Ja den där semestern gick så klart alldeles för fort. Den sista veckan har det blivit mycket häst. Förra veckan var en gammal ridkompis med Maria till stallet. Vi rid tillsammans när vi var mellan 12-16 tror jag och henne föräldrar bor granne med Maria. Hon red Tibra och Maria gick upp på berget. Hanna fick även prova Guffi i paddocken sedan när vi kom tillbaka och han uppförde sig ypperligt. Tror hon gillade honom, men vi brukade gilla samma hästar.

 

Vi har myst, smörjt, sprungit runt i paddocken osv. Testade även att vara i rundkorallen utan bootsen bak. Inga problem faktiskt, så när man är riktigt lat kan man vara där. Igår var det tävling så jag var där och fotade. Det var väldigt mycket lättare med min nya kamera som faktiskt hänger med i det höga tempot.

 

Idag hade jag en riktigt heldag istället. Var ute till 8 och tog in Guffi då hovslagaren skulle kolla och kolla bakhovarna. Och vet ni vem som kommer emot mig i hagen och går hela vägen fram till mig? Jo Puffe! Hovarna hade gått sönder lite och behövde filas lite på, men annars såg allt bra ut. Skodde om honom fram också. Sen hade vi en lite vilopaus ute men gräsätning och insmörjning innan Maria kom så vi kunde rida ut. Båda hästarna var lite motvilliga att gå iväg idag, men Guffi tog modet till sig och gick första nästan hela tiden tills vi vände hemåt igen. När vi kom upp på berget ville han gärna galoppera, så det fick han göra och vilken galopp han bjöd på! Han brukar sakta driv framåt när man är ute och han inte har någon framåt, men idag hade han det. Bärig, stor galopp i ett lugnt tempo. Åh så härligt det var!

 

Efter ridturen blev det sov- och fikapaus innan veterinären kom och kollade Guffis tänder. Det var alldeles för länge sedan det gjorde så det var på tiden. Nerdrogad stod han ganska snällt, förutom när han la all tyngd bakåt och drog med sig alla grejer. Han hade några få hakar men inget stort, men däremot foderinpackningar som orsakat lite inflammation. Han har tydligen lika mycket plats mellan sina tänder som matte har, så jag vet hur det känns. Hon tyckte att jag skulle kolla tänderna med 4-6 månaders mellanrum, så nu får jag väl sköta mig helt enkelt. Hon var väldigt noggrann och det tog över en timme innan hon var klar, men då är det ordentligt gjort. Guffi fick vakta medans jag åkte hem vid 15 för då var jag utsvulten, men jag hann inte få klar maten innan han vaknat till i stallet så jag fick åka ut igen efter en timme. Då var han pigg och gnäggade när jag rusade in i stallet. Himlen hade öppnat sig och släppte ner de största vattendropparna jag varit med om. Och glad blev han när han fick komma ut igen till sina vänner och min mage gjorde ett glädjeskutt när jag äntligen fick äta min middag med balkongodlad gurka och tomat till. Mums!

 

Den här semestern kom inte en sekund för sent! Eller jo, det gjorde den nog. De senaste veckorna har vi knappt haft något att göra på jobbet och jag har sovit alldeles för länge på morgonen, men det gör ju inte så mycket när de inte finns något att riktigt komma i tid till. Får man säga så? Sommaren är inte min favorittid på året som ni kanske redan har förstått. Men nu ska jag vara ledig 3 veckor (förutom lite fotojobb, men det är ju bara roligt) och ta det lugnt med Guffi och alla nyfödda små bäbisar runt omkring mig.

 

Det går iallafall bra med Guffi eksem. Det har varit väldigt torrt den senaste månaden vilket är bra för eksemen. Inget regn som ger med insekter när värmen kommer efteråt och så vidare. Men det gör att vi går lite på sparlåga när det gäller motion. Jag orkar inte riktigt motivera mig själv, förrän jag väl kommer ut till stallet oftast eller om jag inte har sällskap så de får med mig ut. Men Guffi lider inte av det. Den uppsvällda magen som kom när de precis kom ut på betet försvann rätt fort och han är tillbaka i sitt normala hull. Lika många hål på sadelgjorden alltså och enligt viktmåttbandet. Han är ovanligt pigg ändå för den här årstiden, vilket jag tror beror mycket på det "eksembraiga" vädret vi har. Han har knappt haft några sår i ansiktet under hela juli och även om han tappar massor med man och svans hela tiden så blir han bara lite torr i bland som går till sig efter lite insmörjning. Nu ska jag inte vara övermodig, för då havererar väl allt, men han har inte förstört ett täcke på jättelänge, bara tagit av sig huvan två gånger och inte tappat halsbandet en enda gång! Peppar peppar!

 

De få gångerna vi kommer ut och rider eler gör något annat går det bra också. Bootsen sitter där de ska och han verkar inte alls bli besvärad av dig. Han har dock inte riktigt vant sig vid traven med dom, jag tror tyngden ger honom lite extra kliv med bakbenet som han inte är van vid för det känns lite ostabilt. Men tölten och galoppen är det inga problem med. Och han travar, men den känns inte riktigt som vanligt.

