Det var länge sedan jag skrev något här nu. Lite tråkigt att inte uppdatera och skriva ner allt vi gör nu när det faktiskt går så himla bra. Det är mycket lättare att slänga upp en bild och lite text på Instagram så är det klart. Vi finns där under namnet fridabennerman om ni vill följa oss där.

 

Förra helgen hade vi kurs för Johanna Asplund. Red för henne en gång vid jul och det gick bra, så nu blev det kurs en hel helg för henne. Hon kommer snart tillbaka igen. Det är skönt att rida för någon som inte sett hur Guffi kan vara när han är stressad och det knappt går att använda skänklarna och sånt där. Hon vågar pusha oss vidare, så vi tar större kliv framåt i utveckligen. Känns verkligen som att vi fick väldigt mycket hjälp och kastades framåt i utvecklingen, även om vi fick jobba riktigt hårt. Så därför tänkte jag bjuda på en film från mesta dels sista lektion på söndagen. Första delen är från förmiddagen och resten från eftermiddagen. Det är nästan lite konstigt att se, är det verkligen vi som är så där bra?

 

 

I onsdags var det riktigt kallt ute och jag har inte klätt på mig tillräckligt, så den korta stunden jag red tappade jag känseln i låren och fick skutta upp till stallet efteråt för att få tillbaka någon sorts normal kroppstemperatur. Själva ridningen gick bra och han börjat vända och svarar väldigt bra på halv halter och riktiga halter. Även från trav och tölt stannar han ovanligt fort för att vara honom med ganska små hjälper. Tölten kändes riktigt bra och traven lite ojämn, men det kan bero på att jag tappat känseln i benen när vi väl travade. Han fick sedan gå ut utan huvan, eksemtäcket för fortfarande på. Det har varit minusgrader på nätterna ett tag men nu har det blivit varme igen så jag vågar inte chansa än.

 

I torsdags kom Anna ut och masserade Tibra och Guffi. Hon tyckte Guffi såg fantastiskt fin ut i kroppen, blank päls med sitt eget fett, manen har blivit lång och ganska tjock för att vara den här tiden på året. Han har aldrig haft så lång lugg en höst som han har nu. Han hade en liten låsning i bäckenet på vänster sida som gjort att han tyckt det varit jobbigt att böja sig åt höger, men inget stort. Hon tyckte vi ska fortsätta som vi gör för allt såg så bra ut. Hon hjälpte mig också att raspa lite på bakhovarna, jag har inte riktigt vågat ta så mycket så tån hade blivit lite långt. Hon tyckte även hovarna såg bra ut annars och att han ska ha tåkappor när han väl ska skos igen. Att Guffi kommit ur sitt skal och verkligen visar vem han är påtalade hon flera gånger om och tyckte det var så roligt. Hon har känt att han hållt tillbaka tidigare, men nu var allt framme och han släppte in henne. En sån sagohäst säger hon alltid om honom. Det är så roligt att se när hon jobbar med honom, han visar var han vill ha henne och sneglar på mig lite då och då. Han känns så lugn och trygg i sig själv nu, och med Anna blir man så lugn själv och kan slappna av. Det tog bara 19 år för honom att komma hit, men det har det varit värt. Vi pratade också en del om MSM som jag gett Guffi i i år nu. MSM är svavel som hjälper hela kroppen att ta upp alla andra viktiga ämnen och använda dom. Nu har det här varit en väldigt bra och torr sommar men förhoppningsvis hjälper även detta honom med eksemen.

 

 

I tisdags hade jag alldeles för höga förhoppningar, vi skulle tölta massor och bra. Jo tjena pannkaka. Red samtidigt som två andra och alla gjorde olika övningar vilket slutade i en ostrukturerad Frida som var överallt. Prova rida så, när funkar inte, provar det här, nä funkar inte heller. Ingenting fungerade, inte ens kravlös rav på spåret eller en galoppfattning. Efter att vi flängt runt utan styrsel ett tagbackade jag tillbaka och tänkte att vi tränar på halter och , vi fick ju faktiskt till några bra i början. Men nä, det gick inte heller så vi gav upp där. Tror jag kan skylla lite på hunger hos Guffi dessutom, de hade börjat stödfodras ute på betet och det har märkts tydligt att Guffi varit hungrig den senaste veckan. I onsdags fick han och Hugur flytta hem till gården och får mer mat, så nu blir det nog lite bättre med det.

 

På torsdagkväll började Evelinalektionerna igen och jag var helt ärlig med att vi behöver träna på att göra halter utan att åla runt, bli hård i munnen/handen och försöka slippa undan. Vi fick börja med att göra bakdelsvändning runt koner i en fyrkant. Insåg då att Guffi inte lyssnar, han skiter lite i mig och när han förstått vilken övning han ska göra så gör han den men väldigt slarvigt innan jag hinner be honom. Så han fick lära sig ett nytt ord "Vänta". Halvhalter, vänta, vänta, vänta och sedan flytta. När vi sedan gick över till att göra halter hjälpte detta väldigt mycket, för han måste vänta även där. Vi gjorde sedan några tölt övergångar, halt, skritt, tölt, halt osv. Och det kändes som det började släppa även om det tar ett tag innan det blir en halt så blir de bättre halter.

