Nu lär väl någon halshugga mig och testen tycka att jag är dum i huvudet. Men nu är det faktiskt så att jag är otroligt less på allt som hör sommaren till när man äger en eksemhäst och dessutom själv blir uppäten av alla bitande insekter det finns i avlånga land. Mygg, knott, broms, flugor, eksemtäcken hit och eksemtäcken dit, laga, byta, leta delar, tvätta, stå ut med stanken, salvor och smörjor, kladdig häst från svansrot till näsvingar men som ändå är krustorr, kli, kli, kli, smörja, spraya, pengarna rakt ner i ett svart hål, kli, kli, kli, slita sig i håret, gtåten i halsgropen, ångesten för man gjort något annat en ynka dag och hästen har kliat sönder sig, hålla koll på vädret, för varmt, trött häst, för regnigt, för fuktigt, sönder kliad häst, arg häst som har ont för att han kliat sig, trött matte, trött häst, trött trött trött kli kli kli.

 

Jag skulle kunna fortsätta länge till men ni kanske förstår. Nu vill jag ha -15, en meter gnistrande vit snö och strålande sol. Åh vad jag längtar! 

 

Jag älskar min häst. Men jag hatar hans eksem. Skulle han inte vara den viktigaste i mitt liv eller rättare sagt, mitt liv, hade jag inte orkat. Jag skulle göra allt för min Puffe och det är därför jag fortsätter fast jag inte orkar och bara vill somna och vakna när vintern har kommit. Sommar är verkligen inte våran grej, vi mår båda två så mycket bättre på vintern. Visst fan kan det vara kallt, men det gör inget när man kan galoppera i nysnö och värma händerna under manen som faktiskt är någolunda lång när det växt ut igen.

 

Det här med att hinna med och skriva något här finns liksom inte, men nu har jag lite tid över. Guffis eksem ser just nu väldigt bra ut. Igår duschade jag honom med hjälpt av mamma. Vi har ridit ut några gånger med sällskap och det har känts lite så där, mest på grund av att tölten inte riktigt velat fungera för oss. Den är där, men vi orkar inte hålla den och den har känts travtaktik. I söndags red jag en stund i paddocken och då var det lite bättre, men ändå inte som det brukar. Travade efteråt och jag börjar få tag i den där vänster bogen vi har problem med även i trav. Sen red jag ut med Anki upp på berget. Hon skulle bara skritta efter tävlingen i söndags, men Tyr var så pigg så det blev en del galopp också. Guffi blev riktigt trött för det var varmt och han fäller rätt mycket, så det var uuppskattat med en dusch efteråt.

 

Idag red jag igen och bestämde mig för att börja med trav och galopp och sen prova tölten. Så vi trava på, men då kändes inte den riktigt ren. Tankarna börjar snurra och man blir fundersam. Då provade jag att ta tölt istället, men hade inte förhoppningar om att det heller skulle kännas bra men vips så var den där! Det flöt nästan bara på varv på varv, vi ramlade ner i trav några få gånger när han slappnade av lite för mycket, men jag kunde även driva på och "rida bort" traven när jag kände att det var på väg några gånger. Det är svårt det där, för jag vill att han slappnar av, men blir det för mycket ramlar han ner i trav. Så jag måste hitta en  sätt att rida bort det utan att sätta spänning i honom igen. Mycket svårt... Men var väldigt nöjd efteråt och det kändes så skönt att vi fick till det.

 

I helgen var jag åskådare på Eyolfur Isolfssonkursen som min stallägare arrangerade. Jag är rätt trött i huvudet efteråt, även om jag inte red var det mycket information, inspiration, nya tankar och aha-upplevelser. Alla hästar som var med hade olika problem vilket var roligt. Att få se olika övningar och sätt att lösa dom. Det viktigaste jag tog med mig var att hästarna är naturligt snea åt det ena eller andra hållet vilket gör att vi inte kan rida dom likdant i båda varv. Hästen har en stel sida och en svår sida. Alltså JA! Varför har ingen sagt det till mig tidigare? Enligt Eyolfur är ca 70% är islandshästarna stel i höger sida och vänster är den svåra, men Guffi är en av de andra 30%. Han är stel i vänster sida och höger är det svåra och eftersom han har haft låsningar och därmed slitit hovarna snett och allt det där var det verkligen en aha-upplevelse som jag behövde. Jag har inte vetat hur jag ska träna honom för att blir av med detta, eller iallafall föra det så bra som det går. För även om låsningarna är borta och hovarna verkas rätt, blir han ju aldrig bättre om inte jag tränar honom rätt.

 

Vårat problem är alltså att han lägger alla vikt på vänster bog, drar sig inåt i vänster varv och har svårt att flytta bakdelen åt höger. Vilket är tydligt vid halt då han nästan alltid tar ett steg åt vänster med baken eller när han försöker vända är det alltid åt höger och det blir en hemsk dragkamp om jag försöker få tillbaka honom åt vänster. I höger varv drar han istället utåt och oftast överböjer sig på volt. Så nu ska det tänkas tvärtom mot vad hans kropp vill göra så vi kan stärka höger bakben, för är den stark ska han inte vilja lägga all vikt på vänster bog.

 

Så idag ville jag testa, men jag blev lite för ivrig och försökte med allt på engång vilken blev en förvirrad häst och lite lätt förvirrad matte. När jag saktade ner och tog en sak i taget gick det mycket bättre. Vikten bort från vänster bog - flytta bakdelen åt höger ska vi börja med. För innan det fungerar kommer han fortsätta krumbukta vid halt, ramla inåt i vänster varv på vlt, belasta sig fel och gå emot bettet. Det underliga i allt det här är att i galopp blir han tvärtom, men jag tror det är den starka vänster bogen som balanserar upp honom i galopp och gör att han inte ramlar inåt. I höger varv är det en svag bog som ska hålla uppe honom och då ramlar vi inåt. Han blev rätt irriterad på alla insekter så att tölta gick inte bra. Istället provade jag en annan övning, kort kort skritt, inte styva sig, pannan framåt och nacken högsta punkten, sen ska han länga sig neråt av sig själv och då tog vi trav. Han längde sig inte så långt men vi får träna vidare. Höger varv gick det så där men i vänster varv när vi fick koll på bogen så gick det skitbra rent ut sagt. Så vi avslutade där och jag kändes mig nöjd. En sak i taget Punkt.

 

Hoppas ni fattar något av det här, annars får ni helt enkelt gå på en kurs med mästaren själva. Det är helt klart värt alla pengar, även om man bara är åskådare.