Det var länge sedan jag skrev något här nu. Lite tråkigt att inte uppdatera och skriva ner allt vi gör nu när det faktiskt går så himla bra. Det är mycket lättare att slänga upp en bild och lite text på Instagram så är det klart. Vi finns där under namnet fridabennerman om ni vill följa oss där.

 

Förra helgen hade vi kurs för Johanna Asplund. Red för henne en gång vid jul och det gick bra, så nu blev det kurs en hel helg för henne. Hon kommer snart tillbaka igen. Det är skönt att rida för någon som inte sett hur Guffi kan vara när han är stressad och det knappt går att använda skänklarna och sånt där. Hon vågar pusha oss vidare, så vi tar större kliv framåt i utveckligen. Känns verkligen som att vi fick väldigt mycket hjälp och kastades framåt i utvecklingen, även om vi fick jobba riktigt hårt. Så därför tänkte jag bjuda på en film från mesta dels sista lektion på söndagen. Första delen är från förmiddagen och resten från eftermiddagen. Det är nästan lite konstigt att se, är det verkligen vi som är så där bra?

 

 

Sista lektionen på söndagenkändes Guffi lite mjukare igen, men vi började ändå med halt och det vi gjorde lektionerna innan. När det kändes okej och Guffi började bli frustrerad fick han istället trava ganska kravlöst några varv och en riktigt bra trav bjöd han på, synd bara att det inte blev fler bilder på den och de som blev är väldigt långt ifrån så jag ar fått beskära det väldigt mycket.

 

 

I tisdags hade jag alldeles för höga förhoppningar, vi skulle tölta massor och bra. Jo tjena pannkaka. Red samtidigt som två andra och alla gjorde olika övningar vilket slutade i en ostrukturerad Frida som var överallt. Prova rida så, när funkar inte, provar det här, nä funkar inte heller. Ingenting fungerade, inte ens kravlös rav på spåret eller en galoppfattning. Efter att vi flängt runt utan styrsel ett tagbackade jag tillbaka och tänkte att vi tränar på halter och , vi fick ju faktiskt till några bra i början. Men nä, det gick inte heller så vi gav upp där. Tror jag kan skylla lite på hunger hos Guffi dessutom, de hade börjat stödfodras ute på betet och det har märkts tydligt att Guffi varit hungrig den senaste veckan. I onsdags fick han och Hugur flytta hem till gården och får mer mat, så nu blir det nog lite bättre med det.

 

På torsdagkväll började Evelinalektionerna igen och jag var helt ärlig med att vi behöver träna på att göra halter utan att åla runt, bli hård i munnen/handen och försöka slippa undan. Vi fick börja med att göra bakdelsvändning runt koner i en fyrkant. Insåg då att Guffi inte lyssnar, han skiter lite i mig och när han förstått vilken övning han ska göra så gör han den men väldigt slarvigt innan jag hinner be honom. Så han fick lära sig ett nytt ord "Vänta". Halvhalter, vänta, vänta, vänta och sedan flytta. När vi sedan gick över till att göra halter hjälpte detta väldigt mycket, för han måste vänta även där. Vi gjorde sedan några tölt övergångar, halt, skritt, tölt, halt osv. Och det kändes som det började släppa även om det tar ett tag innan det blir en halt så blir de bättre halter.

 

Igår åkte jag med Maria och vi red en sväng. En ganska lugn tur, men i alla gångarter och både i skog, väg och backar upp och ner. Vi tränade lite på vänta och halter och det fungerade väldigt bra, han lyssnar väldigt bra bara jag säger vänta vissa gånger och kändes inte stressad av att komma ikapp Tibra igen. Tänk att det ska vara så svårt att stanna.

 

Den andra lektionen kommer jag knappt ihåg och inga bilder blev det då för det regnade, så dom kan inte hjälpa mig att minnas. Vi fortsatte på samma spår med skänklarna iallafall. Vi gjorde en övning med tölt på kortsidorna mellan "konstolparna" skritt fram till lyktstolpe, och tölt igen. Sedan ökade vi svårigheten genom ett efter lyktstolpen vända in och rida rakt över banan och ut i andra varvet. Ungefär som en jätteåtta i tölt. Här måste vi träna på vändande åt vänster, där tog det emot lite. Under lunchen fick vi fina armband med en pärla av Malin som hon gjort själv och dessa ska vi ha som en påminnelse. Vi skulle bestämma oss för en sak med ridningen och verkligen göra det. Armbandet skulle då påminna oss om det här vi hade bestämt oss för. Jag skulle inte dra i yttertygeln när Guffi kör ut innerbogen och ut huvudet i speciellt höger varv. Och tro på tusen, jag gjorde det en gång i början på alla lektioner, men sen kom jag på mig själv och gjorde det inga mer. Det funkar ju ändå inte, onödiga jäkla dragande.