 

Här kommer ett hopplock av massa cheese sommarbilder! Det ser ju ändå ut som att vi har det rätt bra ändå.

 

Det gick inte bra för Guffi att gå barfota. Ute på åker vid hagen och i skogen var det inga problem, men på vägarna och i paddocken ömmade han ordentligt och blev väldigt motvillig att röra sig. Men jag hade sådan tur att Maria hade ett par helt nya boots som passade perfekt på Guffi. Vi har nu traskat i skogen, på vägarna, galopperat i paddocken och det sitter som ett smäck. Inget konstigt alls tyckte Guffi fast det låter lite när han går. Rätt bekvämt verkar han tycka. I lördags när vi provade dom första gången var vi först i paddocken och jag provade att springa med honom. Helt plötsligt bjuder han på en sån ordentlig trav, högt tempo, långa steg, utan stress och matte får älga på som en tok för att hänga med. Antingen var det väldigt skönt eller så var det vikten av bootsen som hjälpte till.

 

Igår red jag med de på och det gick lika bra det. I alla gångarter. Traven kändes lite ojämn, som att han sprang som vanligt i huvudet men ville ta ut stegen i kroppen, så något verkar ha hänt där men jag trot vi behöver hitta balansen lite. Galopp och tölten var som vanligt. Han känns positiv och visst somnar han ibland när vi kommer in i stallet men än så länge känns han inte lika trött som han brukar vara vid den här tiden på året. Hoppas det håller i sig nu!

 

Det blev en riktigt hästig helg, en sån helg man behöver ibland. Bara glömma allt annat och leva i nuet och ha roligt. För det har jag haft.

 

Söndagen började kl 10 i stallet för en uteritt med Maria och Tibra. Vi började iofs ute i hagen med en snabb fotosession så Maria kan få en bild till facebook. Naturligt gladare människa på bild kan man ju leta efter. Sen red vi iväg, Maria gick men hon går fort och springer ibland så det blev några trav och töltsträckor. Det var bilar och gräsklippare överallt! Släpvagnar, traktorer, människor, men det var inget som var farligt förän vi kom till kossorna. Oj oj så läskiga dom kan vara. Men Guffi höll sig i skinnet fast de kom springandes efter oss. Han bjöd på härlig tölt och ett glatt humör. När vi inte hade så långt kvar hem bytte vi häst, så jag red på Tibra och Maria gick med Guffi. Rida i repgrimma är lite annorlunda men hon är så mjuk och svarar så lätt på kroppen så det gick bra.

 

Efter den ridturen blev det kaffe utanför stallet och Guffi fick stå inne och sova. Det är så skönt att han kan gå in i ett stall och faktiskt slappna av, lika förvånande varje gång det inte är räserbana i boxen efteråt. Medan han sov tog jag en ridtur på Isold. Den damen har blivit storförälskad i Guffi, som de flörtar över tråden. Hon kunde iallafall inte skritta eller trava igår. Grisepass och bananbanan på bortåtvägen. Galopp var inga problem och ibland lite ren tölt. Och fort gick det, tills orken tog slut. Jobbigt var det, men tillslut, när vi nästan var tillbaka kom skritten och hon började länga steget och skritta igenom hela kroppen.

 

Idag känner jag mig mörbultad efter masserande och ridandet, men då känns det att man faktiskt gjort något.

 

Det har hänt en hel del sedan jag skrev något sist. Vi hade kurs för Malin Bengtsson 10 april som jag tänkte skriva om i ett eget inlägg. Sen åkte jag på en minisemster till London och hann därför inte skriva något om det direkt efter. London var trevligt och sällskapet lika så. Men någon vila fick vi då inte, vi lyckades klämma in väldigt mycket på de 5 dagar vi var där.

 

När vi kom hem igen skedde något väldigt oväntat och sorgligt i stallet. Guffis hagkompis Frej dog i tisdags eftermiddag väldigt hastigt. Hans magsäck hade spruckit. Det var planerat att han skulle få somna in senare i vår eftersom han var gammal, hade cushings och fång, men det var inte tänkt att det skulle ske så här. När jag kom ut på kvällen var Guffi inkletad i blod och han kändes lite orolig och fundersam över var hans kompis tagit vägen. De hade hunnit bli väldigt bra vänner och lekte mycket i hagen. Frej är saknad och det kommer kännas tomt på gården utan honom.

 

Ja, det blev lite ofrivillig vila för oss båda visst. Jag blev sjuk i påsk och har legat hemma i soffan i en vecka. Guffi har motionerat tillsammans med Frej i hagen och de leker väldigt mycket, vilket är roligt att höra. I torsdags var det lektion för Evelina men jag orkade inte vara med. Men mamma fick träna galoppfattningar och tittade till Guffi.

