Efter en hektisk helg på jobbet blev det äntligen en tur till stallet i går kväll. Guffi var ganska stirrig i boxen så bestämde mig för lite longering så han fick springa av sig lite. När vi kom utanför stalldörren hoppade en han högt när Helen stängde dörren, så nerverna var lite utan på. Han hade en del energi som han använde sig av för det mesta, istället för att stressa upp. Försökte böja och flytta lite bakdel, och det går väl okej. Han försöker iallafall förstå mina signaler, men jag gör väl kanske inte rätt hela tiden så då kan det bli lite förvirrat. Vi tog lite trav också och efter några varv snubblar han helt plötsligt till och går ner på knäna. Sedan hoppar han upp och hoppar iväg en bit och vänder sig mot mig och såg helt förskräckt ut. Guffi snubblar aldrig! Han har gått ner på knäna en gång för kanske tre år sedan med mig på, men annars så små snubblar han väldigt sällan. Så han blev nog lika förvånad som vi andra, när man inte är van och skrämmer nog upp sig själv en del.

 

Kände på benen och han lyfta på det högra när jag tog där i början, men sedan reagerade han inte. Skrittade några varv och tog lite trav för att kolla och det märktes inget. Han snubblade till lite i början av traven och han var lite osäker men det är ju förståligt. Han tog det väldigt försiktigt så avslutade där. Han fick låna lite linement till sina knän så det kanske kändes bättre. När jag smöjde in det lyfte han igen på höger ben, men han slutade efter några gånger och stod igen lugnt.

 

Helen red också Serstök en stund efter Frida, hon har inte ridit på ett halvår och Serstök tar ju varje chans hon får att bestämma själv, men det är roligt att se och man såg tydligt vilka framsteg Frida har gjort med henne. Hon har börjat förstå att Frida menar allvar och att man inte kan göra som man vill jämt.