Så var sommaren igång och med det eksemhelvetet. Vi fick en sånt vackert ihållande regn i några dagar förra vecka och då hjälper ju inget smörjande i världen om hästen går ute dygnet runt. Så nu har det blivit lite sår i manen som jag behandlar med kortisionsalva så jag hoppas det lägger sig snabbt. Har börjat ge dubbel mängd MSM för att boosta upp honom, efter tips från Anna. Annars går det ganska bra, peppar peppar. Ingen täckesmassaker ännu, men det kommer väl.

 

I torsdagskväll hade vi ridlektion för Evelina och efter halva tiden kom regnet. Guffi hörde det innan och blev ett popcorn och sen öppnade sig himlen. GIck inte så bra, men vi fick till några bra galoppfattningar och kunde rida serpentiner genom koner ypperligt bra genom att styra med kroppen, inte händerna. Sen fick hästarna gå ut på bete i det underbara vädret. Sjöhästar såg de ut som. Betet är en bit från gården så det resulterar i att alla hästar skriker efter varandra om någon går därifrån. Oj, vad jobbigt det kan bara när alla är borta säger Guffi! I lördags var han helt uppe i det blå och hans matte glömde han bort några gånger.

 

Igår var han lite lugnare och det var helt okej att vara på gården utan de andra. Men när vi kom ut ur stallet för att gå ner till ridplan såg han någonting långt långt borta och börja fnysa och hålla på. Så han gick från filmjölk till popcorn på två sekunder. Kändes bra det där... så vi körde lite hänga över hästen och targetträning innan jag hoppade upp ordentligt. Kände att det inte var helt lugnt så jag bestämde mig för att bara fokuser på att min kropp var avslappnad och titta på konerna på staketet i varje hörn och bara skritta runt spåret. Tillslut kändes han så pass lugn och med mig att jag testade lite tölt, men nä. Jag vågade inte riktigt rida och han kändes lite gräs tjock om magen, så vi tog trav istället och där kändes det bättre. Red snett igenom, galoppfattning i hörnet och sedan nedtagning till tölt och då vaknade han och det kändes bra. Han gillar verkligen den övningen. Mer avancerat än så blev det inte, men så är det vissa dagar. Men jag är nöjd med avslutningen och att vi tog oss förbi den där första spändheten utan något kaos.

 

I tisdag gick det inte alls bra. Eller ja, det gick bra med den lilla targetträningen vi fick gjort. Det är lätt att vara efterklok men det märktes på honom redan i stallet. Han var fullt upptagen med att hålla koll på allt och alla andra och inte mig, men han var ändå ganska lugn. Fick liksom ingen reaktion när jag bad honom att flytta sig lite eller lyfta hovarna, även om jag var med tydlig än vanligt. Så jag gjorde om min plan och så började vi med targetträning och det gick rätt bra, men han var som inte riktigt med. Lite avstängd, han brukar ju gärna ha godis annars, men inte ens det kunde riktigt locka alla gånger. Sen var han som en krumbuktande ål, ville jag ut på spåret ålade han sig inåt mitten och ville jag till mitten ålande han sig någon annanstans. Blev lite trav och galopp men det var segt och trögt. Vi var nog inte i paddocken ens 15 minuter innan jag gav upp.

 

