Ja den där semestern gick så klart alldeles för fort. Den sista veckan har det blivit mycket häst. Förra veckan var en gammal ridkompis med Maria till stallet. Vi rid tillsammans när vi var mellan 12-16 tror jag och henne föräldrar bor granne med Maria. Hon red Tibra och Maria gick upp på berget. Hanna fick även prova Guffi i paddocken sedan när vi kom tillbaka och han uppförde sig ypperligt. Tror hon gillade honom, men vi brukade gilla samma hästar.

 

Vi har myst, smörjt, sprungit runt i paddocken osv. Testade även att vara i rundkorallen utan bootsen bak. Inga problem faktiskt, så när man är riktigt lat kan man vara där. Igår var det tävling så jag var där och fotade. Det var väldigt mycket lättare med min nya kamera som faktiskt hänger med i det höga tempot.

 

Idag hade jag en riktigt heldag istället. Var ute till 8 och tog in Guffi då hovslagaren skulle kolla och kolla bakhovarna. Och vet ni vem som kommer emot mig i hagen och går hela vägen fram till mig? Jo Puffe! Hovarna hade gått sönder lite och behövde filas lite på, men annars såg allt bra ut. Skodde om honom fram också. Sen hade vi en lite vilopaus ute men gräsätning och insmörjning innan Maria kom så vi kunde rida ut. Båda hästarna var lite motvilliga att gå iväg idag, men Guffi tog modet till sig och gick första nästan hela tiden tills vi vände hemåt igen. När vi kom upp på berget ville han gärna galoppera, så det fick han göra och vilken galopp han bjöd på! Han brukar sakta driv framåt när man är ute och han inte har någon framåt, men idag hade han det. Bärig, stor galopp i ett lugnt tempo. Åh så härligt det var!

 

Efter ridturen blev det sov- och fikapaus innan veterinären kom och kollade Guffis tänder. Det var alldeles för länge sedan det gjorde så det var på tiden. Nerdrogad stod han ganska snällt, förutom när han la all tyngd bakåt och drog med sig alla grejer. Han hade några få hakar men inget stort, men däremot foderinpackningar som orsakat lite inflammation. Han har tydligen lika mycket plats mellan sina tänder som matte har, så jag vet hur det känns. Hon tyckte att jag skulle kolla tänderna med 4-6 månaders mellanrum, så nu får jag väl sköta mig helt enkelt. Hon var väldigt noggrann och det tog över en timme innan hon var klar, men då är det ordentligt gjort. Guffi fick vakta medans jag åkte hem vid 15 för då var jag utsvulten, men jag hann inte få klar maten innan han vaknat till i stallet så jag fick åka ut igen efter en timme. Då var han pigg och gnäggade när jag rusade in i stallet. Himlen hade öppnat sig och släppte ner de största vattendropparna jag varit med om. Och glad blev han när han fick komma ut igen till sina vänner och min mage gjorde ett glädjeskutt när jag äntligen fick äta min middag med balkongodlad gurka och tomat till. Mums!

 

Förra veckan hade Guffi tappat en sko igen. Upptäckte precis innan vi skulle ha den sista lektioner för Evelina i sommar. Tur nog fick jag låna Saga av Peter så jag fick rida ändå, och rida fick jag allt göra. Det är en riktig bestämd räsertant det där, men roligt var det och nyttigt att rida andra hästar ibland. I dag kom äntligen hovslagare och jag fattade äntligen en beslut. Har velat fram och tillbaka hur jag ska göra, men nu är Guffi barfota bak. Hovarna växer väldigt dåligt så vi vill få igång det igen och låta han vara barfota iallafall en skoperiod. Hade tänkt göra det i vintras men det var så isigt då att jag inte vågade. Men nu är de av och jag hoppas att det ska gå bra och vi kan röra på oss en del iallafall. Går det inte alls har Maria boots jag kan låna. Efteråt var vi nere i paddocken en stund och det gick bra, sen tog vi sällskap med Maria och Tibra ut  på vägen som inte var helt bekvämt men mer ovant och kanske lite ömt. Upp i skogen och hela vägen upp på berget, där var det inga problem, och även travvägen gick bra fast det är lite stenar där. Så tar vi den turen lugnt hoppas jag han vänjer sig, men vi får helt enkelt se hur det går. Sommaren är ändå en tid då vi brukar ta det ganska lugnt, så det känns rätt att göra det nu.

