"Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"

Kommer ni ihåg Sally Santesson, serien från 1999 som gick på SVT? Nu kanske ni sitter där och funderar över varför jag drar upp detta. Det är faktiskt för att hennes kloka ord är något som ständigt kommer tillbaka till mig, speciellt i ridningen.

 

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig av min tidigare ridlärare är att man måste våga. Man måste våga låta hästen gå framåt, för utom framåtdrivning kommer man ingenstans och allt blir så mycket svårare, om inte omöjligt. Man kan inte sitta med handbromsen i och tro att det ska bli något bra utav det hela. Självklart menar jag inte att hästen ska springa runt som en tok utan kontroll, men den ska bjuda framåt helst av egen vilja. Finns inte den viljan får man hitta den, göra det roligare för hästen att faktiskt gå framåt.

 

Jag har sett många ryttare som sitter på en häst och ska komma fram i skritt. I samma sekund som hästen tar sitt först steg framåt lutar de sig bakåt och kramar tygeln. Vad tror då hästen? Jo, att den inte alls ska gå framåt. Man ger hästen dubbla signaler och det hela blir väldigt förvirrande. En sak är det med människor som sitter på en häst för första gången, men jag menar de som ridit en tag nu. Två somrar har jag jobbat på ridläger och fick flera gånger höra tjejer från andra ställen säga att de inte förstod varför de skulle driva fram hästarna mer, de gick ju framåt. Men hade de framåtbjudning bara för det? De hade fått lära sig helt tvärtom, att alltid ha handbromsen i.

 

Min gamla medryttarhäst var en väldigt envis dam i sin bästa år. Världens stabilaste häst som man kunde göra allt med. Ändå hade hennes ägare alltid problem med att ta sig från stallet, hästen bara vägrade och vägrade, men med bara henne. Och när jag såg henne sitta där med korta tyglar för at ha kontroll över hästen och driva och bromsa samtidigt förstod jag varför. Den hästen var smart, sa man stanna så gjorde hon det och fick hon ändå inte springa som fort hon kunde, kunde hon lika gärna stanna hemma och gå ut i hagen. Hon lärde sig att ta galopp bara jag la fram tyglarna en bit, hon älskade att springa, men så fort man satte sig ner och gjorde en förhållning stannade hon på en gång. Det var på hennes rygg jag verkligen lärde mig att våga driva, för jag visste att bromsen fungerade, hur fort det än gick.

 

Jag vet också att det finns hästar som verkligen inte har någon broms, och då blir det ju en annan sak, det kan bli livsfarligt. Jag tror ändå att samma sak gäller för sånna hästar, man kan inte bara bromsa upp dom hela tiden för då fungerar inte bromsen när den verkligen behövs.

 

"Och som vi alla vet, det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!"

 

Väldigt bra text! :D Ja, och ofta om man sitter och bromsar in den pigga hästen samlas det bara inom den som ett nystan och all energi sprallar runt åt alla håll och kanter i nystanet istället för att få komma ut och fram så härvan kan reda ut sig.

sv; Tack! Jag hoppas verkligen det! :) Tycker det är så synd när vissa aldrig förklarar varför, bara hur. På det viset får man ju aldrig en riktigt förståelse och kan fortsätta utvecklas, och utveckla ett eget tänk, börja analysera lite. Varför är ju nästan det viktigaste för den egna utvecklingen.

Ja, precis. Det är en ständig balansgång sånt här. Och alla är de ju så olika..

Detta var ett väldigt bra inlägg. Det är verkligen så! Speciellt på Islandshäst som skall gå framåt, eftersom det är en gångartshäst. Framåtanda och framåttänket är det som främst skall prioriteras vid ridning. I alla fall för mig och min herre, då han är en femgångare så vill man gärna ha lite aktion i sin häst.

Det är just det att bromsen ska funka, jag skulle också kunna gasa om jag visste att det blir stopp så fort jag säger till.
Än så länge litar jag inte riktigt på det hos Rák men jag hoppas att det kommer, för det vore så skönt att kunna låta henne springa på för det älskar hon!

Och Sally, hon är helt klart bäst! Måste försöka hitta lite avsnitt känner jag!

Mycket applicerbart på barn också :P

Så sant men något jag är dålig på. Jag fegar gärna för jag vill alltid kunna stanna och har sjukt kontrollbehov. Börjar bli bättre, för visst är det lättare när dom tänker framåt och ibland bralla ur sig lite energi så att dom orkar koncentrera sig.