 

I helgen har jag mått mycket bättre, jag är fortfarande snuvig men mycket piggare och igår åkte jag till stallet. Och vad tror ni inte gubbarna har pysslat med då? Jo, precis. Lerbad av hovar så skorna lossnat. Båda två hade tappat varsin baksko så lägligt. Vi sökte igenom varje blött hål i hagen men hittade ingen sko alls. Det är väldigt mjukt i paddocken så  vi gick ner dit igår och longerade, tränade på vänd på kommando, lite trav, flytt och stretch i kanske en kvart. Inga problem, märkte ingen ömhet eller att han haltade till alls. Men eftersom han fortfarande har vinterskoning på de andra hovarna ville jag ta av den andra bakskon för att han inte ska bli sne. Nu när han har blivit rätt jämn vill jag inte förvärra det igen. Så idag fick Peter hjälpa mig att dra av den och tydligen satt den fast ordentligt.

 

Sen gick vi ner mot paddocken och han var rätt motvillig, nog för att det inte brukar gå fort och bli många stopp på vägen ner, men idag kände jag att han var mycket mer motvillig. Så vi gick runt en stund på parkeringen där det också är mjukt och blött, inga problem. Så jag provade att gå ner till paddocken igen. Men när vi väl kom dit såg jag tydligt att han var öm om den ny-oskodda hoven. Så vi gav upp där och gick upp till stallet och myste i solen istället. Han har blivit ordentligt borstad de här två dagarna iallafall. Det är inte ofta jag borstar svansen två dagar i rad ska ni veta.

 

Här sitter jag på Arlanda halv 6 en lördag morgon. Om några timmar går min flyg på vägen ner till Italien och alperna. Jag ska åka skidor i en hel vecka och bara ha trevligt med en del av familjen. Det är helt rätt tidpunkt att åka bort, det är mycket på jobbet och kämpigt, så det ska blir väldigt skönt att vara ledig. Men jag saknar Guffi redan!

 

Vi hade lektion för Evelina i torsdagskväll. Jag red i onsdags också och då kändes det inte så bra, jag var nog inte riktigt i nuet och red ordentligt så det blev lite halvdant alltihopa. Men lektionen med Evelina gick riktigt bra. Vi började som vanligt på volt och böja runt skänkeln, flytta ut bogen, i trav och sedan skritt. Vi började spåna på om Guffi är överkänlig mot vänster skänkel och döv för höger. Hmm.. ja det kan vara både och. I vänster varv drar han sig utåt och det är inte lätt att svänga mjukt åt vänster. Han blir styv och stel och går emot. I höger varv är det inte problem att hålla volten och han känns avslappnad, men han reagerar inte riktigt på min skänkel så fort som jag skulle vilja. Han flyttar men det går som trögt och jag får jobba mig svettig.

 

Efter det tog vi tag i tölten. Jag började med öppnor i skritt efter spåret och gjorde sedan töltövergångar. La in längre sträckor då och då och det kändes helt okej. Då satte Evelina lite press på oss och hjälpte mig fortsätta rida tölt. Jag fegar lite och tar ner till skritt innan han ramlar ner i trav, för att han helt enkelt inte ska ramla ner i trav och där har vi fastnat. Så jag fick fortsätta rida, hålla om med skänklarna, upp med överkroppen, komma ihåg att röra på fingrarna och halvhalter halvhalter halvhalten. Och tro på tusen, vi kunde ju! Han gick riktigt riktigt bra och vi avslutade med den bästa hörnpasseringen jag någonsin gjort i tölt. Den var helt perfekt! Enligt mig iallafall. Det ska nog bli ordning på den där gångarten någon gång.

 

Så fort jag tog av sadeln inne i stallet efteråt kände hur jag redan började sakna min fluff innan jag ens var på väg att släppa ut honom i hagen och åka hem. Det är jobbigt när jag vet att jag inte får träffa honom på en vecka! Nu  ska jag äta vad jag tror blir min första frukost idag och försöka fördriva tiden på bästa sätt. Det blev inte många minuters sömn på bussen hit så det blir en lång dag och resa det här.

 

I fredags började det spöregna här, mamma skulle ha ridit Hugur men hon avböjde med tanke på vädret. Regnet resulterade i halka åter igen. Det är inte blankis och snön regnade inte bort, men vi hade sånt perfekt och fint underlag innan. Tråkigt iallafall. Det blåste dessutom och fortsatte även igår. Förvånande nog var inte Guffi särskilt brydd av det hela. Förutom när vi var inne i stallet och vinden ven utanför. Vi jobbade en stund från marken nere i paddocken. Hästen tappar då inget på en veckas vila, men den här matten som legat i soffan tyckte det hela var lite jobbigt. Men det kändes bra, han ville röra på sig och kändes lugnt.

 

Idag tog jag och Maria en tur med Guffi och Tindra. Maria gick så det blev mycket skritt. Vi tog två korta galopper och lite tölt, men vill bara komma ut utan så höga krav. Guffi kändes väldigt lugn, lugnare än han varit på länge. Avslappnad och tyckte det var roligt att få komma ut i det fina vintervädret. Efteråt masserade jag honom ordentligt i nacken, så ordentligt jag kan iallafall, och sen stretchade vi. Det märks verkligen när vi stretchar att han blivit mycket smidigare. Tidigare knakade det både här och där, men nu inget alls.

