Igår var himlen helt blå och solen sken hela dagen, Guffi var för en gångs skull inte blöt men lerig och dammig. Det Vi stod ute när jag borstade av honom, inne i stallet hade jag inte kunnat andas och efteråt såg det ändå inte ut som att jag borstat honom alls. Nä, nu vill jag ha kallt, frost, ja ni vet allt det där som gör att man slipper leran. Guffi var iallafall nöjd med att få äta lite gräs under tiden.

 

Vi gick ner i paddocken och lullade runt lite. Han var inte tjurig idag heller, så han kanske också var less på allt regn förra veckan. Vi hade en liten diskussion när han skulle flytta bogen. Oj vad svårt det var åt vänster. Antingen gick han framåt elelr bakåt istället och gjorde allt för att komma undan. Åt höger var det inga problem alls. Filmade en stund när han travade på volt runt mig, inte särskilt intressant att titta på och det ser ut som att han springer som en snigel och har en gigantisk rumpa, men då kan det bli med vidvinkel på telefonen.

 

Plastpåsemannan har byggt klar deras hus i hagen nu och Guffi står där jämt. Sen de flyttade in i den hagen har han stått där varje gång jag kommit och går tillbaka nästan varje gång jag släpper ut honom. Det är bra att han står och mumsar på halmen och inte i leran, men lite kan han väl försöka röra på sig runt i hagen. Latmask.

 

 

Igår blev det en kort uteritt med Ida och Hugur. Guffi var defintivt på bättre humör så han kanske bara behövde sällskap. Dom är rätt likasinnade på sina sätt så de verkar ha väldigt roligt tillsammans. Vi klättrade upp för berget på travvägen, första gången sedan jag ramlade av där uppe i somras och jag stukade foten lite senare. Hugur gick först och så fort Guffi kom lite för långt fram sicksackade han ivägen för oss så han inte skulle gå om. Men helt plötsligt var det helt okej att vi gick brevid. Lite trav och mycket galopp blev det uppe på berget. När vi kom hem var jag, utrustningen och Guffi prickiga av all lera. Så går det när han helst vill ha huvudet under svansen på hästen framför. Idag är min fot inte så glad och värker, den är fortfarande inte bra och den där uppförsbacken kanske var lite för mycket fortfarande. Jag har Back on track vristskydd när jag rider men har iallafall slutat med det annars. Så jäkla less på den nu! Att man kan få problem så länge av att snubbla på en fånig jäkla sten.

 

Den senaste veckan har inte varit den bästa, Gufif har faktiskt varit rätt tjurig så fort jag varit ute hos honom. Visst får de vara på dåligt humör precis som vi, men nu har det gått en vecka och det känns som att det är något annat som gör honom tjurig. Först funderade jag på om det var för att han var hungrig när jag lyckades åka ut precis innan fodrig. Men även igår när jag kom precis efter frukosten så var han lite småtjurig när jag red. Han kan få sina damputbrott som jag kallar dom ibland när han tycker något är jobbigt, typ ett raseriutbrott på två sekunder och sen är det bra. Men nu har de kommit varje gång och inte ens när det varit jobbigt och det känns som att han fortsätter vara tjurig efteråt. Förra veckan när hovslagaren var ute och skodde hittade vi en hovböld igen, den hade dock kommit ut och var inte alls djup. Så efter det tänkte jag att det kanske berodde på det, men nä. Så nu ska massören som var ute i våras komma så får vi se om hon märker något. Hon håller även på med djurkommunikation så han kanske har något att berätta för henne som inte jag märker.

 

Även om det mest kändes som att vi bråkade igår så var det några bra stunder. Vi var i paddocken och koncentrerade oss på framåtbjudning, jobba med ryggen, ej-betongsugga-i-trav, böja sig runt skänkeln och bara enkla grundsaker. Mycket trav blev det och någon galoppfattning, men jag har insett att jag måste lära mig att rida i igångsättningar och nedtagningar i alla gångarter. Herrejisses alltså! Det är jag riktigt usel på och jag tappar allt. Så nu ska jag träna på det så jag lär mig någon gång. Men först ska jag fokusera på lösa Guffis tjurighet.