 

Här har vi några bilder jag tog snabbt på hovarna med mobilen, i en och annan konstig vinkel men Guffi var lite otålig och ville inte riktigt stå stilla. Är alltid roligt att kunna gå tillbaka sen och se vad som har hänt sedan sist.

 

I min otur med alla sjukdommar hade jag lite tur den här veckan. Det var riktigt ruskigt väder i torsdags så lektionerna med Evelina flyttades till lördag, alltså igår. Perfekt för mig så jag hann bli lite friskare. Hade en ordentlig febertopp i torsdag så jag är glad att det blev som det blev så jag kunde rida.

 

Guffi var stel. Inte så konstigt som han vilat. Som vi vilat. Kände inte att jag fick någon respons på min skänklar, kan varit jag som var trög och svag, eller så var det han som ignorerade mitt lama försök. I skritt gick det bra, men hände inte så mycket i trav. Vi red på volt och en åtta och tillslut fick jag igenom varvbytena på åttan och kände mig nöjd med det. Sen att det blev en jäkla bananåtta resten av volterna kan vi ju bara glömma. Evelina pratade om att man kanske inte kan förvänta sig att hästen ska göra hela övningen korrekt när de har stått ett tag, och det är ju himla självklart. Efter det tror jag mina krav sänktes lite och vi kunde slappna av och bara rida, utifrån dagens förutsättningar. Med en flåsande snorig matte och stel häst.

 

Vi köra även en del tölt, igångsättningar och nedtagningar på riktigt. Vi skulle inte bara rida tölt utan vi skulle förbereda så vi hade de bästa förutsättningarna när vi väl tog upp dom i tölt och verkligen rida ner i skritt. Man är rätt slarvig där, men det gick väldigt bra. Speciellt i vänster varv. I höger blev han nästan för avslappnad och sökta sig neråt så det blev trav några gånger. I vänster bara flöt det på, mjuka förberedelse, lätt upp i tölt och mjuka nedtagningar utan trav eller ramlade ner i skritt. Sen travade vi av och då kändes traven mycket bättre, vi hade nog båda kommit igång lite mer då.

 

Nu har jag snart varit hemma i en vecka efter min alperna semester men jag har som vanligt inte hunnit skriva något. I början på vecka tog vi det lugnt, när jag kom hem i söndags var jag och mamma ut till Guffi. Vi pysslade på i paddocken medans mamma fika med de andra i stallet. I tisdag var vi ute på promenad i mörkret med Maria och Tibra, vi gick nog 5-6 kilometer den kvällen men både hästarna var väldigt positiva och Guffi gick lång låg bakom mig, även på vägen bort.

 

I torsdags var det lektion för Evelina igen och jag hade inte ridit sedan förra lektioner, alltså på två veckor. Han blev skodd på förmiddagen och hovslagaren hade släppt ut honom med grimman på eftersom jag var tvungen att åka på jobbet. När Peter kom hem hade han fått in nosdelen i munnen och nästan tuggat sönder den. Tur nog verkar han inte fått några men av det, förväntade mig att han skulle vara stel eller vara stirrig men det var han inte. Trodde inte alls det skulle gå bra pga detta och för att jag inte ridit på ett tag. Trodde han skulle vara spänd och det var han i början, för att jag var det så klart. Skänkeln för att böja tog han som gasa osv. Men helt plötsligt så flöt det bara på. Vi fick börja på en stor volt, böja runt skänkel och de där vi brukar göra. Sen övergick vi i att rida en stor åtta över hela planen. Vi började på vänster volt vänster ställda och när vi gick över till höger volt skulle vi fortsätta ha dom vänster ställda. Och samma sak i andra varvet. Förvånade nog kändes det lättare att rida honom utåtställd, men han kändes väldigt jämn i båda varven. Vi varvade även med "rätt" ställning på rätt volt. Vi övergick sedan i tölt. Gick lite knackigt, jag fegade ut och tog trav i stället och det var ju enkelt, fina växlingar mellan volterna fick vi till. Bestämde mig för att prova i tölt igen och fick mer hjälp av Evelina och helt plötsligt sa det klick och vi flöt fram i tölt. Inte riktigt efter åttan utan svängarna tappade vi då, men vad roligt det var! Han kan ju! Vi kan!

