I torsdags när Helen var ut till hästarna hade båda två varit riktigt sura och ingen ville bli insmord eller sprayad på. Serstök hade bara vänt rumpan emot och gått iväg, men Guffi stod väldigt motvilligt kvar. Hon lyckades smörja in honom med Serstöks solkräm på mulen, men det är ju bättre än inget, men sedan var det nog. De kunde ju bli lite unerliga efter nålarna.

Igår när jag och Frida kom ut i hagen började båda två gå emot oss, Guffi gick emot mig. Det är inte hänt många gånger, så nog har nålarna påverkat dom. Båda ville gärna följa med in och var ganska så lagomt runda om magarna så vi bestämde att vi skulle stänga av ner till ängen så de bara går i vinterdelen några dagar. Förhoppningsvis hjälper det. Guffi är väldigt pruttig när han kommer in...

Vi tog en promenad i skogen och ut till den lilla asfaltsvägen där för att träna Serstök på bilar. Nog för att det bara kom två, men bättre än ingen. Inga problem alls. Gick in på en ny grusväg där vi inte varit förut och den såg också ridbar ut. Det enda problemet vi upptäckt var att när vi gick på grusvägarna med lite större grus och stenar haltade Serstök till lite då och då, inte i varje steg utan något ibland. Så hon behöver nog ha skor iallafall fram om vi ska kunna rida där. På asfalten och grusvägarna med mindre steg och i skogen är det inge problem alls, men det går ju inte att undvika de där vägarna om vi ska komma någon vart. När vi kom in på skogsvägen igen sprang vi en bit med dom och Guffi tog sina längsta kliv så det var inte lätt att hänga med. Vi var alla nöjda när vi kom tillbaka till stallet.


När jag kom hem och hade legat i soffan några timmar kunde jag knappt röra på benen, men idag är de normala igen. Tur är det för jag och sambon har varit i Arboga och städat hans förråd, han har klippt sig och jag har gått runt på stan, och tillsist var vi och lämnade in hans nyligen köpta dator som gått sönder. Hoppas de inte försöker lura på honom att det är hans eget fel, för de ska hålla 2,5 vecka efter man har köpt dom tycker man....