 

Sedan blev det söndag och lektionen på förmiddagen kändes Guffi lite stel. Började med halt mitt på lång sidan, gjorde det sen i trav. Skittjobbigt att stanna då, så vi la in en volt och gjorde halt när vi kom ut på långsidan igen. Sen fick vi rida på en liten åtta tvärs över ridbana, böja runt skänkeln och en halt när vi kom ut på långsidan. Noga med att använda inner skänkel när vi ska fram i skritt igen. Det där med halt och stå still var ju skitjobbigt även där och när Hugur fick göra nåt annat mycket lättare blev Puffe lite putt. Vi töltade sen...men själva övningen har jag glömt. Säkert någon bra jag hade behövt komma ihåg. Men lärdomen där var iallafall att vi måste träna på att stanna fint och kunna bibehålla böjningen.

 

I helgen kom världens bästa Malin och hade kurs igen. Det kommer bli svårt att få ner allt i ord eftersom vi red 4 lektioner. Det som var kursen fokus var grunder. Malin är bra på grunder. Första lektionen gick vi igenom de olika skänkelhjälperna. Böja, vända, flytta, och framåt så klart. Vi hade koner på mittlinjen som vi först red sicksack runt, alltså vände runt. Sedan böjde vi och vände runt konerna. Gjorde det även i trav. Sedan red vi på en åtta och fortsatte med samma sak egentligen, men här fick jag även göra det i galopp med tre travsteg på mitten innan ny galoppfattning och det gick oväntat bra, även åt höger. Men jag fick nästan värmeslag efteråt. Jisses vad svettigt det blev!

 

Här är "lite" bilder från bara första lektionen.

 

I går hade vi massagekurs för bästa Anna Karström. Hon har masserat Guffi några gånger nu och speciellt varit till stor hjälp det senaste året sedan han hade ont. Hon ser helheten, muskler, hovar, magen, inre organ osv. Allt! Och det är så skönt att ha en sån person som inte bara bryr sig om sitt yrke och inte är rädd för att ta hjälp av andra för att få det så bra som möjligt för djuren. Utan henne hade vi nog inte kommit dit vi är idag, för jag hade inte fått hjälp med Guffi snea hovar, snea kropp, som orsakade smärta. Att hon dessutom sysslar med djurkommunikation gör det hela väldigt spännande.

 

Kursen var väldigt rolig. Vi började teoretiskt och gick igenom olika tekniker. Sedan gick vi ut i stallet och hon visade och vi fick testa på hästarna. Jag och Marianne knådade på Kveikja, hennes dotters häst som hon nu fått ärva efter Frejs bortgång. Ett sött sto, vänlig och visade tydligt när det var skönt. Åh vad hon gillade massage. Trött i armarna blev man, men jag lärde mig mycket som jag kommer prova på Guffi. Jag hoppas han gillar det, men han kan ju vara lite svårflörtad ibland. Jag måste hitta ett sånt där ställe som han verkligen gillar, för då kan jag gå tillbaka dit när vi hittar ett jobbigt ställe. Och sträcka på mig, det blev så mycket lättare när man hittade rätt position i sin egen kropp.

 

Anna var med ut i hagen till Guffi och skulle bara titta på hovarna. Men hon kan ju så klart inte låta bli att trycka och känna. Efteråt stod han rakt och fint med alla hovar. Och han fick högsta beröm för hur fina hovarna var nu. Vi pratade också om jag ska prova att ta av skorna en period för att få igång blodcirkulationen. Hon tyckte jag får gör precis som jag känner men kanske skaffa boots att ha fram iallafall. Jag ska klura vidare hur jag ska göra...

 

Det var roligt att se att han låter henne komma in i bubblan även när han är lös i hagen. Vi fick en liten stretchövning att träna på. Med godis ska han böja halsen åt sidan och vrida in ganachen mer under sig på inre sidan, eller hur man nu ska förklara. Bara ett litet litet knyck. Svårt var det, men det ska nog gå tillslut. Han lär sig fort, får man godis kan man göra det mesta.