 

Idag ville jag rida ut men ingen med mig, så jag bestämde mig att vi provar själva. Vi måste komma förbi det här någon gång och jag försökt med olika metoder men inte hjälper. Problemet är att han tvärvänder, inte så han skenar hemåt, utan i skritt bara vänder han och smått omöjlig att få tillbaka åt det håll jag vill. Det börjar redan med att han itne vill gå ut ur paddocken, så jag hoppade upp på parkeringen och red ut direkt på vägen. Gick bra några meter sedan började han och då bestämde jag mig för att om han vänder, då backar vi. Och vi backade, vände åt rätt håll, han stannade och vände, vi backade och vände tillbaka rätt. Så där höll vi på de ca 200 meterna fram till vi kunde svänga in i skogen. Men vi kom fram även om det gick baklänges! In i skogen och där blev det lite galopp och han försökte vända några gånger men det gick mer framåt än backåt där. Sen kom vi ut på travvägen och då började vi igen. Där var det svårt att backa, det är ganska brant upptåt, så det tog längre tid för oss att komma vidare. Men när vi gjorde det tog vi galopp. Tills det tog stopp och han vände igen. Tillslut sa jag åt honom att han inte får bestämma när vi ska vända det gör jag, vi skrittade några meter, tog galopp, jag saktade ner och jag vände. Och då var vi uppe på berget. Första gången vi tagit oss hela vägen upp själva faktiskt. Kände mig väldigt nöjd, han var aldrig stressad utan bara riktigt tjurig och envis. Men hans matte kan vara ännu envisare fick han lära sig idag.

 

När jag började rida Guffi för alla år sedan hade vi aldrig några problem med att rida ut själva, utan det har blivit svårare och svårare med åren. Och jag tror det beror på att han inte vågade säga ifrån, uttrycka sina åsikter och bara gjorde då i början. Han var avstängd helt enkelt. Nu har han åsikter om allt, och utnyttjar att jag kanske inte alltid är så bestämd. Som Malin sa på den senaste kursen, jag måste lära mig att sätta gränser. Så, det går ju och vi kan bara jag bestämmer mig. Sen måste våra humör vara mottagliga för att utvidga vår komfortzon, men det är så tydligt med Guffi när det går att sätta mer press på honom. I morgon är det Malinkurs igen, så vi får se imorgon vad vi får göra för spännande den här gången.

 

Veckan började med regn och is och modet sjönk rakt ner i botten. I tisdag var jag och Maria ute på en promenad halvvägs upp för berget, jag flåsande eftersom jag inte riktigt fått tillbaka orken ännu efter min dunderförkylning. I onsdag började det snöa och blev kallare och på torsdag var isen täckt med snö och vintern var tillbaka! Yey! Då var vi uppe i rundcorallen och sprang runt lite. Inget märkvärdigt men det kändes bra.

 

Helgen har det blivit mycket häst. Igår åkte jag ut med Maria och hjälpte henne att börja tömköra Tibra. Det gick sakta framåt, men det var just det som var svårt tyckte Tibra. Att förstå att hon skulle gå framåt. Får hjälpa henne någon fler gång så de kommer igång. Sen hämtade jag Guffi och körde några skänkelvikningar i paddocken innan Maria frågade om jag vill med upp på berget. Vi gick upp genom skogen och jag hade snö överallt kändes det som. När vi kom ut på travvägen tog jag och Guffi galopp uppåt en bit innan vi vände och gick ner. Han ville inte riktigt gå iväg själv så jag nöjde mig med den korta biten, men när jag väl hoppat av och gick neråt skulle han stanna varannan meter och filosofera. Till slut kom jag på att han stannade för att han ville äta snö och var törstig, och filosofera lite däremellan.

 

I fredags började det spöregna här, mamma skulle ha ridit Hugur men hon avböjde med tanke på vädret. Regnet resulterade i halka åter igen. Det är inte blankis och snön regnade inte bort, men vi hade sånt perfekt och fint underlag innan. Tråkigt iallafall. Det blåste dessutom och fortsatte även igår. Förvånande nog var inte Guffi särskilt brydd av det hela. Förutom när vi var inne i stallet och vinden ven utanför. Vi jobbade en stund från marken nere i paddocken. Hästen tappar då inget på en veckas vila, men den här matten som legat i soffan tyckte det hela var lite jobbigt. Men det kändes bra, han ville röra på sig och kändes lugnt.