 

Det är så typiskt att man ska bli sjuk när man har sett fram emot en helg med fint väder och ridning i snön. Äntligen få galoppera i djupsnön. Jo tjena! Jag har legat hemma i soffan sedan fredagskväll och tyckt synd om min onda hals. Kändes som halsfluss och igår var det inget som hjälpte, varker värktabletter, halstabletter, te eller glass. Men idag känns halsen bättre, även om jag är väldigt hes fortfarande och undvikar att prata med mig själv. Det är inte så svårt. Det är besvärligare när man han ett jobb där min röst verkligen behövs. Prova prata i telefon en hel dag utan röst så förstår ni. Det börjar verkligen krypa i mig, jag klarar inte av att sitta stilla så här länge! Jag vill rida!

Äntligen kom snön och med den kylan! Vi har haft riktigt kallt de senaste dagarna men det går bra så länge man klär på sig ordentligt. I tisdags kväll var jag och Maria ute på en promenad i mörkret med Guffi och Tibra. Guffi var rätt hispig. Jag tror han blivit pigg av kylan och dessutom brukar han tycka det är lite läskigt när det blir så tyst av all snö så han stressar upp sig själv. Rätt dålig kombination så när vi vände hemåt var det inte en avslappnad trevlig promenad direkt. Hade han fått välja hade han sprungit raka vägen hem med matte hängandes efter i grimskaftet. Istället fick han gå bakom mig, och där for han runt från höger till vänster till höger. Men när vi nästan var hemma igen hade han lugnat ner sig så han faktiskt kunde skritta normalt.

 

Eftersom det var trettondagen igår var både jag och mamma lediga och vi tänkte rida ut en sväng. Men Guffi var fortfarande rätt stirrig och oavslappnad. Dessutom gick det äntligen att rida i paddocken, det har varit isbana där i snart en evighet känns det som. Fler i stallet var lediga så vi var 4 i paddocken som trampade runt och försökte få snön att fastna i isen. Guffi vägrade så klart gå in i stallet, man får borsta fort i det varma graderna på -18, men det går. Jag gick mest bara runt med Guffi i paddocken men när han började sucka och frusta lite provade jag att sitta upp. Ehh, ja det är inte lätt med alla kläder på. Fick knappt in foten i stigbygeln, men jag kom upp och Guffi kändes ändå lugn med det. Men vi skrittade bara runt i kanske 10-15 minuter och när han kändes rätt så avslappnad hoppade jag av. Vi tog lite trav från marken i stället, och ja, det var en pigg Puffe som gärna rusade i från sin matte. Men sista försökte slappnade han av, sänkte huvudet, sträckte ut och frustade och då kände jag mig nöjd.

 

Han kändes ändå bättre igår än i tisdags, så förhoppningvis behöver han bara vänja sig vid tystnaden och kanske springa av sig någon dag. En meter snö att galoppera i vore inte dumt, men så mycket snö har vi inte fått riktigt än.

 

Kan inviga det nya året med att faktiskt skriva något här. Idag var nästa alla i stallet ute på en ridtur, vi var 7 från början men den ganska nyinflyttade Tibra som inte är van vid många hästar blev för stressad så de vände om. Stallägarna har röjt och fixat iordning en stig upp på berget, i skogen vid travägen, riktig klätterstig för hästarna. Rakt upp för bergsväggen traskade vi och Guffi tyckte det var riktigt roligt och ett vackert snöfall hade vi runt oss. Han gillar skogen och när han fick vara med nästan alla sina kompisar var han nöjd. Väl uppe på berget vände vi och gick ner igen, det är is överallt annars så det är inte roligt att ens försöka. Mamma och Marianne tog travvägen ner och det var tydligen svallis och riktigt obehagligt för dom ett tag. Vi andra tog skogen ner, där var det bara några få isfläckar. Efteråt blev det fika och prat, en mysig dag och något vi borde göra om oftare. Rida ut allihopa tillsammans.

 

Jag har alltid lite ångest över nyårsafton och tiden efteråt. Vissa år har Guffi blivit knäpp i flera veckor efter, han har varit sitt stressade jag konstant och det har knappt gått att få kontakt med honom. Förra året gick det bra, men jag var ändå orolig. I onsdags när jag var ute blev allting bara fel, men blåsande plast och el som slog i tråden, och då hade inte ens nyårsraketerna börjat. Det slutade med att vi bara tränade på att gå in och ur stallet, för nä fy där vill han inte vara på vintern. Men med godis går det att muta honom till rätt mycket, men inte kan man ta ett djupt andetag för det och kanske lugna ner sig lite. Hur skulle detta gå? Men som tur var var han sitt lugna jag idag. Jag var lite orolig och det tror jag han kände av, men han kändes avslappnad och det var nog bra att han fick jobba ordenligt upp för berget.