 

Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad vi gjorde för över en vecka sedan. Jag var så där lycklig och salig efter kursen så på något sätt glömde jag borde vad vi fick göra, och det blir ju inte bättre av att vänta en vecka med att skriva om det. Men vet ni vad, det känns så himla bra just nu. Guffi har aldrig varit så fin som han är nu och så lugn, det är lugn och ro i hela honom (förutom när han fick gå med stona ett dygn i torsdags och blev hingst för en dag, alla blev lika förvånad).

 

Ja, det här kan man ju fundera på vad det innebär, men det är rätt enkelt. När man kommer in i på långsidan rusar hästen iväg och sluta lyssna. Jag får skylla mig själv som rider fort på långsidorna och långsamt på kortsidorna så nu ska vi försöka bota detta. På mitten av långsidan, sakta av till skritt eller halt, gå några steg så han hinner landa, och upp i trav/tölt/spring. Vad som blir bara det är fortare än skritt. Om han inte lyssnar på nedsaktning tog vi in på en volt. Tränade det här från marken i torsdags och det gick det också.

 

 

Han kan tölta nu. Han tycker det är roligt. Det är ganska lätt för honom. I 20 meter. För sen har jag visst lärt honom att vi saktar ner. Ops! Så ni får vi pressa oss lite förbi det där bekväma 20 metrarna så vi kommer längre och längre. Målet just nu är 1,5 varv runt paddocken. VI klara ungefär 1 just nu.

 

 

Här ska det tränas på öppnor i tölt och väcke mattes döda fisk till ben. Det hänger bara där som en tung död fisk, hallå! Rör på dig fiskjävel! (Det högra alltså). Öppna går rätt bra i skritt, vi har jag fått rida väldigt mycket öppna hela våran med Evelina, men när det går lite fortare tittar fisken fram.

 

Åh vad det här är roligt tycker Guffi! Trav på stor volt på kortsidan, snett igenom och galoppfattning i hörnet, galopp bara några steg och sedan över i tölt. Det gör inget att det blir några travsteg, men det blir färre och färre. Gick inte så himla bra på kursen men i lördags hände något med Guffi när vi gjorde den här övningen. Han vaknade till och tyckte det var så roligt, när han kom på att de var tölt vi skulle över till gick han så jäkla fint. Han ville bara fortsätta och fortsätta och skrattade så tårarna rann.

 

 

Malin får krama Guffi! Förstår ni! Malin får krama Guffi, jag sitter på ryggen och han är lugn. Det är stort så jag blir tårögd när jag ser bilden. Han fick massor av beröm, Malin har aldrig sett honom så lugn och vi kunde göra så många övningar som skulle ha puttat honom över gränsen tidigare. Men han gick med på allt. Jag fick också lite beröm för att jag faktiskt tränar på det hon säger till mig till nästa gång. Det är ju klart, vi får ju så bra övningar och verktyg.

 

I torsdags var det återigen dags för lektion för Evelina. Hugur den pajasen hade som vanligt tappat en sko, men Peter slog på den så mamma kunde vara med. Under tiden fick vi borsta på skitungen Soldan eftersom han och Peter skulle rida med oss. Mamma kommenterade efteråt att det är rätt skönt att rida med dom, för då känns det som att vi andra kan så mycket. Soldan är inriden i höstas så han är fortfande grön och unghästig, men han utvecklats väldigt mycket ändå.

 

Iallafall, så gick det hela skitbra! Allting var ju inte perfekt, men det var roligt, avslappnat och träningsvärken i låren kom dagen efter. Vi fick börja med att rida på en stor 20 meters volt på ena kortsidan och verkligen jobba med att böja hästarna runt skänkeln, sen ut på långsidan och in på en liten 10 meters volt på andra kortsidan och böja ännu mer, men bara med skänkeln. Jo tjena, inte så enkelt nej. I vänster varv går det rätt bra för då lyssnar Guffi på min vänster skänkel, men i höger är det som att vi inte har någon riktig kontakt. Jag vet inte om det är jag som blir stum i höger benet eller han som har blivit okänslig och inte lyssnar på den, eller kanske en kombination av det hela. Så jag får hela tiden påminna mig om att vara aktiv med höger benet och dutta mer än pressa. Sen tog vi det i trav, men det kändes ändå som att det började släpp lite där på slutet.

 

Sen skulle vi rida öppna innanför spåret. I skritt gick det ganska bra, rumpan for lite fram och tillbaka i vänster varv. Sen skulle vi göra det i tölt. Då blev det svårt men min nyfunna tölt häst töltade riktigt fint. Avslappnat och lugnt, och det kändes som att han hade roligt. Vilken skillnad det är! Och han blir inte alls tjurig och arg när det blir för jobbigt. Vi fick inte riktigt till någon öppna men en lite böjning och kanske någon flytt av bogarna då och då. Problemet var bara att när han gjorde rätt så ramlade vi ner i trav, men det får vara så. Så länge han gör rätt vill jag inte säga att han gör fel bara för att han byter gångart för det spelar ingen roll just då. Bra kändes det iallafall!