 

Igår åkte jag med Maria och vi red en sväng. En ganska lugn tur, men i alla gångarter och både i skog, väg och backar upp och ner. Vi tränade lite på vänta och halter och det fungerade väldigt bra, han lyssnar väldigt bra bara jag säger vänta vissa gånger och kändes inte stressad av att komma ikapp Tibra igen. Tänk att det ska vara så svårt att stanna.

 

Ja den där semestern gick så klart alldeles för fort. Den sista veckan har det blivit mycket häst. Förra veckan var en gammal ridkompis med Maria till stallet. Vi rid tillsammans när vi var mellan 12-16 tror jag och henne föräldrar bor granne med Maria. Hon red Tibra och Maria gick upp på berget. Hanna fick även prova Guffi i paddocken sedan när vi kom tillbaka och han uppförde sig ypperligt. Tror hon gillade honom, men vi brukade gilla samma hästar.

 

Vi har myst, smörjt, sprungit runt i paddocken osv. Testade även att vara i rundkorallen utan bootsen bak. Inga problem faktiskt, så när man är riktigt lat kan man vara där. Igår var det tävling så jag var där och fotade. Det var väldigt mycket lättare med min nya kamera som faktiskt hänger med i det höga tempot.

 

Idag hade jag en riktigt heldag istället. Var ute till 8 och tog in Guffi då hovslagaren skulle kolla och kolla bakhovarna. Och vet ni vem som kommer emot mig i hagen och går hela vägen fram till mig? Jo Puffe! Hovarna hade gått sönder lite och behövde filas lite på, men annars såg allt bra ut. Skodde om honom fram också. Sen hade vi en lite vilopaus ute men gräsätning och insmörjning innan Maria kom så vi kunde rida ut. Båda hästarna var lite motvilliga att gå iväg idag, men Guffi tog modet till sig och gick första nästan hela tiden tills vi vände hemåt igen. När vi kom upp på berget ville han gärna galoppera, så det fick han göra och vilken galopp han bjöd på! Han brukar sakta driv framåt när man är ute och han inte har någon framåt, men idag hade han det. Bärig, stor galopp i ett lugnt tempo. Åh så härligt det var!

 

Efter ridturen blev det sov- och fikapaus innan veterinären kom och kollade Guffis tänder. Det var alldeles för länge sedan det gjorde så det var på tiden. Nerdrogad stod han ganska snällt, förutom när han la all tyngd bakåt och drog med sig alla grejer. Han hade några få hakar men inget stort, men däremot foderinpackningar som orsakat lite inflammation. Han har tydligen lika mycket plats mellan sina tänder som matte har, så jag vet hur det känns. Hon tyckte att jag skulle kolla tänderna med 4-6 månaders mellanrum, så nu får jag väl sköta mig helt enkelt. Hon var väldigt noggrann och det tog över en timme innan hon var klar, men då är det ordentligt gjort. Guffi fick vakta medans jag åkte hem vid 15 för då var jag utsvulten, men jag hann inte få klar maten innan han vaknat till i stallet så jag fick åka ut igen efter en timme. Då var han pigg och gnäggade när jag rusade in i stallet. Himlen hade öppnat sig och släppte ner de största vattendropparna jag varit med om. Och glad blev han när han fick komma ut igen till sina vänner och min mage gjorde ett glädjeskutt när jag äntligen fick äta min middag med balkongodlad gurka och tomat till. Mums!

 

Den här semestern kom inte en sekund för sent! Eller jo, det gjorde den nog. De senaste veckorna har vi knappt haft något att göra på jobbet och jag har sovit alldeles för länge på morgonen, men det gör ju inte så mycket när de inte finns något att riktigt komma i tid till. Får man säga så? Sommaren är inte min favorittid på året som ni kanske redan har förstått. Men nu ska jag vara ledig 3 veckor (förutom lite fotojobb, men det är ju bara roligt) och ta det lugnt med Guffi och alla nyfödda små bäbisar runt omkring mig.

 

Det går iallafall bra med Guffi eksem. Det har varit väldigt torrt den senaste månaden vilket är bra för eksemen. Inget regn som ger med insekter när värmen kommer efteråt och så vidare. Men det gör att vi går lite på sparlåga när det gäller motion. Jag orkar inte riktigt motivera mig själv, förrän jag väl kommer ut till stallet oftast eller om jag inte har sällskap så de får med mig ut. Men Guffi lider inte av det. Den uppsvällda magen som kom när de precis kom ut på betet försvann rätt fort och han är tillbaka i sitt normala hull. Lika många hål på sadelgjorden alltså och enligt viktmåttbandet. Han är ovanligt pigg ändå för den här årstiden, vilket jag tror beror mycket på det "eksembraiga" vädret vi har. Han har knappt haft några sår i ansiktet under hela juli och även om han tappar massor med man och svans hela tiden så blir han bara lite torr i bland som går till sig efter lite insmörjning. Nu ska jag inte vara övermodig, för då havererar väl allt, men han har inte förstört ett täcke på jättelänge, bara tagit av sig huvan två gånger och inte tappat halsbandet en enda gång! Peppar peppar!

 

De få gångerna vi kommer ut och rider eler gör något annat går det bra också. Bootsen sitter där de ska och han verkar inte alls bli besvärad av dig. Han har dock inte riktigt vant sig vid traven med dom, jag tror tyngden ger honom lite extra kliv med bakbenet som han inte är van vid för det känns lite ostabilt. Men tölten och galoppen är det inga problem med. Och han travar, men den känns inte riktigt som vanligt.