 

Nu hoppas vi att snön som kommer får ligga kvar så att vi äntligen får vinter och slipper all den här isen. Ridplan är skridskobana så där har ingen varit på veckor. Snögalopp och annat bus vill vi ha!

 

Det blir inte så mycket skrivet nu för tiden och när jag väl gör det blir det bara korta sammanfattningar av vad som hänt sedan sist. Jag tycker både det är tråkigt, men samtidigt känner jag inte att jag vill eller behöver skriva något hela tiden. Lektionerna för Evelina är slut för i år så nu får vi fortsätta träna på egen hand. Lektionerna den här hösten har verkligen gett oss en push framåt och den besvärliga sneheten i Guffis kropp har vi nästan helt lyckats träna bort och stärka upp det svaga. Allt och alla kommer alltid vara lite snea men när det påverkar en så negativt som det gjort för Guffi måste man ändra på saker och göra om, göra rätt. För två veckor sedan snart var hovslagaren ut och skodde om Guffi. Han fick snösulor och fyra broddar runt om. Han växer och sliter inte alls så snett längre, men istället växer hans hovar väldigt dåligt. Han föreslog att jag skulle långa honom vara barfota en period i vinter om det blir riktiga vinter. En vinter med riktigt bra snö. Just nu är det bara is och is och mera is. Vi fick snö en dag, men redan på eftermiddagen började det regna och det blev is av allihopa istället. Skittråkigt. Men vi hann med ett härligt pass i paddocken en lördagförmiddag där vi kunde trava och till och med galoppera utan att känna att det var för halt eller hårt.

 

För en vecka sedan kom Anna och masserade Guffi. Hon tyckte han såg mycket bättre ut, speciellt med hovarna och att ta av skorna vore ett bra alternativ om det går. Kanske får försöka fixa ett par boots med broddar om jag kan lyckas skrapa ihop lite pengar. När hon kom stod vi ute så hon tog några bilder på oss. Sedan började hon fråga om någon i min närhet nyligen dött, de enda jag kom på var katterna i våras, men det var inte dom hon kände av. Hon masserar inte bara, utan kommunicerar även med djur och folk som dött. Det hela kanske låter flummigt eller ni får välja att inte tro på det, men jag tror på Anna. När man ser henne arbeta så förstår man att hon känner av saker vi andra inte gör, hon ser saker och kommunicerar med Guffi på ett sätt inte ens jag kan. Han visar henne var han vill att hon ska massera och hela hans kroppsform ändrar sig under tiden. Han bär upp sig bättre. Iallafall, så tillslut kom vi fram till att det var stallägarens mamma som dog för lite mer än ett år sedan och hon pratar tydligen med Guffi. Och han har velat berättade om det ett tag, att stallägaren mamma vill att hennes dotter ska lugna ner sig och inte stressa så mycket. Anna hittade inga stora grejer med Guffi, men jag ska göra lite övningar och massera honom bakom öronen ungefär och på andra ställen. Det märks verkligen att han har ont bakom öronen men samtidigt är det skönt. Funderar på om jag ska köpa en sån där gelegrej man sätter på nackstycket på tränset för att trycket ska spridas ut. Tror det kan vara bra för honom. Anatomiska träns med breda nackstycken är inget för oss då jag inte vill använda nosgrimma och alla sånna träns jag hittat har nosgrimma eller stroppar kvar om man skulle vilja ta bort den. Dessutom är de alldeles för dyra för min tunna plånbok.

 

I torsdag hade vi den fjärde lektionen för Evelina och åh vad bra det gick! Vi fick rida på små volter och verkligen böja igen hela kroppen, sen upp i trav och det gick så bra. Han kändes inte alls sne, han böjde sig runt skänkel, sänkte sig, höjde ryggen och bar sig själv. Min travhäst är tillbaka! Fick läga mycket fokus på mina sittben så han inte kastade över mig på ytter. I höger varv måste jag få med vänster bakben bättre, han vill inte riktigt trampa under sig och ta i med det benet ännu, men nu när det faktiskt går att rida rakt fram kan vi lägga mer fokus på det. Så jag fick tipset att lägga bak ytterskänkel lite för att få med bakbenet, samtidigt som jag har innerskänkeln lite längre fram och böjer honom runt det. Och vifs så var det fysiskt omöjligt för min kropp att ramla över på fel sittben. Det gick inte, prova själva. Helt omöjligt att inte sitta på inner sittben! Och det hjälpte verkligen, så det tog jag med mig när vi skulle rida en stor åtta i tölt. Det var jobbigt, så jobbigt tyckte Guffi, men det gick helt okej. Vi ska träna på det själva och då tölt runt "volten", ner till skritt på mitten rakt fram, byta varv och upp i tölt igen. Han orkar inte riktigt hela runt och då får jag inte med mig honom som jag ska.

 

I går blev det en eftermiddagstur upp på berget med Anki och Frodi. Ont i sittbenen hade jag så dom blev ordentligt använda i torsdags. Det blev mycket galopp och lite trav emellan. Kändes bra och något som behövdes, bara få springa av sig i ett lagom tempo och sedan skritta hemåt igen.

