Den 1a september 2010 blev Guffi äntligen min, då skrev jag på papperna. I ungefär ett år hade vi fått lära känna varandra och jag hade förstått att jag inte ville släppa taget om honom. Kanske inte den bästa tidpunkten att köpa häst, eftersom jag pluggade på Folkhögskola och levde på studielån. Men om jag låtit honom säljas till någon annan hade jag ångrat mig för resten av livet.

Våran första ridtur hösten 2009 gick väldigt lugnt till. Han hade stått i ett år och förlorat alla muskler. Tidigare hade han kommit från ett hem där jag gissar på att han inte blev så bra behndlad och kastade av de som försökte rida honom, om de inte tog det väldigt lugnt. Vi skrittade sakta några varv och när han tyckte det räckte, så la han sig ner. Jag kastade mig av för jag tänkte att han skulle väl rulla sig eftersom han har exem, men han ställde sig lika snabbt upp igen. Där stod han med sin sorgsna ögon och tittade på mig. Och jag var fast.

Nu 1,5 år senare har han fått tillbaka sina muskler, har precis släppts ut på grönbete och lever livet.