Idag har jag dragits med en ordentlig huvudvärk som började redan igår kväll. Bet ihop och tog mig en tur på stan, som jag faktiskt tycker är roligt, och köpa en ny tröja och byxor som behövdes. Letade skärp som en galning, för mina byxor har helt plötsligt blivit förstora, men något sånt hittade jag inte. Sedan gick jag bort till Fridas skola när hon slutade och vi åkte hem till dom. Där hade Helen köpt mat åt oss, mums mums. Mitt huvud kändes helt tomt men dock en aning bedövat av värktabletter.

 

Väl i stallet kändes det väldigt kallt ikväll. Snart blir det långkalsonger. Jag drog mjukisbyxorna över jeansen så jag slapp ta av mig dom och bli mer kall och sedan blev det vinterjackan, mössa och fleecevantar. Frida fick kratsa hovarna på Guffi för jag kunde inte stå så med huvudet utan att bli helt yr. Sedan gav vi oss ut i den andra skogen med hennes bror med så vi kunde fixa till lite stigar och ta bort en del grenar. Vi fick till det riktigt bra, så nu kan vi även rida runt där och komma ut på att annat ställe. Förut hade vi gått i något slags dike för att komma ut, men det är hemskt blött där så nu kan vi gå där det är torrt istället. Det är lite mystiskt där, riktig trollskog och det finns väldigt konstiga spår. Det ser ut som gamla traktorspår, 30-40cm djupa men det växer en del stora träd i dom så isåfall är det väldigt gamla spår. De går kors och tvärs över varandra och på ett ställe ser det ut som att det skulle vara en rondell där tre av dom möts.

 

När vi kom ut i skogen vände Serstök rumpan mot Guffi och försökte bråka lite med honom, precis på samma ställe som sist vi var där och hon gjorde så. Varför förstår vi inte. Överallt annars kan de gå tätt efter varandra och inte alls har några problem, men just där så verkar det vara något. Vi sprang lite en bit också, Guffi var riktigt pigg så jag fick ta ordentliga kliv för att hänga med. När jag sedan skulle smörja in eksemen ville han absolut inte stå still som han brukar göra nu för tiden. Han var som sitt gamla jag, morr, hoppas det försvinner igen. Så till stlut fick Frida stå och hålla i honom och när jag kom till svansen var det visst väldigt skönt.