I min otur med alla sjukdommar hade jag lite tur den här veckan. Det var riktigt ruskigt väder i torsdags så lektionerna med Evelina flyttades till lördag, alltså igår. Perfekt för mig så jag hann bli lite friskare. Hade en ordentlig febertopp i torsdag så jag är glad att det blev som det blev så jag kunde rida.

 

Guffi var stel. Inte så konstigt som han vilat. Som vi vilat. Kände inte att jag fick någon respons på min skänklar, kan varit jag som var trög och svag, eller så var det han som ignorerade mitt lama försök. I skritt gick det bra, men hände inte så mycket i trav. Vi red på volt och en åtta och tillslut fick jag igenom varvbytena på åttan och kände mig nöjd med det. Sen att det blev en jäkla bananåtta resten av volterna kan vi ju bara glömma. Evelina pratade om att man kanske inte kan förvänta sig att hästen ska göra hela övningen korrekt när de har stått ett tag, och det är ju himla självklart. Efter det tror jag mina krav sänktes lite och vi kunde slappna av och bara rida, utifrån dagens förutsättningar. Med en flåsande snorig matte och stel häst.

 

Vi köra även en del tölt, igångsättningar och nedtagningar på riktigt. Vi skulle inte bara rida tölt utan vi skulle förbereda så vi hade de bästa förutsättningarna när vi väl tog upp dom i tölt och verkligen rida ner i skritt. Man är rätt slarvig där, men det gick väldigt bra. Speciellt i vänster varv. I höger blev han nästan för avslappnad och sökta sig neråt så det blev trav några gånger. I vänster bara flöt det på, mjuka förberedelse, lätt upp i tölt och mjuka nedtagningar utan trav eller ramlade ner i skritt. Sen travade vi av och då kändes traven mycket bättre, vi hade nog båda kommit igång lite mer då.

 

Det är redan två veckor sedan till kurs, vad tiden går fort! Det är iallafall alltid lika roligt när Malin kommer även om det ibland är rätt jobbigt också. På förmiddag fick vi börja med halsring, gjord av ett gramskaft. Skritt, halt, backa. Fy fan sa Guffi och stängde av. Det blev lite för mycket, om jag bara sa "back" gick det lättare för det har jag lärt honom från marken. Så jag fick istället göra samma sak fast som vanligt. Med röst, säte och tygel. Då såg Malin att Guffi inte stannar rakt när vi gör halt. Nä, så har han alltid gjort och att göra halt och stå still är jäkligt svårt. Så länge jag inte har helt långa tyglar och använder rösten bara, då kan man stanna rakt. Så vi spenderade resten av de 45 minuterna med att försöka göra raka halter. Så fort rumpan åkte ut, eller bogen eller någon annan kroppsdel flöt iväg, då fick vi inte stanna, det var bara att fortsätta framåt. Skritt långsammare och långsammare och tillslut, efter sisådär 2 varv runt paddocken fick vi till en rak halt. Och sen var det bara att börja om. Jobbigt men oh så nyttigt för oss.

 

Nu har jag snart varit hemma i en vecka efter min alperna semester men jag har som vanligt inte hunnit skriva något. I början på vecka tog vi det lugnt, när jag kom hem i söndags var jag och mamma ut till Guffi. Vi pysslade på i paddocken medans mamma fika med de andra i stallet. I tisdag var vi ute på promenad i mörkret med Maria och Tibra, vi gick nog 5-6 kilometer den kvällen men både hästarna var väldigt positiva och Guffi gick lång låg bakom mig, även på vägen bort.

 