 

Jag har nu lyckats ta mig ut till Guffi två gånger. I fredag tittade jag bara till honom och mutade med lite mat och idag blev det en lång borstning, han fick äta gräs under tiden och sen var vi en liten stund i paddocken. Jag har ingen ork, men min röst har iallafall kommit tillbaka efter att den tog semester i fredags. Gissa hur enkelt det är att förklara för 8-12 åringar hur de ska göra när man knappt kan prata? Vi hade det väldigt mysigt idag iallafall och eftersom solen för en gångs skull lyste passade jag på att krypa runt men kameran i hagen. Guffi stod och sov så han var inte så rolig, men lilla Stjarni och Iza i en annan hage ville gärna inspektera mig.

 

När det är riktigt höstrusk ute då sitter jag gärna kvar i soffan och struntar i att åka till stallet. Och vet ni vad, jag får faktiskt inte dåligt samvete för hur ska jag kunna motivera Guffi när jag inte ens kan motivera mig själv? Nä, vi kan vila oss i form också!

 

I måndagskväll lekte vi lite i paddocken, löslongering, stretching och spring. Efteråt stod jag en stund och tittade medans Frodi fick massage och sen fick Guffi och hans grabbar byta hage igen. Nu är dom tillbaka på gården, men inte i den hage de ska gå i hela vintern än. Så nu går de i hagen brevid Tyr, Soldan och Frodi. På andra sidan är det en gång och sen en hage där Hugur och Frej går. Ovanför dom går alla stona. Först släppte jag ut Guffi själv, då stod Soldan och Spes i varsin hage och ville prata med Puffe. Dom är ju för söta. Frej blev lite upprörd och försökte gräva till Kina. Sen släppte vi ut Odinn och Andvari till Guffi och då blev det liv i hagarna. Andvari skulle visa upp sig och drog i gång Tyr. Helt plötsligt såg det ut som att Soldan sa "Men det är ju mina polare!" och de fick tydligen inte vara där. Soldan åkte på däng av Tyr och blev jagad runt runt i hagen. Jag har aldrig varit med om att valacker håller på så här, dessutom var ju stona på långt avstånd iallafall från två av hagarna. Guffi undrade mest vad alla höll på med, Odinn skulle hälsa på alla och stona dom brydde sig inte.

 

I tisdags var jag ute en kort stund och tog bara av han eksemtäcket. Jag visste att detta höstruskväder var på väg och det kändes taskigt att låta honom stå där i ett blött eksemtäcke. Förhoppningsvis behöver jag inte sätta på det igen, men vi får se hur det blir med det. Jag har fortfarande inte bestämt mig när det kommer till rakningen. Han är ju så fin i pälsen nu på hösten när solen tittar fram, han lyser rött. Under allt det röda är han grå, tråkigt grå och det blir så fullt. Men det kanske växer ut rätt fort ändå...

 

Det var så skönt att få vara ledig i fredags, och ändå hann jag inte skriva om våran ridtur. Att få åka till stallet mitt på dagen en vardag kändes lite lyxigt faktiskt. Funderade fram och tillbaka vad jag ville göra, ja rida ville jag, men sen då? Skulle vi tråka runt i paddocken igen eller försöka oss på en uteritt själva? Jag kände verkligen för att tölta, och det får jag inte göra i paddocken för Camilla Hed så det fick bli en uteritt och hej vad bra det gick! Endast 5 volter blev det när Guffi försökte vända hemåt, handbromsen låg i lite då och då, men vi tog oss iallafall runt utan att bli ovänner eller fastna någonstans. Och tölt det blev det! Vi red runt sjön med en avstickare på en traktorväg fram och tillbaka. Han var lite motvillig på bortvägen, men när vi vände och han fick "hemåtbjudning", ojoj, sån tölt har han aldrig bjudit på. Vi har nog aldrig töltat så fort, så bra, så kraftfullt! Jag satt och log som ett fån och bara njöt. Fräste i galopp upp för en backe också.

 

Igår var vi ute på en skrittur med Anki och Linda. Dom visade mig hur man rider över stora vägen och in i skogen där. Riktigt mysigt var det och en alldeles lagom skrittrunda med lite klättring och lyfta på fötterna för hästarna. Det var så härligt väder igår så även då kunde man njuta. Idag har det regnat hela dagen så jag och mamma har varit på marknad och loppis. Skönt att kunna ta det lugnt en dag och inte känna att jag måste till stallet när jag är ledig.