 

Här kommer ett hopplock av massa cheese sommarbilder! Det ser ju ändå ut som att vi har det rätt bra ändå.

 

Förra veckan hade Guffi tappat en sko igen. Upptäckte precis innan vi skulle ha den sista lektioner för Evelina i sommar. Tur nog fick jag låna Saga av Peter så jag fick rida ändå, och rida fick jag allt göra. Det är en riktig bestämd räsertant det där, men roligt var det och nyttigt att rida andra hästar ibland. I dag kom äntligen hovslagare och jag fattade äntligen en beslut. Har velat fram och tillbaka hur jag ska göra, men nu är Guffi barfota bak. Hovarna växer väldigt dåligt så vi vill få igång det igen och låta han vara barfota iallafall en skoperiod. Hade tänkt göra det i vintras men det var så isigt då att jag inte vågade. Men nu är de av och jag hoppas att det ska gå bra och vi kan röra på oss en del iallafall. Går det inte alls har Maria boots jag kan låna. Efteråt var vi nere i paddocken en stund och det gick bra, sen tog vi sällskap med Maria och Tibra ut  på vägen som inte var helt bekvämt men mer ovant och kanske lite ömt. Upp i skogen och hela vägen upp på berget, där var det inga problem, och även travvägen gick bra fast det är lite stenar där. Så tar vi den turen lugnt hoppas jag han vänjer sig, men vi får helt enkelt se hur det går. Sommaren är ändå en tid då vi brukar ta det ganska lugnt, så det känns rätt att göra det nu.

 

Här har vi några bilder jag tog snabbt på hovarna med mobilen, i en och annan konstig vinkel men Guffi var lite otålig och ville inte riktigt stå stilla. Är alltid roligt att kunna gå tillbaka sen och se vad som har hänt sedan sist.

 

Så var sommaren igång och med det eksemhelvetet. Vi fick en sånt vackert ihållande regn i några dagar förra vecka och då hjälper ju inget smörjande i världen om hästen går ute dygnet runt. Så nu har det blivit lite sår i manen som jag behandlar med kortisionsalva så jag hoppas det lägger sig snabbt. Har börjat ge dubbel mängd MSM för att boosta upp honom, efter tips från Anna. Annars går det ganska bra, peppar peppar. Ingen täckesmassaker ännu, men det kommer väl.

 

I torsdagskväll hade vi ridlektion för Evelina och efter halva tiden kom regnet. Guffi hörde det innan och blev ett popcorn och sen öppnade sig himlen. GIck inte så bra, men vi fick till några bra galoppfattningar och kunde rida serpentiner genom koner ypperligt bra genom att styra med kroppen, inte händerna. Sen fick hästarna gå ut på bete i det underbara vädret. Sjöhästar såg de ut som. Betet är en bit från gården så det resulterar i att alla hästar skriker efter varandra om någon går därifrån. Oj, vad jobbigt det kan bara när alla är borta säger Guffi! I lördags var han helt uppe i det blå och hans matte glömde han bort några gånger.

 

Igår var han lite lugnare och det var helt okej att vara på gården utan de andra. Men när vi kom ut ur stallet för att gå ner till ridplan såg han någonting långt långt borta och börja fnysa och hålla på. Så han gick från filmjölk till popcorn på två sekunder. Kändes bra det där... så vi körde lite hänga över hästen och targetträning innan jag hoppade upp ordentligt. Kände att det inte var helt lugnt så jag bestämde mig för att bara fokuser på att min kropp var avslappnad och titta på konerna på staketet i varje hörn och bara skritta runt spåret. Tillslut kändes han så pass lugn och med mig att jag testade lite tölt, men nä. Jag vågade inte riktigt rida och han kändes lite gräs tjock om magen, så vi tog trav istället och där kändes det bättre. Red snett igenom, galoppfattning i hörnet och sedan nedtagning till tölt och då vaknade han och det kändes bra. Han gillar verkligen den övningen. Mer avancerat än så blev det inte, men så är det vissa dagar. Men jag är nöjd med avslutningen och att vi tog oss förbi den där första spändheten utan något kaos.

 

Det blev en riktigt hästig helg, en sån helg man behöver ibland. Bara glömma allt annat och leva i nuet och ha roligt. För det har jag haft.

 

Söndagen började kl 10 i stallet för en uteritt med Maria och Tibra. Vi började iofs ute i hagen med en snabb fotosession så Maria kan få en bild till facebook. Naturligt gladare människa på bild kan man ju leta efter. Sen red vi iväg, Maria gick men hon går fort och springer ibland så det blev några trav och töltsträckor. Det var bilar och gräsklippare överallt! Släpvagnar, traktorer, människor, men det var inget som var farligt förän vi kom till kossorna. Oj oj så läskiga dom kan vara. Men Guffi höll sig i skinnet fast de kom springandes efter oss. Han bjöd på härlig tölt och ett glatt humör. När vi inte hade så långt kvar hem bytte vi häst, så jag red på Tibra och Maria gick med Guffi. Rida i repgrimma är lite annorlunda men hon är så mjuk och svarar så lätt på kroppen så det gick bra.