I torsdags var det lektion för Evelina igen och jag hade inte ridit sedan förra lektioner, alltså på två veckor. Han blev skodd på förmiddagen och hovslagaren hade släppt ut honom med grimman på eftersom jag var tvungen att åka på jobbet. När Peter kom hem hade han fått in nosdelen i munnen och nästan tuggat sönder den. Tur nog verkar han inte fått några men av det, förväntade mig att han skulle vara stel eller vara stirrig men det var han inte. Trodde inte alls det skulle gå bra pga detta och för att jag inte ridit på ett tag. Trodde han skulle vara spänd och det var han i början, för att jag var det så klart. Skänkeln för att böja tog han som gasa osv. Men helt plötsligt så flöt det bara på. Vi fick börja på en stor volt, böja runt skänkel och de där vi brukar göra. Sen övergick vi i att rida en stor åtta över hela planen. Vi började på vänster volt vänster ställda och när vi gick över till höger volt skulle vi fortsätta ha dom vänster ställda. Och samma sak i andra varvet. Förvånade nog kändes det lättare att rida honom utåtställd, men han kändes väldigt jämn i båda varven. Vi varvade även med "rätt" ställning på rätt volt. Vi övergick sedan i tölt. Gick lite knackigt, jag fegade ut och tog trav i stället och det var ju enkelt, fina växlingar mellan volterna fick vi till. Bestämde mig för att prova i tölt igen och fick mer hjälp av Evelina och helt plötsligt sa det klick och vi flöt fram i tölt. Inte riktigt efter åttan utan svängarna tappade vi då, men vad roligt det var! Han kan ju! Vi kan!

 

Idag ville jag rida ut men ingen med mig, så jag bestämde mig att vi provar själva. Vi måste komma förbi det här någon gång och jag försökt med olika metoder men inte hjälper. Problemet är att han tvärvänder, inte så han skenar hemåt, utan i skritt bara vänder han och smått omöjlig att få tillbaka åt det håll jag vill. Det börjar redan med att han itne vill gå ut ur paddocken, så jag hoppade upp på parkeringen och red ut direkt på vägen. Gick bra några meter sedan började han och då bestämde jag mig för att om han vänder, då backar vi. Och vi backade, vände åt rätt håll, han stannade och vände, vi backade och vände tillbaka rätt. Så där höll vi på de ca 200 meterna fram till vi kunde svänga in i skogen. Men vi kom fram även om det gick baklänges! In i skogen och där blev det lite galopp och han försökte vända några gånger men det gick mer framåt än backåt där. Sen kom vi ut på travvägen och då började vi igen. Där var det svårt att backa, det är ganska brant upptåt, så det tog längre tid för oss att komma vidare. Men när vi gjorde det tog vi galopp. Tills det tog stopp och han vände igen. Tillslut sa jag åt honom att han inte får bestämma när vi ska vända det gör jag, vi skrittade några meter, tog galopp, jag saktade ner och jag vände. Och då var vi uppe på berget. Första gången vi tagit oss hela vägen upp själva faktiskt. Kände mig väldigt nöjd, han var aldrig stressad utan bara riktigt tjurig och envis. Men hans matte kan vara ännu envisare fick han lära sig idag.

 

När jag började rida Guffi för alla år sedan hade vi aldrig några problem med att rida ut själva, utan det har blivit svårare och svårare med åren. Och jag tror det beror på att han inte vågade säga ifrån, uttrycka sina åsikter och bara gjorde då i början. Han var avstängd helt enkelt. Nu har han åsikter om allt, och utnyttjar att jag kanske inte alltid är så bestämd. Som Malin sa på den senaste kursen, jag måste lära mig att sätta gränser. Så, det går ju och vi kan bara jag bestämmer mig. Sen måste våra humör vara mottagliga för att utvidga vår komfortzon, men det är så tydligt med Guffi när det går att sätta mer press på honom. I morgon är det Malinkurs igen, så vi får se imorgon vad vi får göra för spännande den här gången.

 

Den här veckan har jag ridit tre gånger och det haft gått rätt bra alla gånger. Mycket paddock och travträning har det blivit. I tisdag gjorde vi de övningar vi fick göra senast för Evelina, eftersom jag blev sjuk hade jag inte hunnit ridit någon sen dess förutom en lugn uteritt. Det kändes bra, skänkelvikning i trav gick lite bättre men det är svårt så det får vi träna vidare på.

 

I torsdag hade vi lektion för Evelina igen och den här gånger var det väldigt mycket fokus på vad vi göra med kroppen och att vänja Guffi vid att skänkeln inte alltid betyder springa fortare i högre gångarter. Jag måste tänka på att inte vika mig i innemidjen, rida mot himlen och vrida kroppen mer innåt speciellt i höger varv. Jag ville gärna vrida mig åt vänster hela tiden eftersom Guffi lätt faller innåt i höger varv just nu. Jag fick trava på en egen volt och det gick riktigt bra! När vi fick till det i höger varv gick det trögt, men trögt som i att vi fick ta i och det blev jobbigt när vi gjorde rätt. Skänkeln tog han inte alls som drivande. Men det där är så olika från dag till dag, och jag sa till Evelina att nästa gång tar han den bara som spring.