 

Idag har jag spenderat nästan 6 timmar i stallet men bara runt 5 minuter av en tiden med Guffi. Hur då kan man undra. Jo, vi hade städdag och stallmöte. Nu är det rent och fint i stallet och det kändes mycket större. Var ut till Guffi och hagen, han fick en morot och lite gos. Efter mötet gick jag ut igen och då låg han ner, så jag tänkte mysa lite, men det tyckte inte Hugur för han skulle leta efter något ätbart som jag kanske hade. Så ja, han var lite störande men Guffi låg kvar vi fick mysa lite iallafall.

 

Ikväll åkte jag till stallet och hade tänkt jobba från marken. Det är så tråkigt att det blir mörkt innan jag hinner komma från jobbet redan, men det är bara att ge sig ut och vi har väldigt bra lyse i paddocken och ett nytt fint staket. Det blev klart bara för någon vecka sedan och jag har tänkt länge att jag ska få med mig någon annan häst och löshoppa. Lotta kom till stallet samtidigt som mig så vi började prata och sen slutade med att vi tog med hos hästarna och satte upp en hinder. Och Morran tyckte det var hur roligt som helst! Hon for runt i en jäkla fart, visa upp sig, kastade sig över hindret och drog faktiskt igång Guffi också en liten stund. Varv på varv kastade dom sig över hindret och hade riktigt roligt. Sen blev de lite trötta, men hoppade några gånger till. Guffi brukar bli lite tjurig när jag vill löshoppa, speciellt om han inte har något sällskap, då gör han allt för att slippa hoppa. Så det var roligt att Morran fick igång honom och de fick busa lite.

 

Den här helgen har varit en sån där helg med mycket häst, lugn och bara en trevlig helg. Igår red jag och Natalie ut och det gick bra. De försökte vända några gånger, mest Guffi och Spes tittade på, men en eller två volter sen kunde vi gå framåt igen. Fick säga till honom att skärpa sig en gång och sen gick han. Han bjöd på härlig tölt korta bitar, men kände att det var mer en trav och galoppdag.

 

Idag sken solen, klar på himmel och alldeles för varmt för dunjacka. Vi har börjat mocka i hagarna eftersom vi haft stora blodmasken så jag tog skottkärran, kameran och gick ut till Guffi och hans tjejer. Den där tjocka jackan åkte av fort och jag kunde gå runt i bara underställströja. Inte så stiligt, men det var bara hästarna som såg mig. Guffi ville gärna vara med på bild idag, fast han tog lite trött ut. Han kom emot mig, stannade på lagom avstånd och tittade lite hit och lite dit, som det posarn jag lärt honom att vara. Han som brukar ignorera mig när jag kommer krypande och de andra hästarna brukar vara mer nyfikna. Har inte hunnit redigera så många bilder än, men några får ni se på Guffi och hans tjejer. Resten kommer en annan dag.

 

Efteråt gick vi ner en stund i paddocken, Tränade på att vända på kommando, alltså när jag säger "Vänd" och det gick väldigt bra så länge jag hade honom i ledrepet. När han är lös fungerar det inte alls skulle jag säga. Sen fick han springa lös och bjöd på några galoppskutt. Efter det ställde han sig så fint och tittade bort i fjärran så jag passade på att få en bild på hur han ser ut i kroppen nu. Tycker han ser rätt fin ut, hjärtrumpan är borta och man känner revbenen under all vinterpäls han redan fått. Manen är inte den vackraste efter eksemsäsongen, men han har lite pufflugg kvar och svansen har vuxit ut ganska mycket sen han kliade av massor av den. Och de röda topparna på den är så fina tycker jag. Det har varit ganska mycket små knott i luften i helgen och varmare igen, så täcket får han fortsätta ha på sig. Tog av det när jag fotade och han viftade på svansen och han och Saga stod och kliade varandra när jag höll på att mocka.

 

Äntligen har jag bredband igen så jag kan skriva på datorn och slipper göra det i telefonen. Blir så krångligt när blogg.se-appen inte vill göra stor bokstav vid varje ny mening så jag måste gå tillbaka och ändra hela tiden.

 

Imorgon är det dags för nästa lektion igen och vi har tränat några gånger sedan förra. Det blir lite bättre varje gång tror jag, men det är väldigt upp och ner. Ibland får vi inte alls till det och ibland så bara fungerar det. Har gjort lite från marken och då blir det svåra varvet lätt och det svåra lätt. Men det beror nog på att jag går på sidan och kan stoppa vänster bogen i vänster varv och inte alls har något att bromsa upp vänster bog i höger varv.