 

Efter den ridturen blev det kaffe utanför stallet och Guffi fick stå inne och sova. Det är så skönt att han kan gå in i ett stall och faktiskt slappna av, lika förvånande varje gång det inte är räserbana i boxen efteråt. Medan han sov tog jag en ridtur på Isold. Den damen har blivit storförälskad i Guffi, som de flörtar över tråden. Hon kunde iallafall inte skritta eller trava igår. Grisepass och bananbanan på bortåtvägen. Galopp var inga problem och ibland lite ren tölt. Och fort gick det, tills orken tog slut. Jobbigt var det, men tillslut, när vi nästan var tillbaka kom skritten och hon började länga steget och skritta igenom hela kroppen.

 

Idag känner jag mig mörbultad efter masserande och ridandet, men då känns det att man faktiskt gjort något.

 

Vi kör tre lektion tre veckor i rad för Evelina, sen har vi lite sommarledigt. Så i torsdag när hon fråga om det var något vi vill fokusera på så sa jag tölt längre än 20 meter och sen var det hårdkörning resten av tiden. För jag fick då verkligen jobba för att komma förbi och tölta längre, men vi klarade lite mer än ett varv flera gånger och jag fick bra hjälp med hur jag ska fånga upp honom innan han är på väg ner i trav. För det går jäkligt fort, så jag måste vara ännu snabbare. Spänna magen, sitta ner, driva, rida igenom hörnen. Men det gick och det kändes väldigt bra. Lite mer tempo klarade han av dessutom. Det är så skönt att äntligen kunna rida tölt på riktigt, inte bara försöka. Att han dessutom går med på det och jobbar själv utan protester är så härligt! Är det verkligen min häst?

 

 

Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad vi gjorde för över en vecka sedan. Jag var så där lycklig och salig efter kursen så på något sätt glömde jag borde vad vi fick göra, och det blir ju inte bättre av att vänta en vecka med att skriva om det. Men vet ni vad, det känns så himla bra just nu. Guffi har aldrig varit så fin som han är nu och så lugn, det är lugn och ro i hela honom (förutom när han fick gå med stona ett dygn i torsdags och blev hingst för en dag, alla blev lika förvånad).

 

Ja, det här kan man ju fundera på vad det innebär, men det är rätt enkelt. När man kommer in i på långsidan rusar hästen iväg och sluta lyssna. Jag får skylla mig själv som rider fort på långsidorna och långsamt på kortsidorna så nu ska vi försöka bota detta. På mitten av långsidan, sakta av till skritt eller halt, gå några steg så han hinner landa, och upp i trav/tölt/spring. Vad som blir bara det är fortare än skritt. Om han inte lyssnar på nedsaktning tog vi in på en volt. Tränade det här från marken i torsdags och det gick det också.

 

 

Han kan tölta nu. Han tycker det är roligt. Det är ganska lätt för honom. I 20 meter. För sen har jag visst lärt honom att vi saktar ner. Ops! Så ni får vi pressa oss lite förbi det där bekväma 20 metrarna så vi kommer längre och längre. Målet just nu är 1,5 varv runt paddocken. VI klara ungefär 1 just nu.

 

 

Här ska det tränas på öppnor i tölt och väcke mattes döda fisk till ben. Det hänger bara där som en tung död fisk, hallå! Rör på dig fiskjävel! (Det högra alltså). Öppna går rätt bra i skritt, vi har jag fått rida väldigt mycket öppna hela våran med Evelina, men när det går lite fortare tittar fisken fram.

 

Åh vad det här är roligt tycker Guffi! Trav på stor volt på kortsidan, snett igenom och galoppfattning i hörnet, galopp bara några steg och sedan över i tölt. Det gör inget att det blir några travsteg, men det blir färre och färre. Gick inte så himla bra på kursen men i lördags hände något med Guffi när vi gjorde den här övningen. Han vaknade till och tyckte det var så roligt, när han kom på att de var tölt vi skulle över till gick han så jäkla fint. Han ville bara fortsätta och fortsätta och skrattade så tårarna rann.

 

 

Malin får krama Guffi! Förstår ni! Malin får krama Guffi, jag sitter på ryggen och han är lugn. Det är stort så jag blir tårögd när jag ser bilden. Han fick massor av beröm, Malin har aldrig sett honom så lugn och vi kunde göra så många övningar som skulle ha puttat honom över gränsen tidigare. Men han gick med på allt. Jag fick också lite beröm för att jag faktiskt tränar på det hon säger till mig till nästa gång. Det är ju klart, vi får ju så bra övningar och verktyg.

 

I torsdags var det återigen dags för lektion för Evelina. Hugur den pajasen hade som vanligt tappat en sko, men Peter slog på den så mamma kunde vara med. Under tiden fick vi borsta på skitungen Soldan eftersom han och Peter skulle rida med oss. Mamma kommenterade efteråt att det är rätt skönt att rida med dom, för då känns det som att vi andra kan så mycket. Soldan är inriden i höstas så han är fortfande grön och unghästig, men han utvecklats väldigt mycket ändå.

 

Iallafall, så gick det hela skitbra! Allting var ju inte perfekt, men det var roligt, avslappnat och träningsvärken i låren kom dagen efter. Vi fick börja med att rida på en stor 20 meters volt på ena kortsidan och verkligen jobba med att böja hästarna runt skänkeln, sen ut på långsidan och in på en liten 10 meters volt på andra kortsidan och böja ännu mer, men bara med skänkeln. Jo tjena, inte så enkelt nej. I vänster varv går det rätt bra för då lyssnar Guffi på min vänster skänkel, men i höger är det som att vi inte har någon riktig kontakt. Jag vet inte om det är jag som blir stum i höger benet eller han som har blivit okänslig och inte lyssnar på den, eller kanske en kombination av det hela. Så jag får hela tiden påminna mig om att vara aktiv med höger benet och dutta mer än pressa. Sen tog vi det i trav, men det kändes ändå som att det började släpp lite där på slutet.