 

Och ja, ikväll, vad tror ni han tyckte då om skänkeln? Det var allt är inget kändes det som. Han tog den bra och flyttade eller böjde sig runt den, men han kändes liksom trötttrög. Kan bero på att det var 3+ grader ute, eller så var han lite trött i travmusklerna. Han gjorde några lufthopp och blev rätt för saker då och då, fast jag varken såg eller hörde något "farligt". Vi körde skänkelvikningar i skritt och det gick bra, svårt att få med rumpan hela tiden bara. Sen in på volt och böja runt skänkeln, inta vika mig i innermidjan och upp med innerhanden. Gick både bra och dåligt, kändes trögt som sagt. Tog trav på volten och kändes samma där. Tänkte att jag kan testa lite tölt  och avsluta sen. Och vad tror ni han bjuder på? Jo, bästa tölten på länge! Den var lätt och flöt bara på, genom kurvorna och kortsidan! Han dunsade inte ner i trav en enda gång, han blev travtaktig och var på väg, men jag hann fånga upp honom innan det blev trav. Han kändes buren, avslappnad och lätt. AAAHHHAA!!! Gullehäst, vad han kan överraska ibland!

 

Det känns verkligen som att allt det jobbigt och svåra vi jobbat med sedan Guffi hade ont i våras börjar släppa nu. Vi har fått hjälp med att träna rätt och det går bättre och bättre hela tiden. Fokus har legat ganska mycket på att få till traven så jag har tagit tölten när vi ridit ut. Men jag börjar känna att vi kommit så långt att vi behöver tänka på den också igen. Mest egentligen förberedelse för tölt. Så fort jag börjar samla upp honom kommer det en lite protest och jag har dragit mig lite för att göra det faktiskt, undvikt det. Vi red för Evelina igen i torsdags och vi fick träna lite på den där korta samlade skritten, utan något krav att det måste bli tölt. För så blir det, jag börjar samla honom och han rusar iväg in i tölt och ramlar ner i trav på en gång. Så han måste vänta och jag inte bara ge efter. Vi ska även slappna av, annars blir det ingen tölt. Punkt.

 

I helgen skulle vi ha en kurs både lördag och söndag för bästa Malin, men hon hamnade på sjukhus i natt så det blev bara igår. Jättetråkigt för jag kände verkligen att jag vill vara med Malin mer och Guffi ville inte gå ut ur paddocken igår min gulle. Vi fick alla träna på rakriktning igår och vi började med skänkelvikning. Åt vänster bara flyter vi, så där lätt som det ska vara. Åt höger gick det rent ut sagt skit. Vi upptäckte att han gör skänkelvikning om jag lägger vänster tygel mot halsen och alltså tränger över med vänster hand. Och den gör det av sig själv, ppoff så är den där. Så det var jäkligt jobbigt att få den att sluta och gå honom att flytta för skänkeln. Jag lyckades stoppa armen från att fara iväg, men vet ni vad handjäveln gjorde då? Jo, den vek sig åt höger! Så jag satt där med armen på rätt ställe men med en hand som pekade rakt åt höger. Jag tror inte den där handen ens tillhör min kropp, det är någon annan som styr den. Jag måste hitta något sätt att bryta det där, och det gick bättre och bättre men jag kommer få jobba hårt. Det blev bara skritt för oss men väldigt nyttigt. Dessutom sitter jag snett åt höger, Guffi puttar över mig dit och jag är starkade där. Så nu får jag sitta så det känns snett åt vänster, för då är jag rak.

 

Idag red jag och mamma själva och det kändes som att kroppen börjar fatta. Eller så var det för att ingen såg alla fel jag gjorde. Kändes som att jag bara stirrade på den där vänster handen så den skulle hålla sig på rätt ställe. När skänkelvikningarna och flyttandet hit och dit kändes bra tog vi tag i den där korta skritten. Tyckte det gick bra, en lite protest i början sen kände han avslappnad. Några gånger ville han dra i väg, men det fick han inte. Han ramlade inte ner i trav utan vi saktade av innan, tills jag bad mamma filma. Då gick det inte alls lika bra som ni kommer se. Travtakt eller rent ut sagt trav innan vi kommer ner i skritt igen. När jag fick se tyckte jag bara han såg lång ut och inte alls som det kändes. Han har lång kropp, det går inte att få bort, men jag insåg att jag måste samla upp honom mer för att vi ska kunna fortsätta i tölt utan att ramla ner i traven. När jag såg den senaste filmen på oss från i mars så kändes det lite bättre, det har faktiskt hänt saker sen dess. Han är mycket mer avslappnad i hela kroppen och börjar hitta en avslappnad form.

