Vilken eftermiddag det blev! Det började regna men jag fick låna bilen så jag åkte ut ändå. Jag gillar regn på ett sätt, även om det brukar bli väldigt...blött...

Tog in Guffi och Serstök stod snällt kvar i hagen, Guffi hade lite problem med att gå in i stallet men gick in efter bara en liten stund. Gjorde iordning honom och nu fäller han ganska mycket. Tog på utrustningen och gick ut, där var han väldigt på tårna så vi gick runt en stund först så han kunde lugna ner sig. Red upp i skogen och allt var frid och fröjd. Han trampa på i ett ordentligt tempo och tyckte det var riktigt kul. Inga tendenser till att försöka vända, vilket jag blev riktigt förvånad över. Vi red den stigen vi har gått tidigare men längst bort gick vi en bit till men vi kom inte så långt så jag vända. Och när vi kommer tillbaka tid vi vek av, springer det en älgko med kalv 30 meter framför oss. Först såg inte Guffi dom, men sedan blev han stel som en pinne och började skaka. Jag kände att om jag släppte honom i bara någon sekund skulle han skena iväg hemåt så jag hoppade av snabbt.

Då ringer min telefon och jag blir erbjuden jobb på fredag, bra tajming...Vi går iallafall mot där älgarna sprang för det är vägen hem. Guffi vill bara kasta sig hem men lyssnar ändå på mig när jag säger åt honom, kramp i armen fick jag ändå. Dessutom lyckas vi gå fel och då kommer älgarna tillbaka igen åt andra håller. Guffi frustar och skakar. Tillslut hittar vi ut till stigen och är nästan tillbaka i stallet. Då får jag en hostattack. Det har slutat regnat och jag är svettig och blöt. Guffi med och skakar som en tok. In i stallet vägrar han gå, står där och blir förbannad på honom men får svälja ilskan. Då går ju inte att bli arg på en häst som är så där rädd. Tillslut lämnade jag honom lös utanför stallet och hämtade mat, men inte ens den kunde locka in honom i stallet. Och stilla stod han snällt. Så han fick gå ut i hagen istället. Där kom Serstök fram men han bara gick, fort, fort ner i hörnet längst bort från skogen. Serstök gick efter honom sedan, och han kände sig nog tryggare där med henne.

Att vi ska ha sån jävla otur. Helen har aldrig sett en älg på alla sina år där, och första gången vi är själva kommer det ju självklart två. Jag är inte rädd för dom, men man ska vara försiktig när det är en älgko med kalv så man inte hamnar emellan dom. Men Guffi min stackars lurvboll, han blir livrädd bara av att se spår efter dom i snön...