Idag vaknade jag tidigt för att vara helg och var riktigt pigg. Glädjen över jobbet satt nog kvar. Tog bussen till Helen och Frida vid 10 och sedan åkte jag med hela familjen till stallet. Åke och Gustav håller på att bygga ligghall så därför åker de med. Det var redan varmt och skönt, förutom att det blåste lite kallt emellanåt.

Vi tog in hästarna och gjorde iordning dom. Frida sadlade Serstök först och gick ut innan jag ställde upp Guffi. Gustav höll i honom medan jag sadlade och det märkes direkt att han inte ville ha den på ryggen idag. Utanför var Serstök lite stressad och ville som vanligt inte stå still. Helen tog Guffi så hjälpte jag Frida och hon kom upp utan pall och Serstök stod ganska stilla, i två sekunder. Sedan var det min tur, Guffi ville inte alls, klev undan och höjde ryggen. Så jag provade med att gå runt lite och jobba från marken med tyglarna, men det blev inte bättre. Så Frida red och jag gick med Guffi ett varv ute på åker. Sedan gick jag in och bytte till tömkörningsgjorden och gav upp ridningen. Provade några fler gånger innan, men det märktes väldigt tydligt att han inte ville ha mig på ryggen idag och då vill jag inte tvinga honom med vill ändå prova några gånger för att se om det var någon skillnad. Tömkörningen gick bra och han arbetade på fint. Höjde inte ryggen lika mycket som vanligt, men han kan ju ha haft en dålig dag så det får jag ha överseende med. Tog en sväng på vägen också och då gick det mycket bättre.

En del av er vet redan, men Guffi har varit känd för att kasta av folk som försökt rida honom tidigare och är väldigt känslig när man sitter upp. Blir han rädd och får panik är oftast det först han vill att bli av med den som sitter på ryggen och man får absolut inte nudda rumpan med foten eller något annat. Dock har han blivit mycket bättre och kan få panik utan att vilja bli av med mig. Han måste verkligen lite på den som sitter på ryggen för att kunna slappna av och det gör han oftast med mig, men vissa dagar vill han bara inte. I vanliga fall står han snällt stilla när jag försöker hoppa upp, så att han kliver undan så ordentligt som idag var ett väldigt starkt tecken. Dessutom skuter han upp ryggen och blir spänd. Något som många andra kanske inte ser förutom jag är hans blick. Han får ett helt annat uttryck i ögonen och jag ser tydligt att han inte vill. Annars har han världens snällaste bruna ögon. Att ha en sån här häst är inte det lättaste, man kan inte bara hoppa upp och köra på. Att sitta upp på Guffi är en stor del av träningen för oss och jag hoppas han ska kunna bli bättre och säkrare ju längre riden går, han har ju redan gjort stora framsteg som tillåter mig att sitta där och det är jag riktigt tacksam för. På ett sätt är det verkligen det största godkännandet man kan få av Guffi, att få tillåtelse att rida honom.

Resten av dagen i stallet blev det grillad korv och mockning i sommarhagen så vi ska få mer gräs. Jag och Frida spenderade också en ganska lång stund på medeltiden och tvättade Guffis eksemtäcke för hand. Men vad gör man annars utan tvättmaskin. Först hade det legat i blöt med lite tvättmedel och sedan hängde vi upp det på en lina och skrubbade och sköljde av med vattenkatta. Grått blev det igen tillslut, men mina armar är riktigt trötta efter allt vattnande.

Det blev heller inget utsläpp i sommarhagen eftersom regnet de senaste dagarna skapat en hage som mer likande ett risfält. Det var riktigt blött kan jag säga. De fick istället gå några timmar i björkhagen och hade det mysigt. Jag hoppas att någon av er orkar läsa den här novellen...