inte tillräckligt skriker hon på en eller kurrar jättehögt!

Nu har hon dock upptäckt att förpackningen till mina värktabletter låter likadant. Så på morgonen när jag ligger i sängen och ska ta en tablett kommer hon och tror att hon ska få godis. Hon försöker slicka på värktabletterna, men hon har inte insett att det inte är godis än.

Idag blev det en lång hästig dag. Vi åkte ut på förmiddagen, solen sken och det var några minusgrader. Hästarna hade precis ätit upp sitt morgonhö och Guffi var lugn. Så vi bestämde oss för att försöka rida och jag invigde det nya schabraket som passade perfekt till den lila rumpvärmaren och Guffi.

Allt gick helt utmärkt. Han var lite tittig när vi gick runt innan jag hoppade upp. Fridas pappa och bror körde fyrhjuling och sågade ner träd ute vid stora vägen så det var nog det han reagerade på, men ingen stress iallafall. Han stod stilla och reagerade inget när jag satte upp. Duktig kille!

På planen vi brukar rida var det ganska halt eller väldigt hårt och knaggligt, så Guffi kändes väldigt spänd. Därför red vi ganska omgående ut på åkern och in i skogen. Serstök var en riktig ångvält och riktigt glad. Så fort vi kom ut på åkern kände jag hur Guffi slappnade av och tuffade på glatt framåt. Det blev mycket skritt och lite pulsande i den lilla snön som finns kvar. Den sista kroken i skogen tog vi två varv så de fick klättra lite extra. Ute på åkern blev det trav utan krav och det var roligt sa Guffi som gärna sprang i ett högt tempo. Tillbaka vid stallet fick de vänja sig vid fyrhjulingen, inte var den farlig heller sa Guffi. Jag är nöjd med dagens ridtur och Guffi. Han är lugn och ridbar på ett trevligt sätt knappt en vecka efter nyår!

Sedan blev det en snabb lunch innan det bar av till Börjes i Bro. Jag fick köra Helens lila bil. De shoppade en del men för mig blev det bara en hink med Kiselgur och kattgodis till Müsli. Köpte ett som ska vara bra mot hårbollar, dom kommer inte ofta men man slipper ju helst att kliva i dom när det händer.

Kom precis hem med Müsli från en liten tur till veterinären. Det var dags att ta bort stygnen efter steriliseringen. Sambon tog ner buren igår kväll och hon kröp faktiskt in i den själv, fast lite tidigare under dagen och redan då kunde jag ju inte stänga in henne. När vi väl skulle åka låg hon och sov så jag fick hämta henne och locka in henne med godis. Inga problem! Godis och skinka kan man övertala den där katten till att göra det mesta med. På väg ner i hissen började hon skrika åt mannen i hissen vars telefon började ringa väldigt högt.

 

Hon veterinären ville hon inte komma ut ur buren så vi fick dra ut henne. Veterinären tyckte hon var väldigt fint och snäll. Först skulle jag hålla henne upprätt så hon kunde ta bort stygnen på magen, men jag sa att jag kudne lägga henne på rygg iställe. "Jaså, hon är som en iller." tyckte veternären då. Haha, ja eller bara van vid att jag håller henne så, annars vill hon inte sitta i knä. Det hela gick väldigt smidigt och såret såg fint ut så nu blir det inga fler turer dit hoppas jag.

 

Och om någon missat så är Müsli en katt, alltså ingen riktigt iller.

 

Idag var det dags för lilla Müsli att åka till veterinären och bli steriliserad. Hemma fick vi bråtta ner henne i buren, blev svettig har det hela innan vi fick ner henne. När hon sedan skulle ut ur buren hos veterinären vägrade hon igen, så vi fick vända buren upp och ner och hälla ut henne. Rädd som hon var försökte hon krypa in i buren igen. Lilla pluttisen. Det ska bli skönt att slippa henne skrikande iallafalll.

 

Jag tog en tidig sväng på stan och letade gummistövlar och låna lite böcker på biblioteket. Det blev ett par lila, såklart, från Granngården. Så nu är den födelsedagspresenten från sambon klar. Råkade köpa ett par tunna fleecevantar också...men de gamla är det faktiskt hål i så det behövdes!

 

Just nu känns det väldigt tomt och ensamt här hemma utan katten. Jag har haft katt hela livet, förutom kanske ett 1år totalt. Är jag hos någon som inte har nåot katt kan jag ändå inbilla mig att jag ser en skugg av en katt gå förbi i ögonvrån. Lite knäpp kanske jag är, men så bir det när man är van vid katter. Om några timmar får jag iallafall åka och hämta henne, då ska vi åka buss...Hoppas hon fortfarande är lite groggy då, annars kan det blir jobbigt.

 

 

Veckan har än så länge mest bestått av jobb och dagens lilla tur till stallet. Müsli löper och skriker hela nätterna, så även efter många timmar i sängen är man trött. Igår hade vi även besök av elekriker som dragit om lite sladdar och uttag. Stökade ner gjorde dom så sambon fick städa. Man förstår att de inte kan dammsuga, men att lämna små sladdstumpar överallt och inte sätta tillbaka trälist/kanten i köket efter att ha fixar bakom den kan man få klaga lite på. Müsli låg tydligen under täcket och gömde sig hela dagen, rädd för folk som hon är. Imorse ringde jag veterinären, så nästa vecka blir det ett besök där. Frågan är hur fegisen ska klara av det... Jag hoppas det blir lugnare i helgen och man kan få sova ostört och slipper allt jävla regn. Men just regnet verkar omöjligt. Snart har jag nya gummistövlar iallafall, födelsedagspresent från sambon.

Just nu är sambon borta så Müsli är ensam hemma hela dagarna, i nästan 12 timmar och snacka om sur katt när jag kommer hem! Hon skriker och skriker på mig som om jag varit bort i flera år och att hon inte fått någon mat, men det har hon. Hon har visst vant sig vid att jag är hemma väldigt mycket, så nu när jag jobbar blir hon sur på mig för att jag inte hemma med henne. Jag vet inte, men jag tror Lindas hund lärde henne lite att vara hund innan hon flyttade hem till oss.

 

Igår höll jag på och packa inför resan hemåt Sundsvall. Jag åker tåg, eftersom sambon inte längre vill följa med. Hade tagit hem ridkläder, hjälmen och skyddsvästen eftersom vi ska på turridning imorgon. Hade allt det i en väska förutom västen som skulle ligga i botten på resväskan. Jag pakade inte så mycket eftersom tåget går på eftermiddagen idag, vilket var tur. När vi skulle lägga oss upptäcker vi att katten kissat i sängen, sedan inser jag att hon har satt sig i min väska, kissat på västen och det har gått rakt igenom till sängen! Snacka om att jag blev förbannad på kattskrället! Så det var bara att skrubba allt i badkaret och boka en tvätttid till idag.

 

Västen har klarat sig, den är blöt men går nog att använda när den torkat. Resväskan är förstörd och är bara att slänga. I badrummet kommer man knappt in för skumgummimadrassen hänger där på tork. Jävla katt! Hon vet iallafall att hon gjort fel, för dum är hon egentligen inte.

 

Ute spöregnar det, jag hoppas inte mer av den där järnvägsbron har rasat, för då kommer jag nog inte så långt...