Idag var det då dags för equiterapeuten att komma. Vi hade med oss massor av fika och vädret var riktigt fint. Det var en trevlig kvinna med mycket smarta saker att säga och även Guffi som lätt blir lite nervös när någon ny börjar ta på honom var lugn. Ganska misstänksam mot henne, men inte stressad. Hon berättade en och annan historia om sitt arbete och att hon säljer St Hippolyt-foder, så nu slipper vi åka till Kvicksund för att köpa det.

Hon började med Serstök som var riktigt fundersam på vad hon höll på med. Hon hade lite spänningar mot baken och så, men annars var det ganska bra med henne. Lite stel och så där. Vi longerade henne ute, vilket inte var en lätt match. Jag fick ta över så det kunde bli någon trav, men vänster varv var hon totalt omöjlig i om inte Frida sprang bredvid henne. Tur jag har en häst som kan som har lärt mig. Sedan fick hon akupunktur och det var väldigt underligt tyckte hon, men det verkade släppa iallafall.

Sedan var det Guffis tur, han höll koll på henne hela tiden öven om han gärna såg ut att ville somna så hade han alltid ögat mot henne öppet. Hon frågade om han blivit spattröntgad, vilket jag inte alls vet. Hon sa att de brukar göra det inna de flyger från Island, men eftersom jag inte importerade honom är det svårt att veta. Någon som vet om det borde stå i passet? Han var iallafall på något sätt ihålig i musklerna ovanför svansen och det kunde tydligen vara spatt eller varit spatt, men hon kände inget annat som skulle tyda på det.

Det knackade och lät ganska mycket om Guffi när hon drog och tryckte, så stel var han. Hon tyckte jag skulle köpa Nypon för hans leder. Han börjar ju bli några år nu. Problemet med att sitta upp hade hon inte riktigt något svar på. Det kunde bero på att han haft spatt och att det gjort ont och att det satt kvar, men också stelheten, mentalt eller en olycka. Det är ju inte lätt att veta när man inte vet vad han varit med om tidigare. Men hon tyckte jag skulle träna mycket med att gå brevid med sadel på och träna på samma sätt som när jag rider fast från marken. Från båda sidorna. Sätta i foten i stigbygeln ibland och berömma med något gott när han är lugn och det går bra. När jag började rida Guffi gjorde vi just detta när jag satt upp, han fick morot när allt gick bra. Jag tror det är dags att börja med det igen.

Han fick akupunktur och somnade nästan medans vi fikade. Det var nog skönt för dreglet rann. Sedan verkade han mycket bättre, men om jag inte märker någon skillnad skulle hon komma tillbaka om tre veckor, annars blir det i höst.

När vi var klara vräkte regnet ner så vi tog det lugnt fast vi alla frös. Jag hade faktiskt vinterjackan på mig, burr. När det tog slut fick de gå ut insmorda och klara, annars är det ju ganska lönlöst att hålla på och smörja.