 

Guffi och hans damer har flyttat hem till gården och går nu i hagen de ska gå i hela vintern. I söndags flyttade ett nytt sto till stallet och hon går i hagen brevid och bekantar sig lite med de andra. På lördag ska hon släppas in till dom, så Guffi kommer få gå med 4 ston. Så det lider ingen nöd på honom. Det har lugnat ner sig med eksemen nu, men täcket och huvan är fortfarande på. Smörjer bara in skapet med vitlöksolja och i ansiktet där han är torr och har lite gamla sår kvar. Men den mesta pälsen har växt tillbaka där. I manen och svansen är han fin så har inte smörjt den senaste veckan alls. Nu längtar jag efter frost och kalla nätter så han slipper täcket.

Det går lite upp och ner just nu, träningen blir lite sporadisk efter ork och väder men när den blir av så går det bra. Alla blodiga sår han hade fått i ansiktet för någon vecka sedan har börjat läka och pälsen har börjat komma tillbaka. Han såg hemsk ut, som att han slagits med ett köttätande monster. Det kallare vädret välkomnar jag gärna.

 

I söndag var jag och Nathalie ute och red. Regnet vräkte ner när jag var hemma, men det slutade när jag kom till stallet och vi klarade oss undan. Solen sken till och med en stund. Det gick riktigt bra, Spes och Guffi är ju som ett gammalt gift par ibland och surar den ena så surar den andra. Försöker den ena vända så försöker den andra, men jämfört med tidigare gånger var deras försök inte så inlevelsefulla. Någon liten krumbukt och volt och sen gick vi framåt igen. Mycket galopp och tölt blev det och Guffi bjöd på tölt i lång låg form. Ja alltså lång låg för att vara honom då så klart. Men det är första gången på uteritt! Tölten har alltid gått lättare ute men han har inte sökt sig neråt så långa stunder tidigare. Spes galopperade om oss en gång också, och jag vill skratta varje gång det händer åt min knäppa häst. Han saktar ner och släpper förbi alla som är på väg om, man skulle kunna kalla honom för en riktigt gentleman. Är det något han helst slipper så är det att ligga först, helst ska han vara längst bak om man är fler än två.

 

Det har varit en ganska stressig tid men mycket att göra det senaste. Jag ska nämligen flytta igen. Lägenheten jag flyttade till i somras vill jag inte bo i och har knappt varit där den senaste tiden pga personliga skäl. Så till helgen blir det flytt till en ny lägenheten som det känns så mycket bättre att vara i. Den är mindre, mycket mindre, men jag behöver inte så stort när jag är själv och dessutom har jag en stor inglasad balkong. Förhoppningsvis lugnar allt ner sig snart så jag kan få lite ro i både kroppen och hjärnan.

 

På torsdag ska vi börja rida för Evelina. De kommer bli lektioner varannan vecka, 6 gånger här i höst. Ska bli skönt att få hjälp med jämna mellanrum, men det ska också bli intressant att se hur vi klarar av att rida med tre andra samtidigt. Det var många år sedan sist och eftersom Guffi ska ha koll på allt och alla måste jag träna på att stänga av omgivningen, för då gör även han det.

 

Ja, ridturen igår kändes som en långt försök att fly från alla broms. Det var varmt igår för en gångskull och självklart kommer ju bromsen då, vilken man inte vant sig vid direkt den här sommaren så jag tänkte inte alls på det. Jag och Natalie som rider Spes red ut och blev jagade av bromsen, så vi fick ha ganska högt tempo och bara skritta korta stunder. Det gick riktigt bra och det kändes bra i alla gångarter. När vi vände hemåt och töltade en lång sträcka satt jag med en leende.

 

Efteråt skulle jag skölja av honom med vattenslangen och bad Natalies mamma hålla i honom. Satte på kranen i stallet men ute kom det inget vatten, vilket håll jag än vred åt så läckte det bara ut vid väggen. Inget vatten alls i slangen ens. Stängde av igen, drog ut slangen från slangvindan och ja där var det vatten. Rullade ut all slang för att kolla om den lossnat. Nä men den var klämd. Satte på vattnet igen och nu kom vattnet ut i slangen, men inte ut ur den! Va tusan! Stängde av vattnet igen igen och drog av munstyckte och kopplingen och då kom det vatten. Jag fick alltså också en lättare dusch och hade Guffi kunnat skratta hade han säkert gjort det åt mig. Men tillslut fick även han en dusch och somnade en stund i stallet efteråt.

 

Det har hänt mycket sedan jag skrev något senast. För första gången sedan jag började skriva den här bloggen har jag inte känt något behov av att skriva något eller ens haft tid. Men det är egentligen synd för det har hänt en del, fast ändå inte. Jag skriver bara för att jag ska kunna gå tillbaka kanske om ett år, jämföra, hur hade vi det då, hur såg läget med eksemen ut, vad gjorde vi för något. Och nu har jag en hel månad eller nästan två där jag inte skrivit något. Så nu får det bli en kortfattat uppdatering av läget.

 

Blossade upp ordentligt i början på juni. Pang så det ett dag när det var varmt och hade regnat innan. Guffi kliade bort halva svansen och var riktigt svullen och varm i ungefär en vecka. Några tuber med hydrokortison senare började det läka och blev bättre. Nu är han bara kal där bak och det ser inte så snyggt ut. Det blev även lite i manen, men nu har han haft huva till täcken så där har det läkt fint och syns inte lika mycket som i svansen. Han har haft flera bett i ansiktet som blivit svullna och gör ont. Det är inte lätt att vara eksemhäst.