 

Sen skulle vi rida öppna innanför spåret. I skritt gick det ganska bra, rumpan for lite fram och tillbaka i vänster varv. Sen skulle vi göra det i tölt. Då blev det svårt men min nyfunna tölt häst töltade riktigt fint. Avslappnat och lugnt, och det kändes som att han hade roligt. Vilken skillnad det är! Och han blir inte alls tjurig och arg när det blir för jobbigt. Vi fick inte riktigt till någon öppna men en lite böjning och kanske någon flytt av bogarna då och då. Problemet var bara att när han gjorde rätt så ramlade vi ner i trav, men det får vara så. Så länge han gör rätt vill jag inte säga att han gör fel bara för att han byter gångart för det spelar ingen roll just då. Bra kändes det iallafall!

I min otur med alla sjukdommar hade jag lite tur den här veckan. Det var riktigt ruskigt väder i torsdags så lektionerna med Evelina flyttades till lördag, alltså igår. Perfekt för mig så jag hann bli lite friskare. Hade en ordentlig febertopp i torsdag så jag är glad att det blev som det blev så jag kunde rida.

 

Guffi var stel. Inte så konstigt som han vilat. Som vi vilat. Kände inte att jag fick någon respons på min skänklar, kan varit jag som var trög och svag, eller så var det han som ignorerade mitt lama försök. I skritt gick det bra, men hände inte så mycket i trav. Vi red på volt och en åtta och tillslut fick jag igenom varvbytena på åttan och kände mig nöjd med det. Sen att det blev en jäkla bananåtta resten av volterna kan vi ju bara glömma. Evelina pratade om att man kanske inte kan förvänta sig att hästen ska göra hela övningen korrekt när de har stått ett tag, och det är ju himla självklart. Efter det tror jag mina krav sänktes lite och vi kunde slappna av och bara rida, utifrån dagens förutsättningar. Med en flåsande snorig matte och stel häst.

 

Vi köra även en del tölt, igångsättningar och nedtagningar på riktigt. Vi skulle inte bara rida tölt utan vi skulle förbereda så vi hade de bästa förutsättningarna när vi väl tog upp dom i tölt och verkligen rida ner i skritt. Man är rätt slarvig där, men det gick väldigt bra. Speciellt i vänster varv. I höger blev han nästan för avslappnad och sökta sig neråt så det blev trav några gånger. I vänster bara flöt det på, mjuka förberedelse, lätt upp i tölt och mjuka nedtagningar utan trav eller ramlade ner i skritt. Sen travade vi av och då kändes traven mycket bättre, vi hade nog båda kommit igång lite mer då.

 

Det är redan två veckor sedan till kurs, vad tiden går fort! Det är iallafall alltid lika roligt när Malin kommer även om det ibland är rätt jobbigt också. På förmiddag fick vi börja med halsring, gjord av ett gramskaft. Skritt, halt, backa. Fy fan sa Guffi och stängde av. Det blev lite för mycket, om jag bara sa "back" gick det lättare för det har jag lärt honom från marken. Så jag fick istället göra samma sak fast som vanligt. Med röst, säte och tygel. Då såg Malin att Guffi inte stannar rakt när vi gör halt. Nä, så har han alltid gjort och att göra halt och stå still är jäkligt svårt. Så länge jag inte har helt långa tyglar och använder rösten bara, då kan man stanna rakt. Så vi spenderade resten av de 45 minuterna med att försöka göra raka halter. Så fort rumpan åkte ut, eller bogen eller någon annan kroppsdel flöt iväg, då fick vi inte stanna, det var bara att fortsätta framåt. Skritt långsammare och långsammare och tillslut, efter sisådär 2 varv runt paddocken fick vi till en rak halt. Och sen var det bara att börja om. Jobbigt men oh så nyttigt för oss.

 

Det har hänt en hel del sedan jag skrev något sist. Vi hade kurs för Malin Bengtsson 10 april som jag tänkte skriva om i ett eget inlägg. Sen åkte jag på en minisemster till London och hann därför inte skriva något om det direkt efter. London var trevligt och sällskapet lika så. Men någon vila fick vi då inte, vi lyckades klämma in väldigt mycket på de 5 dagar vi var där.

 

När vi kom hem igen skedde något väldigt oväntat och sorgligt i stallet. Guffis hagkompis Frej dog i tisdags eftermiddag väldigt hastigt. Hans magsäck hade spruckit. Det var planerat att han skulle få somna in senare i vår eftersom han var gammal, hade cushings och fång, men det var inte tänkt att det skulle ske så här. När jag kom ut på kvällen var Guffi inkletad i blod och han kändes lite orolig och fundersam över var hans kompis tagit vägen. De hade hunnit bli väldigt bra vänner och lekte mycket i hagen. Frej är saknad och det kommer kännas tomt på gården utan honom.