 

Om någon orkat läsa igenom allt det här så kommer nu en film. Det är mamma som filmat så ja, vi syns iallafall. Och det gick som sagt mycket bättre innan hon filmade, som vanligt.

 

I torsdag var det lektion för Evelina igen och den här gången fick vi inte göra så fysiskt svåra saker, men tekniskt svåra att inte göra för mycket, iallafall för Guffi. Öppna, skänkelvikning och växla mellan det olika. Han kan det, och det svåra att då att han inte ska göra för mycket eller börja fuska för han tycker det är tråkigt. Han hade faktiskt lite svårt för skänkelvikning åt höger, men det hör ihop med resten av sneheten, och då gick han emot. Han börjar iallafall blir väldigt mycket mer liksidig nu, jag behöver inte bara fokusera på att han inte ska vara toksne eller bara gå rakt fram. Sen blev det lite jobbigare, kort samlad skritt, fy så jobbigt säger Guffi. Därför det är så jobbigt, jag slarvar med det, men det är något vi måste vi bättre på. Vi behöver det för tölten, men Guffi tycker det är skitjobbigt och brukar göra sina fina damphopp, men han fick belöning att länge ut sig innan dom kom. Det tror jag är ett perfekt sätt för oss att träna upp det på. Vi smög även upp i tölt några gånger när han kändes avslappnad och ja, fin avslappnad tölt utan stress. Som det ska vara.

 

Min bil har gått sönder och min bror har hälsat på i helgen så jag har inte varit i stallet förän igår kväll igen. Och det gick egentligen inte alls bra. Han gjorde allt jag bad om men han hade handbromsen i. Aldrig varit med om det på den hästen, han brukar alltid gå framåt men kunna krumbukta och hålla på, men aldrig handbromsen i som igår. Jag började i fel ända och började kräva massa saker så han blev bara segare och segare. Skulle ha börjat med fart och spring utan krav, bara fram, men det är lätt att vara efterklok. Avslutade med trav-galopp-trav-kringelikrok-utan-krav och då vaknade han till lite, sen avslutade vi där.

Igår var det dags för ridlektion nummer två för Evelina och det gick mycket bättre den här gången. Vi började där vi avslutade förra gången och även om det inte är perfekt eller ens bra ibland, så kändes det som att det hänt mycket. Det var lättare, fast det fortfarande var väldigt jobbigt. Det går åt rätt håll och vi är på väg att få ordning på alla kroppsdelar lite bättre. Kände mig rätt sne i kroppen och vek mig i sidorna hit och dit. Värst i vänster sidan och även om jag rätade ut mig hela tiden var jag snabbt tillbaka i att vika mig i sidan. Vi fick sedan rida öppna i tölt, attans så svårt. Har fullt upp med att behålla tölten och inte ramla ner i trav när han slappnar av. Måste hitta ett jämt tempo så han får drivet men inte bara rusar iväg. Svårt svårt men nyttigt.

 

En sak jag kom att tänka på efteråt igår, vilken utvecklig han har gjort sedan bara ett år tillbaka. Kommer inte ihåg vem det var jag red för men för ungefär ett år sedan tog han alltid skänklarna som fram. La jag till bara en skänkel var det galopp, var det båda kastade vi oss framåt. Jag hade inte riktigt tänkt på det och ganska länge har jag nog undvikt att använda skänklarna eftersom han var så himla känslig i början, och det gjorde att han bara tog skänklarna som drivande. Så när jag red för någon fick jag träna på det här, tror det var Camilla Hed, även om han exploderade framåt skulle jag fortsätta tills han flyttade eller vad det nu är jag vill med skänkeln. Nu när jag lägger till skänkeln för att flytta eller böja så gör han det. Ibland struntar han till och med i den, kan gå emot, och jag får ta i ordentligt ibland för att få en reaktion. Han ska så klart inte bli skänkeldöv eller ignorant, han ska vara känslig för hjälperna, men det är skönt att han inte exploderar så fort jag rör på benen längre.