 

Idag tog jag och Maria en tur med Guffi och Tindra. Maria gick så det blev mycket skritt. Vi tog två korta galopper och lite tölt, men vill bara komma ut utan så höga krav. Guffi kändes väldigt lugn, lugnare än han varit på länge. Avslappnad och tyckte det var roligt att få komma ut i det fina vintervädret. Efteråt masserade jag honom ordentligt i nacken, så ordentligt jag kan iallafall, och sen stretchade vi. Det märks verkligen när vi stretchar att han blivit mycket smidigare. Tidigare knakade det både här och där, men nu inget alls.

 

Det blev riktigt kallt och sen kom det massor med snö och blev rätt varmt. Ja, efter -23 är - 3 väldigt varmt, nästan sommarvärme. Jag har spenderat helgen i stallet och bara tagit mig tid för Guffi. Ingen stress eller andra saker eller måsten jag ska iväg på efteråt. Bara lugnt och Guffi. Det var länge sedan och något vi behövde. Bara vara han och jag. Även om det var andra i stallet under tiden så klart, men vi skulle inte göra något tillsammans med dom.

 

Igår var det -23 ute i stallet och jag hade bestämt att vi skulle jobba lite från marken i paddocken. Påbylsad som jag var svettades jag redan innan och jag tyckte inte alls det var kallt. Det är nog rätt bra att vara torr i ansiktet när det blir så kallt, det finns ingen vätska i huden som kan frysa och göra att man blir kall då. Jag började med att släppa honom lös, eftersom Bella och Isold var på väg ner och skulle rida i paddocken. Han kunde vara lös ganska länge och fick springa på som han vill. Han tog trav lätt och lunkade på i sitt bekvämliga travtempo utan att jag behövde driva något. Han har på sitt "inte jobba i onödan fast jag hoppar till för allt"-sätt en del energi att göra av med. En självtravande Guffi är en pigg Guffi, även om det går i lunktempo. Sen jobbade vi på långa tyglar, flytta lite, skänkelvikning och sånt där. Han kändes bra fast det var en tag sedan nu, han har inte stelnat till utan är kvar på samma ställe. Han kändes lugn och avslappnad, hoppade bara till någon gång men inte mer än vanligt.

 

Idag vräkte verkligen snön ner när jag kom till stallet och det var fortfarande kallt, -19 men blev varmare ju mer det snöade. Och idag blev jag kall och fötterna, men att bära vatten och sopa efter ridningen gjorde att jag fick upp temperaturen igen. Iallafall, så ville jag rida idag om det kändes bra och det gjorde det. Guffi vara inte nippertippertokig, men kanske inte filmjölk heller. Han var lugn men hoppade till då och då för saker som överraskade honom. Anki som gick ut ur stallet, rådjur, bilar och det livsfarliga träskivan dom satt upp på staketet. Varför har jag ingen aning om men den sitter där och den blev bara farliga och farliga ju fler gånger vi red förbi den. Och det där hemska hockeymålet utan för paddocken! Det ska vi inte prata om, det gör inte lättare att gå ut ur paddocken kan jag säga och det är inte lätt annars heller. Men i övrigt kändes det bra, körde lite skänkelvikningar och kollade så han kom ihåg att skänkeln även betyder flytta, inte bara fram, och det satt kvar. Provade lite tölt, men det var ingen töltdag så vi gick över till trav och jag lät honom trava på så länge han höll sig på spåret och böjde sig igen kroppen i hörnen. Jag tänkte att vi skulle gå ut på vägen och prova om tölten gick bättre där och galoppera lite, men herr Guffi ville inte lämna paddocken, så han slapp det roligare och vi avslutade där istället. Täckta i snö men nöjda.

 

Äntligen kom snön och med den kylan! Vi har haft riktigt kallt de senaste dagarna men det går bra så länge man klär på sig ordentligt. I tisdags kväll var jag och Maria ute på en promenad i mörkret med Guffi och Tibra. Guffi var rätt hispig. Jag tror han blivit pigg av kylan och dessutom brukar han tycka det är lite läskigt när det blir så tyst av all snö så han stressar upp sig själv. Rätt dålig kombination så när vi vände hemåt var det inte en avslappnad trevlig promenad direkt. Hade han fått välja hade han sprungit raka vägen hem med matte hängandes efter i grimskaftet. Istället fick han gå bakom mig, och där for han runt från höger till vänster till höger. Men när vi nästan var hemma igen hade han lugnat ner sig så han faktiskt kunde skritta normalt.

