Idag var det då dags för sadelprovning. Strax innan 15 gav jag mig av hemifrån och strax efter 16 kom Karin. Hon började prova sadlar på de andra som var med. Det var ett par med två hästar som bor en mil bort ungefär. När de började rida i sadlarna tittade hon på min och konstaterade att den fortfarande passar. Halleluja! Men den behöver stoppas om fram och bak, men sedan sitter den perfekt! Så jag blev glad och nöjd med det. Guffi fick stå i en box en stund medans jag tittade på hur de gick för de andra. Det är svårt att försöka hitta en sadel till två hästar och två ryttare i olika storlekar. Sedan tog jag och red Guffi medans de fortfarande höll på, blev lite kall och vill inte vänta för länge. Vi tog det lugnt och jag försökte mjuka upp honom så gott det gick. Han tog tag i bettet i början, men det kan nog bero på att jag inte lyckades värma upp det ordentligt med mina kalla händer och hans egen man är det inte varmt unde. Det är lite som ett kalhygge...

Töltade och travade på volt, i höger varv böjer han sig fint, men i vänster är det som att rida en pinne. Några sekunder får man ibland, men det är inte mycket. Om omstoppningen inte är allt för dyr kanske jag kan låta veterinären titta på hans tänder när hon vaccinerar...eller ska jag prioritera tvärtom? Sedan skrittade vi av. Vi stod kvar tills de andra var klara, Guffi försökte tigga om mat från alla som gick förbi honom. Tillslut hittade de en sadel som iallafall passade den ena hästen och ryttaren. Jag upptäckte också när jag stod där att på vänster sida där Guffi är rakad, är en del av vinterpälsen som växt ut igen borta...Så det verkar som att han fått lite pälsätare ändå, så jag tar nog och rakar honom där igen. Jag vill inte ha en skabbhäst i år igen!

När jag väl skulle hem såg jag ut som en riktigt michelingubbe. Rånarluva under mössan, täckbyxor, jacka med massa lager under och reflexväst. Mörkt var det och ganska omysigt att cykla. Tog det lugnt och tur nog var det mest bar asfalt iallafall. Man ser ju inte isen i mörkret. Mötte en ambulans och en annan bil såg ut att tänka köra på mig nästan när jag kommit fram till gatulamporna. Morr!

Nu har jag parkerat i soffan efter en varm dusch och ätit lite tunnbrödmackor. Är man ensam hemma och trött orkar man inte alltid laga middag, men mätt blev jag ändå.