Så idag försökte jag få sällskap så vi kunde rida ut, för det brukar ju vara roligare. Men något sällskap fick vi inte och ett tag velade jag fram och tillbaka. Jag kunde till och med få låna Hugur och ta Guffi som handhäst eller tvärtom, men de där två gubbarna kan ju hitta på vad som helst när de är tillsammans så jag fegade ur. Tillslut bestämde jag mig för att rida. Om det kändes som i tisdag skulle jag hoppa av och göra något annat, och går det bra så skulle vi inte hålla på så länge utan sluta när det var roligt. Han var rätt trög att få med sig från hagen, stannade och la i bakbromsen men det gick att övertala honom. I stallet var han med, lite trög men inte alls som i tisdags. Och sen gick det faktiskt väldigt bra. Jag hade planerat innan vad vi skulle göra om det kändes bra, ställt ut koner och tänkt efter. Konerna stod i varsitt hörn så vi kunde rida ett stort timglas, flytta runt konerna och tölta på snedden över ridplanen. En övning som alltid brukar fungera bra för oss och det gjorde den även nu. Varierade mellan att flytta bogen och bakdelen, han väntade på min signaler för det mest men kändes inte stressad av att få springa iväg någon gång. Han kändes lätt och mjuk i kroppen och när jag gjorde det lite jobbigare genom att göra typ skänkelvikning/gå på tre spår på kortsidorna så bara gjorde han det, inga protester och tjafs om att det var jobbigt. Vet ni vad den stora skillnaden var? Jag kom på att jag slutat prata och berömma honom när jag rider. Jag har varit tyst! Guffi är en riktigt sucker för smicker, hela han växer när han får höra hur duktig han är. Så jag berömde, berömde och berömde och ja det gick ju nästan fantastiskt bra! Vi avslutade med galopp och jag kan visst inte rida i vänster varv, alla kroppsdelar bara fladdrar runt trots att jag bara tänker på pärlor i fötterna. Men höger, ja där gick det riktigt bra.

 

Efteråt somnade han i stallet och underläppen hängde långt långt ner, så ja, han är trött som han brukar bli på sommaren. Att det varit en kall sommar gör att han inte är lika trött som han brukar vara den här tiden, men eksemen och alla myggor, knott, bromsar och alla andra förbaskade insekter gör ju vem som helst trött.

 

Det blev lite tyst här, har inte känt att jag velat skriva även om det går bra med Guffi. Ibland är det så och då låter jag helt enkelt bli att skriva. Vi har gjort stora steg med targetträningen och kan nu använda den i situationer där han blivit lite spänd. Än så länge, som tur är, har jag inte fått prova i en situation där han stänger av helt, men jag hoppas det ska fungera även då. Det var så roligt att jag nästan ville dansa, när jag fick användning för det för första gången och han därefter gäspade fast han var spänd som en fiolsträng några sekunder tidigare.

 

Vi har inte tränat så mycket på annat, tar dagarna som dom kommer och har mest mysigt och roligt. Jag oroar mig lite inför eksemsäsongen som redan börjat, så jag har tappat suget att träna på saker. Jag vet att tiden kommer då han är för trött för att det ska fungera med ridningen i sommar, så jag borde ta tillvara på det nu, men nä det blir tvärtom istället. Men när jag väl sitter där på hans ryggen så har vi roligt iallafall, det är viktigast. Han har fått sin första dusch och matte var ungefär lika blöt som han efteråt. Han har redan börjat tappa man och svans, men han är inte torr så jag smörjer bara lite förebyggande. De har fått gå några timmar om dagen på gräs och snart ska de ut på betet. På den högra bilden ser ni det på andra sidan sjön.

 

Vi har dessutom upptäckt att vi har stora blodmasken på gården, så nu blir det en ordentlig avmaskning av alla hästar. Och ingen häst får komma på besök utifrån utan att vara avmaskad. Avmaskningen ska göras 4 gånger med 8 veckors mellanrum för att smittan inte ska komma tillbaka och allt ska försvinna. Guffi hade 0 epg på sitt prov, men eftersom jag avmaskade honom i höstas skulle det ändå inte synas om han nu har.

 

Igår blåste det halvstorm här och hovslagaren kom och la om skon han böjt till i tisdag. Det hade växt så lite att han tyckte det var onödigt att sko om, så vi väntar några veckor till. Gårdtomten hade iallafall gjort ett bra jobb, bara 3mm sne var skon, så han kan man anställa igen vid behöv.