 

Den här veckan har det gått lite upp och ner faktiskt. Vi hade Evelinalektion i torsdags igen och det blåste väldigt mycket, kändes som att Guffi var mer i luften än på marken. Speciellt den lilla stund det gick fortare än i skritt. Underlaget i paddocken var katastrof eftersom det varit så varmt. Det var blandat is, snöslask och barmark. Slasket stänkte på lyftstolparna, vinden ven och grejer fladdrade. Ja, Guffi tränade flygning. Lektionen bestod till stor del av att rida ca 1 meter innanför spåret och flyttade hästarna ut mot staketet och tillbaka igen. Guffi räknade ut vad han skulle göra och gjorde före mig, slarvade och fokuserade på annat. När vi skulle ta det i spring insåg jag att det inte gick, så fort jag försökte rida flög han i luften. Så vi gick tillbaka till skritt och då blev jag lite mer bestämt och det gick bättre. Vi avslutade bra iallafall.

 

Idag blev det en kort uteritt med Maria och Tibra. Guffi gick först stor del av tiden, annars gick vi brevid varandra och han fick bara gå bakom några korta stunder. Det var vårat fokus idag. Inget nos i svans! Guffi bjöd på alla gångartet och jag kan verkligen inte låta bli att le när han tar tölt och bara rullar på. Tänk vad vi har jobbat och nu har allt slit äntligen lönat sig. Jag tror vi har hittat ett sätt som inte sätter spänningar i någon av oss och det blir roligt. Vi kunde rida runt sjön eftersom mycket av snön har smält bort. Vi är inte bortskämda med ridvägar där vi kan rida runt, runt sjön är en av dom och den är precis lagom, tar ca 40 minuter runt. Solen sken genom de tunna molnen och det var inte för varmt. Tråkigt nog hade jag inte så mycket tid på mig, annars hade jag kunnat spendera hela dagen i stallet och önskar att jag haft fler hästar att rida. Men ingen skulle kunna slå världens bästa Puffe!

 

De senaste veckorna, sedan jag kom hem från Italien, har Guffi varit så ovanligt lugn. Varje dag jag varit ute till honom har han varit lugn. Det är nästa så att jag börjar fundera på om någon har bytt ut min häst. Han kan självklart var lugn annars också, men det har nog aldrig hänt att han varit det så här länge och samtidigt varit pigg och glad. Det här gör att det känns väldigt roligt att rida och jag vill rida hela tiden. Det går dessutom så himla bra med tölten att jag inte riktigt vågar tro på det. Det kommer säkert inte alls gå imorgon tänker jag, men så överraskar han mig. Idag bjöd han till och med på tölt på lite lösa tyglar. Var kom det ifrån?

 

Vi fick sällskap av Tyr och Frodi upp på berget idag i den härliga vårvintersolen. Det blev galopp och trav där uppe. Snön är lite besvärlig och hästarna måste verkligen koncentrera sig på var de sätter fötterna. När vi vände hemåt var Guffi så avslappnad, nosen i backen på långa tyglar hela vägen tillbaka till nerförsbacken. När vi kom ner på vägen igen tänkte jag stampskritt och sen upp i tölt och vad han töltade! Hade verkligen ingenting i handen, så jag testade att släppa efter ännu mer och korta bitar satt jag där och skrattade på helt långa tyglar.

 

I onsdagskväll när jag vi red i paddocken var han rätt tjurig, fortfarande lugn och glad, men tjurig när det blev jobbigt. När jag krävde lite mer. Han testade det mesta för att slippa under, kasta sig åt vänster, höger, framåt och rusa. Ja allt förutom bakåt faktiskt. Men vi kom överens tillslut och även då bjöd han på mycket tölt. Det märks tydligt efteråt att det är jobbigt för honom fortfarande, han blir väldigt flåsig. Men han försöker verkligen och det känns verkligen som att han börjar hitta styrkan i tölten. Jag hoppas verkligen att det är här för att stanna nu, jag vill inte bli av med den igen!

 

Igår var det kurs för Malin Bengtsson och jag stod hela dagen i paddocken med kameran för att fota de andra om jag inte satt på Guffi och red själv. Man lär sig mycket av att titta på andra och jag fick hjälpa till och vara trafikpolis. Ni vet när man blir tillsagd att rida tre serpentinbågar eller inte tappa de små barnen man håller i händera och inte ska tappa för då blir de överkörde. Ja, ni som ridit för Malin förstår det där med barnen, det är inga riktigt barn alltså.

 

Mina båda lektion med Guffi gick riktigt bra och vi fick mycket hjälp med tölten. Någon hade viskat till Malin att det gått bra för oss med tölten så hon ville se hur den såg ut nu och sedan fortsatte vi därifrån. På förmiddagen red jag tillsammans med en tjej som ramlat av för ett halvår sedan och detta hade gjort henne rädd och satt myckte spärrar i henne. Hon fick göra undefär det jag och Guffi för ett år sedan och det var väldigt bra för mig att se vilken utveckling vi gjort sedan dess. Det kan hända mycket på ett år.

 

På förmiddagen fick vi träna på stampskritt, ett väldigt bra sätt att komma upp i tölt utan att sätta spänningar i kroppen. Man ska tänka att man ska stampa fram i skritt, nästan på gränset till tölt/trav. Tölt på volt och runt spåret. Guffi bjöd på några tjurstamp när det blev jobbigt, speciellt i vänster varv som han kan protestera rätt högljudt i. Första tjurstampet han bjöd på sa Malin "Det finns fortfarande i honom" och trodde att han hoppade till av lättskrämdhet, nerver eller vad hon nu tänkte men jag kände att nä, det där var tjurighet. Så jag har visst lärt mig att känna skillnad även på hans skutt. Vi fick också göra försök till öppna i tölt på medellinjen, vilket ingen av oss trodde skulle gå så bra som det gjorde men han förvånade oss båda!

