Ja, nu vill jag faktiskt klaga på att det bli mörkt alldeles för tidigt. Jag tappar verkligen all inspiration när jag kommer till stallet när det är mörkt, och jag jobbat och småfrusit hela dagen. Men igår, då ni! Då drog jag på mig täckbyxorna så det blev varmt och gosigt. Jag och Frida fixade hö så vi blev varma och sedan gjorde vi iordning hästarna. Drog på Guffi och mig hela utstyrseln, delade ett äpple och sedan gick vi ut.

 

Hade inga krav på att jag måste rida, bara hänga lite kunde jag bli nöjd med. Jag har verkligen fått backa lite med min förväntningar, men det göra mig egentligen inget så länge det fortsätter åt rätt håll. Blev faktiskt inte alls nervös av det. Började med att gå med honom och slappna av. Vi jobbade lite med ställning och att inte bogen skulle flyta ut. Jag fick kramp i armen som låg över sadeln väldigt snabbt i båda varv så bytte ganska ofta. Han frusta mycket och det tar jag som ett tecken på att han slappnar av. Annars brukar det komma två-tre hostningar när man börjar springa eftersom han inte slappnat av ordentligt innan och då måste börja andas på allvar tror jag. Han kändes lugn och fin så jag provade att hänga lite. Inga problem och andra gånger satt jag faktiskt upp. Lugn som en filmunke och äpple fick han. Skrittade några varv helt utan krav och tog några varv på en volt och jobbade ihop honom lite. Avslutade med ett varv i trav och sedan var jag nöjd.

 

Jag tror inte jag har ridit i mörker på väldigt länge. Förra vintern cyklade jag ju till stallet och då ville jag inte cykla i mörker och var i stallet på dagarna isåfall. Men det var inga problem, han är ju van sedan tidigare även om det nu var ett tag sedan. Och Serstök var ju med som moraliskt stöd.