 

Eftersom det var trettondagen igår var både jag och mamma lediga och vi tänkte rida ut en sväng. Men Guffi var fortfarande rätt stirrig och oavslappnad. Dessutom gick det äntligen att rida i paddocken, det har varit isbana där i snart en evighet känns det som. Fler i stallet var lediga så vi var 4 i paddocken som trampade runt och försökte få snön att fastna i isen. Guffi vägrade så klart gå in i stallet, man får borsta fort i det varma graderna på -18, men det går. Jag gick mest bara runt med Guffi i paddocken men när han började sucka och frusta lite provade jag att sitta upp. Ehh, ja det är inte lätt med alla kläder på. Fick knappt in foten i stigbygeln, men jag kom upp och Guffi kändes ändå lugn med det. Men vi skrittade bara runt i kanske 10-15 minuter och när han kändes rätt så avslappnad hoppade jag av. Vi tog lite trav från marken i stället, och ja, det var en pigg Puffe som gärna rusade i från sin matte. Men sista försökte slappnade han av, sänkte huvudet, sträckte ut och frustade och då kände jag mig nöjd.

 

Han kändes ändå bättre igår än i tisdags, så förhoppningvis behöver han bara vänja sig vid tystnaden och kanske springa av sig någon dag. En meter snö att galoppera i vore inte dumt, men så mycket snö har vi inte fått riktigt än.

 

Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Äntligen har jag bredband igen så jag kan skriva på datorn och slipper göra det i telefonen. Blir så krångligt när blogg.se-appen inte vill göra stor bokstav vid varje ny mening så jag måste gå tillbaka och ändra hela tiden.

 

Imorgon är det dags för nästa lektion igen och vi har tränat några gånger sedan förra. Det blir lite bättre varje gång tror jag, men det är väldigt upp och ner. Ibland får vi inte alls till det och ibland så bara fungerar det. Har gjort lite från marken och då blir det svåra varvet lätt och det svåra lätt. Men det beror nog på att jag går på sidan och kan stoppa vänster bogen i vänster varv och inte alls har något att bromsa upp vänster bog i höger varv.

 

Guffi och hans damer har flyttat hem till gården och går nu i hagen de ska gå i hela vintern. I söndags flyttade ett nytt sto till stallet och hon går i hagen brevid och bekantar sig lite med de andra. På lördag ska hon släppas in till dom, så Guffi kommer få gå med 4 ston. Så det lider ingen nöd på honom. Det har lugnat ner sig med eksemen nu, men täcket och huvan är fortfarande på. Smörjer bara in skapet med vitlöksolja och i ansiktet där han är torr och har lite gamla sår kvar. Men den mesta pälsen har växt tillbaka där. I manen och svansen är han fin så har inte smörjt den senaste veckan alls. Nu längtar jag efter frost och kalla nätter så han slipper täcket.

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.

 

Igår blåste det halvstorm här och hovslagaren kom och la om skon han böjt till i tisdag. Det hade växt så lite att han tyckte det var onödigt att sko om, så vi väntar några veckor till. Gårdtomten hade iallafall gjort ett bra jobb, bara 3mm sne var skon, så han kan man anställa igen vid behöv.

 

Även om det tog i och blåste som tusan ibland gjorde jag iordning Guffi och gick ner till paddocken. Vi kunde iallafall försöka och se hur långt vi kom med targetträningen. Han hoppade till både för det ena och det andra på vägen ner. I paddocken ville han gärna stå med rumpan mot blåsten. Började från marken, nemas problemas. Han böjer sig till och med och leter efter handen utan att den är där. Sen vågade jag mig upp till att hänga över och det gick också! Så tillslut vågade jag mig upp i sadeln och vad glad och stolt över mig själv jag var. Att jag vågade prova, och att det gick så bra trots hårda vindar och en liten skvätten Guffi. När vi höll på var han faktiskt helt lugn, jag tror han glömde bort allt det andra och letade efter godiset och förhoppningsvis min hand. Jag ville dansa! Tänk vad bra det kommer gå när det inte är storm ute.