 

På eftermiddagen red jag med Maria som hade lånat Spes och vi fick rida på en ruter med en kona i varje hörn. En övning speciellt framtagen till Guffi tydligen. Innan vi började med det fick jag träna på att ha en jämn kontakt med båda tyglarna utan att göra något, alltså inte tappa några små barn (när det glappar). Tillslut så, bara jag bestämde mig så gick det. Vi skulle rida fram till valfri kona och göra framdelsvändning ett helt varv runt och sedan vidare till nästa kom. Nosen skulle hela tiden vara mot konen vilket inte var så lätt när jag skulle ha kontakt på tyglarna men inte göra något med dom förutom kanske fånga upp lite när framdelen for i väg. Ben ben ben och säte säte säte. Vilket vi har tränat mycket så nu förstår han det mycket bättre, men svårt var det. Malin ville testa vad Guffi gör när han inte kan krångla sig iväg åt så många håll eftersom jag fick rama in honom ordentligt mellan skänklarna. Sen gick vi upp till nivå 3 och skulle gå rakt fram till konen, sen backa två steg och bakdelsvändning på det avståndet. Här fick vi problem för Guffi fortsatte backa när jag bad honom flytta bakdelen, så vi fick skippa backningsmomentet och bara göra framdelsvändning på avstånd från konen. Vi fick vi gå runt på rutern och flytta vid varje kon och sen tog vi det i tölt. När jag kom på att jag måste svänga med min överkropp kändes det väldigt bra.

 

Efteråt började vi prata om vad som faktiskt hände med de här övningarna. Malin ville se om han faktiskt är så stel i vänstersida som han beter sig som och jag kändes faktiskt ingen skillnad i åt de båda hållen/varven vi gjorde det i. Det gick lika bra åt alla håll. Hmm, ja det sitter nog mycket i hans huvud och faktiskt inte så mycket i kroppen längre. Han glömde nog bort huvudet när han blev så fokuserad på mig, han var verkligen med mig genom hela övningen. Mycket bra övning, den ska vi fortsätta med.

 

Här kommer lite bilder på oss. Jag tycker det är stor skillnad, han ser så avslappnad ut i tölten och det har han aldrig gjort förut. Är det verkligen min häst det där? Han använder ju bakbenen, FinPuffe!

 

Nu har jag snart varit hemma i en vecka efter min alperna semester men jag har som vanligt inte hunnit skriva något. I början på vecka tog vi det lugnt, när jag kom hem i söndags var jag och mamma ut till Guffi. Vi pysslade på i paddocken medans mamma fika med de andra i stallet. I tisdag var vi ute på promenad i mörkret med Maria och Tibra, vi gick nog 5-6 kilometer den kvällen men både hästarna var väldigt positiva och Guffi gick lång låg bakom mig, även på vägen bort.

 

I torsdags var det lektion för Evelina igen och jag hade inte ridit sedan förra lektioner, alltså på två veckor. Han blev skodd på förmiddagen och hovslagaren hade släppt ut honom med grimman på eftersom jag var tvungen att åka på jobbet. När Peter kom hem hade han fått in nosdelen i munnen och nästan tuggat sönder den. Tur nog verkar han inte fått några men av det, förväntade mig att han skulle vara stel eller vara stirrig men det var han inte. Trodde inte alls det skulle gå bra pga detta och för att jag inte ridit på ett tag. Trodde han skulle vara spänd och det var han i början, för att jag var det så klart. Skänkeln för att böja tog han som gasa osv. Men helt plötsligt så flöt det bara på. Vi fick börja på en stor volt, böja runt skänkel och de där vi brukar göra. Sen övergick vi i att rida en stor åtta över hela planen. Vi började på vänster volt vänster ställda och när vi gick över till höger volt skulle vi fortsätta ha dom vänster ställda. Och samma sak i andra varvet. Förvånade nog kändes det lättare att rida honom utåtställd, men han kändes väldigt jämn i båda varven. Vi varvade även med "rätt" ställning på rätt volt. Vi övergick sedan i tölt. Gick lite knackigt, jag fegade ut och tog trav i stället och det var ju enkelt, fina växlingar mellan volterna fick vi till. Bestämde mig för att prova i tölt igen och fick mer hjälp av Evelina och helt plötsligt sa det klick och vi flöt fram i tölt. Inte riktigt efter åttan utan svängarna tappade vi då, men vad roligt det var! Han kan ju! Vi kan!

 

Idag ville jag rida ut men ingen med mig, så jag bestämde mig att vi provar själva. Vi måste komma förbi det här någon gång och jag försökt med olika metoder men inte hjälper. Problemet är att han tvärvänder, inte så han skenar hemåt, utan i skritt bara vänder han och smått omöjlig att få tillbaka åt det håll jag vill. Det börjar redan med att han itne vill gå ut ur paddocken, så jag hoppade upp på parkeringen och red ut direkt på vägen. Gick bra några meter sedan började han och då bestämde jag mig för att om han vänder, då backar vi. Och vi backade, vände åt rätt håll, han stannade och vände, vi backade och vände tillbaka rätt. Så där höll vi på de ca 200 meterna fram till vi kunde svänga in i skogen. Men vi kom fram även om det gick baklänges! In i skogen och där blev det lite galopp och han försökte vända några gånger men det gick mer framåt än backåt där. Sen kom vi ut på travvägen och då började vi igen. Där var det svårt att backa, det är ganska brant upptåt, så det tog längre tid för oss att komma vidare. Men när vi gjorde det tog vi galopp. Tills det tog stopp och han vände igen. Tillslut sa jag åt honom att han inte får bestämma när vi ska vända det gör jag, vi skrittade några meter, tog galopp, jag saktade ner och jag vände. Och då var vi uppe på berget. Första gången vi tagit oss hela vägen upp själva faktiskt. Kände mig väldigt nöjd, han var aldrig stressad utan bara riktigt tjurig och envis. Men hans matte kan vara ännu envisare fick han lära sig idag.