 

Förresten så var jag tydligen med i en tävling på instagram utan att jag visste om det och vann en tabortmyggmaskin, en liten bara men som kommer komma till användning en hel del. Jag har inte provat den ännu, men det kanske blir i kväll när jag ska till stallet. Jag hoppas den är så bra som det sägs.

 

Just nu ligger vi lågt och tar det rätt lugnt. Jag har varit borta i en vecka och innan dess hade jag mycket att göra. Nu när jag är hemma igen har jag fortfarande en del att göra och det har dessutom varit väldigt varmt, så det blir tidiga morgonar eller sena kvällar i stallet. Det har blivit lite ridning och nästa vecka kommer Anna och hovslagare samtidigt och då ska vi ha ett litet möte om Guffi. Anna som masserar Guffi ser en liten rörelsestörning och göra en plan, därför ska hovslagaren vara med för detta innefattar även hans hovar. Hon tror att han haft en hovböld igen ivår som jag inte märkt, han visar ju ingenting den luringen. Därför har jag bestämt att jag inte rider något tills dess, utan vi gör annat så länge och fokuserar på att mjuka upp honom efter den lilla vilan och tränar grunder. Resten av sommaren har jag bestämt att vi ska fortsätta träna grunder, ridning ska ske mest ut när vi har sällskap och annars träna på kommunikation.

 

Igår var jag ut på morgonen innan det blev 34 grader varmt. De har tagit bort tråden runt paddocken men jag kunde ha honom lös utan problem. Han sprang runt då fint på en volt runt mig. Inte ett enda försök till att äta något gräs ute på någon kant. Det är för mig ett bevis på att vi gör något rätt.

 

Jag har haft semester i två veckor nu. En spenderades i Danmark där min bror tog studenten. Det går inte alls till som i Sverige men det var trevligt att få umgås med den långa pojken. När jag kom hem var det bara att förbereda det sista innan min flytt. I onsdags gick flyttlasset från mamma till min egna lägenhet. Det känns lite underligt. Jag har aldrig bott helt själv förut, jag måste fatta alla beslut själv och har lite svårt för det när jag inte har något att prata med alla gånger. Men jag får och andra sidan göra precis som jag vill, möblera som jag vill, ställa saker vart jag vill och köpa vad jag vill! Nu har jag bara en mil till Guffi, vilket känns väldigt nära och bra. Än så länge har jag inget internet men just nu är jag hemma hos mamma och väntar på mat så jag kan låna lite av henne. Perfekt planerat att försöka börja blogga igen när jag inte har något internet, så det blir nog några mobilinlägg ett tag.

 

Här kommer några bilder från en dag i maj när jag försökte fotografera honom bland vitsippor och han var helt omöjlig den dagen och tyckte att jag var skittråkig. Men det är sånna dagar man får med hans personlighet, dom där bilderna när han tittar upp med öronen åt alla hål och ögonen glittrar för det var något som lät och han bara måste hålla koll.

 

Det blev lite tyst här, har inte känt att jag velat skriva även om det går bra med Guffi. Ibland är det så och då låter jag helt enkelt bli att skriva. Vi har gjort stora steg med targetträningen och kan nu använda den i situationer där han blivit lite spänd. Än så länge, som tur är, har jag inte fått prova i en situation där han stänger av helt, men jag hoppas det ska fungera även då. Det var så roligt att jag nästan ville dansa, när jag fick användning för det för första gången och han därefter gäspade fast han var spänd som en fiolsträng några sekunder tidigare.

 

Vi har inte tränat så mycket på annat, tar dagarna som dom kommer och har mest mysigt och roligt. Jag oroar mig lite inför eksemsäsongen som redan börjat, så jag har tappat suget att träna på saker. Jag vet att tiden kommer då han är för trött för att det ska fungera med ridningen i sommar, så jag borde ta tillvara på det nu, men nä det blir tvärtom istället. Men när jag väl sitter där på hans ryggen så har vi roligt iallafall, det är viktigast. Han har fått sin första dusch och matte var ungefär lika blöt som han efteråt. Han har redan börjat tappa man och svans, men han är inte torr så jag smörjer bara lite förebyggande. De har fått gå några timmar om dagen på gräs och snart ska de ut på betet. På den högra bilden ser ni det på andra sidan sjön.

 

Vi har dessutom upptäckt att vi har stora blodmasken på gården, så nu blir det en ordentlig avmaskning av alla hästar. Och ingen häst får komma på besök utifrån utan att vara avmaskad. Avmaskningen ska göras 4 gånger med 8 veckors mellanrum för att smittan inte ska komma tillbaka och allt ska försvinna. Guffi hade 0 epg på sitt prov, men eftersom jag avmaskade honom i höstas skulle det ändå inte synas om han nu har.