 

Han fick springa lite löst och vi tränade lite på vänd på kommando men det gick inte jättebra den här gången, han bytte varv lite när han ville istället. Men man kan inte få allt på samma gång.

 

Det går inte alltid som man tänkt. I måndags var jag ute och jobbade från marken med Guffi. Jag var inte på humör för ridning så jag höll mig på marken. Jag kunde stå på tå, sträcka mig över halsen och Guffi och sträcka ut handen på andra sidan och han sökte sig till den. Han fick trava runt lite också. Tränade på att vända på kommando, åt ena håller går det jättebra men åt andra stirrar han mest bara på mig. Men det ska vi också lära oss snart.

 

Igår hade jag tänkt rida och targetträna från ryggen men när jag kratsar hovarna upptäcker jag att han dragit ur en söm och skon har liksom böjt sig uppåt. Det är väldigt lerigt i hagen så säkert den som sugit tag. Så det blev ingen ridning. Istället hjälpte gårdstomten mig att dra av skon, räta ut den och slå på den igen. Imorgon kommer hovslagaren och skor om, det har bara gått 6 veckor sen senast men lika bra att göra om det. Så om han inte blir alldeles för stressad imorgon så ska vi träna efter det. Annars blir det något från marken. Jag som hade planerat den här veckan med ledighet, men nu blev allt lite förskjutet.

 

Ikväll var vi fem stycken som åkte till Karin Åberg butik i Härnösand. Hon hade rea på det mesta så det var roligt att åka tillsammans några stycken. Jag hade inget inköpslista eller någon tanke på vad jag kunde behöva, men hem kom jag med grejer ändå. Jag kunde inte låta bli att köpa en lila magic brush. Jag har en grön, men om jag tappar bort den kommer ju ingen förstå att det är min. Därför måste jag bara ha en lila, det förstår ju alla. Passade på att köpa MSM när det var rabatt och jag hittade ett par otroligt sköna handskar från 66north. Vet inte riktigt vad det är för material, men typ som i deras tröjor. Fleeceigt på insidan och lite glansigt på utsidan, dessutom är tummen och pekfingret så man kan använda telefonen med handskarna på. Jag har en hel byrålåda med olika handskar så jag kunde inte låta bli. Vissa samlar på grimmor, jag samlar på handskar istället.

 

 

I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.

Det är härligt med långhelg men vad fort det går, hann kanppt blinka så var den över. Och blogga hinner jag ändå inte med. I fredags skulle Jennie följa med och hälsa på Guffi men det blev inte så i sista sekund så jag åkte själv. Vi betade gräs och borstade länge, Guffi lekte bergsget i jakten på gott gräs. Efteråt gick vi ner i paddocken och red från marken i det bettlösa tränset. Gick riktigt svårt men att svänga är svårt. Och då slog det mig, jag vågar inte göra ledande tygeltag när vi ska svänga! Inte konstigt att han inte förstår vad jag vill. Han rusar ju iväg när jag sträcker ut armen så vi måste träna bort rädslan för det. Så vi tränade svängning med ledande tygeltag från marken och det gick bra när han förstod. Armen var inte farlig dessutom. 

 

I lördags åkte jag ut och tänkte bara ta det lugnt och rida. Ingen press och skönt nog var det tomt i stallet. Ridning i paddocken blev det och även lite på vägen. Kändes mycket bättre än i tisdags men jag är inte helt lugn än. Väntar på att han ska rusa iväg och när han hoppade till en gång rusade hjärtat men jag lugnade ner mig fort igen. Vi tränade både trav och tölt men inget avancerat. Kändes så bra att vi tog en sväng på vägen bortåt i tölt och tillbaka i galopptrav. Tror han kände att jag var lite osäker med galoppen eftersom han bröt av till trav flera gånger. Vi får fortsätta med min mentala träning. På lördag är det kurs för Malin igen, hon kan ju få en att göra vad som helst så det ska bli roligt att få peppning av henne.

Kolla så fina röda slingor han har i manen nu!