 

När jag började rida Guffi för alla år sedan hade vi aldrig några problem med att rida ut själva, utan det har blivit svårare och svårare med åren. Och jag tror det beror på att han inte vågade säga ifrån, uttrycka sina åsikter och bara gjorde då i början. Han var avstängd helt enkelt. Nu har han åsikter om allt, och utnyttjar att jag kanske inte alltid är så bestämd. Som Malin sa på den senaste kursen, jag måste lära mig att sätta gränser. Så, det går ju och vi kan bara jag bestämmer mig. Sen måste våra humör vara mottagliga för att utvidga vår komfortzon, men det är så tydligt med Guffi när det går att sätta mer press på honom. I morgon är det Malinkurs igen, så vi får se imorgon vad vi får göra för spännande den här gången.

 

Här sitter jag på Arlanda halv 6 en lördag morgon. Om några timmar går min flyg på vägen ner till Italien och alperna. Jag ska åka skidor i en hel vecka och bara ha trevligt med en del av familjen. Det är helt rätt tidpunkt att åka bort, det är mycket på jobbet och kämpigt, så det ska blir väldigt skönt att vara ledig. Men jag saknar Guffi redan!

 

Vi hade lektion för Evelina i torsdagskväll. Jag red i onsdags också och då kändes det inte så bra, jag var nog inte riktigt i nuet och red ordentligt så det blev lite halvdant alltihopa. Men lektionen med Evelina gick riktigt bra. Vi började som vanligt på volt och böja runt skänkeln, flytta ut bogen, i trav och sedan skritt. Vi började spåna på om Guffi är överkänlig mot vänster skänkel och döv för höger. Hmm.. ja det kan vara både och. I vänster varv drar han sig utåt och det är inte lätt att svänga mjukt åt vänster. Han blir styv och stel och går emot. I höger varv är det inte problem att hålla volten och han känns avslappnad, men han reagerar inte riktigt på min skänkel så fort som jag skulle vilja. Han flyttar men det går som trögt och jag får jobba mig svettig.

 

Efter det tog vi tag i tölten. Jag började med öppnor i skritt efter spåret och gjorde sedan töltövergångar. La in längre sträckor då och då och det kändes helt okej. Då satte Evelina lite press på oss och hjälpte mig fortsätta rida tölt. Jag fegar lite och tar ner till skritt innan han ramlar ner i trav, för att han helt enkelt inte ska ramla ner i trav och där har vi fastnat. Så jag fick fortsätta rida, hålla om med skänklarna, upp med överkroppen, komma ihåg att röra på fingrarna och halvhalter halvhalter halvhalten. Och tro på tusen, vi kunde ju! Han gick riktigt riktigt bra och vi avslutade med den bästa hörnpasseringen jag någonsin gjort i tölt. Den var helt perfekt! Enligt mig iallafall. Det ska nog bli ordning på den där gångarten någon gång.

 

Så fort jag tog av sadeln inne i stallet efteråt kände hur jag redan började sakna min fluff innan jag ens var på väg att släppa ut honom i hagen och åka hem. Det är jobbigt när jag vet att jag inte får träffa honom på en vecka! Nu  ska jag äta vad jag tror blir min första frukost idag och försöka fördriva tiden på bästa sätt. Det blev inte många minuters sömn på bussen hit så det blir en lång dag och resa det här.

 

Veckan började med regn och is och modet sjönk rakt ner i botten. I tisdag var jag och Maria ute på en promenad halvvägs upp för berget, jag flåsande eftersom jag inte riktigt fått tillbaka orken ännu efter min dunderförkylning. I onsdag började det snöa och blev kallare och på torsdag var isen täckt med snö och vintern var tillbaka! Yey! Då var vi uppe i rundcorallen och sprang runt lite. Inget märkvärdigt men det kändes bra.

 

Helgen har det blivit mycket häst. Igår åkte jag ut med Maria och hjälpte henne att börja tömköra Tibra. Det gick sakta framåt, men det var just det som var svårt tyckte Tibra. Att förstå att hon skulle gå framåt. Får hjälpa henne någon fler gång så de kommer igång. Sen hämtade jag Guffi och körde några skänkelvikningar i paddocken innan Maria frågade om jag vill med upp på berget. Vi gick upp genom skogen och jag hade snö överallt kändes det som. När vi kom ut på travvägen tog jag och Guffi galopp uppåt en bit innan vi vände och gick ner. Han ville inte riktigt gå iväg själv så jag nöjde mig med den korta biten, men när jag väl hoppat av och gick neråt skulle han stanna varannan meter och filosofera. Till slut kom jag på att han stannade för att han ville äta snö och var törstig, och filosofera lite däremellan.