Var orolig hur det skulle gå att rida tillsammans med tre andra samtidigt men det gick riktigt bra. Guffi fick vara med sina kompisar Hugur, Spes och Morgonstjärna. Evelina lägger stort fokus på sitsen och var ryttaren gör med kroppen vilket är väldigt bra. Men så mycket tok man gör omedvetet. Ibland känns det som att man inte har någon kontroll på kroppen alls och ingen kroppsdel gör som den ska, och då gör inte hästen det heller. Enkelt. Nä inte alls, svårt som tusan att rätta till det. Vi fick rida på stora volter och det gick helt okej i skritt, Guffi böjde sig runt skänkeln, flyttade bogarna när jag bad om det, kändes mjuk och lätt. När vi sen skulle göra samma sak i trav var det som att rida två olika höstar i olika varv. I vänster slänger han ut vänster bog, tippar inåt, kastar över mig på ytter och kör upp huvudet. Jag försökte med allt jag kunde, blev bara igång sättningar om och om igen för att få det rätt och tillslut fick vi till det en gång där han kanskr inte höll sig böjd runt skänkeln men han kastade inte ut sin bog ich mig åt andra hållet utan var mer bara rakt fram, så en liten framsteg. I höger varv var det så lätt, han höll sig kvar i böjningen, lyssnade och flyttade bogen när jag bad om det, sänkte sig och hade nästan nosen i backen. Travade så lugnt nästan i slowmotion med sträckt överlinje. En helt annan häst. Så nu ska vi träna på igångsättning trav i vänster varv på volt. Jag måste få kontroll på min kropp för tusan om jag ska få kontroll på Guffis!

Senast vi red för Evelina var förra våren och då såg det ut så här. Även om vi har samma problem fortfarande så har vi ändå utvecklats och har nya problem med problemet kan man säga.

I helgen var jag åskådare på Eyolfur Isolfssonkursen som min stallägare arrangerade. Jag är rätt trött i huvudet efteråt, även om jag inte red var det mycket information, inspiration, nya tankar och aha-upplevelser. Alla hästar som var med hade olika problem vilket var roligt. Att få se olika övningar och sätt att lösa dom. Det viktigaste jag tog med mig var att hästarna är naturligt snea åt det ena eller andra hållet vilket gör att vi inte kan rida dom likdant i båda varv. Hästen har en stel sida och en svår sida. Alltså JA! Varför har ingen sagt det till mig tidigare? Enligt Eyolfur är ca 70% är islandshästarna stel i höger sida och vänster är den svåra, men Guffi är en av de andra 30%. Han är stel i vänster sida och höger är det svåra och eftersom han har haft låsningar och därmed slitit hovarna snett och allt det där var det verkligen en aha-upplevelse som jag behövde. Jag har inte vetat hur jag ska träna honom för att blir av med detta, eller iallafall föra det så bra som det går. För även om låsningarna är borta och hovarna verkas rätt, blir han ju aldrig bättre om inte jag tränar honom rätt.

 

Vårat problem är alltså att han lägger alla vikt på vänster bog, drar sig inåt i vänster varv och har svårt att flytta bakdelen åt höger. Vilket är tydligt vid halt då han nästan alltid tar ett steg åt vänster med baken eller när han försöker vända är det alltid åt höger och det blir en hemsk dragkamp om jag försöker få tillbaka honom åt vänster. I höger varv drar han istället utåt och oftast överböjer sig på volt. Så nu ska det tänkas tvärtom mot vad hans kropp vill göra så vi kan stärka höger bakben, för är den stark ska han inte vilja lägga all vikt på vänster bog.

 

Så idag ville jag testa, men jag blev lite för ivrig och försökte med allt på engång vilken blev en förvirrad häst och lite lätt förvirrad matte. När jag saktade ner och tog en sak i taget gick det mycket bättre. Vikten bort från vänster bog - flytta bakdelen åt höger ska vi börja med. För innan det fungerar kommer han fortsätta krumbukta vid halt, ramla inåt i vänster varv på vlt, belasta sig fel och gå emot bettet. Det underliga i allt det här är att i galopp blir han tvärtom, men jag tror det är den starka vänster bogen som balanserar upp honom i galopp och gör att han inte ramlar inåt. I höger varv är det en svag bog som ska hålla uppe honom och då ramlar vi inåt. Han blev rätt irriterad på alla insekter så att tölta gick inte bra. Istället provade jag en annan övning, kort kort skritt, inte styva sig, pannan framåt och nacken högsta punkten, sen ska han länga sig neråt av sig själv och då tog vi trav. Han längde sig inte så långt men vi får träna vidare. Höger varv gick det så där men i vänster varv när vi fick koll på bogen så gick det skitbra rent ut sagt. Så vi avslutade där och jag kändes mig nöjd. En sak i taget Punkt.

 

Hoppas ni fattar något av det här, annars får ni helt enkelt gå på en kurs med mästaren själva. Det är helt klart värt alla pengar, även om man bara är åskådare.