I måndags eftermiddag var Anna ut och masserade Guffi. Jag jobbade så dom fick vara själva och det lät som att han skötte sig bra. Han gillar Anna och släpper in henne mer och mer varje gång hon kommer så jag kände att jag kunde lite på henne. Hade inte sagt vad jag upplevde för problem utan vill se vad hon hittar först. Hon hade fixat med bäckenet och låsningar i nacken och vänster bog. Tror höger bakben påverkades av bäckenet, jag väntar och ser. Dessutom hade hon håret av halva hästen, skönt när någon annan gör det åt en. Hon använde en svettskrapa och tog i så det blev som massage, så ska jag också göra nu. 

 

När jag kom ut hade hon åkt hem men ville att jag skulle promenera eller låta honom springa i paddocken om han ville. Han sprang på, eller joggade runt av sig själv och jisses vad det dallrade. Filmade en stund så ni kan se, det ser väldigt roligt ut. Skickade filmen till Anna och hon kunde se en liten rörelsestörning i vänster varv så nu ska vänster bakknä smörjas med arnika och jag ska filma han igen om en vecka. Jag ser då ingenting, gör ni? Vi avslutade med en promenad runt kvarteret och jag hoppade och flaxade lite medans vi gick och han vande sig och sluta bry nästan på en gång. 

 

Här kommer filmen, titta vid bogen och virveln bak så ser ni dallret.

 

 

 

Det är roligt att jag fått prova flera nya hästar den här våren, det är så nyttigt och man lär sig så mycket. Igår fick jag låna Spes av Anki, Guffi lilla tjej. Dom är så söta i hagen, ena stunden stor de och myser tätt ihop, kliar lite på varandra, äter ut samma hötuss och sen kommer det lite smågnabb, precis som ett äkta par. Mamma red Hugur under tiden, han har varit halt men vi märkte inte av något igår så vi hoppas han är bra nu. Då kan mamma vara med på nästa Malinkurs 9 maj. Spes är väldigt liten, kändes väldigt ovant först men det är roligt att prova nya hästar. Grisepassig tölt går hon i, men vi jobbade på och ibland blev det rent en stund. Tog trav också, ojoj så små steg hon tar, svårt att rida lätt i den takten. Men på en kortsida var det som att vi hamnade i slowmotion, så hon kan ta ut stegen ibland.

 

Eftersom det var kurs i helgen red vi när de hade lunch, så när jag var klar med Spes fick hon gå ut i hagen direkt och jag tog med mig Guffi ner i paddocken en kort stund. Hopp, flax och viftande. Lite spring och flytta hit och dit. Det är svårt med höger bakben, det är något som inte är bra där. Han reagerade inte alls på sitt konstiga matte som dansade regndans runt honom och när jag snurrade runt när han travade så stannade han faktiskt en gång och kom emot mig. Kändes mycket bra.

I tisdags var jag riktigt ridsugen, vi hade värmt hela dagen och kvällen så man ville verkligen vara ute. Tills jag kom till stallet och insåg att myggorna vaknat, stora jäkla saker var det. Men Guffi verkade inte så irriterad först så jag gjorde iordning honom och gick ner till paddocken. Anki var där samtidigt med Tyr och Marianne tittade på. När jag skulle hoppa upp tvekade jag av någon anledning, en känsla kanske? Hängde bara och sen ner på marken. Gick runt lite till och sen hoppade upp riktigt och det gick bra. Börjar skritta igång och jag vet inte vad jag får för infall men jag sträckor ut höger arm och sen bar det av. Tre fyra varv galopp/sken runt paddocken, jag tappar stigbygeln och jag hinner tänka många gånger att jag håller på att ramla av men det gjorde jag inte. Tur han har lite man nu för tiden att hålla sig i. Anki kastade sig av Tyr och försvann fort som attan ut ur paddocken. Tillslut stannade Guffi och är lugn igen. Jag tror det blev för mycket med den där armen, myggorna, Tyr kom töltade bakom oss och en gubbe dök upp på vägen ovanför stallet. Skrittade runt efteråt, hoppade av och upp en gång och sen slutade vi när han var helt lugn igen. Men, nu har jag gett mig själv ridförbud på honom tills Anna kommer ut och klämmer och känner på honom. Det är något med höger bakben, det såg ju till och med hovslagaren när han var här i påsk. När man flyttar bakbenet trampar han mer rakt fram och inte under sig. Tror det kan vara det som ställer till det, kanske krypit upp mot ryggen. Vi får se när hon kommer iallafall. För även om han är känslig så brukar har inte hålla på så här som han gjorde både i lördags och i tisdags nu för tiden.