 

Även om det tog i och blåste som tusan ibland gjorde jag iordning Guffi och gick ner till paddocken. Vi kunde iallafall försöka och se hur långt vi kom med targetträningen. Han hoppade till både för det ena och det andra på vägen ner. I paddocken ville han gärna stå med rumpan mot blåsten. Började från marken, nemas problemas. Han böjer sig till och med och leter efter handen utan att den är där. Sen vågade jag mig upp till att hänga över och det gick också! Så tillslut vågade jag mig upp i sadeln och vad glad och stolt över mig själv jag var. Att jag vågade prova, och att det gick så bra trots hårda vindar och en liten skvätten Guffi. När vi höll på var han faktiskt helt lugn, jag tror han glömde bort allt det andra och letade efter godiset och förhoppningsvis min hand. Jag ville dansa! Tänk vad bra det kommer gå när det inte är storm ute.

 

Han fick springa lite löst och vi tränade lite på vänd på kommando men det gick inte jättebra den här gången, han bytte varv lite när han ville istället. Men man kan inte få allt på samma gång.

 

Det går inte alltid som man tänkt. I måndags var jag ute och jobbade från marken med Guffi. Jag var inte på humör för ridning så jag höll mig på marken. Jag kunde stå på tå, sträcka mig över halsen och Guffi och sträcka ut handen på andra sidan och han sökte sig till den. Han fick trava runt lite också. Tränade på att vända på kommando, åt ena håller går det jättebra men åt andra stirrar han mest bara på mig. Men det ska vi också lära oss snart.

 

Igår hade jag tänkt rida och targetträna från ryggen men när jag kratsar hovarna upptäcker jag att han dragit ur en söm och skon har liksom böjt sig uppåt. Det är väldigt lerigt i hagen så säkert den som sugit tag. Så det blev ingen ridning. Istället hjälpte gårdstomten mig att dra av skon, räta ut den och slå på den igen. Imorgon kommer hovslagaren och skor om, det har bara gått 6 veckor sen senast men lika bra att göra om det. Så om han inte blir alldeles för stressad imorgon så ska vi träna efter det. Annars blir det något från marken. Jag som hade planerat den här veckan med ledighet, men nu blev allt lite förskjutet.

 

Ikväll var vi fem stycken som åkte till Karin Åberg butik i Härnösand. Hon hade rea på det mesta så det var roligt att åka tillsammans några stycken. Jag hade inget inköpslista eller någon tanke på vad jag kunde behöva, men hem kom jag med grejer ändå. Jag kunde inte låta bli att köpa en lila magic brush. Jag har en grön, men om jag tappar bort den kommer ju ingen förstå att det är min. Därför måste jag bara ha en lila, det förstår ju alla. Passade på att köpa MSM när det var rabatt och jag hittade ett par otroligt sköna handskar från 66north. Vet inte riktigt vad det är för material, men typ som i deras tröjor. Fleeceigt på insidan och lite glansigt på utsidan, dessutom är tummen och pekfingret så man kan använda telefonen med handskarna på. Jag har en hel byrålåda med olika handskar så jag kunde inte låta bli. Vissa samlar på grimmor, jag samlar på handskar istället.

 

 

I lördags hade vi kurs för Malin och jag och Guffi hade terapi. Tror inte jag red mer än 5 varv i paddocken på hela dagen, vi stod mest stilla. Vi targettränade för att hitta ett sätt att lugna ner honom när paniken kommer. Först förklarade hon så bra det här med komfortzon, inlärningszon och panikzon. Gjorde en bild så kanske ni lättare förstår också. En "normal" häst/person/vadsomhelst ser ungefär ut som den till vänster, men allas ser så klart olika ut. Guffis är som den till höger. Inlärningszonen är väldigt smal och det slå lätt och fort över i panik. Det illustrerar så bra hur svårt det är att lära honom nya saker på ett lugn och trevligt sätt. Paniken är alltid så nära. Som tur är är min panikzon ganska långt borta, jag är lugn och har ett stort tålamod även om jag blir nervös eller stressad.