 

I onsdags var jag ut igen och fick låna Salka av Karin. Vi hade en roligt ridpass i paddocken, skulle kunna rida hur länge som helst men hon tappar fort koncentrationen och börjar flamsa runt efter en halvtimme, så man får tvinga sig själv att sluta när det går som bäst. Töltade lång låg och provade lite åttor för att det skulle hända nåt.
 Sen tog jag med Guffi ner till paddocken i bara grimma. Om någon granne såg oss måste de tro att jag är helt knäpp, eller dansade någon sorts regndans. Jag hoppade runt, flaxade med armar och ben, viftade med armar åt alla håll och kanter. Han reagerade först lite och ville backa undan, men efter ett tag lugnade han ner sig och stod stilla när han tokiga matte flaxade runt. Sen fick han springa lite i trav och jag stod i mitten och flaxade med armarna. När han stannade slutade jag och stod stilla. Så nu ska vi ha flaxvifthoppträning tills Anna varit här. Tror det är väldigt nyttigt för Guffi att se att bara för att jag gör stora rörelser så händer det inget mer. Höll ju på så här mycket ett tag för 1,5 - 2 år sedan men nu måste jag ta tag i det igen. Jag hoppar alltid lite innan jag sitter upp, men det behövs mer flax och vift så han vänjer sig vid det igen.

 

VIlken vecka! Jag har flängt fram och tillbaka hela dagarna har det känns som och det har hänt mycket roligt och lite tråkiga saker. Jag har varit så trött hela veckan dessutom. Började veckan med att titta på några lägenheter på lunchenoch bestämde mig för en som ligger 1 mil närmare både stallet och jobbet. Samma kväll, alltså tisdag, får vi reda på att dom dragit vårat postnummer i Postkodslotteriet och mamma har en lott! Men vad vi vunnit fick vi inte reda på utan fick vänta till idag, så det har legat och grott i bakhuvudet hela veckan. 65 miljoner skulle de dela ut till lilla Bergeforsen. I onsdags skrev jag på papper för lägenheten, 1 juni eller 1 juli blir det flytt! På kvällen var jag ut till Guffi och vi sprang runt och flyttade bog i rundcorallen. Gick bra och han har verkligen lossnat i bogen. I torsdag tog jag med mig Linnea och tittade och provkörde en bil efter jobbet. Idags for vi runt men jag vet inte riktigt vad det var vi gjorde. I går var vi hos mormor och på eftermiddag hade jag äntligen ork och tid att åka till stallet och rida.

 

Blev en uteritt med Anki och Frodi, och det gick både väldigt bra och blev tok. Guffi kände nog av att jag var lite stressad och tyckte vi kunde springa lite mer än jag tyckte. Blev alla fyra gångarter och när han höll sig i skinnet gick det riktigt bra. Sen var det snabbt hem och hämta mamma för att åka och köpa bilen jag tittade på i torsdags. Känns riktigt bra atta ha en fungerande bil igen. Nu ska bara den gamla skrotas.

 

Idag var det dags att få veta vad mamma vunnit. I stormvindar stod vi på torget och applåderade så händerna gjorde ont. Våran postkod vann inte några jättevinster, men en vinst blev det iallfall. Det är mamma verkligen värd! Vi firade med fika hos min syster och efter det åkte vi ut till Guffi. Hans kompisar Birta och Andvari flyttade idag så han blev själv och därför skulle Spes få flytta in till honom. Om två veckor när Karin flyttar Ör och Salka får Guffi och Spes flytta till stohagen, när de finns plats för dom. De blir för många nu så då blev det här den bästa lösningen. Några stallkläder hade vi inte tagit med så jag fick låna ett par stövlar av Anki så jag kunde hämta Guffi i den leriga hagen utan att skita ner mina nya skor. Inte så bra planering där. Vågar inte vänta längre så nu åkte eksemtäcket på, det har varit väldigt varmt trots de starka stormvindarna och imorgon ska det blåsa mindre men vara lika varmt så nu kändes det som dags. Dessutom vill Anki att vi tog av broddarna, så det var bara att hugga i och dra loss dom. Tur man inte är så rädd om sina vanliga kläder ens. Ihopsläppet gick bra, Spes har ju varit så kär i Guffi så det blev nog glada av att få vara tillsammans igen.